Bistånd, LAS och FRA

Jag har varit inne och vikarierat lite på Kvällsposten i veckan, vilket bland annat resulterat i en ledare om ungdomsarbetslösheten där jag jämfört lite med Danmark och klagat lite på turordningsreglerna i LAS.

---

I onsdags var jag uppe i Stockholm och höll i en workshop om framtidens biståndspolitik, på ett seminarium med bland andra biståndsministern Gunilla Carlsson. Allt dokumenterades med hjälp av Etherpad och padden från mitt pass ligger här. Jag deltog också i ett panelsamtal med bland andra Joakim Jardenberg. Tyvärr blev det ett lite skevt samtal där tillgång till mat ställdes mot tillgång till information.

Gunilla Carlsson gör i alla fall ett bra arbete för att vara minister, och jag gillar att hon trycker så hårt på informationspolitiken. Se bara avsnitten under ICT4D och transparens här. Sen skrev jag en ledarkrönika på ämnet till Kvällsposten också. Du hittar den här.

---

Dessutom ligger ett sammandrag ute från inkonst-tv. Jag är med ungefär 16minuter in. Jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera programmet, så jag låter bli. Tycker i alla fall det är lite synd att sändningen inte låg kvar på webben direkt efter, utan togs bort och klipptes om. Har inkonst-tv inte hört om bambuser?

---

Sen tänkte jag ta och lägga mig i monogamidebatten också, men hänvisar till bästaste Lisa så länge. Å så vill jag rasa lite på surfa lugnt. Men även det får vänta. Förstår ni inte varför är det bara att ta en titt på den här.

Bistånd och nätpolitik

Jag försökte svara på vad för nätpolitik som egentligen behövs, och gjorde ett försök till att formulera fyra nätprinciper. Återfinns på bloggen Skiften. Länk här.

I det inlägget länkar jag bland annat till biståndsminister Gunilla Carlssons newsmillartikel om ett förändrat biståndsarbete. Jag var utomlands och såg inte artikeln förrän nu. Trots det blev jag otroligt glad av att läsa den, inte minst eftersom hon lyfter upp min idé om e-bistånd och även refererar till Juliagruppens fantastiska arbete. En liten bekräftelse på att det går att påverka politiken som enskild individ, till och med ett sånt stort maskineri som biståndsarbetet...

Mammasajter, namnlagen och Pride

Jag tänkte fortsätta blogga om vad jag haft för mig sedan senast:

- I tisdags hade jag en krönika i Expressen om mammasajter och småbarnskonservatism. Finns att läsa här. Den genererade en bitsk kommentarstråd på facebook, startad av en ledarskribent på en av konkurrenttidningarna, och i mailboxen blev jag både gratulerad på namnsdagen och inbjuden till en herrmiddag. Inte varje dag det händer. Jag vill poängtera att jag inte föreslår någon lagstiftning, utan propagerar för ett värderingsskifte.

- I dag skrev jag i tidningen om att vi borde skrota namnlagen. Ett tack skall riktas till Hanna och Hanna som bistod med bland annat länken till den här artikeln. Det är inte en slump att Åke är ett exempel-namn i min text. Namnlagen är långt ifrån bara en transfråga. Folk borde få heta vad de vill, och föräldrar borde få döpa sina barn till vad de vill. Det måste finnas smartare sätt att hantera föräldrar som vill kalla sina barn för "Bajsunge", än att byråkratisera frågan till skatteverket. Civilsamhället borde kunna sätta stopp för de fåtal fall det rör sig om - fall som säkerligen har grund i större problematik än namn. Dagens namnlag gör det dessutom svårt för en del barn att få samma efternamn som sina föräldrar. Överförmynderistisk byråkrati så det sjunger om det.

- I morgon börjar Stockholm Pride. Jag kommer hänga lite i krokarna, lyssna på talet och uppfylla stereotypen som faghag. Tipsa gärna om det finns något särskilt jag inte ska missa...

Avd. vad var det jag sa?

Svenska dagbladet rapporterar att styckpriset för en alvedontablett har ökat ordentligt sedan staten beslutade att bannlysa paket med fler än 20 tabletter i. Jag varnade för det här i slutet av april. Det kommer inte finnas särskilt mycket oreglerad marknad kvar, som apoteken kan konkurrera om efter avmonopoliseringen av apoteksmarknaden...

FFF-vänliga kryss till EU

Det börjar ju dra ihop sig till EU-val, och i EU finns det faktiskt stora poänger i att kryssa en kandidat. Partipiskan viner inte lika högt i parlamentet som i riksdagen, och med få svenska parlamentariker är personer ofta viktigare än parti. Här följer ett gäng starka kandidater från olika partier, utvalda efter kriteriet "mest värda röst".

Centerpartiet är inte så profilerade i EU-frågor alls. I dag sitter Lena Ek på partiets enda mandat, och har väl inte gjort så mycket väsen av sig alls. På partiets lista finns Marie Wickberg som potentiellt spännande namn, som troligen skulle rösta med den mest liberala delen i den liberala gruppen. Dessutom är Wickberg mer CUF-are än centerpartist, någon som gör att hon bara för den sakens skull förtjänar platser mer än de tre personer som står över henne. Chanserna att hon faktiskt kommer in är dessvärre små, men om du nödvändigtvis skall rösta på centerpartiet - kryssa Wickberg.

Folkpartiets lista toppas av Marit. Hon må vara världens bästa kruttant för mat och jordbruksfrågorna, men i hennes skugga finns Olle. Han drar inte förbi svensk media som en arg tornado, utan kan lätt misstas för en tråkig gubbe som suttit i parlamentet alldeles för länge. Det kunde inte vara mer fel än så. Olle Schmidt tillhör den sällsynta skaran politiker som lyssnar, svarar på mail och kan omvärdera sina ställningstaganden (han gjorde tex. ett hästjobb med telekompaketet). Schmidt lär dessutom behöva alla kryss han kan få, då han hotas både av att folkpartiet bara tar ett mandat, och att trean på listan - Cecilia Wikström kryssar sig förbi. Personer som står på folkpartiets lista med mindre chans att komma in, men som ändå är värda att nämnas är Anders Ekberg och Catrine Norrgård, den senare den enda av liberala kvinnors kandidater som nämner personlig integritet som viktig eu-fråga.

Miljöpartiet har egentligen bara en enda kandidat värd att rösta på, och det är Zaida. Jag håller inte med henne i allt, men hon har hjärtat på rätt ställe, integritet och en sån där politiker som aldrig skulle rösta emot sin egen övertygelse. Det tycker jag är oerhört viktigt, och hoppas på att alla som röstar på miljöpartiet också sätter sitt kryss på Zaida.

Moderaterna har gjort mycket i EU, inte minst tack vare parlamentarikerna Gunnar Hökmark och Christoffer Fjellner. Den senare behöver kryss för att säkra sin plats, och oavsett vad han tycker om inrikespolitik, är det en kandidat som har en liberal kompass som kämpar för att EU skall syssla med rätt saker (fast han behöver hjälp med att netbook-anpassa sin valwebb). Ett annat spännande namn på moderaternas EU-lista är Pia Kinhult.

Piratpartiet har både toppnamnet Christian Engström och andranamnet Amelia Andersdotter som intressanta kandidater. Jag har tidigare puffat för Amelia, som visserligen är rätt mycket mer vänster än mig, men har hjärtat på rätt ställe. Christian är å andra sidan en liberal självklarhet, och vem av dem du än föredrar - sätt ett kryss.

När de gäller de andra partierna har jag svårt att hitta bra kandidater. På sossarnas lista står Evin Cetin rätt långt ner på listan, men jag är smått förälskad i hennes kampanj. Bland kristdemokraterna har jag svårt att hitta ett enda namn som sticker ut från det konservativa paketet (även om Ella kan vara oerhört sympatisk ibland) och hos vänstern tror jag Eva-Britt Svensson förtjänar en mandatperiod till är Erik Josefsson ett självklart kryss. Men ni får gärna föreslå bra kryss-kandidater i kommentarsfältet.

EU vill censurera nätet på "olagliga" sidor och länkar

Rasmus Fleischer och Erik Josefsson har grävt i efterdyningarna av telekompaketet och hittat Medina-rapporten som i stora drag är ett förslag med en önskelista från upphovsrättsindustrin.

Medina-rapporten finns att läsa i sin helhet här, och om den går igenom kan EU i princip sätta sig över svensk domstol och bestämma att Piratebay är en olaglig webbplats och att verksamheten där skall stoppas. Detta innan rättegången mot sajtens grundare är avslutad. Jag har svårt att tolka punkterna 30-33 i Medina-rapporten på något annat sätt:

30. Europaparlamentet anser att verksamheten på webbsidor på Internet som erbjuder nedladdning av verk och tjänster som är skyddade av upphovsrätten och närstående rättigheter är olaglig, liksom fildelning (”peer to peer”) av verk eller tjänster utan upphovsrättsinnehavarnas samtycke.

31. Europaparlamentet stöder inrättande i de olika medlemsstaterna av administrativa myndigheter som ska ha i uppdrag att vaka över att upphovsrätten respekteras på Internet, genom en stegvis process och på rättsinnehavarnas begäran.

32. Europaparlamentet är positivt till de olika nationella rättssystemens åtgärder mot webbsidor på Internet som olagligt sprider verk på nätet (t.ex. ”Pirate Bay”).

33. Europaparlamentet önskar att verksamheten på dessa webbsidor ska stoppas av medlemsstaternas rättsliga myndigheter.

Rapporten vill dessutom att medlemsstaterna skall ha en myndighet som ansvarar för att upphovsrätten följs på nätet, ålägger operatörsansvar för att bekämpa piratkopiering, och har vida uppfattningar om hur upphovsrätten är den "lämpligaste strukturen för en ekonomi grundad på kunskap och konkurrens".

Erik och Rasmus har detaljerna. Vi lyckades stoppa de värsta delarna i telekompaketets första omröstning. Dags att stoppa Medina-rapporten innan den går igenom av bara farten...

Kristdemokraterna har rätt om äktenskap

Folkpartiet, centern och moderaterna har lagt fram en gemensam motion om könsneutrala äktenskap. Den grundar sig på den utredning som tidigare presenterats, och innebär att samkönade par kan ingå äktenskap, antingen borgerligt eller hos den religiösa vigelsförättare som vill genomföra en sådan cermoni. Det finns inget krav på de samfund som beviljas vigselrätt att de skall utföra vigsel för par oavsett kön, utan ändrar i princip bara partnerskapsbegreppet till äktenskap.

Samtidigt har kristdemokraterna lagt fram ett långt mer radikalt förslag, som visserligen grundar sig på stenåldersargument om äktenskapets bevarande, men som skulle särskilja kyrka och stat på riktigt. KD-förslaget innebär att själva ordet äktenskap försvinner från lagtexten, ersätts med giftermål, och att den juridiska biten klaras av med registering hos en myndighet. Staten skulle i så fall inte lägga sig i vad för cermonier som utförs, inte diskriminera någon, och respektera religionsfriheten på riktigt.

Det är sällan jag håller med kristdemokraterna, i synnerhet när det kommer till frågor om familjen, men när det gäller ny samlevnadslagstiftning har de träffat helt rätt. Förslaget är så liberalt och radikalt att jag inte kan förstå hur alla de andra partier som säger sig vara mer framsynta i familjefrågor kommer med knökigare förslag i frågan.

Är det så svårt att skiljas från svenska kyrkan?

---

Jag har skrivit en hel del om äktenskapsfrågan tidigare, läs här. Hanna Wagenius och Fredrik Segerfeldt har kommit till ungefär samma slutsatser. Rayman och Utbult resonerar lite annorlunda.

Betalt för mat

Fler köper städhjälp. Under rätt förutsättningar hade jag lätt kunnat vara en av dem. Till skillnad mot Mian Lodalen tycker jag inte att städning behöver vara ett andraklass-yrke eller särskilt kontroversiellt alls. Och jo, jag har både städat själv (inte i hem, men likväl fått torka bajs på toalettväggar), och har äldre släktingar som varit tjänstefolk i "finare" familjer.

Skatteavdrag kan vara kontroversiella, men i fallet hushållsnära tjänster, lär det bli bra vinst i längden för de uteblivna skattepengar det kan kosta i första led. Hur många andra brancher nyanställer mitt i lågkonjunkturen? Dessutom är kritiken mindre mot andra brancher med skatteförmåner, som det ROT-avdrag som nyligen återinförts och ger en skattereduktion på t.ex. ombyggnationer i hemmet.

I Sverige är vi rätt duktiga på att leja bort sånt jobb som karlar traditionellt stod för nån gång på femtiotalet. Det är lätt att betala dyra pengar för att låta en maskin tvätta bilen, men svårare att betala en faktisk person för att tvätta hemmet. Visst är det många som äter mat ute, men restaurangmat skattas med dubbel så hög moms som maten som säljs i affär. Kanske inte så konstigt att matlådan spås göra comeback under året.

Äta rätt, hinna med allt, vara jämställd i hemmet, arbeta långa dagar för att göra karriär, och inte bli utbränd innan 40 är svårt att hinna med om man samtidigt måste tänka på e-ämnen, ekomat, närproducerat, GI-värden och långsamt tillagad mat från grunden. Eller att upptill städa, vara en bra förälder, ha ett socialt liv, eller vilka andra delar som hör till att få ihop livspusslet.

Att de hushållsysslor som finns kvar kapitaliseras och kommer ut på marknaden tror jag är sunt både för jämställdheten och för ekonomi. Städning och matlagning är sysslor man borde få betalt för att utföra. Få kvinnor och män vill jobba gratis.

Sifferfeminismen

I dag klagar jag på sifferfeminister i dagens kvällsposten-ledare. Finns att läsa här. Ett utdrag:

"Samtidigt nedvärderas kvinnor slentrianmässigt och förväntas inte ta lika stort ansvar för sina liv. Offerrollen blir en självuppfyllande profetia som många unga kvinnor får dras med. Samtidigt som många män i samma ålder får klara sig utan både samhälleligt och medmänskligt stöd.

Riktig jämställdhet uppnås inte av att räkna siffror. Det uppnås genom att ge både kvinnor och män makt över sina liv, rätt att tas på allvar och respekt för sina livsval."

Julvärme hos migrationsverket

"Du har ansökt om bidrag för en varm tröja, overall, regnkläder, fodrade byxor, vinterstövlar samt vantar åt din son. Enligt för dagen gällande priser hos second hand butiker i Falkenberg kan din sons behov tillgodoses med det bidrag du beviljats."

- Migrationsverkets syn på vad 170 kronor ska räcka till. Upphittat hos Merit Wager.

Knappt elva månader kvar...

Göran Hägglund skriver om apotekesreformen på dagens DN-Debatt:

"För att ytterligare förbättra tillgängligheten till receptfria läkemedel planerar regeringen att lämna förslag som gör det möjligt att sälja vissa receptfria läkemedel på andra platser än apotek. Detta ska bli möjligt senast från den 1 november 2009."

Varför det bara är vissa receptfria läkemedel och inte alla som kommer få säljas i vanliga butiker är ett stort frågetecken, men det är långt bättre än dagens läge.

Alvedon till närbutiken, nu!

Det där med luciafiranden

När jag var femton år, elevrådsordförande på min högstadieskola och därmed arrangör av den traditionella lucia-tävlingen var min feministiska gärning att vi jämsides med lucian röstade fram årets Staffan. Minst lika mycket popularitetstävling som luciavalet, och killen som väl blev vald vågade till sist inte gå med i tåget, utan tvåan blev skolans stalledräng istället. Om det var så smart vet jag inte, och jag har ingen aning ifall traditionen dog ut snabbt, eller finns kvar.

För övrigt borde alla som frivilligt sätter på sig en obekväm metallkrona för att både le, sjunga och läsa utantillverser med stearindroppar i hårbotten förtjäna någon sorts cred. Pojkar som flickor.

Det där med nätet

Det är med lite stolthet jag läser om de borgerliga ungdomsförbundens senaste eskapader. Under valet 2006 var liberala ungdomsförbundet (som jag då tillhörde), det enda borgerliga ungdomsförbundet som var för fildelning. I dag kampanjar CUF genom att dela fil (jag och Saga var först!) och Moderata ungdomsförbundet har bestämt sig för att vara för all fildelning som inte sker för kommersiellt bruk. Fina idéer skall kopieras i mängder.

Fildelningsfrågan är kanske en generationskrock, men med en långt bredare spridning.

När jag blir gammal kan jag berätta för barnbarnsbarnen om mina första möten med internet. När jag som nio-tioåring sökte efter spännande saker via altavista, skaffade min första hotmailadress och chattade i öppna chattrum på aftonbladet. Eller när jag var 12-13år och skapade min första hemsida, med (upphittade & kopierade) högjudda midifiler som bakgrundsljud, blinkade gif-animationer och egenritade bilder i Paintshop-pro. Och jag erkänner; jag har gjort dokument med stora illgröna comic sans-rubriker.

I dag är internet inte längre en spännande sak som fanns på persondatorer i skolan eller på fritids, utan en del av min vardag. Jag är ungefär lika beroende av internet som jag är av el. Jag kan klara mig utmärkt utan båda en kortare period, men det underlättar min vardag väsentligt. Kanske borde vi sluta jämföra internet med tv, film, tidningar och andra medium och istället se det som en bit infrastruktur i klass med elen. Inse att tillgång till uppkoppling måste få ske på samma premisser. Lika lite som man skall behöva visa id-kort för att gatlampan skall lysa över en, lika lite ansvarar elbolagen för vad som händer i skenet av samma gatlampa.

I takt med att allt fler tjänster, sysslor och nöjen flyttar ut på nätet, kommer också den politiska klåfingrigheten. Enligt devisen om att allt som kan regleras också skall regleras utkämpas maktkampen över nätet. I ett system där de digitala ettorna och nollorna inom vissa enkla ramar tillåter enorma mängder frihet utan att någon kan skadas fysiskt, är gränslanden stora. Med möjligheter till oändliga kopior av allt innehåll och all information, utmanas de makthavare som tjänar på att tillgången är begränsad.

När makthavare febrilt misslyckas med att reglera kommer alarmrapporterna om "otrygghet på nätet" och andra "farligheter". Ung som gammal utmålas som mindre vetande, och ansvaret läggs på staten som inte vidtagit tillräckliga åtgärder. Vuxna människor behandlas som barn, och barn behandlas som om de alla voro föräldralösa.

Några ropar efter integritet. Andra menar att integriteten redan är såld när privata bilder hamnar på facebook och dagboksbloggarna gladeligen visar bild på kvällens outfit, senaste hånglet eller vad man åt till frukost. Under presidentvalskampanjen i USA arbetade valstrateger med "overflow". Om en dålig nyhet dök upp såg man till att de försvann i bruset av något annat. Kanske är de personliga bloggarna ett tecken på samma sak. Delar vi bara med oss av tillräckligt många irrellevanta saker, får vi ha det som är viktigt för oss själva.

Oavsett vilket är det en stor skillnad på vad någon väljer att göra, och vad någon annan bestämmer över någons huvud. Fler regleringar gör sällan saker och ting bättre. I synnerhet inte när det gäller nätet.

Det rör på sig...

Det börjar röra sig i frågan om könsneutrala äktenskap, och fler och fler personer går och ut stödjer idén med civilrättsliga avtal i stället för särlagstiftning och vigselrätt för kyrkan. Det vore olyckligt om folkpartiet i ren princip röstar ner idén till förmån för utredarens förslag. På SvD Brännpunkt skriver humanisternas Christer Sturmark debattartikel med förra folkhälsoministern Morgan Johansson, Baptistförbuntet, Missionsskyrkan, Katolska Kyrkan och Pingströrelsen.

När var senaste tillfället dessa enades? Till och med (fri)handelsministern håller med...

---

Barbro Hedvall skriver om champange och briljerar på DN:s ledarsida.

---

Rosa Bandet har problem med redovisningen av sina intäkter. Enligt svenska dagbladet är det bara en tredjedel av alla pengarna som går till bröstcancerforskning, och en fjärdedel fastnar i administrationskostnader. Är det verkligen värt det, för att få en liten rosa accessoar att sätta på jackan? Är det så svårt att skänka pengar till någonting utan att skylta med det? Bankdosa och postgironummer?

Monopol och internetfientlighet

Jag har inte så mycket övers för statliga monopol. Dels för att de sätter marknaden ur spel, dels för att de är ineffektiva och dels för att de för det allra mesta grundar sig i nymoralistiskt hyckleri. Spelmonopolet är nog det tydligaste exemplet, där svenska spel gör i det närmaste osmaklig aggressiv reklam samtidigt som man inte släpper in andra aktörer på marknaden genom att skylla på spelberoende. Det maltesiska spelföretaget Unibet har startat en kampanjsida för att avslöja spelmonopolshyckeriet och menar att svenskar hör till de som spelar mest i hela världen (tillsammans med norrmännen som också har monopol på spel).

Å andra sidan är spelmonopolet inte helt svartvitt heller. Med dagens modell kan utländska spelföretag verka från andra delar av EU, men med en lagstiftning där staten delar ut licenser till godkända företag finns det risk att man samtidigt börjar syssla med att blockera IP-adresser till de företag som inte har licens i Sverige. I FRA och IPRED-tider kan det verka som en droppe i havet, men bör inte glömmas bort i monopolbrytarivern. Fast tänk om vi fick ett spelföretag som föredrog kultur framför sport...

Det monopol som är mest omtyckt i landet är utan tvekan Apoteket. Förtroendet är flitigt utnyttjat för att sälja allt från hudvårdskrämer till sexleksaker, även om det äntligen verkar vara på väg med en uppluckring av monopolet. Vänsterpartiet vill dock gå andra vägen och sätta 18-årsgräns för värktabletter (för ingen vänsterpartist har någonsin haft mens innan den åldern).

Samtidigt håller läkemedelsverket på med en kampanj som ingen riktigt vet hur de kommit fram till. Crimemedicine.com är en lagom buggig sida i gigantiskt flashformat med ljud man måste välja bort och som till sist, visar film som säger att internethandel med receptbelagda mediciner är dåligt. Som att vi inte förstod det redan innan. Kampanjen har varit så dålig att den anmälts till konsumentverket flera gånger, och man skulle nästan kunna tro att det snarare är en kampanj för apoteksmonopolet än för att få folk sluta handla olaglig medicin på nätet. Den privata näringsidkaren som vill sälja alvedon via nätet efter en apoteksavreglering kommer få det svårare efter läkemedelsverkets kampanj.

Eller tror läkemedelsverket att folk faktiskt klickar på viagralänkarna i spammailen?

---

För övrigt anser jag fortfarande att FRA-lagen bör rivas upp, och att IPRED-förslaget skall kastas i papperskorgen.

Att tjäna pengar på fiktivt beroende

Magnus Björk driver ett behandlingshem för spelberoende och har precis skrivit en bok (Game Over) om dataspelsberoende. För att få lite extra publicitet för boken har han i dag en debattartikel i Dagens Nyheter där han hävdar att World of Warcraft är värre än penningspel. Björk som säkerligen vill sälja sin bok, fick besöka morgonens nyhetsmorgon i tv4, tillsammans med en kille som genomgått behandling på Björks hem för just dataspelsberoende.

Björk vill tjäna sitt levebröd, och det står var och en fri att köpa hans bok.

Problemet är att samme man tycker att samhället skall ta sitt ansvar, och att regeringen borde jämställa dataspelsberoende med beroende av penningspel. Han skriver så här:

"Här ställs regeringens utredning på sin spets, kan den verkligen förbise det faktum att ungdomar spelar och missbrukar nöjesspel? Det är en tidsfråga innan den gruppen utsätts för risken att även bli beroende av pengaspel!

Den allmänt accepterade definitionen av beroende gäller bara spel om pengar, medan forskningen kring dataspelande är närmast obefintlig. "

Jag vet inte var Björk fått sin idé om att personer som spelar mycket dataspel lättare skulle bli beroende av pengaspel. Bara för att båda saker händer på nätet innebär det inte alls att det är samma personer som drabbas. Å andra sidan är det väl lättare att köra guilt-by-association än att komma med några argument. "Utsätts för risken" gör väl dessutom alla som någon gång kommer i kontakt med pengaspel, men Björks koppling mellan spelformer på nätet är ungefär lika stark som att påstå att det är en tidsfråga innan personer som lägger patiens på datorn utsätts för risken att även bli beroende av nätpoker.

Björk har rätt i att det inte finns särskilt mycket forskning om dataspel. Dock är forskningen i ämnet långt ifrån obefintlig. Till exempel skrev de svenska forskarna Jonas Linderoth och Ulrika Bennerstedt senast förra året en rapport om just dataspelsberoende och Word of Warcraft. Samma spel som Björk menar är farligare än pokerspelsportalerna. Linderoth och Bennerstedt kom till skillnad från Björk fram till att de negativa effekterna av dataspel är överdrivna och efterlyser mer forskning som inte blandar in begrepp från "hasardspel" när det gäller problematiskt spelande. Precis det Björk försöker göra.

Björk leker också spåtant om säger i klartext att:

"Framtiden spås handla om att klassiska nöjesspel spetsas med möjlighet till vadslagning, poker och penningspel som komplement till MMORPG-spelen."

Vad han grundar det på hade varit intressant att veta...

Självklart finns det personer som spelar dataspel för mycket. Liksom det finns personer som gräver ner sig för djupt i sport och tex. låter fotbollen eller favoritlaget kontrollera hela vardagen, eller blir besatt av böcker och försummar både sömn och mat för att läsa ut nästa bok i den där spännande serien. Kanske blir spelandet av World of Warcraft lite mer påtagligt eftersom det till skillnad från fotbollen eller böckerna finns tillgängligt 24 timmar om dygnet, men jämställa det med pengaspelsberoende eller droger?

Bara för att dataspel och penningspel båda handlar om spel, betyder det inte att samma spelberoende som drabbar penningspelare också drabbar dataspelare. Regeringen gör rätt i att inte behandla de båda begreppen tillsammans. Dataspelande har inte med spelberoende att göra.

Rasmus på Copyriot har ett gammalt bra inlägg om beroende och dataspel. Här hittar du en hel rapport på ämnet. Oroliga föräldrar (eller bara intresserade föräldrar) rekommenderas att slå sig ner med sina barn och spela tillsammans med dem (investera i en konsoll till vardagsrummet!). Det finns en mängd positiva aspekter av dataspel som inte motsvaras bland varken penningspelen, droger eller "andra" beroenden.

---

På samma ämne rekommenderas Tunelds analys över medierådets med dess ordförande Inger Segelströms utspel på SvD:s Brännpunkt. Givetvis är tjejerna extra utsatta offer på nätet...

---

Här har några studenter gjort en retorisk analys av artikeln. Läsvärd.

Eftersmak av partiledarduellen

En halvtimmas powerbloggande är över och debatten mellan Sahlin och Reinfeldt är slut. Både Sahlin och Reinfeldt lovade att inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration, men ville ändå stärka upphovsrätten. En ekvation som inte riktigt går ihop.

Sahlin sa dessutom att: "Jag är inte den som vill höja skatter jämt". Kom i håg det till nästa valrörelse.

Annars handlade debatten mest om jobb och skatter. Finanskrisen i världen där Sahlin verkade hålla med Reinfeldt i mångt och mycket. Varslena vid Volvo där Reinfeldt talade om att få de varslade till nya jobb, och Sahlin som klagade över ersättningsnivåerna i a-kassan. Var är egentligen facket i det hela? Borde det inte vara en fråga mellan dem och arbetsgivarna?

Själv gillar jag Reinfeldts snack om lägre skatter (i synnerhet till låginkomsttagare), men tycker han är mesig med en massa nja-svar om tex. kärnkraften. Å andra sidan har jag svårt för sossarnas bidragskrameri och tvångsbosättning av invandrare.

och ärligt talat är det inte skattesatsen som kommer vara avgörande när jag går och röstar. Men om det är det enda som skiljer mellan partierna vill jag hellre ha mer pengar över från mitt extrajobb än mer pengar i plånboken pga. att studiemedlet höjs...

Rosemarie på Arvid Falk har givetvis en helt annan syn på saken.

Supervecka och att göra en Mary

I kväll kommer även jag direktblogga (och göra en Mary) under partiledarduellen hos KG Bergström. Det blir den enda debatten för mig under denna supervecka, då jag inte kommer nörda ner mig allt för djupt i denna försmak till EU-valrörelse, utan i stället gå på teater och vara social IRL.

Själv är jag inte så intresserad av finanskrisdiskussioner och bråk om vilken av Reinfeldt och Sahlin som profilerar sig som mest vänster, utan skulle vilja höra ett och annat ord om IPRED eller FRA. Chansen kanske inte är så stor eftersom det är frågor de båda partiledarna tycker ungefär lika, men betydligt intressantare än frågor som ändå bara berör folk med lån eller pengar på banken.

Djur och rättigheter

Djurens rätts Alexandra Leijonhufvud replikerar Per Gudmundsson angående djurrätt och tidelag:

"Djurens Rätt anser att vi bör erbjuda dem en tillvaro som utgår från deras moraliskt relevanta egenskaper. En kalv behöver ha tillgång till sin mamma och samma gäller för en kyckling, för att ta två exempel."

Är det bara djurmammorna som skall få träffa sina barn, eller vad hände med kvigornas rätt till att träffa sina pappor...?

Olagliga övervakningskameror

Jag är skeptisk när myndighetsföreträdare eller hela myndigheter försöker sig på opinion, som att skriva debattartiklar, eller köpa reklamtid i tv (även om anslagstavlan var rätt charmig). Därför tycker jag inte det är datainspektionens uppgift att skriva en debattartikel till DN, eller att försäkringskassan borde lägga pengar på tv-reklam för det nya sjukförsäkringssystemet.

Med det sagt måste jag hålla med Dennis att datainspektionen är en av de myndigheter som verkar göra sitt jobb. Kameraövervakning har blivit vardagsmat, och mer än var femte skola använder sig av kameraövervakning i allt från förråd med stöldbegärligt material till matsalar och diskbortplockning.

Jag tillhör kategorin människor som allra helst inte skulle vilja ha någon kameraövervakning alls. Människor måste få ha integritet och få röra sig fritt utan att systematiskt bli betraktade från ett kamerarum eller inspelad och lagrad i något arkiv. Samtidigt är jag realist, tycker att människor skall ha stor frihet över sina egendomar, och att fastighetsägare givetvis skall få sätta upp kameror i lokaler när det inte är något folk där, för att skydda från obehöriga intrång och stölder.

Varför lärarfacken inte protesterat över det här för länge sedan är för mig obegripligt, men å andra sidan kanske det mest är eleverna som drabbas. Frågan är väl hur skolan egentligen mår när kamerorna försvaras från både höger och vänster. För att inte tala om var de som enligt Lotta Edholm tidigare kom till skolorna för att bråka, nu i stället tagit vägen.

Det är ju knappast så att problem försvinner med kameror, utan snarare flyttas, och då till platser långt från både övervakningskameror och vuxen skolpersonal i närheten. Är det särskilt genomtänkt?

Vill man vara konspirationsteoretiker för en liten stund, är väl en indoktrinering i övervakning precis vad storebrorssamhället vill åt. När övervakningen försvaras av den unga generationen (jag är inte så mycket äldre själv, men på mitt gymnasium fanns inga kameror), som någonting positivt, är det lättare att få igenom andra övervakningsförslag, en liten bit i taget...