Kvinnor måste få begå misstag

Alliansen har kommit fram till att de måste börja locka röster från kvinnor för att vinna valet i höst. Som kvinna och potentiell högerväljare borde min reaktion vara att det är ett gott tecken. Mer valfläsk till mig och mina behov. Eller?

Att locka kvinnliga röster verkar dessvärre vara synonymt med att locka rösterna från landets mammor. Oavsett om det är kristdemokraterna eller folkpartiet, är en kvinna i röstbar ålder lika med en mamma. Sen när lockar man män att rösta genom att trycka på att de är pappor?

Föräldrarförsäkringen, vård-av-sjukt-barn-dagar, dagis och omsorgen däremellan verkar vara de enda saker som kvinnor över arton verkar bry sig om. När de inte går omkring och är rädda för att bli våldtagna på gatan, och behöver fler poliser vill säga.

Som kvinna i röstberättigad ålder, och nu tänker jag göra det privata politiskt och utgå från mig själv, har jag svårt att identifiera mig i mammarollen. Jag tänker inte skaffa barn inom överskådlig framtid, och jag vill gärna vara en mer aktiv politisk varelse än en potentiellt befruktningsbar livmoder. Och om jag skulle få för mig att skaffa barn vill jag ha så stora friheter kring mödraskapet som möjligt och låta föräldrapengen gå till antingen mig själv, pappan eller barnvakten (en nannypeng skulle passa jättefint in i arbetslinjen, hör ni det alliansen?). Om jag nu hade fått ut någon större ersättning. Att vara egenföretagare och skaffa barn är en byråkratisk snårskog. Fast, som tjugotreårig barnlös kvinna ska man väl helst inte tycka något om det här överhuvudtaget. Alla vet ju redan att jag kommer ändra mig när jag fyllt trettio och hormonerna slår in, och då är det bättre att ha utformat ett störtsäkert system efter mallen alla ändra kommer att följa, för det är ju bara dumt att begå samma misstag som alla andra, eller?

För det verkar vara just rädslan att låta människor begå misstag som präglat de feministiska politiska förslag som lagts de senaste åren. I stället för att kvinnor ska få vara vuxna ansvarstagande människor som fattar sina egna beslut, måste politiker bena ut den sanna rätta vägen, som ska vara så jämlik och fin för alla, så ingen ramlar och slår sig i en kvinnofälla.

Människor är rätt duktiga på att uppfylla det som förväntas av oss, och när kvinnor förväntas vara offer, eller personer som i alla fall behöver ett par skyddsnät extra, så beter vi oss som det också. Oavsett om det rör könsfördelningen i börsstyrelser, uttagna föräldraförsäkringsdagar eller heltäckande klädsel, behöver det regleras för kvinnors skull.

Jag är feminist för att jag vill fatta beslut kring mitt liv själv. Jag vill inte ha en stat som ställföreträdande patriark, vare sig den styrs av partier från höger eller vänster. Kan ni föra en vettig politik efter det, då vet jag vad jag ska rösta på i höst.

Olagliga ord

Frankrike verkar ha antagit en ny lag för att stoppa psykologiskt relationsvåld. Det verkar finnas poänger för varför. Fysiskt relationsvåld föregås ofta av psykologiskt dito, och en normaliseringsprocess som heter duga. Anledningen till att så många stannar kvar i ett destruktivt förhållande är att förövaren är en duktig manipulatör, om än sällan medvetet.

Här har vi redan lagar som straffar kränkningar och hot. Lagen om kvinnofridskränkning skall, om jag har förstått den rätt, också se psykologiskt våld som en försvårande omständighet, även om man kanske inte kallar det för så.

Om det inte finns den här typen av lagstiftning i Frankrike, förstår jag de som vill införa den.

Däremot är kränkningar svårt som ett enskilt brott, och kan lätt leda till moralistiska subjektiva bedömningar, snarare än se till att straffa den normaliseringsprocess som gjorde att någon stannade kvar i ett våldsdestruktivt förhållande. Att skrika glåpord till varandra dagligen kan vara hemsk terror, men i ett annat förhållande gnistan som behövs till ett förspel. Många personer i förhållanden bråkar högljutt, och att man är oense, arg och förbannad på varandra må vara jobbigt och eländigt, men knappast något brottsligt.

På samma sätt som ytliga kränkningar kan vara helt harmlösa, kan psykologiskt våld och normaliseringsprocesser pågå utan den minsta svordom eller nedvärderande kommentarer. Det kan lika gärna röra sig om självvalda livsbegränsningar för att bevisa att man älskar någon. Sakta självuppoffrande medgörlighet som slutar i isolering från omvärlden, och en så dålig självkänsla att det där fysiska våldet och livsbegränsningarna inte blir något man protesterar emot.

Samtidigt måste folk få bråka, och hur illa psykologiskt våld än är, tror jag inte att man bör lagstifta bort något annat än de hot och kränkningar som redan är olagliga. Det ger ändå bara falska skyddsnät till ett redan skört system.

Kvinnokroppens värde

Socialstyrelsen har konstaterat att en kvinna mycket väl får göra abort på grund av fostrets kön. Vad man än kan tycka om fenomenet eller fixeringen av bebiskön överhuvudtaget, bör fri abort få fortsätta vara just fri. Vi har alla olika värderingsgrunder, och börjar man uppröra sig över att någon väljer bort en flicka, är det bara att fortsätta hårddra urvalskriterierna för abort tills dess att den inte är fri länge. Allra bäst är det trots allt om aborten inte behöver genomföras alls, utan att oönskade graviditeter kan stoppas redan i kondomen, och att ägg och embryon kan få väljas ut på smartare sätt än i livmodern för de som har särskilda önskemål.

Ett annat läge där kvinnors ägande till sina kroppar ifrågasätts är när det gäller prostitution och sexköp. Tack vare Hanna Wagenius har frågan uppmärksammats och sexköpslagen har återigen kritiserats ordentligt. Tyvärr verkar det vara svårt för folk både på den ena och andra sidan att hålla en sansad ton för eller emot sexköpslagen. Det är ju inte så att lagförespråkarna på allvar är en bunt konservativa moralister (även om det ibland kan verka som det), utan snarare ser fördelar i situationen för traffickingoffrena. En grupp människor det kanske är värt att offra lite missnöje från en och annan sexsäljare för. Å andra sidan är just de där fördelarna diskutabla, och om de inte existerar, har man offrat lite av friheten för sexsäljarna, utan att förbättra situationen för traffickingoffren.

För även om jag själv klarar mig utmärkt utan sexköp som norm, tycker jag inte att det hjälper någon genom att stigmatisera det ännu mera. Sex är bara en stor grej så länge samhället gör det till det, och personligen klarar jag mig utan en mystifierad sexualitet. Sen är det ju långt ifrån bara kvinnor som säljer sex.

Kan vi inte bara få konstatera en gång för alla att vi äger våra kroppar, och att vi inte skall lagstifta bort några rättigheter? Sen får var och en personligen ta sitt ansvar med vad vi gör med dem.

---

Både Sjödin och Erixon kommenterar min kvoteringsledare i Kvällsposten.

---

Just det. Jag tänkte börja texten med hur sur jag är på alla som klagar på "kristna moralister" som att kristendomen skulle vara någon sorts politisk grund att lagstifta på. Nu är det ju snarare så att det finns kristna från både höger till vänster, med olika tolkningar på de allra flesta områden. Själv gillar jag det där med religionsfrihet, och vill att min tro skall vara mitt eget val, och ingenting jag vill pådyvla andra genom lagstiftning. Då tappar det där fria valet lite i värde.

Rädda internet!

Den som läser min twitter-feed vet att jag precis flyttat och haft lite problem med internetanslutning. Därför har jag inte hunnit blogga så mycket den senaste veckan, i alla fall inte här. Om du inte läst redan finns min blogg-battle om fildelning och Piratebay med Per Strömbäck hos P3 Nyheter att läsa här. Samtidigt har jag vikarierat på Kvällspostens ledarsida under veckan (och kommer skriva mer där kommande veckor). I onsdags skrev jag tex. om monopol och avregleringar. Finns att läsa här.

Desto viktigare är dock omröstningen om telekompaketet som sker i EU nu på tisdag. Första gången det var uppe till omröstning följde jag vändningarna med Christoffer Fjellner och Eva-Britt Svensson, som slutade rätt okej. Tji fick medborgarna i EU, för nu är samma dåliga förslag om internetavstägningar och filtrerade anslutningar uppe igen. Här kan du läsa ordentligt om hur du kan påverka innan tisdag, och i fredags skrev jag en längre text (i kvällsposten) om varför förslaget är dåligt.

Missa för allt i världen inte Marcin, Isobel och Daniel på samma ämne, och agera för att påverka europaparlamentarikerna som fattar besluten, ring, maila visa vad du tycker! Kanske kan några av de tusentals nya medlemmarna i piratpartiet tillföra någon förändring här också...

ACTA, tullen och internet

I dag skriver jag om ACTA på Kvällspostens ledarsida. DN hade ju en rätt avslöjande artikel för ett par dagar sedan, som motsade rätt mycket av vad de borgerliga i näringsutskottet på Newsmill hävdade att ACTA handlade om. Karin Pilsäter blånekade.

Här kan du hitta det amerikanska dokumenten som läckt, och här finns de kanadensiska. För den som är nyfiken på hur tullens befogenheter att beslagta turistkopior av kända märken fungerar i Schweiz finns det en artikel här. Jag skulle tippa på att det är något liknande som ett skräckscenario-ACTA skulle fungera.

För den som skulle tvivla på att ACTA inte skulle handla om utökade tullbefogenheter eller handla om internetreglering, rekommenderas i synnerhet de kanadensiska dokumenten, där det finns en lista över punkter som diskuteras och förhandlas. Ett par av dem låter så här, min fetstil:

- "Provide customs authorities with ex officio powers to target, detain, seize and destroy counterfeit and pirated goods, as well as circumvention devices"

- "Provide customs authorities with ex officio powers to seize and destroy products confirmed to be counterfeit at the request of IP owners"

Hax skriver här, Isobel här och Karl Sigfrid här.

Det där med rätt och fel

Precis när jag dystopiserat klart om Ipred-lagen läser jag att André Rickardsson skriver på SvD Brännpunkt om Antipiratbyråns lagmässigt tveksamma metoder. Det är knappast första gången Apb sysslar med tveksamma metoder, och man skulle ju kunna tycka, att det åtminstonde vore lite smart att göra det man själv säger. Om nu allmänheten skall skydda sina anslutningar och konton, bör väl knappast apb själva använda sig av andras konton och anslutningar...

Snart obligatorisk datorskatt

Dagen då datorn kommer omfattas av tv-avgiften närmar sig. Lagmässigt finns alla möjligheter, och när Svt väl får ut alla sina program på nätet är det lätt för radiotjänst att fakturera alla som kan tänkas äga en dator, privatperson som företag.

Skall tv-kontrollanterna räkna datorskärmar eller internetuppkopplingar? Blir licensavgiften ens ett val möjligt att välja bort? Vad finns det egentligen kvar som kan försvara avgiftsmodellen framför skattefinansiering eller privatisering? Var finns de protesterande politikerna?

Det finns tre rimliga alternativ för public service-finansieringen:

1. Skattefinansiering. Låt politikerna bestämma en procentsats. Lägg den separat i deklarationen (a´la kyrkskatt) och skeppa pengarna direkt till public-servicebolagen. Var när och hur någon tittar på tv blir irrelevant, pengarna som går till radiotjänst kan få gå till kulturproduktion i stället och studenter slipper lastas med samma avgift som höginkomsttagarfamiljer.

2. Privatisering. Sälj ut public service-företagen och behåll ett öppet arkiv på webben med allt som producerats med tvångsindrivna medel. Låt public service bli en kulturskatt för alla att ta del av, och förflytta tvproduktionen till framtiden. Det finns garanterat människor som vill fortsätta göra bra tv.

3. Låt folk välja. Behåll public service-företagen i statlig regi, men koppla tv-licensen till tillgången av kanalerna. Svenska folket gillar svt och de allra flesta kommer säkerligen fortsätta betala för att kunna titta, men de som vill slippa och välja att lägga sina pengar på annat kan få göra det.

Även om jag själv skulle föredrag alternativ två, kan jag ändå köpa alla tre alternativen. Obligatoriska tv-licenser, internetskatt till statliga tv-företag och ojämnlik avgiftsfördelning är inte okej. Tvåtusen kronor är mycket pengar för många hushåll. Det går att välja bort en tv, ska man behöva välja bort datorn?

---

Till sist: LAS, fack och arbetsdomstol i all ära, de rasistiska malmöpoliserna borde sparkas från jobbet, lagbrott eller inte.

På väg in i dödshjälpsdebatten

I dag handlar min ledare i Kvällsposten om aktiv dödshjälp. Jag har berört debatten kort tidigare här, men dagens text innehåller ett lite längre resonemang (ungefär så djupt man kan gå i en kvällstidning).

Själv motsätter jag mig de som verkar tycka att en eventuell tro på Gud diskvalificerar en att delta i debatten, alternativt förminskar ett nej-ställningstagande till en mindre värd åsikt. Jag tror inte att religiös övertygelse är avgörande i frågan; det finns folk på båda sidor.

Aktiv dödshjälp är en svår fråga, inte minst för att det alltid kommer finnas människor som drabbas av lagstiftningens negativa konsekvenser.

Med ett leende på läpparna

För det allra mesta skriver jag om saker jag tycker är fel, och när staten beslutar om förslag jag inte gillar. Största anledningen till det är att det den senaste tiden varit rätt kassa beslut på områdena kultur och it, som jag ofta skriver om.

Men, ibland träffar även regering och riksdag rätt i beslutsdjungeln, och då bör man berömma det också. I dag fick jag ett stort leende på läpparna när jag såg att vi äntligen förbjuder klusterbomber (såna där som ofta träffar fel och inte detonerar på en gång), och att regeringen klubbat igenom arbetskraftsinvandringsförslaget.

Visst, inget är perfekt. Det finns fortfarande en massa andra regeringar som också borde ta sitt ansvar för klusterbomberna, och Sveriges beslut tog onödigt lång tid, men nu är det äntligen taget. När det gäller arbetskraftinvandring lyser de behövliga reformerna för de papperslösa med sin frånvaro, men det är långt bättre än dagens regler.

Nu ska jag fortsätta vara glad en stund och återkomma med klagomålen nästa vecka.

Kompromisser kring IPRED?

Denna vecka skriver jag om Ipred och digital kopiering på bloggen Skiften. Läs och kommentera det inlägget där.

Regeringen verkar i alla fall ha lärt sig något av tidigare integritetsdebatter och tagit till sig något av den kritik som riktats mot just sanktionsdirektivet Ipred. I svd luftar bland annat Karl Sigfrid möjligheten att utlämnandet av IP-adresser endast skall gälla om kopieringen har skett i kommersiellt bruk. Det låter som en bra kompromiss, även om dagens dom (om alkoholinförsel) mot ett par SVT-anställda, vidgar definitionen om vad som egentligen är kommersiellt bruk eller inte... Återstå att se vad som egentligen hamnar i lagtexten.

Prestigen kring äktenskapsfrågan

Könsneutrala äktenskap blir en riksdagsfråga. Okej, regeringen kommer inte överrens på grund av kristdemokraterna, och släpper därför frågan vidare för att kunna få ihop någon sorts resultat. Bättre än ingenting, men vad handlar det om egentligen?

Jo; Svenska Kyrkans maktrelation till staten.

Länge var Svenska Kyrkan statskyrka och en reell maktfaktor i den politiska världen. I dag får kyrkan fortfarande hjälp av skatteverket för insamling av medel, men är formellt politiskt frikopplad från staten. Det innebär inte att politiker slutat vilja ha inflytande över landets största kyrka, även om Sverige som helhet är sekulariserat och många av de som faktiskt utövar någon form av religion gör det inom andra samfund än Svenska Kyrkan.

En könsneutral äktenskapsbalk är ett medel för att bruka makt mot framför allt Svenska Kyrkan. Oavsett om det blir ett krav, eller om det blir frivilligt kommer diskussionen huruvida en präst inom kyrkan vill eller måste viga homosexuella par vara både stor och känslig. Svenska Kyrkan vill inte förlora sin vigselrätt (många icketroende som är medlemmar är det fortfarande för att få en "gratis" lokal att gifta sig i), och kommer troligen landa i att präster inom kyrkan måste viga även homosexuella par.

För en person som är medlem i Svenska Kyrkan och tycker att prästerna där skall viga homosexuella par är det en fördel om det beslutet tas i riksdagen. Hela den obekväma diskussionen förs i så fall där, och kyrkan har inte längre något större val. Med tanke på att Svenska Kyrkan styrs av politiker från främst samma partier som sitter i riksdagen kommer ledningen troligen följa riksdagens linje för att undvika bli av med vigselrätten.

Det ställningstagandet kan vara förståeligt, men har ingenting med religionsfrihet att göra, eller lagstiftning utan påtryckningar från intresseorganisationer. Även om jag tycker att homosexuella visst borde få lov att vigas i kristna kyrkor, har jag som inte är medlem i svenska kyrkan, ingenting att göra med vilka de viger eller inte viger.

Den diskussionen borde föras inom alla kyrkor i stället.

Därför är den enda rimliga lösningen att en gång för alla lyfta ur juridiken ur kyrkan. Myndighetsutövande skall inte vara godtyckligt, och religiösa instutitioner borde få vara fria att göra sina egna beslut. Därför borde ett religiöst samfund inte få agera myndighet, och civilrättsliga avtal för samlevnad borde vara en självklarhet för våra lagstiftare.

Inte minst för att det är ett förslag som lyckades ena både kristdemokraterna, RFSU, humanisterna och flera av de stora frikyrkorna. När senast hände det i en fråga som rörde familjepolitik? I stället är det prestige hos både regeringspartier och oppositionen, samt Svenska Kyrkans maktfaktor som sätter käpparna i hjulet för en samlevnadslagstiftning som var både liberal och tjänade religionsfriheten.

Förhoppningsvis kan det komma ett tillägg till regeringspropositionen som låter riksdagsledamöterna få en chans att enas om just civilrätt i stället för kyrkojuridik. I värsta fall faljerar hela frågan i ett prestigeslag mellan regeringspartierna och oppositionen om vilka som är mest homovänliga. Det är nu det finns en chans att en gång för alla särskilja mellan religion och stat. Till alla riksdagsledamöter: Ta den chansen! Lämna sedan diskussionen om cermonier, exkludering och inkludering till varje kyrka och samfund. Det är där den hör hemma. Inte bland lagstiftare och politiker.

---

Mer på samma ämne.

---

Till sist anser jag fortfarande att FRA-lagen bör rivas upp, och att IPRED-förslaget skall kastas i papperskorgen.

Det rör på sig...

Det börjar röra sig i frågan om könsneutrala äktenskap, och fler och fler personer går och ut stödjer idén med civilrättsliga avtal i stället för särlagstiftning och vigselrätt för kyrkan. Det vore olyckligt om folkpartiet i ren princip röstar ner idén till förmån för utredarens förslag. På SvD Brännpunkt skriver humanisternas Christer Sturmark debattartikel med förra folkhälsoministern Morgan Johansson, Baptistförbuntet, Missionsskyrkan, Katolska Kyrkan och Pingströrelsen.

När var senaste tillfället dessa enades? Till och med (fri)handelsministern håller med...

---

Barbro Hedvall skriver om champange och briljerar på DN:s ledarsida.

---

Rosa Bandet har problem med redovisningen av sina intäkter. Enligt svenska dagbladet är det bara en tredjedel av alla pengarna som går till bröstcancerforskning, och en fjärdedel fastnar i administrationskostnader. Är det verkligen värt det, för att få en liten rosa accessoar att sätta på jackan? Är det så svårt att skänka pengar till någonting utan att skylta med det? Bankdosa och postgironummer?

Post-debatt och vidare läsning

Debatten om fildelning och IPRED-lagen är över, och finns att se på nätet (eller tajma in någon av repriserna). Där finns även ett drygt elva minuter långt eftersnack med lite utvecklade argument och några roliga citat. Bland annat skriker jag mig in i diskussionen efter ungefär fyra och en halv minut...

Missa dessutom inte:

- Magnus Bjerkert, skivbolagskillen, är direktör för Adrian Recordings som visar sig ha ett av mina favoritband, framgångsrika Laakso, bland sina signade artister. Bolaget är dessutom anslutet till The Swedish Model där du (så lagligt det bara går) kan ladda hem låtar från diverse artister.

- Ca: 23 minuter in i svt-debatten (det som sändes på tv, inte eftersnacket), kan du höra filmproducenten Joakim Hansson först säga att han förlorar en massa pengar, sen att han tjänar mer pengar nu, och sen komma fram till att han mest bara vill tjäna ännu mer pengar.

- I eftersnacket erkänner Johan Pehrsson att han själv kopierat kassettband. Dessutom använder alla hans kompisar fildelning för att se senaste bondfilmen innan den kommer upp på bio. Med tanke på att Quantum of Solace har svensk biopremiär idag, och man inte ens kan hitta en dålig cam-version på piratebay än, vore det intressant att veta vilka slutna fildelningsnätverk som Johans vänner egentligen har tillgång till...

Jag håller inte med om att bredbandsskatt är en bra lösning för att få kulturarbetare att tjäna pengar, annars hade Kalle Larsson många bra poänger. Liksom Christian Engström och Magnus Bjerkert. Fler bloggkommentarer återfinns här nånstans.

Till sist: Jag skriver ju ibland i pappersmedia också. Dagens text i kvällsposten handlar om att integritet är viktigare än upphovsrätt.

Att tjäna pengar på fiktivt beroende

Magnus Björk driver ett behandlingshem för spelberoende och har precis skrivit en bok (Game Over) om dataspelsberoende. För att få lite extra publicitet för boken har han i dag en debattartikel i Dagens Nyheter där han hävdar att World of Warcraft är värre än penningspel. Björk som säkerligen vill sälja sin bok, fick besöka morgonens nyhetsmorgon i tv4, tillsammans med en kille som genomgått behandling på Björks hem för just dataspelsberoende.

Björk vill tjäna sitt levebröd, och det står var och en fri att köpa hans bok.

Problemet är att samme man tycker att samhället skall ta sitt ansvar, och att regeringen borde jämställa dataspelsberoende med beroende av penningspel. Han skriver så här:

"Här ställs regeringens utredning på sin spets, kan den verkligen förbise det faktum att ungdomar spelar och missbrukar nöjesspel? Det är en tidsfråga innan den gruppen utsätts för risken att även bli beroende av pengaspel!

Den allmänt accepterade definitionen av beroende gäller bara spel om pengar, medan forskningen kring dataspelande är närmast obefintlig. "

Jag vet inte var Björk fått sin idé om att personer som spelar mycket dataspel lättare skulle bli beroende av pengaspel. Bara för att båda saker händer på nätet innebär det inte alls att det är samma personer som drabbas. Å andra sidan är det väl lättare att köra guilt-by-association än att komma med några argument. "Utsätts för risken" gör väl dessutom alla som någon gång kommer i kontakt med pengaspel, men Björks koppling mellan spelformer på nätet är ungefär lika stark som att påstå att det är en tidsfråga innan personer som lägger patiens på datorn utsätts för risken att även bli beroende av nätpoker.

Björk har rätt i att det inte finns särskilt mycket forskning om dataspel. Dock är forskningen i ämnet långt ifrån obefintlig. Till exempel skrev de svenska forskarna Jonas Linderoth och Ulrika Bennerstedt senast förra året en rapport om just dataspelsberoende och Word of Warcraft. Samma spel som Björk menar är farligare än pokerspelsportalerna. Linderoth och Bennerstedt kom till skillnad från Björk fram till att de negativa effekterna av dataspel är överdrivna och efterlyser mer forskning som inte blandar in begrepp från "hasardspel" när det gäller problematiskt spelande. Precis det Björk försöker göra.

Björk leker också spåtant om säger i klartext att:

"Framtiden spås handla om att klassiska nöjesspel spetsas med möjlighet till vadslagning, poker och penningspel som komplement till MMORPG-spelen."

Vad han grundar det på hade varit intressant att veta...

Självklart finns det personer som spelar dataspel för mycket. Liksom det finns personer som gräver ner sig för djupt i sport och tex. låter fotbollen eller favoritlaget kontrollera hela vardagen, eller blir besatt av böcker och försummar både sömn och mat för att läsa ut nästa bok i den där spännande serien. Kanske blir spelandet av World of Warcraft lite mer påtagligt eftersom det till skillnad från fotbollen eller böckerna finns tillgängligt 24 timmar om dygnet, men jämställa det med pengaspelsberoende eller droger?

Bara för att dataspel och penningspel båda handlar om spel, betyder det inte att samma spelberoende som drabbar penningspelare också drabbar dataspelare. Regeringen gör rätt i att inte behandla de båda begreppen tillsammans. Dataspelande har inte med spelberoende att göra.

Rasmus på Copyriot har ett gammalt bra inlägg om beroende och dataspel. Här hittar du en hel rapport på ämnet. Oroliga föräldrar (eller bara intresserade föräldrar) rekommenderas att slå sig ner med sina barn och spela tillsammans med dem (investera i en konsoll till vardagsrummet!). Det finns en mängd positiva aspekter av dataspel som inte motsvaras bland varken penningspelen, droger eller "andra" beroenden.

---

På samma ämne rekommenderas Tunelds analys över medierådets med dess ordförande Inger Segelströms utspel på SvD:s Brännpunkt. Givetvis är tjejerna extra utsatta offer på nätet...

---

Här har några studenter gjort en retorisk analys av artikeln. Läsvärd.

Civilrätt i stället för kyrkjuridik

Nu har RFSU slutit sig bakom ett förslag jag skrivit om flera gånger innan här på bloggen, nämligen civilrättsliga äktenskap. Själv väntar jag på att samfunden också sluter upp bakom.

Att gifta sig i kyrkan är inte en mänsklig rättighet, men religionsfrihet är det. Politiker borde inte ha ett jota att göra med vad kyrkor och församlingar har för interna bestämmelser (så länge de följer lagen). Bara för att svenska kyrkan råkade vara statskyrka under en lång period, verkar politikerstyrningen finnas kvar i människors medvetanden och några samfund i Sverige får fortfarande agera myndighet.

Det vore faktiskt busenkelt att klara av den juridiska delen av ett äktenskap/partnerskap/samlevnadsavtal utanför kyrkan. Om man lägger in det som en del vid skatteverket och hindersprövningen hade man dessutom sluppit en extra process. Samfunden skulle sedan kunna ha sina egna bestämmelser i fred, och människor skulle fritt kunna få välja sina egna cermonier utan att behöva lova varandra evig trohet framför en kommunalpolitiker i rådhuset, eller framför en präst de ändå inte tror på.

Samtidigt skulle diskussionen om kyrka och samfund kunna lyftas förbi den semantiska metadiskussionen om ordet "äktenskaps" betydelse, och fler kanske skulle värdesätta betydelsen av att få Guds välsingnelse i stället för att enbart välja kyrkobröllop för att ha en snygg lokal.

Inför inte könsneutrala äktenskap. Lyft ur juridiken ur kyrkan istället.

I skuggan av FRA...

Som jag nämnde i förra inlägget har regeringen listat de propositioner (förslag) de tänker lägga under det kommande året. Här har jag saxat godbitarna med mina kommentarer vid sidan.


Dåliga förslag:

- Godkänna inrättandet av en europeisk polisbyrå, Europol. Kanske hade varit klokt att lösa problemen som finns bland polisen lokalt och nationellt först?

- Godkännandeproposition inför antagande av rådets rambeslut om erkännande och övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder. Som att det vi behöver än ännu mera övervakning...

- Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG. Förslaget är så dåligt att det fått ett helt eget inlägg.

- Skrivelse: Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under 2007. Var är förslaget om att slopa hemlig övervakning helt vid förundersökningar?

- Förarbehörighet för moped, m.m. Ännu mera byråkrati från en frihetsivrande regering. Å andra sidan passar det kanske ihop med regeringens defintion av frihet...


Mittemellan:

- Ytterligare integritetsskyddsgarantier vid signalspaning. Det skulle kunna gå bra, men hela signalspaningslagförslaget behöver göras om helt, och det hinner man inte med på ett par månader.

- Djurförbudsregister. Tanken är god, men varför ytterligare ett register? Borde vi inte bötfälla djurplågarna ordentligt, och ha hårdare straff vid eventuella återfall istället?


Bra förslag:

- Ökade möjligheter till andrahandsuthyrning. Kanske någon mer kan få bostad, eller slipper hyra svart, i tredje hand eller bo i en resväska.

- En förenklad revisorsgranskning vid fusion och delning av aktiebolag. Företagsförenkling nummer 1.

- Äktenskapsbalk. Äntligen. Fast jag vill avskaffa den helt, och jag känner på mig att regeringen inte riktigt delar min åsikt. Separera juridik med religion nu!

- LOV – Lag Om Valfrihetssystem. Rolig bokstavskombination.

- Stöd till anhöriga som vårdar och stödjer närstående. Bra. Instutioner skall inte vara enda alternativet.

- Vårdval i primärvården. Hallandsmodellen tar över landet! Sjukvård som fungerar!

- Omreglering av apoteksmarknaden. Jag vill kunna köpa alvedon på ICA. Inte en dag för tidigt.

- Kraftfullare nedsättning av socialavgifter för unga. Företagsförenkling nummer 2.

- Slopad kontrolluppgiftsskyldighet rörande tillgångar och skulder, m.m. Lite mer integritet på privatekonomiområdet är alltid välkommet.

- Överföring av skogskonton vid generationsskiften. Företagsförenkling nummer 3.

- Vissa förenklingar på företagsskatteområdet m.m. Företagsförenkling nummer 4.

- Sänkt skatt på förvärvsinkomster. Skattesänkning nummer 1.

- Sänkt skatt för pensionärer. Skattesänkning nummer 2.

- Undvikande av internationell dubbelbeskattning. Skattesänkning nummer 3.

- Borttagande av teknisk kontroll för kassaregister. Företagsförenkling nummer 5.

- Sänkt bolagsskatt m.m. Företagsförenkling nummer 6.

- Sänkta socialavgifter. Företagsförenkling nummer 7.

- F-skatt åt flera. Företagsförenkling nummer 8.

- Sänkt expansionsfondskatt. Skattesänkning nummer 4.

- Avveckling av Stängselnämnden. Äntligen!

Summa: Fyra propositioner kommer handla om skattesänkningar, åtta om olika åtgärder som förenklar för företag. En myndighet läggs ner och ett monopol bryts upp. Ingen planerad proposition behandlar datalagringsdirektivet. Kanske har regeringen lärt sig något av FRA-debatten trots allt. Frågan är bara; vilket väger tyngst? Alla bra förslag, eller att regeringen säljer ut vår integritet på grund av ren prestige?

Feghet borde inte vara brottsligt

Alla fyra regeringspartier är överrens om att en civilkuragelag skall införas innan valet 2010. Den kristdemokratiske partiledaren Göran Hägglund nämner det ofta och gärna, och tanken bakom är att få fler människor att gripa in när något händer, i stället för att bara bli ytterligare en tyst betraktare.

Självklart behövs det mer civilkurage. Den tysta stumma massan som vare sig ser eller hör, vill knappast ingen ha i ett samhälle. Problemet är att civilkurage inte kan lagstiftas fram.

Vad som är rätt eller fel handlade i en situation när brott begås är omöjligt att säga. Alla reagerar vi olika. Ta ett misshandelsfall på öppen gata som exempel. Någon blir rädd och lämnar platsen, en annan går emellan och riskerar sitt eget liv och hälsa, en tredje ringer 112. Alla tre kan vara rätt, samtidigt som alla tre kan sluta fel.

Under min tid som scoutledare fick jag gå en mängd kurser där civilkurage och krissituationshantering kom upp. Oavsett om det var brandskydd eller hjärt- och lungräddning som stod på schemat togs en viktig sak upp; det går inte att handla fel i en akut situation, just eftersom alla reagerar så olika, det viktiga var att reagera. Med en civilkuragelag hade vi helt plötsligt haft en lagtext som deklarerat vad som var rätt och fel handlande i akuta fall, med tyngd på situationer där brottslighet förekommer.

Det är tragiskt varje gång någon som skulle kunna förhindra ett brott bara står stilla och låter det passera. Det förhindras inte av att bötfälla någon som råkar vara rädd, är chockad eller av andra orsaker blir handlingsförlamad då det är minst lägligt. Feghet må vara moraliskt förkastligt, men det borde inte vara brottsligt.

---

Wagenius, Falkvinge och Fridén skriver tänkvärt, även om jag utgått från att det endast var i situationer när annans liv och hälsa var i fara som en eventuell lag skulle råda över.

Men lite värme och en promenad hjälper bättre, lilla flicka

Vänsterpartiet vill ha 18-årsgräns på värktabletter. Det finns ju så många unga som missbrukar, och tar alvedon ihop med alkohol, eller tar koffeintabletter för att orka mer. Föräldraansvar verkar inte vara aktuellt.

Egentligen vill jag bara säga två ord till vänsterpartiet. Två ord från någon som köpt många värktabletter innan hon fyllde 18.

• mens
• ibuprofen

Vad sägs om 18-årsgräns på kaffe också, eller på socker? när vi ändå är igång?

Socialdemokrater mot bloggar

Den estniska socialdemokraten och europaparlamentariken Marianne Mikko har föreslagit att bloggar skall kontrolleras och registreras för att de annars "förorenar cyberrymden".

Förutom världslig problematik med att definiera vad som egentligen särskiljer en blogg från en publik dagbok, webbplatser med klotterplank, twittermeddelanden och faster Astas fotowebbsida, och sådana där småsaker som hur EU ska kunna reglera bloggar som ligger på servrar på andra sidan Atlanten, ser jag de svenska parlamentarikersossarna framför mig i fikarummet.

- "Tänk om alla bloggar kunde vara registrerade, då slipper vi anonyma obehagliga avslöjanden som det där om Monas dotter."
- "Ja, eller alla dessa protestlistor och påhopp."
- "Men om alla bloggar fick köpa ett utgivningsbevis, som alla tidningar måste redan i dag, då slipper vi problemen."
- "Fast utgivningsbevis kostar pengar. Vi kan inte ha ett klasssamhälle bland bloggare. Tänk om våra sympatisörer slutar blogga? Eller tänk om alla bloggar skaffar reklam?"
- "Usch nej, vi vill ha oberoende från kommersialismen. Vad sägs om bloggstöd då? Tidningarna får ju sitt pressstöd. Anständiga och seriösa bloggar borde kunna ansöka om stöd för sitt bloggande om de avstår från reklamen. Då slipper vi problemet med att fattiga bloggare inte kan betala registeringsavgiften."
- "Jaa! Så gör vi. Att ingen tänkt på det tidigare. Då röstar vi alla för Mariannes förslag?"

---

Hur bra forskningssyfte PKU-registret än har, är det dags att gå ur medan du fortfarande får.

---

Med anledning av att jag flyttar i helgen var jag tvungen att tacka nej till att tala på FRA-demonstrationen i Göteborg på lördag. Om du till motsats till mig inte skall bära flyttkartonger, flyttstäda en lägenhet och transsportera möbler ett tjugotal mil på lördag, tycker jag defintivt att du borde besöka den demonstration som är närmast dig. Här hittar du en förteckning över var, när och hur, de genomförs.

Svarta listan

Förteckning över de riksdagsledamöter som aktivt var på plats, tryckte på JA-knappen, och därmed röstade för allmän övervakning (FRA-lagen) vid kvällens omröstning.

Folkpartister:
Acketoft, Tina - Skåne läns västra
Andrén, Gunnar - Stockholms län
Backman, Hans - Gävleborgs län
Brodén, Anita - Västra Götalands läns norra
Ertsborn, Jan - Hallands län
Flyborg, Eva - Göteborgs kommun
Granbom, Karin - Östergötlands län
Hagberg, Liselott - Södermanlands län
Hamilton, Carl B - Stockholms kommun
Krantz, Tobias - Jönköpings län
Larsson, Nina - Värmlands län
Malm, Fredrik - Stockholms kommun
Lundqvist-Brömster, Maria - Västerbottens län
Nilsson, Ulf - Skåne läns södra
Pehrson, Johan - Örebro län
Pilsäter, Karin - Stockholms län
Tysklind, Lars - Västra Götalands läns västra
Westerholm, Barbro - Stockholms län
Widman, Allan - Malmö kommun
Wigström, Cecilia - Göteborgs kommun
Winbäck, Christer - Västra Götalands läns östra

Centerpartister:
Andersson, Jan - Hallands län
Bergström, Sven - Gävleborgs län
Carlsson, Ulrika - Västra Götalands läns östra
Danielsson, Staffan - Östergötlands län
Eriksson, Erik A - Värmlands län
Federley, Fredrick - Stockholms kommun
Johansson, Annie - Jönköpings län
Johansson, Jörgen - Västmanlands län
Kornevik Jakobsson, Maria - Västra Götalands läns västra
Larsen, Sofia - Örebro län
Levi, Lennart - Stockholms län
Lundgren, Kerstin - Stockholms län
Nilsson, Karin - Kronobergs län
Pettersson, Lennart - Skåne läns västra
Qarlsson, Annika - Västra Götalands läns norra
Sellén, Birgitta - Västernorrlands län
Ternström, Solveig - Stockholms kommun
Tiefensee, Roger - Södermanlands län
Tornberg, Stefan - Norrbottens län
Västerteg, Claes - Västra Götalands läns södra
Zander, Solveig - Uppsala län
Åkesson, Anders - Kalmar län
Åsling, Per - Jämtlands län

Kristdemokrater:
Andersson, Yvonne - Östergötlands län
Attefall, Stefan - Jönköpings län
Davidson, Inger - Stockholms län
Eldensjö, Kjell - Södermanlands län
Enochson, Annelie - Göteborgs kommun
Gustafsson, Holger - Västra Götalands läns östra
Gustafsson, Lars - Hallands län
Henriksson, Emma - Stockholms län
Lindén, Lars - Västernorrlands län
Lindgren, Else-Marie - Västra Götalands läns södra
Oscarsson, Mikael - Uppsala län
Persson, Sven Gunnar - Örebro län
Pethrus Engström, Désirée - Stockholms kommun
Runegrund, Rosita - Västra Götalands läns västra
Sacrédeus, Lennart - Dalarnas län
Svensson, Ingvar - Stockholms län
Tjernberg, Gunilla - Västerbottens län
Vänerlöv, Ingemar - Västra Götalands läns norra

Moderater:
Anger, Staffan - Västmanlands län
Appelros, Staffan - Malmö kommun
Arkelsten, Sofia - Stockholms kommun
Asplund, Lena - Västernorrlands län
Axén, Gunnar - Östergötlands län
Bengtson Skogsberg, Eva - Kalmar län
Bengtsson, Finn - Östergötlands län
Berg, Ulf - Dalarnas län
Bergheden, Sten - Västra Götalands läns östra
Bergkvist, Anna - Kronobergs län
Bill, Per - Uppsala län
Blix, Gustav - Stockholms kommun
Bouveng, Helena - Jönköpings län
Brännström, Katarina - Kronobergs län
Cederbratt, Mikael - Västra Götalands läns norra
Cederfelt, Margareta - Stockholms kommun
Elinderson, Lars - Västra Götalands läns östra
Engblom, Annicka - Blekinge län
Engström, Hillevi - Stockholms län
Enström, Karin - Stockholms län
Ericson, Jan - Västra Götalands läns södra
Fahmi, Mahmood - Stockholms kommun
Garstedt, Inge - Malmö kommun
Gerdau, Mats - Stockholms län
Gunnarsson, Rolf - Dalarnas län
Habsburg Douglas, Walburga - Södermanlands län
Hamilton, Björn - Stockholms län
Hammar Johnsson, Ann-Charlotte - Skåne läns västra
Hammarbergh, Krister - Norrbottens län
Hansson, Anders - Skåne läns södra
Hedquist, Lennart - Uppsala län
Hjälmered, Lars - Göteborgs kommun
Holm, Christian - Värmlands län
Jernbeck, Isabella - Stockholms län
Johansson, Bengt-Anders - Jönköpings län
Johansson, Mats - Stockholms kommun
Johnsson, Jeppe - Blekinge län
Jönsson, Christine - Skåne läns södra
Khelili Dylami, Reza - Stockholms kommun
Kierkemann, Marianne - Hallands län
Kihlström, Dan - Värmlands län
Kinberg Batra, Anna - Stockholms län
Kjellberg, Bertil - Västernorrlands län
Kjellin, Margareta B - Gävleborgs län
Lavesson, Olof - Malmö kommun
Leivik, Björn - Västra Götalands läns norra
Lilliehöök, Anna - Stockholms kommun
Lindblad, Göran - Göteborgs kommun
Lindblad, Lars - Skåne läns södra
Löfgren, Ulla - Västerbottens län
Löfsjögård, Malin - Stockholms län
Malmberg, Betty - Östergötlands län
Montan, Göran - Skåne läns norra och östra
Nilsson, Mats G - Stockholms kommun
Nilsson, Nils Oskar - Stockholms län
Nilsson, Rolf K - Gotlands län
Norlén, Andreas - Östergötlands län
Olsson, Kent - Västra Götalands läns västra
Persson, Sven Yngve - Skåne läns västra
Pettersson, Göran - Stockholms län
Plass, Maria - Västra Götalands läns västra
Polfjärd, Jessica - Västmanlands län
Pourbaix-Lundin, Marietta - Stockholms län
Rivière, Helena - Stockholms kommun
Roszkowska Öberg, Eliza - Stockholms län
Rothenberg, Hans - Göteborgs kommun
Sander, Mats - Skåne läns västra
Schulte, Fredrik - Stockholms län
Sjösten, Ulf - Västra Götalands läns södra
Staxäng, Lars-Arne - Västra Götalands läns västra
Sundell, Ola - Jämtlands län
Svantesson, Elisabeth - Örebro län
Sydow, Henrik - Hallands län
Thalén Finné, Ewa - Skåne läns södra
Thingwall, Göran - Stockholms län
Tobé, Tomas - Gävleborgs län
Wachtmeister, Peder - Södermanlands län
Wallmark, Hans - Skåne läns norra och östra
Weibull Kornias, Marie - Skåne läns västra
Widegren, Cecilia - Västra Götalands läns östra
Wikström, Rune - Stockholms län

Två personer bland alla närvarande borgerliga riksdagsledamöter, båda folkpartister, gick emot partilinjen. Birgitta Ohlsson (Stockholms kommun) avstod från att rösta, och Camilla Lindberg (från Dalarna) röstade emot. Båda två handlade helt riskfritt, och visste troligen att de inte skulle fälla regeringen. Om jag skulle råka bo i Lindbergs valkrets 2010 kommer hon ha min röst (chansen att jag flyttar till Dalarna är dock rätt liten). Däremot är jag grundligt besviken på Birgitta Ohlsson. Om någon i riksdagen skulle ha ryggrad hade jag tippat Ohlsson, men det är inte ryggrad att avstå i en omröstning när man borde rösta emot. Sorry Birgitta, men det räcker faktiskt inte.

Till alla riksdagsledamöter som inte var närvarande: Ynkryggar! Ni kommer inte bli värda min röst. Aldrig någonsin.

Sverige är dessutom ute i EM. Som land hade vi inte förtjänat något annat. Vi får alla emigrera till Dalarna, välja Camilla Lindberg till president och utropa en självständig nation. Moraknivar och dalahästar ftw!