Tillbaka till medeltiden, eller i alla fall hösten 2006

Tre dagar borta från civilisation, mobiltäckning och internet har gjort att jag helt missat debatten om rekonstruerade mödomshinnor.

Johan Ingerö sammanfattar väl, och debatten bottnar i att det gjorts en kartläggning av hur många vårdinrättningar i Stockholms län som utför "rekonstruktioner" av så kallade mödomshinnor. Det är vanligt.

Problemet är att mödomshinnan är en myt. Det finns ingen hinna som kan spricka och blöda vid första samlaget, utan det som kallas för mödomshinna är en liten kant som töjs ut. Om en tjej blöder när hon har sex är det snarare ett tecken på att hon inte är tillräckligt upphetsad, eller att penetrationen gått för snabbt fram.

Därför finns det heller ingen mödomshinna att rekonstruera, utan de operationer som genomförts är stygn som skadar underlivet för att åstadkomma den där mytomspunna blodsdroppen på bröllopsnattslakanet.

Att mödomshinnan är en myt har uppdagats bara på senare år. När jag hade sexualundervisning i åttonde klass (för sisådär sju år sedan) fick vi lära oss att mödomshinnan existerade och kunde spricka. Riksförbundet för sexualupplysning, RFSU, ändrade sin informationstext för mindre än två år sedan (jag skrev om den felaktiga versionen i augusti 2006, och i oktober 2006 var den justerad till dagens). Tidigare beskrev RFSU mödomshinnan såhär:

"Ett slemhinneveck som sitter baktill i slidmynningen. Omkring hälften av alla kvinnor blöder vid första samlaget när mödomshinnan brister, men hinnan kan också brista tidigare i samband med idrott och gymnastik eller att tamponger förs in i slidan."

Vilket fortfarande är uppfattningen många har om mödomshinnan.

Det går inte att rekonstruera någonting som inte finns, och varje operation, innebär inte att vi gått på myten om mödomshinnan, utan att vi köpt den medeltida bilden av att kvinnor skall skadas så vid sitt första samlag att hon blöder.

Det om något är avskyvärt.

Papegojan Sten Tolgfors

Försvarsminister Sten Tolgfors gör dagens insats för att försvara FRA-lagen på SVD Brännpunkt. Tolgfors menar att eftersom alternativet till FRA-lagen är oreglerad signalspaning i etern, är lagen en bra idé, och den integritetskränkning kabelspaning innebär, kallar Tolgfors för "ökat integritetsskydd".

Av någon anledning har han också fått för sig att kabeltrafiken inte kan lagras ("Den trafik som inte träffas av sökbegreppen passerar således obehandlad förbi och kan då inte lagras."), vilket är ett lite märkligt argument med tanke på att datalagringslagen ligger på utredning hos regeringen.

Tolgfors menar också att inga svenska privatpersoner kommer avlyssnas. Trots den lista på 103 namn som räknar upp svenska privatpersoner som i allra högsta grad har avlyssnats. Givetvis kan man bortförklara det med att det var fall som hände "för länge sedan", men det tar inte bort det faktum att FRA har avlyssnat svenskar som inte varit misstänkta för terrorbrott.

Överhuvudtaget missar Tolgfors kärnan i kritiken mot FRA-lagen. De flesta av oss kritiker tycker inte att Tolgfors alternativ, oreglerad signalspaning i etern, är särskilt bra det heller. De flesta av oss tycker helt enkelt inte att allmän övervakning av oskyldiga personer är bra någonstans, hur ädla motiven än är, och hur mycket "integritetsregleringar" man än lägger till lagen.

Hela försvarsministerns artikel luktar istället paternalism där regeringen genom Tolgfors säger till oss FRA-kritiker varför vi har fel och de har rätt. Samma argument rabblas, och regeringen försöker envist påstå att FRA-lagen är harmlös. Papegoj-alliansen verkar tro att om samma sak upprepas tillräckligt ofta - blir det en sanning.

---

I Tolgfors artikel nämns "integritet" sju gånger och övervakning noll gånger. Som Jonas Morian skriver; Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Övervakning är integritet.

Läs även Svensson och Opassande på samma ämne.

Sluta tjata om könsneutrala äktenskap

Jag har skrivit om det flera gånger tidigare, men med anledning av EuroPride finns det skäl att lufta frågan om könsneutrala äktenskap en gång till här på bloggen.

Årets pridefestival firar den svenska synden och hur den öppnat gränser för många människor. Trots det har diskussionen om könsneutrala äktenskap handlat om semantiken mellan äktenskap och partnerskap för att kunna tvinga svenska kyrkan att viga samkönade par, snarare än att förändra systemet.

Om vi slutade prata om könsneutrala äktenskap och i stället diskuterade civiläktenskap, kunde vi få en riktig förändring av lagen som både skulle gagna traditionella äktenskapsförespråkare såsom radikala familjeanarkister. För civiläktenskap skulle innebära att juridiken försvann ut från både kyrkan och de politiska borgerliga vigselförättarna, det juridiska avtalet hade skrivits under på lämplig plats (tex. skatteverket), och personerna som skrev under kunde sedan välja cermoni bäst de ville.

Om juridiken var ute från kyrkan hade det inneburit att det var kyrkans medlemmar som själva fick avgöra vilka som skulle gifta sig där, utan att samhället hade haft något att säga till om. Det är ingen rättighet att få gifta sig i kyrkan, och diskussionen över uppfyllda krav för att få göra det hade varit upp till varje enskilt samfund. Som icke-medlem hade jag inte fått något att säga till om, vilket jag heller inte borde.

Samtidigt skulle civiläktenskap bli en möjlighet för fler att fritt välja en cermoni de vill ha. Ingen skulle behöva besöka rådhuset för att sedan gifta sig igen. Trosamfund som inte kvalificerar för vigselrätt i dag skulle få lättare att genomföra vigslar. Civiläktenskap skulle dessutom kunna bli ett steg på vägen för att låta mer än två personer omfattas av det äktenskapliga avtalet, och ge juridiska rättigheter till alla som ingår i en relation.

Både kyrkan och icke-kyrkliga skulle tjäna på att inte blanda ihop juridik med religion. Det är dags att skrota alla förslag om könsneutrala äktenskap, och införa civiläktenskapliga avtal istället.

Feghet borde inte vara brottsligt

Alla fyra regeringspartier är överrens om att en civilkuragelag skall införas innan valet 2010. Den kristdemokratiske partiledaren Göran Hägglund nämner det ofta och gärna, och tanken bakom är att få fler människor att gripa in när något händer, i stället för att bara bli ytterligare en tyst betraktare.

Självklart behövs det mer civilkurage. Den tysta stumma massan som vare sig ser eller hör, vill knappast ingen ha i ett samhälle. Problemet är att civilkurage inte kan lagstiftas fram.

Vad som är rätt eller fel handlade i en situation när brott begås är omöjligt att säga. Alla reagerar vi olika. Ta ett misshandelsfall på öppen gata som exempel. Någon blir rädd och lämnar platsen, en annan går emellan och riskerar sitt eget liv och hälsa, en tredje ringer 112. Alla tre kan vara rätt, samtidigt som alla tre kan sluta fel.

Under min tid som scoutledare fick jag gå en mängd kurser där civilkurage och krissituationshantering kom upp. Oavsett om det var brandskydd eller hjärt- och lungräddning som stod på schemat togs en viktig sak upp; det går inte att handla fel i en akut situation, just eftersom alla reagerar så olika, det viktiga var att reagera. Med en civilkuragelag hade vi helt plötsligt haft en lagtext som deklarerat vad som var rätt och fel handlande i akuta fall, med tyngd på situationer där brottslighet förekommer.

Det är tragiskt varje gång någon som skulle kunna förhindra ett brott bara står stilla och låter det passera. Det förhindras inte av att bötfälla någon som råkar vara rädd, är chockad eller av andra orsaker blir handlingsförlamad då det är minst lägligt. Feghet må vara moraliskt förkastligt, men det borde inte vara brottsligt.

---

Wagenius, Falkvinge och Fridén skriver tänkvärt, även om jag utgått från att det endast var i situationer när annans liv och hälsa var i fara som en eventuell lag skulle råda över.

Upp till bevis!

Gruppen "Borgerligt nej till FRA-lagen" har bildats och tillsammans författat en debattartikel till DN. Tre av fyra ungdomsförbundsordföranden står bakom, tillsammans med några regionala partipampar från varje parti. En riksdagsledamot står med på listan, och det är Camilla Lindberg, vilket innebär att initiativet inte är något nytt i antalet röster vid en eventuell ny omröstning.

Samlingen med borgerliga FRA-motståndare är bra. Skulle gruppen lyckas fälla lagen innan den träder i kraft är de värda all heder. Risken finns att den bara kommer försöka måla gruppföreträdarna i god dager, men rent politiskt inte kommer ändra någonting. Alla protester inom alliansen som inte leder till en fällning av lagen är dessvärre förgäves, och om samma personer står bakom alliansen valet 2010 och en FRA-lag råder, vet vi alla att det bara är spel för galleriet.

Det är dags för alla borgerliga partimedlemmar att gå upp till bevis. Kräv ett nej till lagen från era riksdagsledamöter, få partiledningarna att lyssna. Hota med avgång, och stanna inte kvar i partier som inte lyssnar på er. Valet 2010 kommer handla om mobiliseringsgrad av väljare. En sak är säker. Ingen FRA-motståndare kommer rösta för alliansen om lagen finns kvar då.

"Själv har jag haft en naiv tro på att polisen är god..."

"...men efter i natt så får jag nog omvärdera det..." Så lät ett sms jag fick i går från en vanligtvis glad värmlänning. Då var han på sjukhuset på väg att röntgas för de skador han fick av polisen under ett omhändertagande. Hela historien, som började med en tunnbrödrulle, läser du här. Jag brukar inte svära, men nu passar det faktiskt.

Fy fan för svensk polis.

Intima kvinnliga miljöer

En söt kille med Greenpeaceblocket i högsta hugg stannade mig i dag när jag traskade över kanalen i centrala Malmö. "Du ser ut att bry dig om miljön" sa han, och hoppades att han hade rätt. Smått stressad som jag var blev det ett "Nej tack - inte i dag" till svar, och jag gick vidare.

Trots det, tänkte jag bry mig lite om miljön i dag, och slå ett slag för menskoppen. Senaste veckorna har det skrivits om den lilla silikonkoppen i tidningarna och den har lanserats som "alternativet för klimatsmarta".

Det finns många politiska skäl till att välja menskoppen som mensskydd. Klimatet är en uppenbar anledning, en menskopp håller i tio år, medan tamponger och bindor slängs efter ett par timmar. Bind- och tampongföretagens stereotypa marknadsföring mot småtjejer en annan, den uppenbara ekonomiska fördelen en tredje, eller bara åsikten att innovativa och smarta lösningar bör uppmuntras.

På det statliga apoteket, där man tycker att smarta menslösningar borde tillhandahållas, kan man köpa både bindor, tamponger, trosskydd (dock inte i stringformat), men menskopparna lyser stillsamt med sin frånvaro. Kvar är butikerna på nätet, som till exempel den här.

Trots alla uppenbara politiska fördelar med menskoppen är det inte huvudanledningen till att den är värd ett helt blogginlägg (och nej, jag har inte fått något för att skriva det här), utan att den i sig är så smidig. Den byts ut två gånger om dygnet, funkar perfekt att sova i, klarar av både bad, toabesök och dylikt, och är mer hygienisk än både bindor och tamponger. Det krävs lite pill och förmåga att se sin egen mens spolas ner i avloppet, men klarar du det, kan det också innebära att du köpt din sista tampong.

Kanske borde några fundera på koppen som alternativ, innan de vill ha skattepengar för gratis menskydd till alla.

Karlar och fruntimmer

När jag var liten, var fruntimmersveckan synonymt med tårtkalas i trädgården. Jag hade en tant som hette Margareta, och på antingen hennes eller min dag, såg vi till att fira ordentligt. Inte för att namnsdagar har så stor betydelse, utan snarare för att jordgubbstårta i mitten av juli smakar gott, och det är trevligt att ha en ursäkt att få äta av den.

Fruntimmersveckan var från början den enda gången i almanackan sex kvinnor hade namnsdag på raken. Manliga namn hade den förmånen flerfallt, men jordgubbstårteveckor för karlar har tragiskt uteblivit från historien. Givetvis är det skandalöst om man ser på saken ur ett bokstavsfeministiskt perspektiv...

Oavsett om du heter Johanna, Anna, Margareta, Kristina, Emma, Magdalena eller något helt annat, skadar det inte med både tårta och jordgubbar i den svenska sommarkylan. Karlar och fruntimmer är vi allihopa.

---

Sjödin, Graf och Julén är politiskt bloggande namnar att gratulera i dag.

Biorekord igen, och folk skyller på fildelningen....

Den nya Batmanrullen, The Dark Knight, slog "alla rekord" under premiärdagen och spelade in 404 miljoner kronor. En film som knappast kommer lida ekonomiska bakslag på grund av fildelning.

Själv är jag dessvärre likväl trött på all antipiratreklam som visas före filmer jag betalat för att se. Jag hade köpt avsevärt fler dvd-filmer utan dem.

Post almedalen

Jag tänkte skriva ett långt summerande inlägg efter almedalsveckan. Dock åkte jag till småland, upptäckte att ett modem var dött, fulinstallerade en gammal router som tappade ip-adresser då och då, och ägnade tid åt att packa ihop delar av mitt liv till malmö istället.

Det blev inget summerande almedalsveckoinlägg. Trots allt var jag bara där under de sista dagarna, såg lobbyorganisationerna packa i hop sina marknadsstånd, flygbladskampanjarna var få och trötta, politikerna var bakfulla, och statsministern lika ignorant som vanligt.

Dock hann jag skriva ett inlägg på bloggen Skiften innan nätet försvann (där jag postar en gång i veckan), så tills dess att jag kommer igång med postandet här igen, finns det inlägget att läsa.

Nu ska jag packa upp flyttkartonger, smälta att länsförsäkringar lyckades försnilla min hemförsäkring och njuta av det fina Malmövädret.

Ignorans av kritik

Antal ord under statsminister Fredrik Reinfeldts partiledartal i årets Almedal som FRA-lagen nämndes:

0

Reinfeldt goes maffiaboss

I dag jämför jag Fredrik Reinfeldt med en känd tv-maffiaboss på Expressens kultursidor. Den korta artikeln finns att läsa här.

I kväll/eftermiddag sticker jag till Visby, skall besöka kära vänner, och se vad årets almedalsvecka har att erbjuda. Jämte personer som Rolf van den Brink, Olle Wästberg och Kurt G Rantzén, är jag tydligen av alla 874 makthavare i Almedalen. Hela listan finns här. Hur mycket bloggande det blir i Visby återstår att se. Räkna inte med för mycket.

Förbjud inte bara rökning på bioduken

För den som händelsevis missat det, är rökning någonting farligt. Så farligt att den brittiska läkarorganisationen kräver ökade åtgärder mot hur rökning porträtteras på film. De föreslår bland annat 18-årsgräns på filmer som visar rökning i positiv dager, informationsfilmer före dessa filmer, samt krav på fler rökningsrelaterade dödsfall i filmer som glamouriserar rökning.

Folkhälsoinstitutet efterlyser liknande åtgärder i Sverige (eftersom det görs så mycket kvalitetsfilm i landet som unga människor längtar efter att se), och eder moralväktare, tillika bloggare, tycker inte vi skall stanna vid att reglera rökningen på bioduken, utan det finns mängder av andra omoraliska och skadliga fenomen vi måste skydda barnen ifrån. Här följer ett par exempel:

- Oskyddat sex. HIV och klamydiafallen ökar. Filmer visar mycket sällan kondomer i bild, och filmer som struntar i att visa detta utomordentliga skydd, bör genast föregås av informationsfilmer som berättar vikten av att använda kondom för publiken. Bland dessa filmer bör också andelen människor som dör i HIV genast öka.

- Alkohol. Alla vet att spriten dödar. Mycket sällan visas det på film. Få som dricker är egentligen lyckliga, och alla filmer som glamouriserar alkohol bör genast förses med 18-årsgräns. Givetvis bör det även krävas en ålder av 20 år för att få köpa dessa filmer på DVD.

- Vapen. Egentligen är det självklart. Vapen är farliga, ja till och med dödliga, och filmer som visar människor som överlever en skottlossning, eller där våldet glamouriseras, borde genast få både artonårsgräns och varningsfilm innan dramat sätter i gång. Att de som i verkligheten brukar vapen ofta dör av dem är ett faktum som inte går att frångå, och det är dags att sluta heroisera mördare på film.

---

Notera att jag är ironisk. Frågan är vad folkhälsoinstitutet och våra politiker skulle tycka om förslagen?

En vecka med vårdnadsbidrag

Det är nu sju dagar sedan både vårdnadsbidraget och jämställdhetsbonusen vid delad föräldraförsäkring infördes.

Egentligen har jag nog inte så stor övers för något av bidragen. Vårdnadsbidraget är ytterligare ett bidrag till vuxna arbetsföra människor med villkor att de stannar hemma istället för att gå till jobbet. Jämställdhetsbonusen är en del i statlig moralistisk planekonomi som ger mer pengar till de familjer där föräldrarna gör som staten tycker är ideologiskt rätt.

Missförstå mig rätt nu. Jämställdhetsbonusen kanske är ett kompromissat försök till ett steg på vägen, men om man vill få fler föräldrar att ta ut föräldraförsäkringen behöver man antingen fixa det ekonomiska glappet en låginkomsttagarfamilj kan få ifall den av föräldrarna som tjänar mest tar ut försäkringen (tex. höja ersättningsnivån, eller räkna ersättningen på bådas löner direkt), eller ser man till att föräldraförsäkringen blir individuell.

Oavsett behövs det en attitydändring när det handlar om bidrag och system som berör familjeekonomi, och det är förmågan att ta lite mera ansvar.

Den förälder som stannar hemma med ett vårdnadsbidrag kommer vare sig ha lika bra pensionsgrund eller lönenivå som den som jobbar. Ponera att det är flest kvinnor som tar ut vårdnadsbidraget, och flest kvinnor kommer hamna efter i karriärsstegen. Vi pratar faktiskt om vuxna människor, och måste därför utgå från att alla de som tar ut vårdnadsbidrag, eller stannar hemma samtliga föräldrarförsäkringsdagar, känner till att karriären inte kommer bli lika bra efteråt.

Det måste få vara okej att göra ett val som prioriterar familj före karriär, liksom det måste få vara okej att göra ett val som innebär det motsatta, utan att för den sakens skull drabbas av stereotypa fördomar om att man som kvinna eller man förväntas göra antingen det ena eller andra valet.

Trots att jag inte gillar vare sig vårdnadsbidraget eller jämställdhetsbonusen i sak, kan de säkert vara positiva reformer för de som utnyttjar dem. För även om jag personligen inte har mycket till övers för kärnfamiljen, och tror att dagis kan vara rätt bra för barn, innebär det inte att alla andra måste tycka som jag.

Men lite värme och en promenad hjälper bättre, lilla flicka

Vänsterpartiet vill ha 18-årsgräns på värktabletter. Det finns ju så många unga som missbrukar, och tar alvedon ihop med alkohol, eller tar koffeintabletter för att orka mer. Föräldraansvar verkar inte vara aktuellt.

Egentligen vill jag bara säga två ord till vänsterpartiet. Två ord från någon som köpt många värktabletter innan hon fyllde 18.

• mens
• ibuprofen

Vad sägs om 18-årsgräns på kaffe också, eller på socker? när vi ändå är igång?

Rapport från FRA-demonstrationen i Malmö

I dag var det stor demonstration mot FRA-lagen, på Gustav Adolfs torg i Malmö. Enligt polisen var drygt 1000 personer på plats, och med Jason Diakité (Timbuktu) som konfrencier var samtliga riksdagsanknytna politiska ungdomsförbund på plats, samt piratpartiet med talare. Även Peter J Olsson från Kvällsposten, Brokep från Piratebay och undertecknad stod med på talarlistan.
I normala fall hade jag lagt ut texten till talet jag höll, men eftersom det här var en demonstration med folk som faktiskt kunde någonting om teknik, går det att lyssna och titta själva:



Fler filmer finns här, och mer högkvalitativ film kommer säkerligen dyka upp på nätet senare.

Henrik Schornack var flitig fotograf och har tagit stillbilderna i inlägget. Henrik brukar lägga ut sina bilder enligt en CreativeCommons BY-NC-ND licens vilket innebär att vem som helst får använda bilderna i icke-kommersiella sammanhang så länge han anges som källa. Blogge har fler demonstrationsbilder, och jag tippar på att det kommer dyka upp fler.

Till sist vill jag tacka alla för fantastiskt bra respons, och till er som var på plats: tack för att ni var där. Jag vill dessutom tillägga att jag alltid är nervös i början av tal. I synnerhet om det står tusen grymt bra engagerade människor i publiken.

---

Parallellt med Malmö-demonstrationen hände det en massa saker mot FRA-lagen i Stockholm under dagen. Läs rapporter här.

---

Uppdatering: Här finns alla bilderna Henrik tog under demonstrationen, och här finns den högkvalitativa filmen, cred till Pomle. Filmen ligger som råmaterial under Creative commons. Klipp ihop den någon!

Det kom ett massmail från Roger Tiefensee

Jag har, i likhet med många andra som använt sig av Expressens mailformulär och skickat ett protestmail till de riksdagsledamöter som röstat för FRA-lagen. I dag fick jag, i likhet med många andra, ett massmail med svar från den centerpartistiske riksdagsledamoten Roger Tiefensee.

Rogers svar löd:

"Hej,

Tack för ditt mejl om FRA. Det är lite synd att du inte skickar ett
personligt mejl utan använt dig av Expressens massmejl, eftersom det
innehåller felaktiga påståenden. Ett mejl mellan två svenska användare
kommer inte som Expressen påstår att "avlyssnas av FRA" oavsett om det
skulle passera landsgränsen.

Inrikes trafik förmedlas utan att den som kommunicerar kan påverka hur
detta sker. Operatörerna väljer vanligtvis den billigaste transportsträckan
vilket kan medföra att inrikestrafik kommer att gå över landets gräns och
tillbaka. Därför kan det inte helt uteslutas att inrikestrafik rent
tekniskt skulle kunna bli åtkomlig för FRA. Det innebär dock inte att
trafiken får inhämtas - för det krävs att trafiken är relevant för svensk
utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik eller för kartläggning av yttre
hot mot landet. Om sådan trafik ändå skulle hamna i FRA:s system finns
tydliga bestämmelser om förstöring av kommunikation som saknar relevans för
signalspaningens ändamål.

Om du har andra frågor du vill ha svar på kan du titta på dessa frågor och
svar som finns på regeringens hemsida.
http://www.regeringen.se/sb/d/3013/a/78411

Mvh / Roger"

Jag tänkte att det var lika bra att svara med samma mynt, så mitt svar blev följande:

"Hej!

Tack för ditt svar. Det är lite synd att du inte skickar ett personligt mail, utan använt dig av samma massmail till alla du svarat (till expemel till Nils Gustafsson, Sebastian Bay och Markus), eftersom det innehåller felaktiga påståenden. Ett mejl mellan två svenska avsändare kommer visst som Expressen påstått att "avlyssnas av FRA" oavsett om det skulle passera landsgränsen.

Inrikes trafik förmedlas utan att den som kommunicerar kan påverka hur detta sker. Operatörerna väljer vanligtvis den billigaste transportsträckan vilket kan medföra att inrikestrafik kommer att gå över landets gräns. Om man dessutom som jag, använder sig av webmail hos en utländsk operatör (tex. gmail, hotmail, etc.) kommer mina mail, inklusive detta, alltid gå över "landets gräns". Därför kan det inte uteslutas att inrikestrafik rent tekniskt skulle kunna bli åtkomlig för FRA. Det innebär att trafiken kommer inhämtas, eftersom att alla typer av övervakningssystem som granskar trafik som rör sig via utländska servrar kommer vara tillgänglig för FRA. Oavsett hur många regler som säger att FRA måste förstöra denna typ av kommunikation, kommer den fortfarande vara FRA tillgänglig, och för att kunna förstöra den, måste de också inhämta informationen.

Det jag, och många andra protesterar emot är denna informationsinhämtning och övervakning som FRA nu fått lagstöd för. Det har redan i dagarna kommit fram att det funnits läckor inom FRA, och inget övervakningssystem har någonsin varit fritt från missbruk. Att FRA kommer få tillgång till mail som detta, e-post till journalister, och alla andra samtal över internet tycker jag är oacceptabelt.

Som allianssympatisör känner jag mig djupt besviken, och ser så länge FRA-lagen finns kvar, ingen möjlighet att rösta på något av sittande partier, eller riksdagsledamöter.

Om du vill ha fler argument emot FRA-lagen, eller har några frågor du vill ha svar på kan du titta på FRA-wikin: http://frapedia.se/wiki/Huvudsida

Mvh / Johanna"

För övrigt känner jag mig såååå mycket tryggare när Reinfeldt säger till TT att försvarsunderrättelsverksamhet är av mer "diffus art" än vad som beskrivits. Eller inte.

Demonstrera på torsdag!

Nu på torsdag, den 3 juli pågår det demonstrationer om FRA-lagen både i Stockholm och i Malmö.

Demonstrationen i Malmö är på Gustav Adolfs torg klockan 17:00. Jag kommer vara på plats och tala, vilket även brokep och representanter från alla ungdomsförbund utom KDU också kommer göra. Facebook-eventet för demon hittar du här.

---

För övrigt har jag nu bosatt mig i Malmö.

---

Jag kommer vara i Almedalen och besöka politikerveckan mellan torsdag kväll den 10 och söndagen den 13 juli. Så om ni vill bjuda mig på intressanta mingel, eller känner mig och bara vill passa på att umgås med någon som inte är i stockholm så ofta längre, finns mailadressen i högra hörnet.

Grabbmagasin och tantblaskor

På expressens debattsida pågår det just nu en debatt om herrtidningens vara eller icke vara. Tidningen FHM lade ner för något år sedan, och både Café och Slitz backar i antal läsare. Detta anser några är mycket välkommet, medan andra sörjer herrtidningens död.

Herrtidningar, tjejtidningar, grabbtidningar, tantmagasin, damblaskor och alla andra livstilsmagasin som finns på marknaden blir sådär med lagoma mellanrum påhoppade av folk från höger till vänster. Om man räknar in porrtidningarna i sortimentet (var går egentligen den gränsen?), var det bara någon dag sedan Piteå kommun började fundera på att bli en porrfri stad, och en mackägare fick plocka bort alla nakna överkroppar från butikshyllorna.

Personligen har jag inte så mycket övers till porrtidningarna (varför nöja sig med 2d liksom?), och för herrblaskorna och grabbtidningarna är jag långt ifrån rätt målgrupp. Däremot händer det att jag köper ett och annat livstilsmagasin för kvinnor, senast julinummret av brittiska Glamour.

Att herrtidningar som Café och Slitz tappar i upplaga, vet jag inte vad det beror på. Kanske är det helt enkelt så att männen som tidigare läst det hittat bättre kvalité i andra tidningsmagasin, kanske finns det i dag ett större utbud av magasin och tidningar i allmänhet. Kanske beror det helt enkelt på något annat. Ur en feministisk synvinkel känns läsandet av herrtidningar inte särskilt relevant, oavsett om de har många eller få läsare.

I stället borde det intressanta vara att i dag, år 2008, upprörs fortfarande människor av både herrtidningar och porrtidningar. Att nakna kvinnor fortfarande kan vara någonting provocerande, och att ett par bröst på bild kan orsaka en facklig blockad. Givetvis har var och en rätt att inte tycka om porr, det är inget fel i ens den allra prydaste prydheten (det är säkerligen minst lika sunt som motsatsen så länge det är frivalt), men är verkligen porrfrihet i sig någonting värt att sträva efter?

Finns det inte en massa andra kamper som är värda att slåss och vinna först, även på jämställdhetsområdet?