Mammasajter, namnlagen och Pride
Jag tänkte fortsätta blogga om vad jag haft för mig sedan senast:
- I tisdags hade jag en krönika i Expressen om mammasajter och småbarnskonservatism. Finns att läsa här. Den genererade en bitsk kommentarstråd på facebook, startad av en ledarskribent på en av konkurrenttidningarna, och i mailboxen blev jag både gratulerad på namnsdagen och inbjuden till en herrmiddag. Inte varje dag det händer. Jag vill poängtera att jag inte föreslår någon lagstiftning, utan propagerar för ett värderingsskifte.
- I dag skrev jag i tidningen om att vi borde skrota namnlagen. Ett tack skall riktas till Hanna och Hanna som bistod med bland annat länken till den här artikeln. Det är inte en slump att Åke är ett exempel-namn i min text. Namnlagen är långt ifrån bara en transfråga. Folk borde få heta vad de vill, och föräldrar borde få döpa sina barn till vad de vill. Det måste finnas smartare sätt att hantera föräldrar som vill kalla sina barn för "Bajsunge", än att byråkratisera frågan till skatteverket. Civilsamhället borde kunna sätta stopp för de fåtal fall det rör sig om - fall som säkerligen har grund i större problematik än namn. Dagens namnlag gör det dessutom svårt för en del barn att få samma efternamn som sina föräldrar. Överförmynderistisk byråkrati så det sjunger om det.
- I morgon börjar Stockholm Pride. Jag kommer hänga lite i krokarna, lyssna på talet och uppfylla stereotypen som faghag. Tipsa gärna om det finns något särskilt jag inte ska missa...
- I tisdags hade jag en krönika i Expressen om mammasajter och småbarnskonservatism. Finns att läsa här. Den genererade en bitsk kommentarstråd på facebook, startad av en ledarskribent på en av konkurrenttidningarna, och i mailboxen blev jag både gratulerad på namnsdagen och inbjuden till en herrmiddag. Inte varje dag det händer. Jag vill poängtera att jag inte föreslår någon lagstiftning, utan propagerar för ett värderingsskifte.
- I dag skrev jag i tidningen om att vi borde skrota namnlagen. Ett tack skall riktas till Hanna och Hanna som bistod med bland annat länken till den här artikeln. Det är inte en slump att Åke är ett exempel-namn i min text. Namnlagen är långt ifrån bara en transfråga. Folk borde få heta vad de vill, och föräldrar borde få döpa sina barn till vad de vill. Det måste finnas smartare sätt att hantera föräldrar som vill kalla sina barn för "Bajsunge", än att byråkratisera frågan till skatteverket. Civilsamhället borde kunna sätta stopp för de fåtal fall det rör sig om - fall som säkerligen har grund i större problematik än namn. Dagens namnlag gör det dessutom svårt för en del barn att få samma efternamn som sina föräldrar. Överförmynderistisk byråkrati så det sjunger om det.
- I morgon börjar Stockholm Pride. Jag kommer hänga lite i krokarna, lyssna på talet och uppfylla stereotypen som faghag. Tipsa gärna om det finns något särskilt jag inte ska missa...

