Censurivrande JK vill förbjuda delar av konstformen spel

Jag har tidigare skrivit om Justitiekanslerns (JK) anmälan av datorspelet Postal 2 till tingsrätten. Nu har rättegången inletts, och JK har vunnit första striden om vem det egentligen är som har ansvaret för spelet.

Enligt tingsrätten är det nämligen den importör, som på en kunds förfrågan, inte annonser, tagit hem spelet Postal 2 via Danmark. Att det är just ett sådant här fall som JK använder som ett pilotfall är olycksaligt, men den stora frågan är den som kommer; om Postal 2 fälls för brott mot yttrandefriheten.

För trots att yttrandefriheten är lagstiftad i Sverige, så får du inte säga vad som helst, och snart kanske inte ens sälja en vara som säger lite för grova saker.

Säga vad man vill om just Postal 2, men spel är liksom film en konstform, som människor har ett fritt val att ta del av eller inte. Att hindra kreativa människor inom spelbranchen att utveckla sina idéer eftersom att det kan komma att vara med lite för mycket blod är onödigt tyckande, och sådant som pappa staten i form av JK definitivt inte ska syssla med.

Det finns redan idag åldersgränser på spelen, Postal 2 är märkt med "18+", och censur för vuxna människor hör inte hemma i ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle. Om det är så att spelbranchens egna åldersgränser inte räcker för att barn ska köpa rätt spel, så kanske man ska fundera över att införa samma censursystem för minderåriga som finns när det gäller film, men isåfall borde bara de spel som vill ha märkning med en lägre åldersgräns än "18+" ens passera censuren.

Vuxna människor är tillräckligt kloka själva för att inte behöva ha andra vuxna människor att bestämma åt dem vad som är lämpligt eller inte när det gäller dator/tvspel, och vad beträffar våldet i Postal 2 så finns det flertalet både filmer och böcker som är värre, och innehåller massvis av omotiverat våld. Så det kanske bara handlar om teknikrädsla hos JK, eller varför annars denna attack på just spel?

Det där ideélla engagemanget...

Politik är inte alltid kul att hålla på med. Denna helgen har jag sysslat med mest formalia och valstruktursdiskussioner under Liberala ungdomsförbundet Västs första distriktstyrelsemöte för detta verksamhetsåret. Som andra vice ordförande är det lite att stå i. Saker och ting ska förberedas, gås igenom, och kollas av. Planer och dokument ska tas fram i allt som handlar om verksamhet, val och jämställdhet. Görs det inte så tappas strukturen och organisationen faller i en valrörelse.

Mitt politiska engagemang sker helt och hållet på ideéll basis. Jag pluggar annars spel på heltid, och försöker jobba för att dryga ut CSN:et. Den ersättning jag får för mitt arbete är för resor och en och annan måltid långa dagar. Ofta så får man stå ut med mycket skit från omgivingen. "Politiker gör ändå ingenting" är vanligt, och som tjej så tas man tyvärr inte heller på samma allvar, främst inte från äldre personer.

Trots detta har jag valt att vara politiskt engagerad. Jag brinner för liberalismen och jag tror någonstans att världen kan bli bättre. Det kanske låter dumt och naivt, jag är ju trots allt bara en liten blond tjej på nitton bast, men om ingen har de tankarna så kommer vi faktiskt ingenstans. Jag tror att ett maktskifte behövs. Det märker man inte minst på det där ungdomsförbundet till partiet som sitter på makten. Förtal och nidbilder accepteras. Det är en kultur där motståndarna inte längre blir angripna på grund av att de har "fel" åsikter, utan personangrips istället. Liberala ungdomsförbundet, som jag är med i, är inte en totalt fläckfri och perfekt organisation, men de angrepp som förekommer är på personers åsikter och inte på personen i sig.

Det är lätt att sitta och ha åsikter om en massa saker och ting. Det är svårare att faktiskt förändra. De bästa stunderna av politiskt engagemang är när man faktiskt får vara med att förändra. Inte bara att vinna val, utan som när den där killen kom fram till mig och sa att han inte kallade sig för feminist innan han hörde mig, eller när den där journalisten ringde och efter intervjuvn berättade att hon var glad över att det fanns fler kristna som vågade ta parti för homosexuella, eller som när min JO-anmälan faktiskt uppmärksammades utanför lokaltidningen. För att inte tala om alla ni som läser bloggen och lämnar av en kommentar ibland. Det är alltid lika kul att läsa, oavsett om det är positiva eller negativa sådana. Debatt är viktigt, och det är ju faktiskt inte alltid ens jag vet bäst :) Även om jag ibland längtar efter en bra betald krönikörtjänst någonstans för att just veta bäst och få ha åsikter om allt...

JO-anmälan i DN

Lite sent nu eftersom jag varit bortrest i helgen, men även DN tog upp min JO-anmälan i söndagens papperstidning. Har dock inte hittat det på nätet.

Lokalmedia om JO-anmälan

Tv4 Skaraborg och SR Skaraborg rapporterar om min JO-anmälan mot statssekreterare Lars Danielsson. Radioinslaget kan du höra här (först), läsa om här, och tv-inslaget hittar du här.

Lars Danielsson JO-anmäld

Efter gårdagens artikel i SvD om att Lars Danielsson kanske skulle komma att granskas av Justitieombudsmannen (JO) bestämde jag mig för att anmäla karln. Det innebär att JO nu måste ta och granska Lars Danielsson och hans förehavanden under annandagen år 2004.

Alldeles för mycket felaktigheter har begåtts av Danielsson. Uppgifterna till KU stämde inte överrens och det finns starka indikationer på att han knappt var på jobbet alls under dagen. Även om tjänstemän inte är tvingade att tala sanning under KU-förhör, så borde de göra det. Danielssons felaktiga uppgifter har ju trots allt bidragit till den totala bilden av händelseförloppet under dagen.

Att den socialdemokratiska kulturen inte är riktigt sund fick vi idag erfara när det visade sig att förtalsmailen om moderatledaren Fredrik Reinfeldt skickades från socialdemokraternas högkvarter. Till samma kultur finns nu risken att lögner i förhör av konstitutionsutskottet läggs till och blir till vardag.

Lögner och förtal är tydligen någonting som accepteras i det socialdemokratiska partiet. S själva ville inte göra någonting åt förtalsmailen förän det var klart bevisat att det faktiskt kom från högvarteret självt, utan försökte skylla ifrån sig över osäkerheten bland vilken person det var som postat dem. Bara det faktum att det kom från någon i partiet borde varit tillräckligt för att utreda det direkt. Att lögner är någonting som accepteras visas varje dag som Lars Danielsson får jobba vidare i Rosenbad med Göran Perssons fulla förtroende.

Det är inte konstigt att det skapas ett politikerförakt.


Uppdatering: Pressmeddelandet efter JO-anmälningen hittar ni här.

200 000 nya jobb, eller 1 000 000 ut ur arbetslöshet?

Vänstersnubben Ali Esbati har en banner på sin blogg med texten "#01|200 000 nya offentliga jobb". Jag tror inte att det är viktigast, utan kontrar med alliansens krav:

Sprid!

Doping och medalj i sport och politik

I vimlet av löpsedlar om fantastiska OS-framgångar så försvinner lätt andra nyheter. Lunchdiskussionerna med ett par andra liberaler handlade om att valåren borde vara placerade under udda år för att slippa jobbiga kollisioner med vinter-OS, friidrotts-EM och inte minst fotbolls-VM.

Sportevenemang engagerar alla. Det är enkelt att veta vem man håller på, allt kan hända, och ibland så blir det en guldglänsande medalj att vara stolt över. När det är OS och någon för allmänheten helt okänd idrottare tar en medalj är det extra kul. Underdogsen är några vi alla beundrar. För fyra år sedan var det ingen som trodde på de svenska hockeytjejerna, bronsmatchen sändes inte ens direkt i svensk tv, medan det guldtippade herrlaget åkte på fett stryk.

Detta året tog damerna silver, en historisk match där de som andra land (efter kanada) någonsin slog USA. Bedriften engagerar, och saker och ting blev inte som man tänkt sig. Idag tog Anja och Björn guld, ytterliggare ett brons drogs hem, och curlingdamerna är klara för final. En bra dag för den svenska OS-truppen.

Politik är inte lika engagerande. Inför val ökar det något, men fotbollsVM är ändå mer intressant. Kanske inte så konstigt egentligen. För vi vet redan vad som händer. Sossarna har reagerat nästintill oavbrutet de senaste sjuttio åren. Förändringen känns långt iväg, och underdogarna är chanslösa. Kanske lyckas de i höst, men när en regering som den som finns idag kan klara sig undan med nästan vad som helst utan ansvarsutkrävande så är det tveksamt om det verkligen blir en förändring.

I sportens liksom politikens värld förekommer det titt som tätt doping. Tävlar du i OS och är dopad blir du avstängd och fråntagen din medalj. Direkt. Samma logik gäller inte i politiken. Göran Persson menar att "I vårt land är principen att politiskt ansvar utkrävs i val". Det är vi som är dopingkommitén. I september är det dags att rösta.

Kvinnorollens utveckling...

Det händer att jag får i uppdrag att rita bilder till olika saker ibland. Den här för att symbolisera utvecklingen av kvinnorollen...

Fortsättning på lögnerna under KU-förhören

I fredags skrev jag om de uppgifter jag fått ta del av om att statssekreterare Lars Danielsson blåljugit under KU-förhören efter tsunamikatastrofen. Danielsson hade knappt alls varit på jobbet under annandagen, någonting han gång på gång hävdade under förhören.

De svenska tidningarna vågade inte skriva om det då, trots att de haft tillgång till samma uppgifter som jag, utan istället så var vi ett par bloggare som tog upp ämnet.

Idag skriver Carl Bildt om ämnet på SvD:s debattsida; "I statssekreterare Lars Danielssons fall ter det sig alldeles uppenbart att han blåljög för tsunamikommissionen". Bildt, liksom jag undrar vilka konsekvenser som Danielssons lögner kommer att få, och personligen vill jag veta varför tidningarna fortfarande inte skrivit om det. För borde det inte finnas ett journalistiskt ansvar att informera svenska folket om att statsministerns närmaste man ljuger?

När det handlar om "vanliga" kändisar så kan man skriva och trycka vilket skvaller som helst. Men när en statssekreterare ljuger om vad han gjort under en av de största katastroferna i svensk modern tid, så kan man inte trycka det, utan kommer med antydningar och väntar på personer som Bildt att ta debatten.

Under KU-förhören så konstaterade både Göran Persson och Laila Freivalds att det var dem personligen som var ansvariga för händelseförloppet under annandagen, och ingen annan. Nu har bevisligen stora fel begåtts och lögner fällts.

Det är dags att ta sitt ansvar och avgå.

Rättssäkerheten avskaffad i Danmnark

Fildelningsdebatten har varit tyst det senaste, och hamnat i skuggan av diverse sportarrangemang och skolpolitiksuttalanden. Nu den blossat upp igen, då Danmarks högsta domstol gett den danska motsvarigheten till antipiratbyrån rätten att kräva nerstängning av en internetuppkoppling där det pågår fildelning.

Den svenska antipiratbyrån (APB) är inte sena med att stödja det Danska systemet, föga förvånade, eftersom APB redan tidigare velat använda sig av liknande metoder.

Det danska systemet är allt annat än önskvärt. Inte bara som fildelningsförespråkare, utan ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Det finns faktiskt en andledning till att vi har en polis, och även om den inte alltid fungerar som den borde, så är det stor skillnad mellan att ge poliser befogenheter att utreda brott, och att ge en civil organisation med ett branschintresse befogenheter över människors privatliv. Någonting som faktiskt inte borde vara möjligt i ett rättssamhälle som värnar om ett säkert rättsligt förfarande och någon form av rättsäkerhet.

Eftersom att lagstiftningen om upphovsrätt håller på att gås igenom på justitiedepartementet , så är det heller inte otroligt att samma typ av lag kommer till Sverige. Det är som bekant Thomas Bodström som är ansvarig i frågan.

En annan skärpning gjorda av antipirater är Microsofts egna patruller. Det handlar om företag som sysslar med licensfusk i kommersiellt syfte, och inte alls den form av piratisering jag förespråkar. Bara ett klargörande.

Frihet, fildelning och feminism efterlyses i partiledardebatterna

Kvällens partiledardebatt på tv4 sa egentligen inte så mycket nytt. Arbetsmarknadsfrågor diskuterades, skattesänkningar och ekonomi i allmänhet. Miljöpartiets Peter Eriksson fick in ordet "oljeberoende" i varje inlägg, och Maud Olofsson kontrar med "småföretagande".

Att OS pågår märktes i hockeymodeller och längdskidsliknelser. Lite humor skadar faktiskt inte i debatterna, det märktes att det fortfarande är långt kvar till valet. I sportstudioanda så sänder tv4 också ett eftersnacksprogram, allt för att analysera debatten ner i småbitar.

Skolan var någonting av det som debatterades längst. Som liberal så måste jag hålla med det borgerliga blocket om att skolan faktiskt blivit sämre de senaste åren. Vänsterpartiet har rätt i att elevdemokratin inte får slopas, men det mest fundamentala inom skolans ramar; kunskap, glömmer de helt bort. Det finns fakitiskt en poäng i att det kan vara bra att ha kunskapsprov och betyg redan tidigt i skolgången. Inte för att elever ska känna sig utpekade, utan för att de faktiskt ska kunna få den hjälp de behöver, när de behöver den, och inte försent.

Arbetslösheten var någonting annat av det mer centrala i debatten. Leijonborg konstaterar enkelt att "A-kassa ska inte vara en permanent försörjningsinrättning", och det faktum att fler människor måste komma i arbete. Att sossarna och resten av vänsterkartellen i en debatt inte kan erkänna sitt misslyckande med just det är synd. Arbetsmarknadsåtgärder är inte samma sak som inkomstbringande jobb, och för att få bukt med det växande köttberget så måste fler människor, inte minst unga, få arbete.

Skola och arbetslöshet må vara viktiga ämnen, men de är långt ifrån de mest intressanta. Förhoppningsvis så kommer valdebatterna vara fyllda med lite mer frihet, fildelning och feminism än kvällens partiledardebatt

Schlageryra

I går var det årets första melodifestivaldeltävling. Schlagerbiten som jag är satt jag hemma i tv-soffan och följde programmet. Schlager är någonting speciellt. Det är show, det är utstyrsel, det är musiken.

Ända sen jag var fem år och plockade fram paraplyerna för att sjunga med i Carolas stormvind har jag varit fast vid schlagertävlingarna. Arvingarnas "Eloise" ägdes på kassettband (original!), Loa Falkmans "Symfoni" på LP-skiva, och på senare år har schalgerbilagorna varit ett måste för att följa med bland alla svängar.

Schlagertävlingarna har sin speciella charm med att verkligen alla kan lyckas. Det är en tävling som på internationell nivå vunnits av en transexuell diva. I sverige har vi haft stjärnor som en sextonårig tjej med bibeln i högsta hugg, äldre farbröder som sjunger opera, medelålders män i rosa kort-kort, indianwannabes med röd tofs, eurotecnostjärnor, och inte minst; låten som inte fick ett enda poäng; "svarta änglar".

Igårkväll var Andreas Johnson helt klart bäst. Lagom rockigt o-schlagrit ägde han scenen. Kanske vinner han inte hela svenska folkets hjärtan. Han har i alla fall helt klart vunnit mitt.

Lögner under KU-förhören

KU-förhören i vågorna efter tsunamin är nu slut, och i morgonens TV-soffa så kommenterade politikertyckaren nummer ett; KG Bergsström förloppet med att är det någon han inte tror på så är det Lars Danielsson, ni vet gubben som är Göran Perssons närmaste man. Danielsson hade något fuffens för sig, och han har inte verkat svarat ärligt under KU-förhören, medan Freivalds och Persson mest inte haft riktigt koll.

Tidigare har det bara varit antaganden, och att historien inte är slut än visar Aftonbladets artikel om Danielssons återkommande skattefinansierade krogbesök. Danielsson vill inte berätta vem det är han flitigt dinerat med, trots att det verkar spela en stor roll i vad han faktiskt gjorde på annandagen för drygt ett år sedan.

Flera källor säger nämligen att Danielsson inte alls var på sitt kontor under annandagen (utom en kortare vända), hade sin mobil avslagen, och tillbringade dagen med departementsrådet Helen Eduras, och också är den matgäst som aftonbladet klassificerar som hemlig.

Så inte nog med att Danielsson vägrar redovisa vem som tagit del av de krognotor vi skattebetalare fått pröjsa för. Han har även struntat i att sköta sitt jobb ordentligt för att istället umgås med älskarinnan. Kärlek på jobbet är väl bra, men att en liten obehaglig kärleksaffär ska vara andledningen att mörka de faktiska omständigheterna under dagen är under all kritik. Att sedan påstå att han var på jobbet hela dagen, och skötte det korrekt, är att slå alla olycksdrabbade ett hårt slag i ansiktet.

Men, Danielsson är kvar som rådgivare hos Persson, och kvällspressen har fortfarande inte vågat trycka storyn.

Johan Ingerö på Right Online har också tagit del av uppgifterna om Danielsson. Det läser du här.

Censur och brott mot mänskliga rättigheter

I ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle bör inte statlig censur förekomma. Ibland händer det. I Sverige senast i form av spelet Postal 2, men det är ändå ovanligt och handlar om enstaka händelser.

I Kina är situationen annorlunda. Människor fängslas för sina åsikter och kan riskera höga straff. Kina är ett land som västvärlden kommit fram till passar som en bra handelspartner. Visst. Kinas demokratiska obefintlighet påverkas knappast i negativ riktning av att landet blir öppnare på handelsfronten, så det finns väl en poäng i att det till och med kan vara bra att utomstående företag får finnas där.

Företag bör i det land de verkar också följa landets lagar och regler. Visst. Det påståendet kan nog de allra flesta människor köpa i de flesta fall. Men vad händer om ett företag hjälper till att ta fast brottslingar. Människor som gjort saker som anses brottsligt enligt landets lagar, men som enligt internationella konventioner är en rättighet. Som att använda sig av yttrandefriheten tillexempel.

Den statliga censuren i Kina är enormt omfattande, inte minst på internet. Den senaste tiden har också fler stora IT-bolag börjat etablera sig i landet, och anpassa sig efter landets regler. Stick i stäv mot internationella konventioner har också samma IT-företag lämnat ut sina kunders personuppgifter i jakten på brottslighet. Brottslighet som i Sverige (fortfarande) helt klart hade hamnat inom ramarna för yttrandefriheten. Microsoft har redan stängt ner en regimkritisk blogg, och på sökmotorn Googles sidor kan du inte söka på vare sig "dating" eller "homosexualitet", ens var för sig.

Givetvis slår företagen ifrån sig, och tycker att de gör rätt. Även om de markeringar Google kommer göra när saker och ting censureras kanske kommer göra en och annan mer uppmärksam över censuren, så skapar det en sorts accepterande över att det är okej att tjäna pengar på andra människors olycka. I samband med att berörda företag igår fick försvara sig inför USA:s kongress så fälldes det kopplingar mellan deras agerande i Kina, och IBM:s agerande under andra världskriget i Nazityskland. De kan kännas starka, men är verkligen inte långsökta. Under en debatt i veckan på svt24 så kallade en företrädare för Amnesty företagen som lämnat ut uppgifter för "medhjälpare till brott", och det är precis det de är.

IT-utveckling är någonting positivt, men människor måste kunna garanteras en personlig integritet. Därför är det allvarligt att ett företag går in i ett annat land och hjälper till att bryta den, allt i namnet av profit.

Nedvärderande reklam

Varför i hela världen behöver en reklam som riktar sig till enbart män en lättklädd tjej i annonserna?

Det är nya reklamen för herrparfymen Axe som anlitat en Angelica (tror hon varit med i typ Big Brother) för att sälja sina dofter till män. Mig veterligen finns det inte en enda reklam för damparfymer som har en man som reklampelare.

Reklamen är både smaklös och nedvärderar alla män där ute när man från företagets sida tror att män kommer köpa mer parfym bara för att de har en lättklädd tjej i reklamen. Jag hade blivit rent ut sagt förbannad ifall omvända förhållandet gällt en reklam riktad till mig som kvinna. Dessutom så är det så hetronormativt att det skriker om det. Hela kampanjen är osaklig och har verkligen ingenting med dofter att göra. Nej. Män är allt smartare än så här!

Sossig insnöad dubbelmoral

Höll på att sätta frukosten i halsen. Tv4:s nyhetsmorgon stod på, och sossarnas partisekreterare Marita Ulvskog intervjuvades om sossarnas gemensamma valupptakt men den fackliga LandsOrganisationen. Det spekulerades över varför så få LO-medlemgmar bestämt sig vad de ska rösta på, och Marita konstaterar självsäkert att det brukar bli uppemot sextio procent för S bland organisationsmedlemmarna. "Några röstar ju på vänstern" fortsätter hon, och det blir en allmän diskussion om det mellan henne och reportern.

Sedan kommer det; "Det är länge sedan Svenskt Näringsliv varit så genompolitiserat som i dag."

Socialdemokraternas partisekreterare klagar, mitt under ett samarrangemang med Sveriges största fackliga organisation, på att Svenskt Näringsliv kan komma att stödja de borgliga i en valrörelse. Inte ett parti i sig, som LO gör, utan ett regimskifte i allmänhet.

Snacka om att snöa in sig i lagom mycket dubbelmoral.

Haja och Sänd mina rötter regn är mer morgonpigga än jag och har länkar till källor och sånt.

Stereotyper i kärlekens namn

Inte nog med Feministiskt initiativs "Alla hjärtans dags-turne" och någon storts politiskt kärleksbudskap på aftonbladets ledarsida, så är hyserin runt denna hjärtansdag enorm. Själv började jag dagen med någon sorts stort saknande av den där massmedialt framställda perfekta relationen. En pojkvän som bjöd på middag, choklad och rosor hade inte alls varit dumt, för det är väl det alla flickor förväntas vilja ha en dag som den här?

Med mycket annat att tänka på så svalnade den där saknande känslan av under dagen. Självinskten sa att även om det var första gången på fem år som det på hjärtansdagen inte fanns pojkvän i mitt liv, så skulle inte dagen min bli särskilt annorlunda. För ska man väl ha en relation så finns det ju alla andra dagar på året att vara romantiska på än just den dag som det är påtvingat. Alla hjärtans dag blir istället ytterliggare ett tillfälle där stereotyper tvingas på, och män som kvinnor tvingas tillbaka till de där klassiska rollerna, roller som ibland känns som mest trygga.

Kanske behövs det. Hjärtansdagen är den enda dagen under året som fler män än kvinnor köper blombuketter, och är det egentligen något fel med klassiska gentlemannamanér? Det finns ju ingenting som säger att de inte kan förekomma från båda håll?

Jag tror att ömsinthet och generositet är på sin plats ibland, fast från båda håll. Dagens absolut bästa "alla hjärtansdag"-händelse är helt klart det superfina kortet som låg i brevlådan när jag kom hem. Tillverkat och skickat av lillasyster. Omtänksamhet från vänner och familj är sådant som värmer, men behövs verkligen hysterin kring en specifik dag?

Gudrun Schyman om kärlek och könsmaktsordningen

Den forna vänsterledaren och feministen Gudrun Schyman gästade idag Skövde Högskola med en föreläsning om feminism och Feministiskt Initiativ.

Föreläsningen blandades med ren valpropaganda ("bli medlem och skänk pengar, vi har inget valstöd") allmängiltlig feminism och vänsterretorik. Den var till en början mycket intressant, då Schyman är en duktig föreläsare och faktiskt har många vettiga synpukter och åsikter när det gäller könsmaktordning och patriarkala strukturer.

För även om det är att gå för långt genom att förklara svenska män som talibaner, så finns könsmaktsordningen i det svenska samhället, och när fortfarande den första frågan efter en födsel är barnets kön så är det någonting som är snett med samhället. Föräldrarledigheten tas fortfarande mest ut av mammor. Pappors barnledighet kommer fortfarande oftast i samband med större idrottsarrangemang, sommaren och jaktsäsonger. Schyman har rätt i att indivuduell föräldrarförsäkring är viktig, men hon brister i sitt synsätt. För Scyman är det viktigt med individuell föräldraförsäkring så att kvinnor kommer bättre in på arbetsmarknaden, men hon missar den viktigaste poängen och vinsten i det hela; att barn helt plötsligt också får rätt till sin pappa.

Ett stort bevis på F!:s vänsteranknytning (som Schyman i en direkt fråga förnekar att de har), är synen på hushållsarbete. Schyman konstaterar själv under föreläsningen "kvinnor gör mer obetalt arbete än män", men nämner ingenting om möjligheten att faktiskt både få betalt för det, eller betala någon annan för det. Det som män gör med sina "traditionellt manliga" sysslor och får det skattesubventionerat redan idag, medan någonting liknande inte finns för det hushållsarbete kvinnor i störst omfattning gör.

Föreläsningen Schyman har hänger i hop med att det är "alla hjärtans dag" i morgon, och hon återkopplar hela tiden till begreppet kärlek. Jag tycker det är synd att ett F! försöker spela på känslor i stället för på rationella beslut, även om Schyman ibland får till det när hon säger "en del kallar det kärlek, jag skulle kalla det för vård av frisk man i hemmet" angående att kvinnor börjar städa mer när de flyttar ihop med en manlig partner.

Trots allt tal om könsmaktsordning och kvinnors situation, så låter Schyman vid föreläsningens frågestund fler män än kvinnor komma till tals. Fem killar och tre tjejer får chans till en fråga, trots att det är ungefär lika många av varje som vill. Någonstans tycker jag att det är dålig stil att inte ens Schyman klarar av att ge kvinnor plats under sin egen föreläsning.

Positivt men insnöat om fildelning

Även om jag egentligen vill se en större reformation och omprövad syn av upphovsrätten och immaterialrätt, så tror jag att de första stegen mot det är att ha en lite mer öppen syn när det handlar om fildelning.

I Frankrike har de tagit ett steg på vägen när en fransman friats i domstol efter att ha delat musik på ett P2P-nätverk. Den franska domstolen menade att det är okej att dela filer om det inte handlar om gigantiska mängder eller i kommersiellt bruk, en tolkning som fakitskt känns rätt så vettig i sammanhanget. Bara Frankrike kan komma fram till var någonstans gränsen går för att det ska vara i stora mängder eller inte (enligt senaste domarna så kan det ligga någonstans mellan tvåtusen och tiotusen filer), så kan landet bli ett av de få med en pragmatisk och genomtänkt fildelningslag.

Samtidigt i Sverige så börjar APB släppa sina principer och faktiskt inse att; "en alltför långtgående upphovsrätt kan verka kreativt inskränkande" (Henrik Pontén). Det är välkommna ord, men det krävs handling bakom för att det inte bara ska vara en luftig floskel. Pontén verkar mest genom sitt uttalande satt fingret på problemet som hela musikindustrin fastnat i.

De är helt enkelt för insnöade i upphovsrätten att de inte kan komma på några kreativa lösningar för att ta sig ut.

Sossepoker på nätet

Socialdemokraterna, samma parti som ser till att vi har spelmonopol i Sverige, vill nu satsa på en egen pokersajt på nätet. Dubbelmoral, eller bara skrattretande? Det kanske är dags att dra fram den gamla sloganen "alla ska med, så enkelt är det"

Bilden är illustrativ i alla fall:

Via Lillebror och Malm.

Rätten till integritet handlar om rätten att vara människa

Under gårdagens debatt på svt debatterade Thomas Bodström och Pär Ström övervakningen i det svenska samhället. Ta gärna en titt på programmet då det innehåller mer än en felaktighet. Bodström undviker Ströms frågor, fäster ingen relevans vid utredningar, utan vill bara diskutera förslag som redan nu nästan är säkra att de går igenom.

Utan respekt för människors integritet maler Bodström genom debatten på om att övervakning "stärker rättsäkerheten" och faktiskt inte alls hotar den personliga integriteten. Han bortser från problemet att lagrade personuppgifter, såsom tele/datauppgifter faktiskt inte bara kan brukas för att bekämpa grov brottslighet, utan även missbrukas av dem som begår den. Samlade databaser över sån här information är perfekta källor för den som vill förfölja en person, eller bara trakassera. Inte är det så att de databaser som redan finns nu är särskilt täta heller, utan de läcker rätt bra med information.

I samma debatt går han även ut med att den som inte begår grova brott behöver inte oroa sig över de nya förslagen till lagar. Det är ju inte alls så att de nya förslagen faktiskt innebär att man inte ens behöver en grov misstanke om brott alls, utan kan ske i förebyggande syfte. Det räcker alltså att polisen tror att du gjort någonting så kan du råka ut för övervakning. Polisen behöver inte alls några stora belägg för att du faktiskt har det.

Dessutom, i samma vända, så föreslås det att flera andra åtgärder ska kunna användas för inte bara grova brott, utan även mot smärre. Om utvecklingen följer samma håll, så har vi den situationen på övervakning om några år med, och hoten mot integriteten är ännu större.

Det här är inte det första inlägget i debatten. Inte det sista heller. Den personliga integriteten är viktig, för det finns faktiskt saker i sitt liv man vill hålla för sig själv. Staten behöver inte veta allt. För att fritt citera Pär Ström "det är du det som är att vara människa".

Gästar Spelfeber

Skriver idag på spelfeber.se om det fem veckor långa spelprojektet jag håller på med just nu.

Har tidigare skrivit på spelfeber om SuperMarit.

SL klär av BH-affischer

Uppklistrat på en låda i min garderob finns ett stort mörkrosa klistermärke som det står "Gilla dina bröst!" på. Märket fick jag för något år sedan på Lindex, under en av alla deras BH-kampanjer, och jag tyckte det var så där lagom coolt att jag använde det.

Under gårdagen och idag får samma företag en överdriven uppmärskamhet på grund av sina reklamskyltar i stockholms tunnelbanor. Problemet är att SL inte vill att det ska stå "boobs" på affischerna. Utan texten går affischerna bra, och med texten får de vara uppsatta inne i tunnelbanevagnarna.

Det där med att göra underkläder för kvinnor uppmärksammas återkommande årligen. Oftast är H&M det mest drabbade företaget trots att dem de senaste två åren knappt märkts av. När Fredrik Ljungberg gör reklam för underkläder hyllas han mer än sågas, men just kvinnliga underkläder skapar debatt, ifrågasätts och kritiseras.

Lika mycket som reklamen med den heta Ljungberg på riktar sig till kvinnor, så riktar sig alla-hjärtas-dag-underklädeskampanjen från Lindex sig till män. Självklart kan man ifrågasätta varför man inte försöker sälja underkläder till den som använder dem, istället för till någon som med största sannolikhet inte gör det. Det hade definitivt varit att föredra. I hela Lindex-sammanhangen tycker jag dock bara att SL är fåniga, ger Lindex för mycket uppmärksamhet och reagerar på fel saker.

För man bör välja sina strider, och ska man visa på att man vill motverka könsnormer och förtryck så är det inte rätt väg att gå att låta en lättklädd affisch bli ännu mer lättklädd genom att förbjuda en viss text på den. Istället borde man reagera mot helt sexistiska reklamer och inte på affischer som bara visar upp en vara i användning.

Satirteckningar, religion och yttrandefrihet

Jag har tidigare inte orkat ge mig in i debatten om de danska satirteckningarna, nu så vill jag dock tillföra debatten att man faktiskt inte får glömma bort den svåra problematiken i det hela när vi faktiskt har en religionsfrihet och yttrandefrihet som krockar.

Det har hänt tidigare i och med fallet Åke Green. Personligen tyckte jag att Green gick för långt i sin hetsning. Skillnaden är att teckningarna på den muslimske profeten är tänkta som satir. Green talade fullaste allvar. Både teckningsprotestanterna och Green utgick från skrifter som brukar anses som religösa. Det är heliga böcker som miljontals människor lever sina liv efter, och vi har i Sverige en lag som ska garantera människors religionsfrihet. Den är ytterst viktig och måste faktiskt få respekteras, eftersom det handlar om sätt att leva. Oavsett om man själv är religös eller inte så måste andra människor få vara det.

Därför kommer det alltid bli problem när det människor tror på krockar med det andra människor har att säga. Som kristen liberal har jag svårt att förstå människor som vill tvinga på andra sin övertygelse, det finns till exempel mängder av saker jag aldrig skulle kunna tänka mig göra själv men som jag inte ser mig kunna hindra andra ifrån att göra, men när det händer så blir det naturligt och problematiskt att man stöter på problem.

I en situation där ambassader bränns för några teckningars skull är det svårt att vara ödmjuk och ha någon form av förståelse i sammanhanget. Det är lätt att okritiskt hålla med danskarna till fullo, någoning jag egentligen tycker är rätt, bortsätt från hur de hanterat den diplomatiska konflikten. Man får i debatten bara inte glömma bort att för många av de människor världen runt som protesterar så är vare sig yttrandefrihet eller demokrati någonting självklart. Har man inte det, så är det heller inte konstigt att man själv inte kritiserar religionen så mycket att man kan respektera andra människors tro, eller för den skull kunna ta att andra har en skild åsikt om sin egen.

Den där respekten tror jag det skulle behövas en portion till av i debatten.

Brist på ifrågasättande av immaterialrätten

Fildelningsstriderna fortsätter. I USA riskerar en liten grupp fildelare fem års fängelse och miljonböter. Fem års fängelse är i svenska mått riktigt länge, bara ett års kortare strafftid än för dråp. Domarna blir fler och fler, och det uppmärksammas mindre och mindre i media. Trots att det blir vanligare med åtal mot fildelare får inte debatten om upphovsrättens befintlighet, eller diskussioner om immaterialrätten överlag försvinna.

Immaterialrätt är inte längre en ideologisk fråga, utan har idag en stark pragmatiskt vinkel i fildelningsfrågor. Idag ses immaterialrätten som någonting viktigare än den personliga integriteten. Rättigheten till ägande är nog så viktig, men är det ägandet av makten till sitt liv som är viktigast, eller är det rätten till ägande av digitala kopior?

Att teknikneutralitet är någonting viktigt matas vi av lagstiftare, ofta i syfte att försvara lagar inom den digitala världen. Den faktiska skillnaden mellan fysiska ting och digitala kopior bortses ifrån, någontning som drabbar det fria informationsutbytet och den snabba rörligheten som hör till den stora fördelen för den digitala världen. Det krävs inte så mycket för att förstå att det är skillnad mellan vad som förekommer ute på internet, jämfört med IRL.

Kopiering är inte stöld, och vare sig du tänkt syssla med det eller inte så vill jag tipsa om den underbara filmen Brokeback Mountain och musikradiogrejen Pandora (om du inte upptäckt den redan). Brokeback Mountain är tänkvärd, välspelad (och innehåller en Heath Ledger), även om den är superseg fram tills huvudpersonerna får till det. Pandora är nån form av webbradio där du väljer dina egna låtar. Perfekt i avsaknad av ett musikarkiv...

Valfrihet och kunskap i skolan istället för tvångsmatematik

Jag brukar inte skriva om skolpolitik. Mitt skolpolitiska engagemang hade en paus under gymnasietiden, men efter att på tolv år(grundskola och gymnasium) gått på fem olika skolor så har jag fått en viss erfarenhet över hur skolpolitik inte ska skötas.

Skolministern Ibrahim Baylan har tagit fasta på det där intet. Hans bild av den svenska gymnasieskolan är elever som taktikläser, som inte kan mycket, och som går ut med allt sämre beyg eller hoppar av. Bilden stämmer till viss del, fler och fler elever klarar sig sämre, men att kalla val av korta kurser för taktikläsning är ett resonemang jag har svårt att köpa.

Baylans sätt för att få bukt med problemen är att införa längre kurser och låta samhällselever läsa mer matematik. Istället för att korta ner kurserna, dels för att elever uppenbarligen hellre läser kortare kurser, och dels för att det ligger närmare sättet högskolan jobbar, så ska kurserna bli till ämnesbetyg. För en naturelev innebär det ett och samma betyg i alla matematikkurser. Själv läste jag fyrahundrafemtio timmar matematik uppdelade på sex kurser. Det var sex olika betyg man kunde dela upp lite i taget. Med det nya systemet så tar betygshetsen inte slut förän alla kurser är klara. Sådär lagom i slutet av årskurs tre.

Inte bara nog med att naturelever ska läsa matte. Blivande samhällsvetare ska också ha bra kunskaper i ämnet. Varför då? Själv gillade jag ämnet av någon underlig andledning, och valde det. Men inte har jag haft någon särskilt nytta av mina kunskaper sedan, och varför ska då en samhällsvetare ha det? Vill man läsa matematik så borde man få välja det, inte låta det komma som ett obligatoriskt ont.

Gymnasieskolan är fortfarande en frivillig skolform. Låt det vara det för de elever som väljer att gå där, och låt de välja de ämnen de vill läsa själva. Dagens kärnämnen är alldeles för många och borde kortas ner till förmån för ämnen som faktiskt har relevans för utbildningen. Vad de beträffar de teoretiska programmen så behöver de vara öppna och fyllda med val som gör att man kan ta en inriktning på dem som möjligör både framtida studier och arbete. De ämnen som erbjuds ska fokusera på att lära ut kunskap, och det ska vara kunskapen som bedöms i betyget.

Staten vet inte alltid bäst, elever borde få större chans att redan på gymnasiet påverka sin utbildning ordentligt. Inte bli påprackade fler obligatoriska ämnen, utan istället få välja dem själva utav anledningen att de behövs. Det är under gymnasietiden eleverna blir vuxna människor. Ett tips till herr skolminister kan ju vara att faktiskt behandla dem efter det?

Skyldig tills motsatsen bevisats

Aktuellt har granskat Thomas Bodströms förehavanden och konstaterat att minst trettio av justitiedepartementets lagförslag/kommande lagförslag/utredningar under Bodströms ledning handlar om nedskärningar i integriteten. Hela listan med länkar kan du hitta här, men jag nämner ändå några av dem:

• Datalagringsdirektivet. All den trafik som du gör via mobiltelefon eller internet ska komma att registreras. Något som är omöjligt att göra utan att samla upp ytterliggare information, för att inte tala om all den onödiga informationen man får med vid en uppsamling. All trafik ska samlas upp, vilka sidor du varit inne på, och vilka människor du pratat med. En fin regstrering av kommunikation alltså. Nästa nivå är en mikrofon i varje hem så att de analoga kommuniktionerna också samlas upp. Vem vet, jag kanske snackar om terrorister vid köksbordet. Varför ska det då vara någon skillnad om jag för den diskussionen via msn genom laptopen som står på köksbordet, än om jag pratar med vännen på stolen på andra sidan?
  
  
• Kriminalisering av sexinviter på internet. Låter jättebra. Nu får vi fast alla sliskiga barnporrsgubbar. Men går det verkligen att genomföra egentligen? Jag skulle kunna kriminalisera hundratalet bara med hjälp av min Qruiser-profil, människor som visst inte är särskilt trevliga, men olagliga? Debatt och etikdiskussioner istället. Kanske feministiskt självförsvar på internet som obligatoriskt ämne på grundskolan? (för både tjejer och killar givetvis, jag ställer upp och föreläser!)
  
  
• Rätt för polisen att i förebyggande syfte få eftersöka vapen i bilar. Det är också ett sånt här förslag som kan låta bra i början. Vapen är för det mesta någonting dåligt. Men i praktiken skulle det innebära att polisen har rätt att titta i min bil bara de tror jag har ett vapen där. Vill polisen titta i min bil behöver de inte längre en misstanke, utan det är bara att klampa på.
  
  
• Buggning. Just det. Polisen får sätta upp en kamera eller mikrofon över mitt köksbord för att se och höra mig prata om terrorister. De behöver inte heller längre misstänka mig, utan det räcker med "förebyggande syfte".
  
  
• Säpotillgång till patientjournaler. Inte bara terroristsnacket som granskas, utan även cancer, klamydia, stukade fötter och allt annat som står i patientjournalen. Doktorn har tystnadsplikt, men journalen får poliser läsa, och vips så försvann det förtroendet.

Bland de redan genomförda lagarna finns, uttökad användning av DNA, maskeringsförbudet, skärpt klotterlagstiftning, förlängning av tvångsmedelslagen, samt lagen om terroristbrott. Den gamla satsen "Oskyldig till motsatsen bevisas" har förlorat sitt första O. Begravning kommer ske högtidigt och bevakat av militärens insatsstyrka, avlyssnad och övervakad av polisen, och vill du veta varför O dog, så var god vänd dig till Säpo som sitter på alla O:s journaler.