Humanisterna tror nog inte

Föreningen Humanisternas kampanj om att Gud nog inte finns har lyckats med att få fram en spännande debatt om tro och kristendom bland olika bloggar. Allra bäst skriver nog Elin om sin personliga tro på Gud.

Själv blev jag mest besviken när jag surfade in på kampanjens test, för att några av frågorna var onödigt vinklade. Till exempel gillar jag inte religiösa friskolor för att barn skall "lära sig tro som sina föräldrar", utan för att fler barn skall ha möjlighet att ta del av sina föräldrars tro. Det är rätt stor skillnad mellan att "ta del av" och "lära sig tro som". Följdfrågan från Humanisterna är nästintill dömande där jag ställs inför frågan om jag tycker att föräldrar skall se till att barn blir medlemmar i en kyrka/samfund så snabbt som möjligt. För hej, jag tycker att det borde vara upp till varje förälder att bestämma.

Bortsett från min irritation på de dumma frågorna i testet, är det väl fantastiskt att vi diskuterar tro lite mera. Religion är trots allt en stor del av många människors liv, och det innebär så mycket mer än kyrkliga dogmer. För mig innebär tron frihet och trygghet, och har flera gånger varit den fasta punkten i min tillvaro med stort P. En stor del av mitt politiska engagemang har sin grund i min tro, även om jag aldrig skulle använda Gud som slagträ i en politisk diskussion.

Jag tror att man måste vara tydlig med att särskilja på tro och politik, samtidigt som det inte är helt fel att visa respekt för den som är av en annan åsikt. Jag tycker att man skall kritisera tro, religion och kyrka, ventilera, omvärdera begrepp och resonera. Politiska ställningstaganden måste vara underbyggda av mer än Guds ord, och religion måste få vara någonting man själv väljer. Jag vet att jag själv inte är särskilt logisk eller rationell med min tro, men det är min övertygelse, och knappast något som någon annan tar skada av.

För det är väl sådär, att religion egentligen inte borde vara en politisk fråga alls...

Kvinnokroppens värde

Socialstyrelsen har konstaterat att en kvinna mycket väl får göra abort på grund av fostrets kön. Vad man än kan tycka om fenomenet eller fixeringen av bebiskön överhuvudtaget, bör fri abort få fortsätta vara just fri. Vi har alla olika värderingsgrunder, och börjar man uppröra sig över att någon väljer bort en flicka, är det bara att fortsätta hårddra urvalskriterierna för abort tills dess att den inte är fri länge. Allra bäst är det trots allt om aborten inte behöver genomföras alls, utan att oönskade graviditeter kan stoppas redan i kondomen, och att ägg och embryon kan få väljas ut på smartare sätt än i livmodern för de som har särskilda önskemål.

Ett annat läge där kvinnors ägande till sina kroppar ifrågasätts är när det gäller prostitution och sexköp. Tack vare Hanna Wagenius har frågan uppmärksammats och sexköpslagen har återigen kritiserats ordentligt. Tyvärr verkar det vara svårt för folk både på den ena och andra sidan att hålla en sansad ton för eller emot sexköpslagen. Det är ju inte så att lagförespråkarna på allvar är en bunt konservativa moralister (även om det ibland kan verka som det), utan snarare ser fördelar i situationen för traffickingoffrena. En grupp människor det kanske är värt att offra lite missnöje från en och annan sexsäljare för. Å andra sidan är just de där fördelarna diskutabla, och om de inte existerar, har man offrat lite av friheten för sexsäljarna, utan att förbättra situationen för traffickingoffren.

För även om jag själv klarar mig utmärkt utan sexköp som norm, tycker jag inte att det hjälper någon genom att stigmatisera det ännu mera. Sex är bara en stor grej så länge samhället gör det till det, och personligen klarar jag mig utan en mystifierad sexualitet. Sen är det ju långt ifrån bara kvinnor som säljer sex.

Kan vi inte bara få konstatera en gång för alla att vi äger våra kroppar, och att vi inte skall lagstifta bort några rättigheter? Sen får var och en personligen ta sitt ansvar med vad vi gör med dem.

---

Både Sjödin och Erixon kommenterar min kvoteringsledare i Kvällsposten.

---

Just det. Jag tänkte börja texten med hur sur jag är på alla som klagar på "kristna moralister" som att kristendomen skulle vara någon sorts politisk grund att lagstifta på. Nu är det ju snarare så att det finns kristna från både höger till vänster, med olika tolkningar på de allra flesta områden. Själv gillar jag det där med religionsfrihet, och vill att min tro skall vara mitt eget val, och ingenting jag vill pådyvla andra genom lagstiftning. Då tappar det där fria valet lite i värde.

Kristdemokraterna har rätt om äktenskap

Folkpartiet, centern och moderaterna har lagt fram en gemensam motion om könsneutrala äktenskap. Den grundar sig på den utredning som tidigare presenterats, och innebär att samkönade par kan ingå äktenskap, antingen borgerligt eller hos den religiösa vigelsförättare som vill genomföra en sådan cermoni. Det finns inget krav på de samfund som beviljas vigselrätt att de skall utföra vigsel för par oavsett kön, utan ändrar i princip bara partnerskapsbegreppet till äktenskap.

Samtidigt har kristdemokraterna lagt fram ett långt mer radikalt förslag, som visserligen grundar sig på stenåldersargument om äktenskapets bevarande, men som skulle särskilja kyrka och stat på riktigt. KD-förslaget innebär att själva ordet äktenskap försvinner från lagtexten, ersätts med giftermål, och att den juridiska biten klaras av med registering hos en myndighet. Staten skulle i så fall inte lägga sig i vad för cermonier som utförs, inte diskriminera någon, och respektera religionsfriheten på riktigt.

Det är sällan jag håller med kristdemokraterna, i synnerhet när det kommer till frågor om familjen, men när det gäller ny samlevnadslagstiftning har de träffat helt rätt. Förslaget är så liberalt och radikalt att jag inte kan förstå hur alla de andra partier som säger sig vara mer framsynta i familjefrågor kommer med knökigare förslag i frågan.

Är det så svårt att skiljas från svenska kyrkan?

---

Jag har skrivit en hel del om äktenskapsfrågan tidigare, läs här. Hanna Wagenius och Fredrik Segerfeldt har kommit till ungefär samma slutsatser. Rayman och Utbult resonerar lite annorlunda.

På väg in i dödshjälpsdebatten

I dag handlar min ledare i Kvällsposten om aktiv dödshjälp. Jag har berört debatten kort tidigare här, men dagens text innehåller ett lite längre resonemang (ungefär så djupt man kan gå i en kvällstidning).

Själv motsätter jag mig de som verkar tycka att en eventuell tro på Gud diskvalificerar en att delta i debatten, alternativt förminskar ett nej-ställningstagande till en mindre värd åsikt. Jag tror inte att religiös övertygelse är avgörande i frågan; det finns folk på båda sidor.

Aktiv dödshjälp är en svår fråga, inte minst för att det alltid kommer finnas människor som drabbas av lagstiftningens negativa konsekvenser.

Prestigen kring äktenskapsfrågan

Könsneutrala äktenskap blir en riksdagsfråga. Okej, regeringen kommer inte överrens på grund av kristdemokraterna, och släpper därför frågan vidare för att kunna få ihop någon sorts resultat. Bättre än ingenting, men vad handlar det om egentligen?

Jo; Svenska Kyrkans maktrelation till staten.

Länge var Svenska Kyrkan statskyrka och en reell maktfaktor i den politiska världen. I dag får kyrkan fortfarande hjälp av skatteverket för insamling av medel, men är formellt politiskt frikopplad från staten. Det innebär inte att politiker slutat vilja ha inflytande över landets största kyrka, även om Sverige som helhet är sekulariserat och många av de som faktiskt utövar någon form av religion gör det inom andra samfund än Svenska Kyrkan.

En könsneutral äktenskapsbalk är ett medel för att bruka makt mot framför allt Svenska Kyrkan. Oavsett om det blir ett krav, eller om det blir frivilligt kommer diskussionen huruvida en präst inom kyrkan vill eller måste viga homosexuella par vara både stor och känslig. Svenska Kyrkan vill inte förlora sin vigselrätt (många icketroende som är medlemmar är det fortfarande för att få en "gratis" lokal att gifta sig i), och kommer troligen landa i att präster inom kyrkan måste viga även homosexuella par.

För en person som är medlem i Svenska Kyrkan och tycker att prästerna där skall viga homosexuella par är det en fördel om det beslutet tas i riksdagen. Hela den obekväma diskussionen förs i så fall där, och kyrkan har inte längre något större val. Med tanke på att Svenska Kyrkan styrs av politiker från främst samma partier som sitter i riksdagen kommer ledningen troligen följa riksdagens linje för att undvika bli av med vigselrätten.

Det ställningstagandet kan vara förståeligt, men har ingenting med religionsfrihet att göra, eller lagstiftning utan påtryckningar från intresseorganisationer. Även om jag tycker att homosexuella visst borde få lov att vigas i kristna kyrkor, har jag som inte är medlem i svenska kyrkan, ingenting att göra med vilka de viger eller inte viger.

Den diskussionen borde föras inom alla kyrkor i stället.

Därför är den enda rimliga lösningen att en gång för alla lyfta ur juridiken ur kyrkan. Myndighetsutövande skall inte vara godtyckligt, och religiösa instutitioner borde få vara fria att göra sina egna beslut. Därför borde ett religiöst samfund inte få agera myndighet, och civilrättsliga avtal för samlevnad borde vara en självklarhet för våra lagstiftare.

Inte minst för att det är ett förslag som lyckades ena både kristdemokraterna, RFSU, humanisterna och flera av de stora frikyrkorna. När senast hände det i en fråga som rörde familjepolitik? I stället är det prestige hos både regeringspartier och oppositionen, samt Svenska Kyrkans maktfaktor som sätter käpparna i hjulet för en samlevnadslagstiftning som var både liberal och tjänade religionsfriheten.

Förhoppningsvis kan det komma ett tillägg till regeringspropositionen som låter riksdagsledamöterna få en chans att enas om just civilrätt i stället för kyrkojuridik. I värsta fall faljerar hela frågan i ett prestigeslag mellan regeringspartierna och oppositionen om vilka som är mest homovänliga. Det är nu det finns en chans att en gång för alla särskilja mellan religion och stat. Till alla riksdagsledamöter: Ta den chansen! Lämna sedan diskussionen om cermonier, exkludering och inkludering till varje kyrka och samfund. Det är där den hör hemma. Inte bland lagstiftare och politiker.

---

Mer på samma ämne.

---

Till sist anser jag fortfarande att FRA-lagen bör rivas upp, och att IPRED-förslaget skall kastas i papperskorgen.

Handslag, artigheter och lite mera fildelning

Jag har betalat pengar för att gå på bio, och blev ändå ovilligt informerad om att piratkopieringen dödar filmbranchen. Lika svårt är det att få tag i dvd-filmer där man inte får anti-piratmeddelanden i början. Liksom, jag är sitter i biofotöljen/tittar på dvd-filmen och HAR betalat till industrin. Räcker inte det? Varför skall man varje gång man faktiskt betalar behöva lyssna på propaganda också?

Annars är senaste bondfilmen bra. Aston Martin är tillbaka, och Miss Fields "Oh my Gosh, I'm so sorry" är underbart. Brittiskt och artigt, som alltid, vilket också är övergången till det jag tänkte skriva om, nämligen handskakningar.

Tydligen har ett tv-program i den statliga televisionen upprört många, med konflikten handskakningar och muslimsk övertygelse. Vett & ettiket-experten Magdalena Ribbing vet som alltid råd och ser det som en självklarhet att ingen skall tvingas röra vid någon annan om den inte vill. Givetvis är det en och annan som är kränkt över situationen som känns sådär lagom uppförstorad.

För ett tag sedan var det en man som vägrade ta en kvinnlig potentiell arbetsgivare i hand och gick till DO med ärendet. Liksom nu blev fallet uppmärksammat och personer i båda ändar blev kränkta. Själv vidhåller jag att man måste ha rätt att undgå ett handslag, en kram eller en kindpuss om man vill, oavsett anledning, men man måste också klara av att ta konsekvenserna av det. Den som blir nekad ett handslag kommer troligen bli upprörd, men det borde heller inte vara något ett par vänliga ord direkt på plats inte kan lösa. Utan att folk kallar varandra smygrasister eller inkompatibla till anpassning. Varför skall vardagsrespekt vara så svårt?

---

Oscar Swartz sätter för övrigt fingret på vad som verkar hända inom folkpartiet och it-politiken. Alexander Bards nätverk Liberati menar tydligen att all fildelning är stöld, och att alla andra åsikter är att ljuga. Kanske kan det förklara varför partiets rättspolitiske talesman Johan Pehrsson satt i svt-debatt och jämförde mp3-filer med gräsklippare. Skövdefolkpartisten Mikael Wendt är en annan av de tydliga fildelningsmotståndarna inom partiet, och även om de båda kan vara riktigt vettiga i mycket annat, vore det djupt olyckligt om folkpartiet grundar sina fildelningsåsikter på två låtskrivare och musikproducenter, båda djupt inne i rojaltyindustrin.

---

Till sist anser jag fortfarande att FRA-lagen bör rivas upp, och att IPRED-förslaget skall kastas i papperskorgen.

Det rör på sig...

Det börjar röra sig i frågan om könsneutrala äktenskap, och fler och fler personer går och ut stödjer idén med civilrättsliga avtal i stället för särlagstiftning och vigselrätt för kyrkan. Det vore olyckligt om folkpartiet i ren princip röstar ner idén till förmån för utredarens förslag. På SvD Brännpunkt skriver humanisternas Christer Sturmark debattartikel med förra folkhälsoministern Morgan Johansson, Baptistförbuntet, Missionsskyrkan, Katolska Kyrkan och Pingströrelsen.

När var senaste tillfället dessa enades? Till och med (fri)handelsministern håller med...

---

Barbro Hedvall skriver om champange och briljerar på DN:s ledarsida.

---

Rosa Bandet har problem med redovisningen av sina intäkter. Enligt svenska dagbladet är det bara en tredjedel av alla pengarna som går till bröstcancerforskning, och en fjärdedel fastnar i administrationskostnader. Är det verkligen värt det, för att få en liten rosa accessoar att sätta på jackan? Är det så svårt att skänka pengar till någonting utan att skylta med det? Bankdosa och postgironummer?

Civilrätt i stället för kyrkjuridik

Nu har RFSU slutit sig bakom ett förslag jag skrivit om flera gånger innan här på bloggen, nämligen civilrättsliga äktenskap. Själv väntar jag på att samfunden också sluter upp bakom.

Att gifta sig i kyrkan är inte en mänsklig rättighet, men religionsfrihet är det. Politiker borde inte ha ett jota att göra med vad kyrkor och församlingar har för interna bestämmelser (så länge de följer lagen). Bara för att svenska kyrkan råkade vara statskyrka under en lång period, verkar politikerstyrningen finnas kvar i människors medvetanden och några samfund i Sverige får fortfarande agera myndighet.

Det vore faktiskt busenkelt att klara av den juridiska delen av ett äktenskap/partnerskap/samlevnadsavtal utanför kyrkan. Om man lägger in det som en del vid skatteverket och hindersprövningen hade man dessutom sluppit en extra process. Samfunden skulle sedan kunna ha sina egna bestämmelser i fred, och människor skulle fritt kunna få välja sina egna cermonier utan att behöva lova varandra evig trohet framför en kommunalpolitiker i rådhuset, eller framför en präst de ändå inte tror på.

Samtidigt skulle diskussionen om kyrka och samfund kunna lyftas förbi den semantiska metadiskussionen om ordet "äktenskaps" betydelse, och fler kanske skulle värdesätta betydelsen av att få Guds välsingnelse i stället för att enbart välja kyrkobröllop för att ha en snygg lokal.

Inför inte könsneutrala äktenskap. Lyft ur juridiken ur kyrkan istället.

Sex dagar, eller sex miljarder år?

Det finns många saker att kritisera om de olika presidentkandidaterna och deras VP-val. Men om det mest upprörande är att Sarah Palin tycker det är okej att lära ut kreationism (intelligent design), vid sidan av evolutionsläran, borde republikanerna ta hem en jordskredsseger i valet.

Kreationism må vara både löjligt och ovetenskapligt. Den bästa undervisningen om kreationism sker sida vid sida med den samlade vetenskapens uppfattning. Barn är inte dumma, och kan även vid låg ålder bilda sig en egen uppfattning. I vissa fall är det säkert bättre med skolundervisning i båda, än att barn när de kommer hem får lära av sina föräldrar att skolan ljuger helt och hållet.

Vad som är skrämmande är snarare svenska tyckares rädsla för annorlunda religiösa världsbilder. De allra flesta av oss är överrens med vetenskapen, men om man vill tro att världen skapades på sex dagar, varför skall samhället säga att det är fel? Är det verkligen ett stort samhällshot; att människor tror på Gud och att hon har ett finger med i spelet om hur vi blev till?

Det är ju knappast så att resten av skolundervisningen här eller på andra sidan atlanten inte är genomsyrad av olika övertygelser och ideologier, ta bara samhällsundervisning och historia som två exempel.

Jag kan förstå att man vill kritisera Palins ståndpunkter när det gäller dödstraff, aborter, miljö eller dubbelmoral. Det finns många frågor jag inte håller med henne i, men att hon tycker saker skall diskuteras i skolan, och att man inte skall vara rädd för information, i det har hon helt rätt.

Å andra sidan skrev jag om intellegent design och religionsförbud i undervisningen redan förra året, och har inte ändrat åsikt på grund av Palin.

Blanda inte ihop omskärelse med könsstympning

Jag tycker att man gärna får diskutera manlig omskärelse och var gränsen går mellan pojkars fria vilja och föräldrars rätt att i religionsfrihetens namn omskära pojkarna. Som en naturligt förhudsfri person kan jag heller inte riktigt föreställa mig situationen.

Vad som däremot blir helt osmakligt är när man jämför kvinnlig könsstympning med manlig omskärelse, eller som nu senast; jämför rekonstruerade "mödomshinnor" med omskärelse av pojkar.

Diskutera gärna frågorna var för sig, men att jämföra stygn i underlivet för att bevara en gammal myt byggd på okunskap, med att ta bort någonting som i allra högsta grad existerar blir absurt och trivialiserar lidanden. Inte minst med tanke på att den manliga omskärelsen kan ha medicinska orsaker.

---

Om du känner för att lämna en kommentar. Håll dig till ämnet (att inte blanda ihop omskärelse med könsstympning) och skippa försvarstalen/angripstalen för och emot manlig omskärelse.

Sluta tjata om könsneutrala äktenskap

Jag har skrivit om det flera gånger tidigare, men med anledning av EuroPride finns det skäl att lufta frågan om könsneutrala äktenskap en gång till här på bloggen.

Årets pridefestival firar den svenska synden och hur den öppnat gränser för många människor. Trots det har diskussionen om könsneutrala äktenskap handlat om semantiken mellan äktenskap och partnerskap för att kunna tvinga svenska kyrkan att viga samkönade par, snarare än att förändra systemet.

Om vi slutade prata om könsneutrala äktenskap och i stället diskuterade civiläktenskap, kunde vi få en riktig förändring av lagen som både skulle gagna traditionella äktenskapsförespråkare såsom radikala familjeanarkister. För civiläktenskap skulle innebära att juridiken försvann ut från både kyrkan och de politiska borgerliga vigselförättarna, det juridiska avtalet hade skrivits under på lämplig plats (tex. skatteverket), och personerna som skrev under kunde sedan välja cermoni bäst de ville.

Om juridiken var ute från kyrkan hade det inneburit att det var kyrkans medlemmar som själva fick avgöra vilka som skulle gifta sig där, utan att samhället hade haft något att säga till om. Det är ingen rättighet att få gifta sig i kyrkan, och diskussionen över uppfyllda krav för att få göra det hade varit upp till varje enskilt samfund. Som icke-medlem hade jag inte fått något att säga till om, vilket jag heller inte borde.

Samtidigt skulle civiläktenskap bli en möjlighet för fler att fritt välja en cermoni de vill ha. Ingen skulle behöva besöka rådhuset för att sedan gifta sig igen. Trosamfund som inte kvalificerar för vigselrätt i dag skulle få lättare att genomföra vigslar. Civiläktenskap skulle dessutom kunna bli ett steg på vägen för att låta mer än två personer omfattas av det äktenskapliga avtalet, och ge juridiska rättigheter till alla som ingår i en relation.

Både kyrkan och icke-kyrkliga skulle tjäna på att inte blanda ihop juridik med religion. Det är dags att skrota alla förslag om könsneutrala äktenskap, och införa civiläktenskapliga avtal istället.

En "diskriminerande" handskakning

På Expressens debattsida förs det för tillfället debatt om diskrimineringsombudsmannens - DO:s, beslut att stämma arbetsförmedlingen för att de dragit in arbetslöshetsersättningen för en muslimsk man som av religiösa skäl inte ville ta en kvinna i hand under en anställningsintervju. Maria Hagberg, ordförande i nätverket för hedersrelaterat våld, menar att DO gjort fel, och att det var den muslimske mannen som diskriminerade, och Leif Abd al Haqq Kielan, ordförande för svenska islamiska församlingarna, tycker DO gjort rätt, och att den muslimske mannen blivit diskriminerad.

Personligen blir jag smått upprörd över båda artiklarna. Att som Maria gör, jämföra ett uteblivit handslag med hedersvåld och shairalagar känns osmakligt, liksom Leifs försvar av Irans kvinnosyn.

Om man skall kunna ta riktig diskriminering på allvar, går det inte att kalla ett uteblivet handslag för kränkning. Samtidigt måste en arbetsgivare få en större frihet i vilka de vill anställda. Att en arbetstagare inte vill anpassa sig till rådande sociala normer och ta i hand, borde kunna vara ett fullgott skäl till att inte anställa den, men det gör inte arbetstagaren vare sig diskriminerad eller diskriminerare.

Arbetsförmedlningen gjorde fel när de drog in mannens arbetslöshetskassa eftersom det var bristande kompetens och erfarenhet som gjorde att han inte fick jobbet. Det berättigar inte att DO kallar hela historien för diskriminering, lika lite som det var en kränkning mot kvinnan som nekades handslaget.

Debatten kring handslaget har även cirkulerat kring religion och det sekulära samhället. Kanske är det synen på tro som är grunden i diskussionen. För ett öppet samhället måste kunna tåla meningsskiljaktigheter. Det måste vara lika okej att neka ett handslag, som att det måste vara lika okej att neka en handslagsnekande person arbete. Religionsfriheten måste finnas, men de som väljer att ha kontroversiella övertygelser måste också kunna ta konsekvensen av dem.

Läs även En vanlig Svensson på ämnet.

Dialog mellan skola och föräldrar krävs

På dagens DN Debatt skriver integrationsministern, utbildningsministern och folkpartiets partisekreterare om att de vill avskaffa möjligheten för elever och föräldrar att på grund av religiösa eller kulturella skäl avstå skolundervisning.

Jag tycker det är bra. Elever skall få samma undervisning oavsett vilka åsikter föräldrarna har. Men, genomförandet av förslaget måste ske på rätt sätt.

Om man inte vill att de elever som i dag är undervisningsbefriade skall anmäla sjukfrånvaro eller liknande, så måste man från skolans sida vara öppen för en dialog. Om till exempel, en elev av religiösa skäl bär heltäckande kläder, så borde det vara skolans uppgift att se till att eleven kan bära dem även vid t.ex. simundervisning. Undervisning i t.ex. mindre grupper, eller under andra former borde också diskuteras, så att de religiösa skälen kan tillgodoses utan att själva undervisningen uteblir.

Annars riskerar förslaget falla platt, med resultat att eleverna blir sjukanmälda, och skolan tappar respekt bland föräldrar som redan har synpunkter på undervisningen.

---

Uppdatering, 11:41: Lärarförbundet är inne på min linje om att dialog är det viktigaste. Att föra dialog om att anpassa undervisningen efter religiösa eller kulturella önskemål först är ju faktiskt inte en motsättning med att undervisningen är obligatorisk.

Socialdemokraterna är dock av en annan åsikt, och tycker lagen är bra som den är, utan deras vice ordförande i utbildningsutskottet är misstänksam mot utspelet eftersom att folkpartiet enligt henne har lagt fram förslag som "andas främlingsfientlighet".

Personligen tycker jag inte det finns en uns främlingsfientlighet i att kräva att skolbarn får samma undervisning oavsett bakgrund, kultur eller religion. Snarare tvärt om.

Statliga religioner igen?

Utbildningsminister Leijonborg har intervjuats i SvD och meddelat att regeringen skall tillsätta en utredning över hur man skall kunna finansiera en Iman-utbildning statligt.

Tycka vad man vill om en Iman-utbildning, men börjar man inte i helt fel ände? Borde det inte vara de muslimska grupper/trosamfund som vill starta en utbildning för Imaner, som utformar en sådan och sedan ansöker om statligt stöd?

Leijonborg säger att:

"Min uppfattning är att vi bör hjälpa muslimerna med en svensk imamutbildning, eller åtminstone kompletterande studier i samhällskunskap och svenska. Det här är en rättvisefråga, och vi ska hitta fungerande former för detta."

vilket väl är behjärtansvärt, men är inte "muslimerna" Leijonborg refererar till lika kompetenta som vilken som helst annan person som vill starta utbildning i Sverige, eller varför skall man ha särskilt stöd?

De allra flesta prästutbildningar idag ligger ju på folkhögskolenivå, och om man inte skall göra en upprensning av folkhögskolestödet i stort, så finns det väl knappast något hinder att starta en folkhögskola med imanutbildning.

Vad beträffar de akademiska utbildningar som finns inom området teologi eller religionsvetenskap, så antar jag att de har precis lika hög grad vetenskaplig grund som vilken annan högskoleutbildning som helst. Har de inte det så bör man definitivt fundera varför man har statligt stöd till en sådan utbildning, liksom alla andra utbildningar som inte har en vetenskaplig grund. Om en högskola sedan vill kombinera kurser för att passa yrket för en framtida pastor, präst, iman eller rabbin, så borde den få vara fri att göra det. De allra flesta samfunden kommer ändå kräva någon form av kompletterande utbildning till den akademiska.

Personligen tror jag att en kurs som "Det kristna dopet, 7,5hp" kan få minst lika stor tyngd som kursen "Kroki och tredimensionell form, 7,5hp" jag själv läste för ett år sedan. För om det kan ge akademiska poäng att sitta i en ring med femton 20-30åriga män och rita av en naken balettdansös, så borde det vara helt okej att studera religion också.

Sen ska det inte vara statens uppgift att utreda fram utbildningar för särskilda religioner, utan det borde vara initiativ som kommer från utbildningssätet eller den som vill starta upp ett nytt utbildningssäte, för att sedan följa samma regler som alla andra. Är inte särbehandling något vi vill ifrån?

---

Uppdatering: Nej, flertalet präst/pastorsutbildningar ligger idag inte under folkhögskolor. Jag hade fått helt fel för mig. Jag vidhåller dock min huvudpoäng, att det borde vara upp till den som vill starta en utbildning att ansöka om det. Inte statens uppgift att utreda.

Kyrkliga skolavslutningar

Jan Björklund skriver mycket bra om skolors julavslutningar i kyrkan på SvD brännpunkt. Julavslutning i kyrkan eller inte borde vara upp till skolan att besluta om (givetvis i samråd med elever och föräldrar), och ingenting som staten eller skolverket borde lägga sig i.

Sen borde det givetvis inte vara obligatorisk närvaro för elever i religiösa lokaler, om det inte sker under religionsundervisningen. Men det är en annan fråga.

Dags att lämna svenska kyrkan

Nu är det dags att gå ur svenska kyrkan. Om din pastorsexpedition får din utgångsansökan senast idag, så behöver du inte betala kyrkskatt nästa år. Uturkyran.se har samlat en hel del information om det.

Personligen så tycker jag att om man inte ställer sig bakom svenska kyrkans syn på livet, troende eller inte, så finns det en hel del andra bättre saker att lägga de där procenten av sin inkomst på. Antingen genom att gå med i en församling som bättre håller med om din uppfattning, eller blir helt kyrklös. Kvinnojourer, barncancerfonder, amnesty... ja listan på organisationer som sysslar med bra saker är rätt lång, och gör en minst lika god gärning som svenska kyrkan. Så varför inte lägga de där procenten på något sånt istället?

Medmänsklighet är bra, och vill man vara med i svenska kyrkan, så ska man vara det. Om man däremot bara slentrianmässigt inte orkat gå ur, fast man egentligen inte delar svenska kyrkans livsåskådning, så borde man ta sig i kragen, skicka in det där urgångsbrevet, och lägga kyrkskattspengarna (och gärna mer) på någonting man tycker är vettigt istället.

Juridiken borde ut ur kyrkorna

Könsneutrala äktenskap verkar vara den hetaste politiska frågan för tillfället. Moderaterna kommer ta ställning till frågan under deras kongress/landsmöte/partistämma i helgen, och Svenska kyrkan tar beslut på torsdag.

Samtidigt har en grupp vid namn "Bevara äktenskapet" fått hård kritik mot de affischer de prytt stockholms tunnelbana med. Bättre reklam än protest mot reklam kan man knappast få, och jag antar lite att sidan i skrivande stund inte fungerar på grund av den överbelastning uppmärksammandet borde ha orsakat.

Några saker i det här är intressanta. Dels beslut om könsneutrala äktenskaps varande i sig, dels om kyrkan skall ha vigselplikt eller inte, dels RFSL:s agerande i sig.

Jag gillar det där med lika rättigheter för alla, vilket innebär att om vi skall ha en äktenskapsbalk bör den vara samma för par oavsett vilken sexuell läggning de har. Eller hur många de är för den delen heller.

Jag tycker också, att om vi skall ha en äktenskapsbalk som tillåter religiösa samfund att agera myndighet (få vigselrätt), så ska de inte få välja och vraka bland vilka som får använda det religiösa samfundet som vigselförättare. Jag tycker vi ska ha vigselplikt för vigselförättare. Är man präst/pastor/iman/rabbin så klarar man att utföra största delen av sitt arbete utan att viga folk, så om man inte klarar av att viga alla, så borde det inte vara någon förlust att inte få viga någon. Myndigheter skall inte få diskriminera.

Dock vill jag helst inte ha någon äktenskapsbalk alls, och tycker inte att kyrkor skall få viga någon. I alla fall inte i juridisk mening. Kyrka och religion bör vara separerad, och en sak som äktenskapet borde inte handla om några cermonier alls. I synnerhet inte den juridiska delen av det.

Den juridiska delen av ett äktenskap skulle enkelt kunna klaras av på skatteförvaltningen. En blankett med ett enkelt standardavtal (med möjlighet att ändra på/utöka avtalet), så fort hindersprövningen var klar, och that´s it. Skriftliga underskrifter på svart och vitt, och det hade inte varit svårare än så. Vilka kön personerna som skrivit under samlevnadspappret hade varit irrelevant. Likaså hur många det var. Det hade kunnat skötas juridiskt och enkelt, utan att man blandade in vare sig Gud eller allah under processen.

Då hade man kunnat välja precis vilka former man ville av cermonier i efterhand. Svenska kyrkan hade kunnat ha en regel för vilka man gör vilka cermonier för, likaså evangeliska alliansen som vill ha äktenskap bara för män och kvinnor.

Det kan aldrig få bli en rättighet att gifta sig i en kyrka, det är någonting man får klara av med kyrkan, gud och vigselförättare, med den skillnaden att kyrkan inte längre hade pysslat med något juridiskt.

Sen så borde RFSL och alla andra som protesterat mot Bevara-äktenskapet-kampanjen fundera lite på det där med yttrandefrihet, och att vi faktiskt har religionsfrihet i det här landet. För även om jag inte håller med bevara äktenskapet-gruppen i vare sig teologi eller politik, så kan jag ha en förståelse för varför man vill ha kvar äktenskapet mellan just man och kvinna. Det borde vara okej. För alla äktenskapscermonier som görs i någon av Evangeliska Alliansens församlingar skulle kunna få fortsätta vara mellan bara män och kvinnor. De skulle kunna få vara mellan bara deras medlemmar också, och om medlemmarna i Evangeliska Alliansen vill ha en annan ordning, så får de se till att kräva det, eller gå med i någon annan församling.

Det måste få vara okej att ha åsikter som inte faller alla i smaken. Religion och politik skall inte blandas ihop och inte religion och juridiska avtal heller.

Religion i undervisningen är bara bra

Jan Björklund och den borgerliga regeringen har bestämt att religiösa inslag i skolundervisningen skall förbjudas, hårdare kontroller av skolor skall införas, och det ska bli lättare att stoppa skolor som missköter sig. På det stora hela så verkar det vara ett bra förslag, och det går att läsa i sin helhet här.

Vetenskap skall gå före tro, och religionen hänvisas till religionslektionerna.

Personligen är jag för religiösa friskolor, men tycker att alla skolor borde kontrolleras hårdare (om man nu ska ha en nationell skolplan). Om det dock bara är religionslektioner som kommer få lov att handla om religion, så förväntar jag mig att skolverket genast bommar igen skolor där politisk ideologi får trampa in i historieundervisningen, eller censuerar musikundervisningen på samtliga sånger som kan handla om någonting religiöst.

Mångsidighet borde istället vara ledordet. Undervisning i intelligent design borde vara fullkomligt möjlig, så länge man samtidigt undervisar varför den samlade vetenskapen säger någonting annat. Vi kommer aldrig att kunna uppnå en fullständig objektiv skola, och så länge inga andra instanser i samhället är fullständigt objektiva, så är det heller inte önskvärt.

Vad som borde vara önskvärt är istället det där med kritiskt tänkande. Att skolan lär ut det faktum att man inte skall lita på allt som sägs eller skrivs. Att det är rätt bra att skaffa sig en egen uppfattning, och att även vetenskap inte alltid är absolut.

Fixar skolan det, så kommer till och med skolbarn klara av att urskilja vetenskap från tro.

---

Mer om religiösa friskolor.

Lite radikalitet i motionsskörden

Med anledning av det inlägg jag skrev i fredags om att könsneutrala äktenskap inte var en bra idé, så är den här motionen intressant. En vänsterpartist och en folkpartist som gjort gemensam sak av att ersätta äktenskapsbalken med en civilrättslig registrering i stället.

"Familjebildningar ser olika ut i Sverige. Barn lever med ensamstående, två eller flera föräldrar som kan vara hetero-homo- eller bisexuella. Vissa föräldrar är gifta, andra inte."

...står det bland annat i motionen (min fetstil), och är långt mer radikal än den en hel del andra motioner som skrivits på området. Religion och politik bör inte beblandas, och därför borde den juridiska delen av ett äktenskap inte heller handhållas av någon annan än staten.

Könsneutrala äktenskap är INTE en bra idé

Det kan tyckas som en rätt bra påtryckning, att de tre partierna på vänsterkanten lämnat in en gemensam riksdagsmotion om könsneutrala äktenskap. Får de med sig fyra personer från borgerligheten, så kommer motionen gå igenom (förutsatt att alla i vänsterleden röstar för), och det borde inte blir en särskilt svår sak att genomföra. Inte minst eftersom att både folkpartiet och centerpartiet är på samma linje.

Det är bara att önska vänsteroppositionen lycka till, och en förhoppning om att det blir oppositionens första riktigt vettiga drag. Regeringen får faktiskt skylla sig själva som låter KD stoppa en proposition i frågan.

Dock så är det där med könsneutrala äktenskap inte särskilt radikalt, och egentligen inte särskilt önskvärt heller. Visst är det bra att de som ingår partnerskap faktiskt får exakt samma rättigheter som gifta (men det skiljer inte något nämnvärt i dag heller). Det största en könsneutral äktenskapsbalk skulle göra, är att tvinga kyrkorna med vigselrätt att även utföra vigslar för homosexuella.

Missförstå mig rätt nu. Jag tycker att alla ska ha samma rättigheter, oavsett sexualitet eller läggning. Lagen skall aldrig få diskriminera. Däremot så borde det inte vara en rättighet att gifta sig i en kyrka. För någon. Kyrkan borde ha rätt att neka en vigsel, begravning eller vilken religiös cermoni som helst. Om det sen anledningen är att paret som gifter sig har haft sex före äktenskapet, är av samma kön, eller helt enkelt inte är bekännande troende, bör inte spela någon roll.

Sedan är det givetvis upp till varje samfund att bestämma vilka regler man vill ha, och är man medlem i ett samfund så har man all möjlighet att påverka de reglerna.

Därför borde inte religiösa samfund (eller några som helst samfund för den delen), ha vigselrätt. Den juridiska biten hade inte varit svår att sköta genom tex. skattemyndiheten eller liknande organ, och skulle enkelt kunna genomföras genom att skriva under ett papper. Lägg därmed till en utvidgad avtalsrätt, och man skulle faktiskt i de fall det finns tre eller flera vuxna människor som bodde ihop, kunna se till att samtliga fick lika rättigheter. Inte bara de som var vigda.

Sen hade alla fritt kunnat få välja vilka cermonier man ville ha. Den lokala kommunpolitikerpampen, konfirmationsprästen, dagmamman, rabbinen eller imanen, skulle vara lika fria som alla andra att genomföra en vigselakt. Den som tycker att äktenskapet är förbehållet man och kvinna skulle kunna få fortsätta att tycka det (vi har faktiskt åsiktsfrihet i det här landet...ett litet tag till i alla fall), och den som bara ville ställa till med en jättefest hade sluppit att stå och lova en massa saker inför en kommunpolitiker i förväg.

Könsneutrala äktenskap må vara en fin tanke, men det är vare sig särskilt radikalt eller skulle göra så mycket skillnad. Att avskaffa äktenskapsbalken helt hade varit betydligt bättre, och hade gett fler valmöjligheter för samtliga.

---

Har skrivit en hel del om detta tidigare.