Kvinnor måste få begå misstag

Alliansen har kommit fram till att de måste börja locka röster från kvinnor för att vinna valet i höst. Som kvinna och potentiell högerväljare borde min reaktion vara att det är ett gott tecken. Mer valfläsk till mig och mina behov. Eller?

Att locka kvinnliga röster verkar dessvärre vara synonymt med att locka rösterna från landets mammor. Oavsett om det är kristdemokraterna eller folkpartiet, är en kvinna i röstbar ålder lika med en mamma. Sen när lockar man män att rösta genom att trycka på att de är pappor?

Föräldrarförsäkringen, vård-av-sjukt-barn-dagar, dagis och omsorgen däremellan verkar vara de enda saker som kvinnor över arton verkar bry sig om. När de inte går omkring och är rädda för att bli våldtagna på gatan, och behöver fler poliser vill säga.

Som kvinna i röstberättigad ålder, och nu tänker jag göra det privata politiskt och utgå från mig själv, har jag svårt att identifiera mig i mammarollen. Jag tänker inte skaffa barn inom överskådlig framtid, och jag vill gärna vara en mer aktiv politisk varelse än en potentiellt befruktningsbar livmoder. Och om jag skulle få för mig att skaffa barn vill jag ha så stora friheter kring mödraskapet som möjligt och låta föräldrapengen gå till antingen mig själv, pappan eller barnvakten (en nannypeng skulle passa jättefint in i arbetslinjen, hör ni det alliansen?). Om jag nu hade fått ut någon större ersättning. Att vara egenföretagare och skaffa barn är en byråkratisk snårskog. Fast, som tjugotreårig barnlös kvinna ska man väl helst inte tycka något om det här överhuvudtaget. Alla vet ju redan att jag kommer ändra mig när jag fyllt trettio och hormonerna slår in, och då är det bättre att ha utformat ett störtsäkert system efter mallen alla ändra kommer att följa, för det är ju bara dumt att begå samma misstag som alla andra, eller?

För det verkar vara just rädslan att låta människor begå misstag som präglat de feministiska politiska förslag som lagts de senaste åren. I stället för att kvinnor ska få vara vuxna ansvarstagande människor som fattar sina egna beslut, måste politiker bena ut den sanna rätta vägen, som ska vara så jämlik och fin för alla, så ingen ramlar och slår sig i en kvinnofälla.

Människor är rätt duktiga på att uppfylla det som förväntas av oss, och när kvinnor förväntas vara offer, eller personer som i alla fall behöver ett par skyddsnät extra, så beter vi oss som det också. Oavsett om det rör könsfördelningen i börsstyrelser, uttagna föräldraförsäkringsdagar eller heltäckande klädsel, behöver det regleras för kvinnors skull.

Jag är feminist för att jag vill fatta beslut kring mitt liv själv. Jag vill inte ha en stat som ställföreträdande patriark, vare sig den styrs av partier från höger eller vänster. Kan ni föra en vettig politik efter det, då vet jag vad jag ska rösta på i höst.

Relationsspalt nästa!

Det kom ett mail, efter att jag bloggat om hur man ligger med nördar. Så, för alla er som tvivlat på att manualen fungerar, delger jag det här (nördnischningen satt till XX):

"Johanna! Jag läste just ditt fantastiska blogginlägg om hur man får ligga med nördar. Det första jag gjorde efter att ha läst det var att ringa min flickvän och läsa upp det hela för henne, du beskrev nämligen nästan precis hur det gick till när vi blev tillsammans. Byt ut dataspelsanspelningarna mot XX så är det läskigt detaljerat (minus de porriga klädförslagen). Jag förstod inte de uppenbara flirtandet på över en månad, utan trodde helt enkelt att hon bara var en rolig tjej som råkade vara intresserad av XX. Och, kanske viktigast av allt -- jag avgudar henne såklart för evigt, precis som en nörd gör =)

Så, jag ville bara gratulera till en perfekt skriven instruktionsmanual!"

Jag tackar och bockar för den fina kritiken.

---

Och för er som missat det; Bob Came in Pieces finns nu att köpa på Steam.

Hur du ligger med en nörd

Först vill jag be om ursäkt till min mamma och alla äldre släktingar som läser det här. Mitt språk kommer inte vara lika vårdat som vanligt, och jag kommer återigen skriva ett långt opolitiska inlägg om sex.

---

I höstas skrev jag en parodiguide om hur man ligger med feminister, apropå en artikel i Slitz. Nu har några andra bloggar tagit upp en tråd om hur man ligger med nördar, eller, vad man ska tänka på som nörd, om man vill ligga. Efter ett förflutet på både dreamhack och tre års studier i dataspelsutveckling, kommer här mina råd (och ja, de är ur ett stereotypiserande heteroperspektiv där nörden är man):

Vid en första anblick skulle man kunna tro att det är busenkelt som kvinna att få en manlig nörd i säng. Med tanke på mängden porr som finns i hans dator, och med tanke på hur sällan han får ligga, borde det inte vara mer än att visa lite intresse, och i värsta fall ett bröst.

Om nörden inmundigat tillräckligt stora mängder alkohol kan så vara fallet, annars blir det svårare, i synnerhet eftersom att nörden sällan inmundigar tillräckligt stora mängder av den varan.

Grejen är, att du som tjej konkurrerar, inte bara med .jpg-flickorna, utan med långa storbystade kvinnor som skulle kunna sparka av käkbenet på vem som helst, som kan hantera vapen och bära upp både skolflickeuniformer och läderkorsetter.

Dessutom, så konkurrerar man också med magiska spelvärldar, avancerade operativsystem och innovativa fritidssysselsättningar. Nörden gör allt han tar sig för från grunden, oavsett om det handlar om att ta fram sina egna kemiska smakämnen till matlagning, eller skriver sin egen webbläsare. Du kommer få höra om allt det här. In i minsta detalj. Vare sig du vill eller inte.

Så, hur gör man då, för att få ligga med nördar? Lisa har en lösning: "Så här gör man för att få ligga med nördar: man limmar försiktigt. De fattar inte vinken. Man blir full och limmar jättemycket. De blir rädda. Man väntar ett halvår medan de bearbetar chocken och sedan slår man till igen".

Det ligger mycket i vad Lisa säger. I bland behöver proceduren återupprepas. I bland kan det ta så långt tid som fyra-fem år. Men om man inte orkar vänta så länge? Hur gör man då? Och varför lägga ner energi på så svåra raggningsobjekt.

Jag börjar med det sista. Nörden må vara svårförstådd och inåtvänd, men om man väl tar sig innanför hans skal, hittar vi en man som kommer avguda dig och göra i princip allt för dig under resten av all framtid. Dessutom har hemmaporrens intåg i nörddatorn gjort att han lärt sig ett och annat användbart, utan att för den sakens skull legat med alla dina vänner och halva stan. Det kan alltså vara värt att lägga ner lite tid på honom.

Även om nördkillens drömtjej bor på den amerikanska västkusten och dejtar en strulig rockstjärna, tror han inte på allvar att han kan få just dig. Du är för snygg. Därför kommer nördkillen aldrig ta några initiativ, med undantag av några slemmiga raggningsrepliker efter tillräckligt stora doser alkohol, så bollen ligger hos dig.

Börja med att dra fram korsetten, den korta rutiga kjolen eller de lårhöga läderstövlarna. Allra helst i kombination, men vart och en av plaggen räcker. Det som är minst moderiktigt för stunden ger bäst resultat, eftersom du då inte blir en i mängden med skotskrutig kjol, utan sticker ut som nörd själv. Sedan letar du upp honom, bjud gärna honom på en öl, men inte för många, och börja prata om det nördigaste ämnet du kan komma på. Då har du avdramatiserat situationen lite, och han kommer våga tilltala dig tillbaka.

Viktigt är att du under kvällen undviker för mycket kontakt med dina ickenördiga snygga killkompisar, och vänligt avvisar inviter från diton. Annars kommer nörden tro att han ligger i för mycket underläge, och fortsätta kvällen med att diskutera discordianismen, kvantfysik eller ginikoefficienter med sina nördvänner.

Så, se till att nörden är trygg i situationen, och när han själv börjat berätta om sin senaste fantastiska upptäckt, och du tröttnat på ämnet för länge sedan, så hånglar du helt enkelt upp honom. Låt honom hämta sig från chocken i någon minut innan du gör nästa drag, och morgonen efter har du en man som kommer avguda dig för evigt.

Tacka mig vid tillfälle.

Olagliga ord

Frankrike verkar ha antagit en ny lag för att stoppa psykologiskt relationsvåld. Det verkar finnas poänger för varför. Fysiskt relationsvåld föregås ofta av psykologiskt dito, och en normaliseringsprocess som heter duga. Anledningen till att så många stannar kvar i ett destruktivt förhållande är att förövaren är en duktig manipulatör, om än sällan medvetet.

Här har vi redan lagar som straffar kränkningar och hot. Lagen om kvinnofridskränkning skall, om jag har förstått den rätt, också se psykologiskt våld som en försvårande omständighet, även om man kanske inte kallar det för så.

Om det inte finns den här typen av lagstiftning i Frankrike, förstår jag de som vill införa den.

Däremot är kränkningar svårt som ett enskilt brott, och kan lätt leda till moralistiska subjektiva bedömningar, snarare än se till att straffa den normaliseringsprocess som gjorde att någon stannade kvar i ett våldsdestruktivt förhållande. Att skrika glåpord till varandra dagligen kan vara hemsk terror, men i ett annat förhållande gnistan som behövs till ett förspel. Många personer i förhållanden bråkar högljutt, och att man är oense, arg och förbannad på varandra må vara jobbigt och eländigt, men knappast något brottsligt.

På samma sätt som ytliga kränkningar kan vara helt harmlösa, kan psykologiskt våld och normaliseringsprocesser pågå utan den minsta svordom eller nedvärderande kommentarer. Det kan lika gärna röra sig om självvalda livsbegränsningar för att bevisa att man älskar någon. Sakta självuppoffrande medgörlighet som slutar i isolering från omvärlden, och en så dålig självkänsla att det där fysiska våldet och livsbegränsningarna inte blir något man protesterar emot.

Samtidigt måste folk få bråka, och hur illa psykologiskt våld än är, tror jag inte att man bör lagstifta bort något annat än de hot och kränkningar som redan är olagliga. Det ger ändå bara falska skyddsnät till ett redan skört system.

Digital integritet, kvotering och pirater

Det är jul och obligatorisk ledighet och familjesamkväm. Själv har jag hunnit med både det och att skriva för Kvällsposten. I förra veckan klagade jag lite på kvotering och positiv särbehandling på våra kära universitet. Varför det är fel kan du läsa om här.

---

På juldagen skrev jag om moderna former av skattskrivning, summerade några av gångna årets övervakningslagar och tar upp både Swift och Acta. Digital integritet känns som ett ständigt återkommande ämne, och den viktiga texten hittar du här.

---

I piratpartiet pågår det just nu ett provval. Jag har inte skrivit om något annat partis diton denna gången, och egentligen har jag inte koll på PP:s heller (men ser fram emot att läsa listor). Om jag skulle gå efter folk som jag känner och är trevliga afk skulle jag vilja pusha lite extra för Emil Isberg, Jacob Dexe, Jonas Bergling och Klara Tovhult. Emil och Jonas känner jag och jobbade med på dreamhack innan pp ens existerade. Jacob är en jordnära och stabil liberal från Lund, och Klara är mycket, och lyckas formulera saker som det här. Men, jag är inte piratpartist, så jag har ingen aning om hur någon av dem fungerar i partiet. Det är bra personer i alla fall, så nu vet ni det.

Svalan har lyft

I går kväll var jag med i Inkonst-tv här i Malmö, och höll en kort monolog om bland annat FRA. Sändningen verkar inte ligga kvar på nätet, men borde dyka upp här någonstans inom en inte allt för avlägsen framtid. Eftersom ämnet är aktuellt (i dag kopplas FRA in kablarna), får ni här ungefär vad jag sa, i textform:

---

Varför är kameror den lösning som ses som bäst, när det gäller att förhindra överfallsvåld? När det är bevisat att gatlampor hjälper så mycket mer? Skall man verkligen känna sig trygg när man vet att någon hela tiden tittar? Det, verkar i alla fall staten tycka. ”Kameraövervakning för din säkerhet” så står det på informationsskylten jämte uppsatta videokameror runt om i stan.

Kameror, uppspikade i butiker och på offentliga platser, är en tydlig form av övervakning. Vi kan se kamerorna, och vi vet att vi är övervakade.
Vad som inte syns lika tydligt är den digitala övervakning som blir allt mer utspridd. Den som bevakar och övervakar nästintill all kommunikation som sker via ett längre avstånd. Jag tänker på mobiler och på nätet. För i morgon, den första december, kopplas kablarna in till FRA, Försvarets Radioanstallt.

FRA kommer övervaka all digital kommunikation i realtid. Uppgifter samlas in, och i värsta fall lämnas vidare till tredje land. Personer som befinner sig innanför sveriges gränser skall vara skyddade från FRA:s stora fisknätsfilter. Men alla som rör sig på sajter som står på plats utanför sverige, det vill säga i princip alla som använder nätet, riskerar fångas upp, om än bara för en liten stund.

Uppgifter som rör svenska medborgare kommer troligen förstöras. Men om man råkar komma från fel plats, eller prata med fel personer, behövs det inga särskilda skäl för att FRA skall få spara på våra privata samtal. Med FRA får vi en myndighet som får lov att föra register över uppgifter som rör sexualitet och politiska åsikter. Säpo får ta del av dem, och med bara ett par små uppluckringar av dagens regler, kommer även myndigheter som migrationsverket att få del av samma uppgifter. Det är inte en dystopi, för så löd det ursprungliga förslaget.

FRA-kablarna kanske inte kommer drabba dig och mig personligen, men det är ett litet steg i helt fel riktning. Vad som sällan nämns i debatten, är att vi redan i dag, inom ramen för hemlig teleavlyssning, har gett staten möjlighet att spåra vår digitala kommunikation. Polisen får läsa mail och digitala konversationer från personer som inte är misstänkta. Och det räcker om de råkar ha kontakt med ”fel” människor. Faktum är att lagarna kring teleavlyssning inom vårt egna land är lösare reglerat, med färre skyddsnät, än den stora massövervakning som startar i morgon.

Minaretförbudet i schweiz, slöjförbud och övervakningskameror som ser till att folk beter sig enligt normen. Skolan är redan där. Föräldrar, elever och rektorer vill ha fler kameror. Skadegörelse används som argument. Men det blir lätt att använda kamerorna för att inskränka i den personliga integriteten, se till att ett slöjförbud efterhålls, eller hålla koll på vilka personer en elev träffar eller umgås med. Eller varför inte, vem som snackar skit om läraren?

Intoleransen och övervakningsivern drabbar ofta kvinnor först. Det är ju en grupp som skall skyddas. Offerstigmatiseringen är total. Kamerorna på möllevången försvaras för att tjejer skall slippa bli våldtagna, register på nätet skall fånga sexförbrytare, och teleavlyssning skall förhindra trafficking. Alla är hedervärda mål, men de helgar inte medeln.

Med fel person bakom övervakningsstationen riskerar övervakningen som trygghetsskydd slå tillbaka mot dem som är utsatta. Personen som flyr undan en misshandlande partner får svårare att gömma sig. Personer som flyr ifrån förtryck på grund av sitt kön eller sexuella läggning riskerar se sina privata uppgifter lämnas vidare till tredje land. Och i värsta fall klassar svenska myndigheter dem inte tillräckligt illa ute för att få stanna.

Nätaktivisternas kommunikation övervakas, och den som råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle riskerar att råka illa ut. Förtroendet mellan en troende och en präst riskerar bli någonting öppet som fler får ta del av. Det blir svårare att prata om känsliga saker på distans.

När datalagringslagen gick igenom i tyskland slutade människor prata om känsliga saker via nätet. FRA skummar igenom all information, och även om det är hårt reglerat idag, riskerar skyddsnätet luckras upp i morgon. Vi lever under de små stegens tyranni, och det gäller att säga stopp redan nu, innan vi hamnar i en skyddad kontrollerad värld där friheten är liten.

Integriteten är allt vi egentligen har.

Ge föräldrapengen till barnvakten

Jag har följt folkpartiets landsmöte lite lätt på nätet under kvällen. En av de mest omtalade frågorna innan var ifall partiet skulle rösta för så kallad "flexicurity", på svenska, tredelad föräldraförsäkring. Förslaget hade lanserats som en sorts kompromiss mellan dagens system och en helt individualiserad föräldraförsäkring. Förslaget röstades ner.

Eftersom jag inte har barn själv, tycker jag nog att det här är det enda argumentet för att engagera sig i frågan. Annars finns det egentligen bara två liberala linjer:

- Den ena är att låta föräldraförsäkringen vara en individuell försäkring som löper ut för att man är förälder, och som är personlig och inte går att överlåta, som du inte kan låta någon annan ta över någon annan av dina försäkringar.

- Den andra är att låta föräldraförsäkringen följa barnet och ge ersättningen till den som är hemma och passar det. Oavsett om det är mamma, pappa, farfar, mormor eller grannen. Med ett sådant system borde också en förälder kunna ta sin ersättning och betala ut den som lön till en professionell barnvakt (varför torka bajsblöjor gratis?).

Men, jag har som sagt inte barn själv, och hade helst sett att hela försäkringssystemet bar upp sig själv i högre grad. Dagens system är både moralistiskt och dyrt.

Real blood is for suckers

När jag befann mig i mina unga tonårsår fanns inte Twilight-böckerna. Hade de funnits hade jag säkerligen slukat dem med stormfart, och varit en av alla de där tonårstjejerna som protesterat högjutt mot filmernas 15-årsgränser, och deltagit i hysterin om vilken av filmhunkarna som är sexigast.

I stället var vampyrer satta på undantag. Anne Rices böcker blev visserligen till film, men lite tidigare än min tonårsperiod satte igång, och jag fick således klara mig med Buffy. Huvudrollen som visserligen förälskade sig i en blodsugare, men som hade till livsuppgift att döda dem, och där den i dag utbredda vampyrromantiken var nästintill obefintlig.

I dag slår Twilight-filmerna biorekord, får tonårstjejerna att köpa fantasyböcker, och True Blood är en hyllad teveserie även bland de finkulturella kritikerna. Den manliga snygge vampyren som förälskar sig i den lite udda, söta tjejen, blir till en fängslande historia där det fysiska begäret står ovanligt högt i kurs.

För även om Twilight-böckerna är skriven av en konservativ mormon, är de en del av en våg med vampyrberättelser där den kvinnliga sexualiteten står i fokus. I True Blood behöver huvudrollerna kämpa emot en kaskad av fördomar och omgivningens negativa attityder, men det är den mänskliga tjejen som drömmer om, och förför, den äldre gentlemannavampyren.

Vid en första anblick är vampyrhistorierna tämligen könsstereotypa. Yngre oskuldsfull kvinna förälskar sig i äldre man med superkrafter. Det trevliga med den senaste vågen av vampyrberättelser är att liknelsen tenderar att sluta där. Den yngre kvinnan är ofta lite udda, kanske besitter egna superkrafter, är kaxig, och platsar inte in i den vanliga anonyma trista tjejrollen. Hon ser ofta bra ut, men var inte den coolaste tjejen i klassen. Den äldre mannen har visserligen superkrafter, men innehar samtidigt ett gäng svagheter (som ofta gör att han själv behöver bli räddad av den yngre kvinnan med jämna mellanrum), dessutom besitter han ofta ett skarpt intellekt, till följd av alla ensamma nätter i öde bibliotek under 1800-talets tidiga decennier.

Eftersom att vampyrer redan är förföljda och förtryckta av samhällsnormer brukar de vara liberala i synen på frihet och moral. Dekadens och individualism dominerar, i synnerhet de myter som har löst blodproblemet.

Och visst är de snygga?

Ligg med en feminist!

Tidningen Slitz publicerade för någon vecka sedan en uppmärksammad text med rubriken "Ligg med en feminist". En manschauvinistisk guide till hur man som man skall gå till väga för att få en stereotyp alternativ feministflicka på fall.

Jag tycker att texten är så absurd i sitt slag, att det enda som finns att säga, måste vara att skriva motsatsen. Hur man ligger med en feminist, den manliga versionen alltså, om man själv är kvinna. Hur man ligger med mansgrisar är kan man klara av på mindre än två meningar. Högt eller lågt, humor eller blodigt allvar, avgör själva.

För att få män på fall brukar det lättaste knepet vara att rent ut fråga "ska vi gå hem och knulla?". Med lite diskret flörtande innan är det det stensäkra kortet i slutet av en kväll, om man trånar efter orgasmer eller bara vill ha lite sex.

Det finns dock en kategori män som detta inte fungerar på, och det är de "medvetna", "alternativa" feministerna. Ni vet poppojkarna som citerar Judith Butler, tycker Tiina Rosenberg har en sexig frisyr, som inte äter kött och som sprang nakna utanför McDonalds som protest mot multikapitalismen när de var 17 år.

Killarna som bara tittar i urringningar när de är säkra att ingen annan ser, som aldrig sa hora, och som letar efter en fin självständig flicka som kan föda de barn han sedan kommer vara hemma och ta hand om medan han skriver på sitt bokprojekt om papparollens betydelse för klimatet.

Om man inte tillhör den madonnabild av fina flickor som popfeministen vill ha, kanske det är lika bra att ge upp? Nej, då går man nämligen miste om att både kunna ge killen det bästa sexet i hans liv, och själv få njuta av multipla orgasmkaskader.

Bakom det präktiga feministskalet finns en förtryckt libido hos poppojken, en man som lärt sig att slicka fitta, och en karl som väntar efter flickan som kan ta honom med storm och vet vad han vill.

Hemligheten för att förföra feministmannen är nämligen att dominera honom, men utan att han inser det, förrän ni nått sängen. Nicka och le åt hans kamper för ett bättre samhälle, och strunta i att berätta att du tycker ekologiskt mjölk är för dyrt för att du ska köpa den, frossar i tillsatsmat och gärna glufsar i dig en fet hamburgare på Burger King.

Klaga istället lite på hur ointelligenta män är, snacka skit om den välhängde lastbilschaffisen du satte på förra helgen, och baktala alla med sportintresse. Se samtidigt till att vara dig själv, betala din egen dricka och sträck på ryggen i dina högklackade skor.

För även om killen inte vill erkänna det tycker han att dina upppushade tuttar är snyggare än feministtjejens undangömda, och han är attraherad av dina bestämda höga klackar och korta kjol. Glöm bara inte bort att under palestinasjalen är även poppojken en bortskämd medelklassunge som tänder på tuttar och rumpa, och så o-alternativ det bara går.

Dominera honom med stil, och du kan få kombinationen av frustrerad passion och kuvat underläge, och troligen en av de bättre fittslickarna du någonsin har stött på. Tacka mig vid tillfälle.

Anna Anka och hemmafrudebatten

Efter sommaruppehållet och Expressen-vikariatet är jag tillbaka med krönikor i Kvällsposten. Denna gången handlar det om lyxfruar, lattepappor och Anna Anka. Här hittar du mitt bidrag till debatten.

För övrigt tycker jag nog att Göran Hägglunds kommentar kring Annas potentiella politiska engagemang är bland de bättre: "Det är väl en storm i en ankdamm kanske. Men jag har inte nåtts av debatten mer än att jag såg en artikel i en tidning."

Politisk porrdebatt och popkultur

I går skrev jag en krönika om popkulturella punktsatsningar, såna där som är poppis bland politiker som vill "hänga med". Du kan läsa den här.

Dagens ledare om folkporren, amatörfilmer och porrindustrins kollaps återfinns här, och resulterade också i ett radiosamtal mellan mig och vänsterns Josefin Brinck. Det var Studio Ett i P1, och klippet går att lyssna på här. En jättestor fluga distraherade under början av debatten, och jag ber om ursäkt på förhand till den som är känslig ord. Det är trots allt en debatt om porr.

Och som jag sa i slutet av radioklippet, jag tycker att mina eventuella preferenser och erfarenheter inom området är min ensak, och jag tänker inte ge några tips på sajter. Den som vill hitta sådant klarar säkerligen alldeles utmärkt av att göra det själv.

Mammasajter, namnlagen och Pride

Jag tänkte fortsätta blogga om vad jag haft för mig sedan senast:

- I tisdags hade jag en krönika i Expressen om mammasajter och småbarnskonservatism. Finns att läsa här. Den genererade en bitsk kommentarstråd på facebook, startad av en ledarskribent på en av konkurrenttidningarna, och i mailboxen blev jag både gratulerad på namnsdagen och inbjuden till en herrmiddag. Inte varje dag det händer. Jag vill poängtera att jag inte föreslår någon lagstiftning, utan propagerar för ett värderingsskifte.

- I dag skrev jag i tidningen om att vi borde skrota namnlagen. Ett tack skall riktas till Hanna och Hanna som bistod med bland annat länken till den här artikeln. Det är inte en slump att Åke är ett exempel-namn i min text. Namnlagen är långt ifrån bara en transfråga. Folk borde få heta vad de vill, och föräldrar borde få döpa sina barn till vad de vill. Det måste finnas smartare sätt att hantera föräldrar som vill kalla sina barn för "Bajsunge", än att byråkratisera frågan till skatteverket. Civilsamhället borde kunna sätta stopp för de fåtal fall det rör sig om - fall som säkerligen har grund i större problematik än namn. Dagens namnlag gör det dessutom svårt för en del barn att få samma efternamn som sina föräldrar. Överförmynderistisk byråkrati så det sjunger om det.

- I morgon börjar Stockholm Pride. Jag kommer hänga lite i krokarna, lyssna på talet och uppfylla stereotypen som faghag. Tipsa gärna om det finns något särskilt jag inte ska missa...

Horor - ett könspolitiskt redskap

Läs det här:

"Anette Rix, ordförande i en organisation för prostituerade i Köpenhamn, fruktar att ett förbud skulle leda till människohandel. Sociologen Claus Lautrup är däremot övertygad om att Danmark slår följe med övriga nordiska länder och inför ett förbud. Han menar att det blir verklighet inom fem år.

- Välutbildade kvinnor ser all prostitution som en könspolitisk fråga och som våld mot kvinnor och de får allt större inflytande i partierna. Rörelsen är i full gång och det är bara en fråga om tid innan det blir en kriminalisering, säger han till Jyllands-Posten."

Från en tt-notis om att sexköpslagen föreslås även i Danmark. De prostituerade själva fruktar att förbudet skulle leda till människohandel. De prostituerade själva. När blev de tillfrågade i sverige?

Nej, här lyssnade vi bara på de "välutbildade kvinnor" som använde hororna för könspolitik...

Kvinnokroppens värde

Socialstyrelsen har konstaterat att en kvinna mycket väl får göra abort på grund av fostrets kön. Vad man än kan tycka om fenomenet eller fixeringen av bebiskön överhuvudtaget, bör fri abort få fortsätta vara just fri. Vi har alla olika värderingsgrunder, och börjar man uppröra sig över att någon väljer bort en flicka, är det bara att fortsätta hårddra urvalskriterierna för abort tills dess att den inte är fri länge. Allra bäst är det trots allt om aborten inte behöver genomföras alls, utan att oönskade graviditeter kan stoppas redan i kondomen, och att ägg och embryon kan få väljas ut på smartare sätt än i livmodern för de som har särskilda önskemål.

Ett annat läge där kvinnors ägande till sina kroppar ifrågasätts är när det gäller prostitution och sexköp. Tack vare Hanna Wagenius har frågan uppmärksammats och sexköpslagen har återigen kritiserats ordentligt. Tyvärr verkar det vara svårt för folk både på den ena och andra sidan att hålla en sansad ton för eller emot sexköpslagen. Det är ju inte så att lagförespråkarna på allvar är en bunt konservativa moralister (även om det ibland kan verka som det), utan snarare ser fördelar i situationen för traffickingoffrena. En grupp människor det kanske är värt att offra lite missnöje från en och annan sexsäljare för. Å andra sidan är just de där fördelarna diskutabla, och om de inte existerar, har man offrat lite av friheten för sexsäljarna, utan att förbättra situationen för traffickingoffren.

För även om jag själv klarar mig utmärkt utan sexköp som norm, tycker jag inte att det hjälper någon genom att stigmatisera det ännu mera. Sex är bara en stor grej så länge samhället gör det till det, och personligen klarar jag mig utan en mystifierad sexualitet. Sen är det ju långt ifrån bara kvinnor som säljer sex.

Kan vi inte bara få konstatera en gång för alla att vi äger våra kroppar, och att vi inte skall lagstifta bort några rättigheter? Sen får var och en personligen ta sitt ansvar med vad vi gör med dem.

---

Både Sjödin och Erixon kommenterar min kvoteringsledare i Kvällsposten.

---

Just det. Jag tänkte börja texten med hur sur jag är på alla som klagar på "kristna moralister" som att kristendomen skulle vara någon sorts politisk grund att lagstifta på. Nu är det ju snarare så att det finns kristna från både höger till vänster, med olika tolkningar på de allra flesta områden. Själv gillar jag det där med religionsfrihet, och vill att min tro skall vara mitt eget val, och ingenting jag vill pådyvla andra genom lagstiftning. Då tappar det där fria valet lite i värde.

Kvinnorna i fildelningsdebatten

Jag skrev från början det här som en kommentar till Emma på bloggen Kulturekonomi som svar på frågan varför det bara var män i fildelningsdebatten, och kom fram till att det nog var rätt relevant att gå in lite djupare i frågan.

Till skillnad från när jag började blogga 2005, finns det rätt många kvinnor som engagerar sig i fildelningsfrågor. För att en gång för alla slå hål på myten om att det bara är män som bryr sig om digital kopiering, är här några bevis på motsatsen. Fyll gärna på i kommentarerna.

Isobel Hadley-Kamptz både bloggar en hel del om upphovsrätt, och skriver briljanta artiklar i ämnet. Emma på bloggen Opassande är en annan flitig debattör, liksom flera andra kvinnor i piratpartiet (Klara på bloggen Kurvigheter, Amelia Andersdotter som är tvåa på deras eu-lista och författaren Anna Troberg för att nämna några). Hanna bloggar på Projo.se och borde också räknas till kvinna, och hon livebloggar flitigt under rättegången.

Politiker finns det också gott om. Eva-Lena Jansson är socialdemokratisk riksdagsledamot och är aktiv i ipred-frågan liksom folkpartisten Madeleine Sjöstedt. Karin Pilsäter (fp) har varit aktiv fildelningsmotståndare, liksom Cecilia Wikström i samma parti.

I Piratbyrån hittar man också flera kvinnor. Sara Sajjad satt med på den presskonferens Piratbyrån och Piratebay höll tillsammas och Daniela Alba syns också från och till. Monique Wadsted är advokat på målsägandesidan i rättegången, med en aktiv röst emot piratkopiering, liksom skribenten Jenny Maria. Till det kommer personer som är parter i debatten på grund av deras befattning. Fildelningsutredaren Cecilia Renfors som föreslog internetavstängningar är en av dem, Cissi Elwin Frenkel på Svenska Filminstitutet är en annan. Dessutom är artisten Eva Dahlgren är tillräckligt intresserad för att delta i debatter i ämnet.

Sen finns det en stor hög bloggar som skriver om fildelning, men som också tar upp en hel del annat. Mary, Farmor Gun och Bibliotikarien är bara några, och jag har säkert glömt hälften och fyller på efterhand.

Bjurwald och Bratz-dockan

Lisa Bjurwald lackar i dag på Bratz-dockorna och kommersiella skönhetsideal. Bjurwald menar att flickorna som leker med dockorna kan fara illa, och jag kan inte annat än att hålla med.

Vem vet, den 4-8:åriga flickan som leker med dockorna kanske blir inspirerad och utvecklar ett intresse för bilar eller motorcyklar:Eller varför inte, ser upp till storasystern med datorn som viktigaste accessoar? Det vore ju hemskt om fler kvinnor skapade sig en karriär OCH bar kort-kort och läppstift.
Fast, bratz-pojkarna visar ju i alla fall sunda ideal för en åttaåring:
Kamouflagebyxor är långt bättre än rosa.
Eller är det kanske de androgyna bratzpojkarna som står för de osunda idealen?
Eller vilar ansvaret på den som väljer dockan?

---

Uppdatering; jag hittade det inte förän Dennis påminde, Bratz kan defintivt vara farligt för unga flickors självbild.

Blandad helgläsning

Bris senaste årsrapport skall visa hur dåligt många barn har det, men är fylld av bilder med klämkäckt leende vuxna. Om man bortser från det, rekommenderar jag sidorna 40-41 (pdf:ens s.21), som handlar om unga tjejer i destruktiva relationer. Fundera ett ögonblick på de människor du har runt i kring dig, och om det finns någon som skulle kunna vara i närheten av beskrivningen - se till att finnas där som stöd. För att ta sig ur ett destruktivt förhållande behövs det bra vänner, som kan påminna personen om hur den är i singular, och att kärlek faktiskt inte är allt.

---

Läs storyn om hur amerikanska Isis Theater kom över filmrättigheter till bla. Ingmar Bergman-filmerna. Nu funderar Isis på att sälja rättigheterna vidare. Via Kristoffer Nolgren.

---

FLM har en artikel om filmfans. Finns att läsa här.

Betalt för mat

Fler köper städhjälp. Under rätt förutsättningar hade jag lätt kunnat vara en av dem. Till skillnad mot Mian Lodalen tycker jag inte att städning behöver vara ett andraklass-yrke eller särskilt kontroversiellt alls. Och jo, jag har både städat själv (inte i hem, men likväl fått torka bajs på toalettväggar), och har äldre släktingar som varit tjänstefolk i "finare" familjer.

Skatteavdrag kan vara kontroversiella, men i fallet hushållsnära tjänster, lär det bli bra vinst i längden för de uteblivna skattepengar det kan kosta i första led. Hur många andra brancher nyanställer mitt i lågkonjunkturen? Dessutom är kritiken mindre mot andra brancher med skatteförmåner, som det ROT-avdrag som nyligen återinförts och ger en skattereduktion på t.ex. ombyggnationer i hemmet.

I Sverige är vi rätt duktiga på att leja bort sånt jobb som karlar traditionellt stod för nån gång på femtiotalet. Det är lätt att betala dyra pengar för att låta en maskin tvätta bilen, men svårare att betala en faktisk person för att tvätta hemmet. Visst är det många som äter mat ute, men restaurangmat skattas med dubbel så hög moms som maten som säljs i affär. Kanske inte så konstigt att matlådan spås göra comeback under året.

Äta rätt, hinna med allt, vara jämställd i hemmet, arbeta långa dagar för att göra karriär, och inte bli utbränd innan 40 är svårt att hinna med om man samtidigt måste tänka på e-ämnen, ekomat, närproducerat, GI-värden och långsamt tillagad mat från grunden. Eller att upptill städa, vara en bra förälder, ha ett socialt liv, eller vilka andra delar som hör till att få ihop livspusslet.

Att de hushållsysslor som finns kvar kapitaliseras och kommer ut på marknaden tror jag är sunt både för jämställdheten och för ekonomi. Städning och matlagning är sysslor man borde få betalt för att utföra. Få kvinnor och män vill jobba gratis.

Siffror, placeringar, grafer och protokoll

Tre dagar in på det nya året. FRA avlyssnar nu med lagstöd allt som passerar landsgränsen i kabel. Inklusive det här flödet, även om FRA redan förra året titt som tätt var inne här. Men tills dess att jag lär mig vettig kryptering får jag passa på att hälsa FRA välkommen till både mail och annan kommunikation. Nu till några iaktagelser a´la 2009:

- I slutet av förra året, närmare bestämt i tisdags hade jag en ledare i Kvällsposten som handlade om det skifte som skett i jämställdhetspolitiken. Alliansen har faktiskt lyckats med att snacka mindre siffror och tillämpat mer allvar och handling. Nu visar det sig att handlandet i utnämningspolitiken också återspeglat sig i just siffrorna. När regeringen rekryterat till statliga positioner har större fokus legat på meriter istället för kompisskap, vilket lett till att cheferna i större grad har bakgrund som speglas i befolkningen. Fler kvinnor och invandrare har fått statliga toppjobb med en regering som lutat åt höger.

- Enligt Bloggen Bents omröstning är denna bloggen landets femtonde bästa politiska blogg. En placering ner från förra året, men med mer än dubbelt så många poäng. Tackar och bockar alla som röstat. Med tanke på att jag vare sig gjort någon reklam för omröstningen eller utmärkt mig något särskilt under året är det smickrande att fortfarande stabilt hänga med i det där som kallas för toppen. HAX vann välförtjänt om man nu kan jämföra bloggar med varandra.

- Leo Erlandsson har satt ihop en tredje axel till Political Compass-grafen. Du hittar de något subjektiva, men nyttiga frågorna här. Jag är tveksam till att direktöversätta lagar från cyberspace till IRL, annars är jag så långt åt det integritetsvänliga hållet det går.

- Jag har börjat läsa igenom den långa förundersökningen till piratebay-rättegången. Den finns som pdf-fil här, och Marcin skriver mer. Själv hade jag gärna sett någon av alla juridik-bloggar kommentera det tekniska i att åtala någon för att tillgängliggöra länkar (eller filer som i sig länkar vidare).

Sifferfeminismen

I dag klagar jag på sifferfeminister i dagens kvällsposten-ledare. Finns att läsa här. Ett utdrag:

"Samtidigt nedvärderas kvinnor slentrianmässigt och förväntas inte ta lika stort ansvar för sina liv. Offerrollen blir en självuppfyllande profetia som många unga kvinnor får dras med. Samtidigt som många män i samma ålder får klara sig utan både samhälleligt och medmänskligt stöd.

Riktig jämställdhet uppnås inte av att räkna siffror. Det uppnås genom att ge både kvinnor och män makt över sina liv, rätt att tas på allvar och respekt för sina livsval."