Creeper

torsdag, juni 18, 2009

Humanisterna tror nog inte

Föreningen Humanisternas kampanj om att Gud nog inte finns har lyckats med att få fram en spännande debatt om tro och kristendom bland olika bloggar. Allra bäst skriver nog Elin om sin personliga tro på Gud.

Själv blev jag mest besviken när jag surfade in på kampanjens test, för att några av frågorna var onödigt vinklade. Till exempel gillar jag inte religiösa friskolor för att barn skall "lära sig tro som sina föräldrar", utan för att fler barn skall ha möjlighet att ta del av sina föräldrars tro. Det är rätt stor skillnad mellan att "ta del av" och "lära sig tro som". Följdfrågan från Humanisterna är nästintill dömande där jag ställs inför frågan om jag tycker att föräldrar skall se till att barn blir medlemmar i en kyrka/samfund så snabbt som möjligt. För hej, jag tycker att det borde vara upp till varje förälder att bestämma.

Bortsett från min irritation på de dumma frågorna i testet, är det väl fantastiskt att vi diskuterar tro lite mera. Religion är trots allt en stor del av många människors liv, och det innebär så mycket mer än kyrkliga dogmer. För mig innebär tron frihet och trygghet, och har flera gånger varit den fasta punkten i min tillvaro med stort P. En stor del av mitt politiska engagemang har sin grund i min tro, även om jag aldrig skulle använda Gud som slagträ i en politisk diskussion.

Jag tror att man måste vara tydlig med att särskilja på tro och politik, samtidigt som det inte är helt fel att visa respekt för den som är av en annan åsikt. Jag tycker att man skall kritisera tro, religion och kyrka, ventilera, omvärdera begrepp och resonera. Politiska ställningstaganden måste vara underbyggda av mer än Guds ord, och religion måste få vara någonting man själv väljer. Jag vet att jag själv inte är särskilt logisk eller rationell med min tro, men det är min övertygelse, och knappast något som någon annan tar skada av.

För det är väl sådär, att religion egentligen inte borde vara en politisk fråga alls...

Etiketter:

6 Kommentarer:

OpenID thenswanskaargus sa...

Jag håller med, religion borde definitivt inte vara en politisk fråga! Sålunda borde man heller inte anlägga religiösa förtecken inom politiken. Vilket ofta görs. Jag tror det bland annat är det som Humanisterna vill föra in i debatten. Religion är en livsåskådning som får ogrundat företräde framför andra.
För egen del kan jag mest se en semantisk skillnad mellan "ta del av föräldrars tro" och "lära sig tro som sina föräldrar". Många vet mycket väl i vilka snåriga diskussioner de skulle hamna om man alltid sa som det var, men jag betvivlar starkt att någon sätter sitt barn i en religiös friskola för att den "kanske ska få veta lite mer om den här sköna religionen som verkar spännande". Lika lite som någon sätter sitt barn i hockeyskola för att den ska få "röra på sig lite". Det finns ett klart om än outtalat syfte att barnet ska lära sig att omfatta en viss religiositet, och då det är föräldrarna, av naturliga skäl, som väljer skola för sina barn är det också föräldrarna som står för den agendan.

18 juni, 2009 11:23  
Anonymous Momo Jord sa...

Religion Är väl nästan politik nu. Det var längesen kristendomen gick över från att vara en revolutionär rörelse till att handla om makt, i synnerhet ekonomisk dito.

Det känns dock som att religiösa insitutioner är rester från förr.. att allt fler genomskådar dogmer och går till sin "personliga" gudstro i härligt postmodernt manér. Därigenom tappar också religionen sitt grepp över politiken i takt med sekulariseringen.

Å andra sidan kan det finnas poäng med någon form av "andlig ledare" inom politiken, som en motpol till det relativt morallösa poängtagandet som sker "där uppe". Jag hade inte sagt nej till att se dalai lama i riksdagen, liksom. Det är en svår fråga. Och känslig. Och från ett här-och-nu-perspektiv kanske inte helt relevant heller..

18 juni, 2009 11:35  
Blogger Martin Domeij sa...

Ett av problemen med debatten är ganska tydligt: Såväl Humanisterna som deras motståndare sätter gärna likhetstecken mellan religion och någon av religionerna kristendom, judendom och islam, eller möjligen alla tre.

Har man en annan religiositet ter sig Humanisternas frågor och hela debatten än märkligare.

18 juni, 2009 23:58  
Blogger Hanna sa...

Mycket bra skrivet! Jag håller med om vartenda ord.

22 juni, 2009 18:35  
OpenID kaj sa...

Johanna: Nej precis, religion borde inte vara en politisk fråga alls. Som jag ser det är det precis det humanisternas kampanj går ut på!

Martin Domeij: Humanisterna (eller, jag personligen, men jag hoppas det gäller även humanisterna) har inga synpunkter på vad du personligen tror. Det är när olika personers tro får konsekvenser för andra personer det blir fel. Såvitt jag vet, i Sverige idag, är det inga andra religioner än de stora abrahamitiska som har sådana konsekvenser.

I ett kristet samhälle är det "fel" att vara paganist, hindu eller asatroende. I ett sekulärt samhälle är de religionerna, lika väl som kristendomen, judendomen och islam, helt ok, så länge troende inte tar tron som ursäkt för att göra saker som samhället inte kan tolerera (som att hindra sina barn från att gå i skolan, rituellt djurplågeri eller förföljerse av folk som vill lämna religionen)

23 juni, 2009 13:50  
Anonymous Oscar sa...

Angående religiösa friskolor. Borde inte alla barn ha rätt till en likadan utbildning? Som bygger på vad man vet och vad som är sannolikt? Och som inte bygger på vad vissa tror?

26 augusti, 2009 12:44  

Skicka en kommentar

<< Home