Olagliga ord

Frankrike verkar ha antagit en ny lag för att stoppa psykologiskt relationsvåld. Det verkar finnas poänger för varför. Fysiskt relationsvåld föregås ofta av psykologiskt dito, och en normaliseringsprocess som heter duga. Anledningen till att så många stannar kvar i ett destruktivt förhållande är att förövaren är en duktig manipulatör, om än sällan medvetet.

Här har vi redan lagar som straffar kränkningar och hot. Lagen om kvinnofridskränkning skall, om jag har förstått den rätt, också se psykologiskt våld som en försvårande omständighet, även om man kanske inte kallar det för så.

Om det inte finns den här typen av lagstiftning i Frankrike, förstår jag de som vill införa den.

Däremot är kränkningar svårt som ett enskilt brott, och kan lätt leda till moralistiska subjektiva bedömningar, snarare än se till att straffa den normaliseringsprocess som gjorde att någon stannade kvar i ett våldsdestruktivt förhållande. Att skrika glåpord till varandra dagligen kan vara hemsk terror, men i ett annat förhållande gnistan som behövs till ett förspel. Många personer i förhållanden bråkar högljutt, och att man är oense, arg och förbannad på varandra må vara jobbigt och eländigt, men knappast något brottsligt.

På samma sätt som ytliga kränkningar kan vara helt harmlösa, kan psykologiskt våld och normaliseringsprocesser pågå utan den minsta svordom eller nedvärderande kommentarer. Det kan lika gärna röra sig om självvalda livsbegränsningar för att bevisa att man älskar någon. Sakta självuppoffrande medgörlighet som slutar i isolering från omvärlden, och en så dålig självkänsla att det där fysiska våldet och livsbegränsningarna inte blir något man protesterar emot.

Samtidigt måste folk få bråka, och hur illa psykologiskt våld än är, tror jag inte att man bör lagstifta bort något annat än de hot och kränkningar som redan är olagliga. Det ger ändå bara falska skyddsnät till ett redan skört system.

Kvinnokroppens värde

Socialstyrelsen har konstaterat att en kvinna mycket väl får göra abort på grund av fostrets kön. Vad man än kan tycka om fenomenet eller fixeringen av bebiskön överhuvudtaget, bör fri abort få fortsätta vara just fri. Vi har alla olika värderingsgrunder, och börjar man uppröra sig över att någon väljer bort en flicka, är det bara att fortsätta hårddra urvalskriterierna för abort tills dess att den inte är fri länge. Allra bäst är det trots allt om aborten inte behöver genomföras alls, utan att oönskade graviditeter kan stoppas redan i kondomen, och att ägg och embryon kan få väljas ut på smartare sätt än i livmodern för de som har särskilda önskemål.

Ett annat läge där kvinnors ägande till sina kroppar ifrågasätts är när det gäller prostitution och sexköp. Tack vare Hanna Wagenius har frågan uppmärksammats och sexköpslagen har återigen kritiserats ordentligt. Tyvärr verkar det vara svårt för folk både på den ena och andra sidan att hålla en sansad ton för eller emot sexköpslagen. Det är ju inte så att lagförespråkarna på allvar är en bunt konservativa moralister (även om det ibland kan verka som det), utan snarare ser fördelar i situationen för traffickingoffrena. En grupp människor det kanske är värt att offra lite missnöje från en och annan sexsäljare för. Å andra sidan är just de där fördelarna diskutabla, och om de inte existerar, har man offrat lite av friheten för sexsäljarna, utan att förbättra situationen för traffickingoffren.

För även om jag själv klarar mig utmärkt utan sexköp som norm, tycker jag inte att det hjälper någon genom att stigmatisera det ännu mera. Sex är bara en stor grej så länge samhället gör det till det, och personligen klarar jag mig utan en mystifierad sexualitet. Sen är det ju långt ifrån bara kvinnor som säljer sex.

Kan vi inte bara få konstatera en gång för alla att vi äger våra kroppar, och att vi inte skall lagstifta bort några rättigheter? Sen får var och en personligen ta sitt ansvar med vad vi gör med dem.

---

Både Sjödin och Erixon kommenterar min kvoteringsledare i Kvällsposten.

---

Just det. Jag tänkte börja texten med hur sur jag är på alla som klagar på "kristna moralister" som att kristendomen skulle vara någon sorts politisk grund att lagstifta på. Nu är det ju snarare så att det finns kristna från både höger till vänster, med olika tolkningar på de allra flesta områden. Själv gillar jag det där med religionsfrihet, och vill att min tro skall vara mitt eget val, och ingenting jag vill pådyvla andra genom lagstiftning. Då tappar det där fria valet lite i värde.

Rädda internet!

Den som läser min twitter-feed vet att jag precis flyttat och haft lite problem med internetanslutning. Därför har jag inte hunnit blogga så mycket den senaste veckan, i alla fall inte här. Om du inte läst redan finns min blogg-battle om fildelning och Piratebay med Per Strömbäck hos P3 Nyheter att läsa här. Samtidigt har jag vikarierat på Kvällspostens ledarsida under veckan (och kommer skriva mer där kommande veckor). I onsdags skrev jag tex. om monopol och avregleringar. Finns att läsa här.

Desto viktigare är dock omröstningen om telekompaketet som sker i EU nu på tisdag. Första gången det var uppe till omröstning följde jag vändningarna med Christoffer Fjellner och Eva-Britt Svensson, som slutade rätt okej. Tji fick medborgarna i EU, för nu är samma dåliga förslag om internetavstägningar och filtrerade anslutningar uppe igen. Här kan du läsa ordentligt om hur du kan påverka innan tisdag, och i fredags skrev jag en längre text (i kvällsposten) om varför förslaget är dåligt.

Missa för allt i världen inte Marcin, Isobel och Daniel på samma ämne, och agera för att påverka europaparlamentarikerna som fattar besluten, ring, maila visa vad du tycker! Kanske kan några av de tusentals nya medlemmarna i piratpartiet tillföra någon förändring här också...

Med Kina som föredöme

Jag var i Istanbul förra veckan, och fick ofrivilligt bråka en hel del med internet. Inte så mycket för att jag inte kom fram till vissa sajter. Förutom ett notoriskt error vid msn-uppkopplingsförsök på universitetsanslutningen jag satt vid ett par gånger, hade jag inga problem med att komma in på vare sig youtube, bloggar eller några andra sajter. Däremot fick jag berättat för mig att bland annat youtube var förbjudet, men att alla besökte sajten ändå.

Mina bråk med internet bestod snarare av att det fanns så dålig tillgång till det. På konstfakulteten hos ett av landets största universitet var uppkopplingsmöjligheterna begränsade till en bemannad datasal med åtta datorer och ytterliggare ett par tp-kablar för laptops. Trådlöst internet var helt förbjudet (på alla landets universitet t.o.m.?) på grund av "säkerhetsrisken". Utanför datarummet stod minst lika många datorer med tillhörande plattskärmar, en stor vägg-tv och projektorer, upptagna med att screena videoinstallationer på vägen till hål-i-marken-toaletten längre bort i samma korridor.

Jag är därför inte så förvånad över att DN berättar om Turkiet och Australien som de värsta internet-censur-länderna. Jag är mer förvånad över att inte mer sägs om den kontroll som håller på att ske här. Ekonomiska partsintressen får orimlig makt över simpla kopior och systemet närmar sig en stor A.I.-inspirerad Dr. Know (fast utan en snygg prostituerad Jude Law som kan hjälpa oss att betala).

Till skillnad från Turkiet, där spärrar är enkla att ta sig förbi, håller vi i Sverige på att bygga upp ett kontrollsystem, så omfattande att spärrar både kan bli olagliga och verkningslösa. FRA-lagen har redan gett Försvarets radioanstalt möjligheten att övervaka allt i realtid. Datalagringslagen påtvingar lagring av all trafik, Ipred ger privata intressen rätt att registrera personuppgifter och dödar de få öppna nätverk som finns kvar. ACTA-avtalet skall vi inte ens gå in på.

Förhandscensur blir överflödigt då allt fler idkar självcensur och undviker kontroversiella sajter för att slippa alla eventuella misstankar. Fast, för att citera Liza Marklunds senaste krönika: "Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju".

Filter på nätet är aldrig okej. Vare sig det handlar om censur eller övervakning.

Spelvåldsförbud är visst moralpanik

Av någon anledning har det lyckats blossa upp en spelvåldsdebatt, där några dåligt pålästa personer moralpanikrasat över några interaktiva scener och lyckats provocera fram ett smått ironisk diskusssion om en fråga vi andra begravde för tio år sedan.

Kristdemokraten Anders Bergsten skriver på svt opinion om spelvåld, drar in ett förlegat fem år gammalt uttalande från forskaren Frank Lindblad som inte alls handlar om spel utan om videovåld, blandar med lite spelmissbruk och sätter sig över den forskning som finns och menar i kraft som kristdemokratisk kommunpolitiker att han vet att dataspelsvåld visst är farligt.

Jag har gjort ett utförligare inlägg om Frank Lindblads dataspelsforskning här, och ni har väl inte glömt Anders Bergstens spelförbudsivrande och nazist-jämförelser som han skrev förra året?

Journalisten och socialantropologen Charlotte Celsing skriver på newsmill om att "alla skolmassakrar" ("alla" upprepas tre gånger i artikeln) har begåtts av "killer-spelare". Tydligen har det undgått henne att den värsta av dem alla, mördaren vid Virginia Tech-massakern inte spelade några som helst våldsamma spel. Ska man hårddra statistiken byggt på det, borde det snarare leda till att det är större risk för att unga killar som inte spelar våldsspel blir massmördare, än att unga killar som spelar våldspel blir det.

Celsing hänvisar till tveksamma forskningsrapporter skrivna av forskare som på förhand haft en negativ syn på spelvåld och använt sig av metoder som knappast kan anses representativa för vardagligt spelande. Dessutom missar hon helt och hållet att det faktiskt finns positiva effekter av att spela våldsamma dataspel, inte minst för att de ger spelaren möjlighet att avreagera sig och bli mindre aggressiv. Likaså har hon missat att antalet unga våldsbrottslingar faktiskt har minskat de senaste åren.

Dataspelsbranschens Per Strömbäck gör ett tappert försök till försvar av spelen i tisdagens Debatt på Svt. Janne Josefssons avsky mot våld i spel var överhängande i hela programmet, och även om Strömbäck lyckades med konststycket att slänga en känga på fildelning mitt i debatten, var det ett bra klart och tydligt försvar mot både censur och nymoralism.

Folkpartisterna Cecilia Wikström och Camilla Lindberg håller också ett försvarstal för yttrandefriheten och mot censur. Jag hoppas att de kan få regeringen att inte bara avskaffa biografbyrån, utan också hela lagen om olaga våldsskildring.

En gång för alla; Det finns inga belägg för att våld i spel skulle vara farligt. Kan vi släppa den eviga våldsdebatten nu, och diskutera något viktigt i stället?

---

Till sist: Louis Vuitton stämmer Google för att de inte trivs med sökresultaten. Kullenberg och Sidvind har tagit sig an en tysk dom om datalagringsdirektivet.

Åtta timmar kvar till Ipred-omröstningen

I dag klockan 16,00 röstar Sveriges riksdag igenom Ipred-lagen, med sanktioner som sträcker sig långt längre än vad EU kräver. Upphovsrättsinnehavare kommer få specialbefogenheter för att samla ihop personuppgifter, skapa register och skicka skadeståndskrav till privatpersoner och hota med långdragna dyra rättsprocesser.

Bara miljöpartiet och vänsterpartiet tar avstånd från förslaget som dessutom riskerar slå hårt mot innehavare av öppna trådlösa internetanslutningar. Fast kommer någon reagera i skuggan av både Piratebayrättegång och stundande prinsessbröllop?

Mer om Ipred finns att läsa här. Uppdatering: Läs även Jakob Heidbrink och de kloka S-studenterna på Newsmill.

Talibanrättegång!

I dag kallar jag spektaklet mot Piratebay för talibanrättegång, och listar några av alla tveksamheter som föregått:

"- I efterspelet till razzian jämförde Thomas Bodström personerna bakom sajten med människohandlare.
- När propagandainvigningen för OS i Kina läckte ut på Piratebay skrev IOK brev till svenska regeringen och krävde att de censurerade bort klippen.
- I förundersökningen för rättegången tas spridning av World of Warcraft-spel upp som bevis, trots att kontot som krävs för att spela ändå behöver betalas.
- En av de poliser som varit ansvarig för utredningen fick, kort efter att fallet gick till åtal, anställning hos Warner Bros. Han var troligen betald av både polisen och filmjätten samtidigt.
- Parallellt har polisen dessutom fruktlöst försökt filtrera in sajten i barnporr-registret för att stoppa allmänhetens åtkomst, utan de minsta indikationer på att det ens gått att hitta barnporr via söktjänsten."

Läs hela artikeln här.

Uppdatering: Nu finns det länkar till längre artiklar om alla påståenden i texten ovan.

Datalagring på rätt grunder

EG-domstolen har kommit fram till att EU:s beslut om datalagring var taget på rätt grunder, och därmed fortsätter vara giltligt. Datalagringsdirektivet är antaget som ett handelsdirektiv, vilket i EU inte kräver enighet bland medlemsländerna, till skillnad från direktiv som rör rättsområdet.

Det är alltså fritt fram för Beatrice Ask och regeringen att fortsätta hyckla, införa direktivet med mer än miniminivåer och le och se glada ut lagom till parlamentsval och EU-ordförandeskapet.

Groominglagen verkar bli rätt okej ändå

Förslaget om att förbjuda grooming har blivit lagrådsremiss, och ser ut att bli den mest onödiga lagen hitintills.

Från att ha gått ut på att förbjuda "sexuella inviter" på nätet, har regeringen faktiskt lyssnat på kritiken och vill i stället kriminalisera försök till sexuella möten IRL. Lagrådsremissen konstaterar att det redan finns lagstiftning som kriminaliserar alla möjliga typer av brott som rör barn, sex och internet.

Det nya förslaget innebär i stället att den som med syfte att begå olika (i förslaget definierade) sexualbrott mot en person under 15 år och:

"träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till stånd, döms för kontakt med barn i sexuellt syfte till böter eller fängelse i högst ett år."

Det handlar alltså inte om att faktiskt träffa någon, eller faktiskt utföra något, utan bara främja ett "sammanträffande". För att blidka groomingförespråkarna tar man avsteg från vanliga rättsprinciper och utökar lagstiftningen till ett brott som knappt kommer kunna gå att bevisa. Samtidigt skriver man i bakgrundstexterna att regeringen inte utesluter att polisen skall få syssla med brottsprovokation för att ta fast eventuella "fula gubbar".

Förslaget kring grooming hade kunnat vara ännu värre. Thomas Bodströms organisation Ecpat vill i princip att alla sexuella kontakter med personer under 18 skall vara förbjudna, och att straffen skulle vara betydligt högre.

Sammanfattningsvis är det förslag som skickats ut till lagrådet en rätt harmlös kompromiss. Någon kanske får böter, men bevisläget kommer bli svårt. Så länge inte brottsprovokation tillåts och vi får en häxjakt på personer som kanske inte hade begått brott annars, är groominglagen om än onödig, så rätt okej. Tänk om regeringen kunde lyssna så här bra på kritiken i andra sammanhang som rörde nätet också?

---

Läs även Jakob Heidbrink på samma ämne.

EU vill censurera nätet på "olagliga" sidor och länkar

Rasmus Fleischer och Erik Josefsson har grävt i efterdyningarna av telekompaketet och hittat Medina-rapporten som i stora drag är ett förslag med en önskelista från upphovsrättsindustrin.

Medina-rapporten finns att läsa i sin helhet här, och om den går igenom kan EU i princip sätta sig över svensk domstol och bestämma att Piratebay är en olaglig webbplats och att verksamheten där skall stoppas. Detta innan rättegången mot sajtens grundare är avslutad. Jag har svårt att tolka punkterna 30-33 i Medina-rapporten på något annat sätt:

30. Europaparlamentet anser att verksamheten på webbsidor på Internet som erbjuder nedladdning av verk och tjänster som är skyddade av upphovsrätten och närstående rättigheter är olaglig, liksom fildelning (”peer to peer”) av verk eller tjänster utan upphovsrättsinnehavarnas samtycke.

31. Europaparlamentet stöder inrättande i de olika medlemsstaterna av administrativa myndigheter som ska ha i uppdrag att vaka över att upphovsrätten respekteras på Internet, genom en stegvis process och på rättsinnehavarnas begäran.

32. Europaparlamentet är positivt till de olika nationella rättssystemens åtgärder mot webbsidor på Internet som olagligt sprider verk på nätet (t.ex. ”Pirate Bay”).

33. Europaparlamentet önskar att verksamheten på dessa webbsidor ska stoppas av medlemsstaternas rättsliga myndigheter.

Rapporten vill dessutom att medlemsstaterna skall ha en myndighet som ansvarar för att upphovsrätten följs på nätet, ålägger operatörsansvar för att bekämpa piratkopiering, och har vida uppfattningar om hur upphovsrätten är den "lämpligaste strukturen för en ekonomi grundad på kunskap och konkurrens".

Erik och Rasmus har detaljerna. Vi lyckades stoppa de värsta delarna i telekompaketets första omröstning. Dags att stoppa Medina-rapporten innan den går igenom av bara farten...

Mer upphovsrätt i riksdagen

Jag lyssnade på näringsutskottets öppna utfrågning om Ipred-lagens eventuella konsekvenser tidigare i dag. Missade lite av början men så här lät det på twitter:

den 20 januari 2009 10:10
nylander: lyssnar på riksdagsupphovsrättsdebatt från riksdagen.
den 20 januari 2009 11:14
nylander: "i samma dignitet som kränkningar mot mänskliga rättigheter" - en folkpartist om brott mot upphovsrätten
den 20 januari 2009 11:44
nylander: "Jag tycker att samhället generellt utvecklat någon sorts gratistänkande" - Björn Hamilton (m) under upphovsrättsutfrågningen
den 20 januari 2009 11:57
nylander: "det finns visst utrymme att prioritera detta och samtidigt prioritera alla andra brott vi redan prioriterar idag" - Magnus Graner
den 20 januari 2009 12:02
nylander: "om man har många böcker, är det då en indikation på att någon har stulit?" en ledamot frågasätter åklagaren

Folkpartisten som jämförde brott mot upphovsrätten med brott mot mänskliga rättigheter var Liselott Hagberg. Ledamoten som ifrågasatte kammaråklagare Fredrik Ingblads sannoliksbedömningar har jag tappat namnet på, men någon kanske kan fylla i vad hon hette. Magnus Graner är stadssekreterare statssekreterare som jobbat med att ta fram lagförslaget och sa också saker som att "man har rätt att få betalt för det man skapar".

Annars verkade debattörerna vara fast i Direct Connect-tekniken, och hyfsat överrens om att Ipred borde genomföras. Oppositionen mot var övertydligt frånvarande. Kryptering, anonym surf och öppna nätverk berördes, men igen gick riktigt in på det. Jan Rosén, civilrättsprofessor, verkade tycka att nätet skulle vara mer "transparent" och alla eventuella problem lagstiftas bort (läs: förbjuda anonymisering). Det var lite som att visst, det finns avägningar och problem med ipred, men att främja upphovsrätten är viktigare än alla invändningar.

I andra delar av världen har musikindustrin övergivit stämningar (tack david för tipset!) till förmån för diskussioner med operatörerna. Bredbandsbolaget vill ha film-spotify och spelföretaget Valve kommer till insikt om att fildelare är missnöjda kunder.

---

Uppdatering: Emma, projO och Rick kommenterar också ipred-debatten.

Märklig prioritering av regeringen

Enligt SvD väntas ett regeringsbetänkande föreslå en lagändring som skulle göra det enklare för polisen att begära ut ip-adresser vid upphovsrättsbrott. Hur det kommer se ut och lyda får vi inte se förän på fredag, men om det stämmer finns det anledning att ifrågasätta varför.

Än så länge finns det inget fall med vanlig fildelning där vederbörande dömts till fängelse för sina brott, utan det har stannat vid böter. För att polisen skall få begära ut ip-adresser krävs det att brottet kan leda till fängelsestraff, något som spridning av ett handfull musikfiler inte kvalar upp till. Det gör det inte lagligt, men det försvårar för polisen att utreda den typen av brott.

I upphovsrättslagen finns det utrymme att straffa brott med fängelse i högst två år. Om det rör sig om brott som är så pass allvarliga att det finns risk för ett fängelsestraff har polisen full befogenhet att begära ut ip-adresser redan i dag.

I stället för att försöka få fatt i personer som skulle bryta så mycket mot upphovsrättslagen att polisen utan lagändring inte hade några problem med att få ut ip-adresserna, föreslår man att det skall bli ännu enklare att jaga småfildelare och de som bara sprider en handfull filer. För att inte tala om det obegripliga att det ens läggs ner energi på att jaga små brott en stor del av befolkningen någon gång har pysslat med.

Har inte polisen viktigare saker att göra?

Dags för datalagring

Beatrice Ask om datalagringsdirektivet...

i SvD, 8/10-2005:

"Som förslaget ser ut i dag kan inte vi stödja det. Regeringen kan inte visa vad det kostar och det är dessutom väldigt integritetskränkande."

i CS, 13/4-2005:

"Förslaget är dåligt. Jag är inte mycket till att tvinga operatörerna att lagra all information. Dels kostar det för mycket, dels ger det för litet tillbaka."

i Sydsvenskan, 21/2-2006:

"Nu ska man tillsätta en utredning i justitiedepartementet för att utreda hur det ska genomföras i Sverige. Om man driver ett sådant här förslag så hårt så lever man ju i föreställningen att det är tillräckligt klart för att genomföras i Sverige"

och

"Vi har ställt många frågor under resans gång utan att få några svar, alltifrån kostnaderna till hur avgränsningarna ska göras."

i GP, 27/7-2005:

"Förslaget förändras ju hela tiden, men hittills är jag väldigt tveksam, för att inte säga helt emot."

och

"Vi moderater tycker att man måste vara väldigt varsam med den personliga integriteten. Det finns bra argument för vartenda intrång men sammantaget kan det bli för mycket. När vi gör intrång ska det vara effektivt och nödvändigt. I det här fallet ser jag en risk att de vi vill åt bara låter sin trafik gå på andra vägar."

och

"Mitt intryck är att flera partier tycker att det är väldigt bra med brottsbekämpning, så att de bara följer med."

i CS, 23/9-2005:

"I det pressmeddelande jag har står att operatörerna ska lagra alla trafikdata i ett och ett halvt år. Jag har inte fått reda på vad kostnaden blir. För en och en halv vecka sedan fanns det inget underlag."

och

"Oss emellan vet han [Thomas Bodström, min anm.] ingenting om datorer. Han har sagt till mig att polisens kostnader är tolv miljoner kronor för lagring. Men det har ju ingenting att göra med de framtida kostnaderna."

och

"Jag ifrågasätter hur effektivt det egentligen är för brottsbekämpningen. Det kostar mycket och det är ett problem ur integritetssynpunkt. Allvarligast är att man kan se precis på vilka hemsidor du har surfat."

och

"Vem tror på honom? Dessutom läcker alla register. Och det är en gigantisk historia för operatörerna."

Alla uttalanden ovan kommer från tiden innan Beatrice Ask blev justitieminister. Nu har datalagringslagen börjat diskuteras hos regeringspartierna inför implementeringen av lagen, och det är moderaterna som vill ha längre datalagring än EU:s miniminivåer. Bodström jublar (vad säger Sahlin om datalagring?), Advokatsamfundet är kritiska, och själv tycker jag det är en fråga Sverige borde ta strid för i EU. Om det är något direktiv vi skall vägra införa är det datalagringsdirektivet.

Stora och små grupper

Facebookgruppen mot IPRED har i skrivande stund 40 280 medlemmar. Facebookgruppen för IPRED har i skrivande stund 189 medlemmar. Jag utgår kallt från att det var den senare gruppen justitieminister Beatrice Ask kallade för liten i SvD. Någonting annat är bara fel.

I digitala kopiors natur

IPRED, lagförslaget som låter privata intresseorganisationer få polisbefogenheter och tillgång till fildelares personuppgifter är aktuellt. Med anledning av det har en ny upphovsrättsdebatt blossat upp, initierad av Mark Klamberg (killen som är gift med Birgitta Ohlsson och gjorde sig känd utanför folkpartistiska kretsar under FRA-debatten). Han frågar ifall det går att skydda upphovsrätten utan att stifta en mängd integritetskränkande lagar.

Mitt svar är att det inte är relevant. Integritetskränkande lagar eller inte, upphovsrätt eller inte. Digital kopiering har kommit för att stanna.

Det ligger i digitala filers natur att kopieras, och hela grejen med ett digitaliserat system är att kopieringsmöjligheten är oändlig. Att reglera den oändligheten är endast möjlig på bas av ett stort moraliskt stöd, eller en rigorös övervakning oförenligt med en demokrati. Hårda ord? Ja, men troligen mycket nära sanningen.

Kulturskapare och upphovsrättsbrancherna behöver anpassa sig till verkligheten, och det faktum att det inte går att hindra kopiering av digitalt material. I dagens läge kan man fortfarande motivera köp av fysiska ting av en digital vara, med att man får ett kvitto, ett konvolut eller något snyggt att sätta i bokhyllan. Några föredrar fortfarande wave-filen framför mp3:an, andra gillar att se dvd-filmer via en extern spelare framför s-videokabel och en tredje tycker att boken är oslagbar tryckt på papper. Ytterligare några vill verka smarta, kulturella eller personliga och köper de verk de gillar, just för att de gillar dem. Anledningarna är många, men vi bidrar fortfarande ekonomiskt till kulturindustrin. Folk som fildelar gör det till och med i större utsträckning än de som inte gör det.

Dessutom är den ideella upphovsrätten rätt säker, och med filer tillgängliga utan kostnad finns det ingen anledning att bidra ekonomiskt till någon halvskum handlare som inte ger skaparen någon ersättning tillbaka.

Fildelningens vara eller inte vara är inte längre en fråga, det är ett faktum alla måste förhålla sig till. Digitala filer finns. Digitala filer kopieras.

Givetvis kan man lätta sitt samvete genom att inte konsumera den som inte samtycker till det, eller så köper man en fysisk representation av det man konsumerat digitalt och funnit tycke för. Den egna moralen ser olika ut, men en kopia är aldrig samma sak som ett uteblivet köp. Kanske är ägande av digitala ting ett begrepp som kommer förpassas till historieböckerna snarare än vi tror. Den intressanta diskussionen ligger inte i upphovsrättens vara eller inte vara, den ligger i hur skapare av immateriell kultur kan hävda sig i en digital värld. För att göra det krävs det att vi erkänner att kopiering inte går att stoppa. Däremot går det utmärkt att förhålla sig till det.

---

Hanna Wagenius hävdar naturrätt (och värmer ett liberalt hjärta), Christian Engström drar upp en rapport jag skrev för snart ett år sedan, Falkvinge kör en hel serie om IPRED, Emma ser framtiden i Spotify och Rasmus ligger som vanligt ett ljusår före.

---

För övrigt anser jag fortfarande att FRA-lagen bör rivas upp, och att IPRED-förslaget skall kastas i papperskorgen.

Borgarbrackor mot FRA

Statsminister Fredrik Reinfeldt tror sig kunna tiga ihjäl FRA-frågan genom hålla den långt borta från sig, och hans förhoppning är att vi alla ska glömma bort frågan lagom tills valet 2010.

Kanske har han en poäng. Gårdagens demonstration i Malmö lockade inte ens hälften så många som demonstrerade i somras, och den maratondemonstrationen i Stockholm var heller inte särskilt befolkad. Inte så konstigt egentligen (många var ju på jobbet). Vi är nog många som är rätt trötta på FRA-frågan sådär i allmänhet.

Sen försvinner poängen. För även om vi är trötta på FRA-frågan, handlar det snarast om att vi är trötta på regeringens ignoranta handlande, än att vi inte orkar diskutera mer. FRA-frågan kommer inte glömmas bort till valet 2010, och regeringens tystnad om FRA kommer påverka mångas syn i alla andra frågor. För att inte tala om att Piratpartiet kommer segla in på junilistans gamla mandat i Europaparlamentet...

Själv hoppas jag dock på att FRA-frågan kommer vara borta från diskussionen vid nästa riksdagsval, och jag hoppas att jag har de liberala kvinnorna att tacka för det. Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström, Solveig Hellquist, Agneta Berliner och Maria Lundqvist-Brömster har alla deklarerat att de vill riva upp FRA-lagen, och med anledning till att det bara behövs fyra röster för att lyckas med det, är chansen stor att de drar hem omröstningen.

Jag tänker inte ta ut någon seger i förskott, men kanske kan det finnas en poäng att gå och rösta om två år, när det finns ett gäng liberaler i riksdagen som fortfarande har ryggrad.

sexy_putin83@hotmail.com

Ingerö briljerar angående Ryssland och försvarsläget:

"På motsvarande sätt har de socialdemokratiska regeringarna lagt ned, bland mycket mycket annat, vårt förband på Gotland - på grund av vad Per Nuder kallade "det allmänt goda säkerhetspolitiska läget" - och därmed frigjort resurser som FRA nu ska använda för att leta efter mail från sexy_putin83@hotmail.com i alla svenska mailboxar."

Läs hela inlägget här.

Papegojan Sten Tolgfors

Försvarsminister Sten Tolgfors gör dagens insats för att försvara FRA-lagen på SVD Brännpunkt. Tolgfors menar att eftersom alternativet till FRA-lagen är oreglerad signalspaning i etern, är lagen en bra idé, och den integritetskränkning kabelspaning innebär, kallar Tolgfors för "ökat integritetsskydd".

Av någon anledning har han också fått för sig att kabeltrafiken inte kan lagras ("Den trafik som inte träffas av sökbegreppen passerar således obehandlad förbi och kan då inte lagras."), vilket är ett lite märkligt argument med tanke på att datalagringslagen ligger på utredning hos regeringen.

Tolgfors menar också att inga svenska privatpersoner kommer avlyssnas. Trots den lista på 103 namn som räknar upp svenska privatpersoner som i allra högsta grad har avlyssnats. Givetvis kan man bortförklara det med att det var fall som hände "för länge sedan", men det tar inte bort det faktum att FRA har avlyssnat svenskar som inte varit misstänkta för terrorbrott.

Överhuvudtaget missar Tolgfors kärnan i kritiken mot FRA-lagen. De flesta av oss kritiker tycker inte att Tolgfors alternativ, oreglerad signalspaning i etern, är särskilt bra det heller. De flesta av oss tycker helt enkelt inte att allmän övervakning av oskyldiga personer är bra någonstans, hur ädla motiven än är, och hur mycket "integritetsregleringar" man än lägger till lagen.

Hela försvarsministerns artikel luktar istället paternalism där regeringen genom Tolgfors säger till oss FRA-kritiker varför vi har fel och de har rätt. Samma argument rabblas, och regeringen försöker envist påstå att FRA-lagen är harmlös. Papegoj-alliansen verkar tro att om samma sak upprepas tillräckligt ofta - blir det en sanning.

---

I Tolgfors artikel nämns "integritet" sju gånger och övervakning noll gånger. Som Jonas Morian skriver; Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Övervakning är integritet.

Läs även Svensson och Opassande på samma ämne.

Feghet borde inte vara brottsligt

Alla fyra regeringspartier är överrens om att en civilkuragelag skall införas innan valet 2010. Den kristdemokratiske partiledaren Göran Hägglund nämner det ofta och gärna, och tanken bakom är att få fler människor att gripa in när något händer, i stället för att bara bli ytterligare en tyst betraktare.

Självklart behövs det mer civilkurage. Den tysta stumma massan som vare sig ser eller hör, vill knappast ingen ha i ett samhälle. Problemet är att civilkurage inte kan lagstiftas fram.

Vad som är rätt eller fel handlade i en situation när brott begås är omöjligt att säga. Alla reagerar vi olika. Ta ett misshandelsfall på öppen gata som exempel. Någon blir rädd och lämnar platsen, en annan går emellan och riskerar sitt eget liv och hälsa, en tredje ringer 112. Alla tre kan vara rätt, samtidigt som alla tre kan sluta fel.

Under min tid som scoutledare fick jag gå en mängd kurser där civilkurage och krissituationshantering kom upp. Oavsett om det var brandskydd eller hjärt- och lungräddning som stod på schemat togs en viktig sak upp; det går inte att handla fel i en akut situation, just eftersom alla reagerar så olika, det viktiga var att reagera. Med en civilkuragelag hade vi helt plötsligt haft en lagtext som deklarerat vad som var rätt och fel handlande i akuta fall, med tyngd på situationer där brottslighet förekommer.

Det är tragiskt varje gång någon som skulle kunna förhindra ett brott bara står stilla och låter det passera. Det förhindras inte av att bötfälla någon som råkar vara rädd, är chockad eller av andra orsaker blir handlingsförlamad då det är minst lägligt. Feghet må vara moraliskt förkastligt, men det borde inte vara brottsligt.

---

Wagenius, Falkvinge och Fridén skriver tänkvärt, även om jag utgått från att det endast var i situationer när annans liv och hälsa var i fara som en eventuell lag skulle råda över.

"Själv har jag haft en naiv tro på att polisen är god..."

"...men efter i natt så får jag nog omvärdera det..." Så lät ett sms jag fick i går från en vanligtvis glad värmlänning. Då var han på sjukhuset på väg att röntgas för de skador han fick av polisen under ett omhändertagande. Hela historien, som började med en tunnbrödrulle, läser du här. Jag brukar inte svära, men nu passar det faktiskt.

Fy fan för svensk polis.