DNA-hysteri så det tar i

Snart april, även om våren lyser med sin frånvaro. Snön lyser mer med sin närvaro, dock något uppblandat av regn och vatten här i lilla Skövde. Dagen har varit fylld av vårfunderingar, någon vårkänsla (med en stark touché av förkylning), och en härlig shoppingdag med nya vita våriga accessoarer inhandlade.

Nyhetsrapporteringen de senaste dagarna har dock inte bara handlat om det obefintliga vårvädret, utan även om gripandet av den misstänkta hagamannen och hur han greps med hjälp av DNA-prover. Samma fall uppmärksammades för en tid sedan då polisen inte fick tillstånd att köra sina DNA-prover mot PKU-registret, trots idoga försök till det. Den personliga integriteten åt de som lämnat blod till PKU ansågs viktigare, klokt nog, eftersom att brottslingseftersökning inte är PKU:s uppgift.

Nu greps hagamannen (vi vet inte om det är han än, men jag liksom media antar) utan att polisen behövde använda sig av PKU-registret. Mycket välkomnat, något som även kritiken mot DNA-hysterin är. Kriminologen Leif GW Persson hävdade i dagens nyhetsändning i tv4 att hagamannen sannolikt hade blivit gripen för länge sedan om polisen prioriterat att söka efter mannen genom andra metoder än just DNA.

Troligtvis har GW Persson rätt. Någonting som ofta inte nämns i debatten är att enbart ett DNA-prov inte kan fälla någon. Dessutom är inte ett DNA-prov helt säkert, framförallt inte de vi får fram här, och speciellt inte om man jämför med tex. familjemedlemmar. Allt polisarbete är inte CSI, hur bra serien än är... Fast, fortsätter det i den här takten så blir det mer och mer som polisarbetet i Gattaca, och även om Jude Law är snygg, så håller jag mig helst borta från den bilden av verklighet...

Det är synd om pojkarna

Svenska Dagbladet har just nu en artikelserie med namn "Projekt pojke" där de tar upp pojkarnas situation i skolan. Pojkarnas problem överlag är någonting man fokuserar alldeles för sällan på, trots att det numera är ett välkänt fakum att det är flickorna som lyckas bäst inom skolans väggar. Om man krasst översätter resonemanget som brukar föras över kvinnors roll i arbetslivet, så skulle man kunna tycka att det är synd om pojkarna, att de faller offer för maktstrukturerna, eller så borde de bara ta och göra någonting åt sin situation och göra som flickorna, nämligen sköta sig ordentligt.

Det senare resonemanget tror jag är vanligast. Det är inte ett särskilt stort problem, pojkar har alltid varit pojkar, det löser sig när de blir äldre, och är det någonting det är fel på, så ska man ändra skolan som stort, inte bara för pojkarna. Katederundervisning vore väl bra?

Pojkars utrymme för att få vara individer under skolåldern är mycket mindre än vad flickors är. Pojkflickor är accepterade varelser, kanske inte så populära, men en tjej som spelar fotboll eller datorspel på fritiden är fortfarande en fullt normal tjej. En kille som är en flickpojke och gör traditionellt "flickiga" saker är inte alls lika accepterad i samhället jämfört med en kille som skiter i skolan, eller en som satsar allt på idrotten.

Till allt detta hör att pojkar redan i den här åldern blir ursäktade deras beteende med andledningen att de är pojkar. I vuxen ålder kommer de klara sig bättre än flickorna på arbetsmarknaden, och också ha en bättre social utgångspunkt. Därmed faller också flickorna i kläm. I synnerhet de duktiga som ofta får ta smällen i klassrummen när de "stökiga pojkarna" gör någonting dumt.

Mallen för könsrollerna börjar redan tidigt. Oftast så betraktas den kvinnliga könsrollen som den mest problemfyllda, men frågan är om det egentligen inte är tvärt om, eller i alla fall en bit av båda? För när pojkar i nedre tonåren till största delen misslyckas, så lyckas tjejerna medan rollerna i vuxen ålder oftast är den motsatta. En sak är säkert, och det är att pojkar är minst lika mycket offer som flickor, och minst lika viktiga att folkusera på när det handlar om att lösa de problem som står i vägen för jämställdheten. För något år sedan genomförde staten ett "projekt flicka" runt om i landet. När kommer "projekt pojke"?

www.FrihetFildelningFeminism.se

När Krohnman förnyar sin BlogDizz och Saga funderar på att skaffa domännamn så kan ju inte jag vara sämre. Jag har nu äntligen skaffat mig en något mer lättihågkommen, begriplig och logisk adress till bloggen. Den nya adressen är som synes; www.FrihetFildelningFeminism.se men det är fortfarande samma blogg med samma innehåll.

Den gamla adressen http://johannanylander.blogspot.com fungerar fortfarande, så om du länkar till sidan, eller har den i RSS:en så är det inte bråttom att ändra, för den kommer fortfarande att funka.

Vallöftena som försvann

Vallöften fälls runt omkring i rätt stora mängder ett valår. Regerande sossarna gillar att göra av med våra skattepengar, och det mycket flitigt. En sida som granskar sossarnas vallöften, de som brutits och ännu inte infriats är valfeber.se. Sidan har också en lista över alla osakliga påhopp som sossarna sysslat med. Rekomenderar defintivt en titt in.

Danielsson, en man med nio liv?

Förra utrikesministern Laila Freivalds fick avgå. Blixtersättaren Bosse Ringholm lika så. En person kring statsminister Persson verkar dock ha nio liv att ta av innan han får försvinna, och det är hans närmaste man, statssekreterare Lars Danielsson.

Danielsson var den som i tillförordnad utrikesminister Bosse Ringholms ställe åkte ner till EU-toppmötet i bryssel i helgen och det var han som under KU-förhören ljög om vad han gjorde under annandagjul för drygt ett år sedan.

Danielsson har hamnat i skandaler innan. Om någon kom ihåg den misslyckade floppen med regeringens sydafrikaresa, så var han inblandad där, med ett rejält ansvar. Han har även ett antal misstänka skattebetalda krognotor, och nu även en lägenhetsaffär i bagaget. Inte bara det att det varit högst tveksamt vad han egentligen gjorde den 26 december 2004, men han har fått sitta kvar med fullt förtroende från Persson ända sedan dess. I helgen fick han till och med hoppa in i utrikesministerns ställe under ett EU-toppmöte.

Göran Persson kanske tycker att Danielsson är en man att lasta förtroende på. Jag är av en helt annan åsikt.

Fildelningen och piratmode

I fredags så talade jag fildelning för ett gäng liberaler i Göteborg. Det blev mycket diskussion om nedladdningslagen, upphovsrätt och kassettavgifter. Enighet om att vikten av den personliga integriteten och upprördhet över kriminaliseringen av en så stor del av befolkningen var tydlig.

För musikindustrins roll i det hela är stor. Istället för att försöka marknadsföra sina skivor och göra de värda att köpa, har de gått den rättsliga vägen och tryckt på beslutsfattare att gå deras väg. Det är inte rimligt att göra nästan en miljon av befolkningen kriminell över en natt. Det finns fortfarande heller ingenting som säger att det faktiskt är fildelningens fel att musikindustrin tappat i försäljningssiffror.

Äganderätten hotas också när du inte längre får göra vad du vill med den produkt du köpt, ens för ditt egna bruk. Upphovsrätten själv hör till en av de mest långtgående rättigheterna. Du kan fortfarande tjäna pengar efter din död, och en låt är mer skyddad än tex. ett läkemedel. Att längden på upphovsrätten också förlängts i takt med att disneyrättigheterna får få år kvar, har enbart att göra med ekonomiska intressen snarare än ideologiska.

Storindustrins intressen går före den enskilda individens. Marknaden är på grund av upphovsrätten så reglerad att den snarare motverkar sitt syfte än medverkar till det. Den konstnärliga friheten finns inte på samma sätt när det gäller musik som när det gäller konst, även om den också titt som tätt hotas ordentligt.

Skyddet mot spridning av upphovsrättsskyddat material digital väg är någonting som marknaden borde sköta själva istället för att lämna det till lagstiftarna, och sedan själva rycka in och försöka väcka åtal mot folk. Upphovsrättsindustrin tar inte bara på samhällets resurser, den hindrar också den kultur som växer fram i spåren av fildelningen.

För övrigt så är det numera riktigt trendriktigt att vara pirat. Modemagasinköp för att lösa tågresetristess talade om det för mig (inklusive att mina två favoritfrysyrer också är inne), och äntligen ett politiskt mode som jag faktiskt kan haka på. Pirat-döskallar är dessutom såå mycket snyggare än palestinasjalar...

Länkar om fildelning

Inför fredagens talarkväll i Göteborg så sammanställde jag ett gäng länkar jag även tänkte kunde delges här, alla med kopplingar till fildelningsrörelsen på ett eller annat sätt. Några efterfinns dessutom på länklistan. Andra är ren information.

• http://www.roh-nin.net/copyme.pdf
  Hela boken ”Copy me” i pdf-format, som givetvis går att ladda ner, helt gratis och dessutom helt lagligt. I slutet av boken finns också en större länksamling med tips på bra sidor.
• http://www.thepiratebay.com
  Världens största BitTorrent-tracker som samlar filer från hela världen. Alla kommer åt den utan någon form av inloggning. Fri information per definition.
• http://piratbyran.org
  Den svenska organisationen som är för olika former av piratkopiering
• http://antipiratbyran.se/
  För en inblick i hur ouppskattade APB är
• http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=391215
  Frågor och svar om nedladdning
• http://www.regeringen.se/sb/d/4456/a/40699
  Lagen om nedladdning i sin helhet
• http://www.regeringen.se/sb/d/1920/a/55368
  Om kopieringsskydd och DRM
• http://www.regeringen.se/sb/d/6143/a/55366
  Om nedladdning och upphovsrätt
• http://www.artliberated.org/
  Om censurering av konst
• http://copyriot.blogspot.com
  Kopifajtern Rasmus Fleischers blogg
  

Ett opålitiligt centerparti

Det där partiet med namnet som syftar på någon sorts mittenläge är långtifrån självklart. Igår gick partiet ut och deklarerade att man skulle stoppa lagen om buggning. Inte ett totalstopp men ett väl behövligt skjut på framtiden. Ett alldeles utmärkt exempel på vad ett litet parti kan göra.

Samtidigt så annordnar centerpartister tillsammans med kristdemokrater och moderater ett familjeseminarium i riksdagen med föreläsare som jämfört abort med förintelsen och andra som tycker att "lättare hustrumisshandel" är befogad ibland. Ett seminarium jag beklagar har fått utrymme i den svenska riksdagen. Dessutom låter det som ett seminarium som inte riktigt ligger i någon av partiernas linjer? I alla fall inte de officiella...

Själv så träffade jag igårkväll i ovanlighetens skull stora delar av min familj (utan behov av ett seminarium). Släktfest med afrikanska rytmer, ekologisk shiraz(!) och klanger av en såg. Under tiden hemma så tickade bloggen på högvarv. Jag har fått lära mig mer om internet. Ska man få mycket besökare så ska man blogga om sex eller piratebay. Det senare ordet står för tillfället för 68% av alla mina google-träffar samtidigt som jag fortfarande får flertalet träffar på "natacha" och "strippande tjejer". Detta trots att jag inte skrivit om striptease sedan september, och natacha-inlägget kom i november. Internet är underbart!

Medverkar i dagens bloggkrönika

Idag är jag och bloggen med i ekots bloggkrönika. Den handlade denna veckan om Freivalds och fällningen av könskriget. Det är onsdagens inlägg om det som citeras.

Tidigare har jag varit med i bloggkrönikan om fildelning och i efterdyningarna av Åke Green-historien.

Absurda skillnader mellan P2P och bibliotek

Nu går det bra att ladda hem musik gratis från en tjänst några av landets bibliotek startat. Du måste bo i rätt kommun, ha windows på din dator och får bara ha filen i en vecka eller under ett dygn. Ett system med många brister, men ändå ett steg åt rätt riktning.

Frågan som väcks handlar då istället om var gränsen för upphovsrättsmännen går. För är det egentligen så stor skillnad mot det tjänsten som biblioteken just nu erbjuder sina låntagare, mot vad ett P2P-program eller piratebay innebär. Är det egentligen inte lite småfånigt att kopian av musiken måste raderas efter en tidsperiod? Det är ju faktiskt ingenting som skaparen kommer att sakna.

Skillnaden mellan biblioteken och p2p är att biblioteken betalar pengar till stim. I logikens namn borde det därför inte vara lång väg kvar till en fd. frankrikemodell med avgift till p2p-nätverken och sedan fritt laddande. Att det överhuvudtaget inte borde vara nödvändigt med avgifter till stim är en helt annan diskussion men som ändå behöver nämnas. I vilken annan branch kan man tjäna pengar på något som lika gärna skulle kunna ses som marknadsföring? Upphovsrätten är långtgående, du har tillexempel större rättigheter över ett musikspår än vad du har över ett nyutvecklat läkemedel. Borde det inte i rimlighetens namn och med lite sunt förnuft inse att förbudshetsen mot fildelningen är lika absurd?

Det tåls i alla fall att tänka på, och innan vi är där så är biblioteken klart ett bra steg på vägen, även om DRM-skyddet mest känns fånigt. Imorgon kväll (fredag) kommer jag för övrigt att prata om fildelning på en Cafe Liberal-kväll i Göteborg. Någon form av rapport utlovas.

Ungdomsarbetslösheten...

Det debatteras ungdomsarbetslöshet i riksdagen. Miljöpartisten kom precis in på grön skatteväxling, som någonting som var viktigare än att unga människor får arbete inom turism och besöksnärningen.

I tisdags besökte folkpartisten Mauricio Rojas Skövde för att besöka stadens invandrartätaste skola (Rydskolan) och prata om "Utanförskapets Sverige" under kvällen. Rojas menar att "det finns ingen integration som fungerar om människor inte jobbar" och att bristen på jobb "är grunden till utanförskap". Ett politiskt skapat problem som drabbar både invandrare och ungdomar. Det har inte riktigt blivit bättre de senaste åren när socialdemokraterna haft makten. Arbetslöshetspolitiken har misslyckats, det finns fortfarande inga lärlingsutbildningar. Enligt sosseregeringen ska alla ungdomar som pluggar på gymnasiet kunna fortsätta på högskolan.

Varför då? totalt onödigt. Högskolan passar inte alla. Bättre att få folk i jobb, underlätta anställningar, sänka arbetsgivaravgifterna, införa hushållsnära tjänster och skrota AMS. Sossemodellen för arbetslöshet har misslyckats. Bara att inse.

Det här är också en bra illustation över de olika prioriteringarna över vad som är viktigt.

"Bosse kommer sköta jobbet utmärkt"

I morse på SVT:

En reporter frågade en regeringsexpert om hur Bosse Ringholm skulle klara utrikesminister-posten, och EU-toppmötet i helgen.

"Han kommer klara det alldeles utmärkt, han kommer nämligen inte att åka"

Till saken hör att han bara varit i bryssel en gång sedan han tillträdde som EU-minister utan istället skickat Danielsson. Utrikespolitik är verkligen Bosses grej, förutom när det gäller fotboll då...

Feminismdebatt och lite Freivalds

Äntligen har tv-reportaget "Könskriget" fällts för partiskhet av granskningsnämnden. Den historien som programmet byggde hela sitt scoop på visade bara en vinkel av fallet, och bara en av tre utsatta hade hörts. Programmet, som vållade en gigantisk debatt om feminism, hade klart sina brister, och många trodde att de skulle drabba feminismen i stort.

Idag har istället feminismdebatten blivit lite klokare, och fokuserar lite mer på rätt saker. Det praktiska man faktiskt kan göra någonting åt och ifrågasättandet av makten, istället för flum, införandet av obligatoriska låtsaskurser i skolan, och kvotering i bolagsstyrelser.

För övrigt ligger det faktiskt någonting i det stöd Freivalds fått ang. hennes avgång. Hon har fått mycket extra skit just för att hon är kvinna. Avgången ser jag som självklar, men om man ser till efterkommaren Bosse Ringholms skandaler, så är de minst lika stora, speciellt de skatteaffärer han hade under tiden som finansminister, och han sitter givetvis kvar. Eller så kanske det mest beror på att han är bättre kompis med Göran. Inte första gången det är kompisstyre isåfall...

När Ringholm dessutom blir den naturliga stand-in:en till en utrikesministerpost så är det bara att konstatera att det behövs ett helt nytt styre. Inte nog med det, i morse under svt:s morgon-tv så hade socialdemokraternas internationella sekreterare Ann Linde totalt noll koll. Hon hävdade att den borgerliga regeringen skulle sänka biståndet, och hävdade att s-regeringen nu kommer att uppnå en-procents-målet. Totalt skitsnack. Den enda gångerna Sverige haft ett bistånd över en procent har varit under just borgerligt styre, senast nu under 90-talet. Dessutom var Freivalds en av de som var ihärdigast med att inte hävda att folkmordet i Darfur är just ett folkmord...

Brist på logik hos Persson

Den blev en avgång för Freivalds. Inte så överraskande med tanke på att det krävts från flera olika håll. Tyvärr så är det ingen mindre än vice statsminister Bosse Ringholm som blir tillförordnad utrikesminister. Ringholm som har flertalet egna skandaler sköter inte sitt nuvarande jobb som EU-minister, utan skickar istället statssekreterare Lars Danielsson till Bryssel och mötena med de andra EU-ministrarna. En enda gång har Ringholm varit i Bryssel sedan han tillträdde som EU-minister.

Troligen så blir det någon annan till utrikesministerposten om någon vecka. Ringholm är bara tillförordnad. Bäst är nog det, för inte ens tsunamikatastrofsskandalen är någonting Ringholm kan komma obefläckad ut ur. Han var nämligen en av de som fick larm om tsunamin först, visar en undersökning som SR-ekot gjort.

Anmärkningsvärt kan ju vara att det är vetskapen om nedsläckningen av en SD-sida och inte tsunamihanteringen som gjort att Freivalds inte får sitta kvar. Hennes ministerstyre kommer i alla fall att gå till historien, för hon är den första i svensk modern tid som fått avgå från en ministerpost två gånger. Överlag kan man ju faktiskt fundera på hur Persson kunde ta in henne från första början, eller i alla fall inte tänkte om redan efter KU-förhören.

Men, logik är ingenting som vare sig den svenska regeringen, eller den svenska politiken är särskilt känd för, speciellt inte att handla efter det.

Lögnerna i rosenbad

Även om sanning ibland kan vara en definitionsfråga så är en ren lögn en lögn. Det är allt som oftast inte socialt accepterat att ljuga, av den enkla anledningen att vi vill kunna lita på folk.

På ett ställe i landet är det dock helt okej att dra rena skära lögner, och det är runt om och i sveriges regering. Göran Perssons närmaste man Lars Danielsson har gjort det, och nu även utrikesminister Laila Freivalds.

När det ligger så nära till hands bland en av de mäktigaste ministrarna och mest inflytelserika tjänstemannen, så kan man ju fråga sig hr det står till hos statsministern själv. Efter fjaskot med tsunamikatastrofshanteringen hade Göran Persson fullt förtroende för de båda. En statsminister som har förtroende för människor som fullt medvetet ljuger offentligt om känsliga uppgifter borde inte få sitta kvar själv ens. Inte bara Freivalds avgång borde krävas, utan även Perssons.

Men, så finns det väl de som tycker jag gör politisk sak av det hela, och bara utnyttjar situationen för att det är valår. Sorry att göra alla besvikna, men jag har svårt att ha något som helst förtroende på folk som ljuger, eller folk som medvetet backar upp och stöttar både lögner och lögnare. Man kan klart begå både ett och två och flera misstag, men att begå uppenbara lögner, inte erkänna dem, och att personernas ifråga chef också är gubben som styr landet, det är inte acceptabelt.

Det är maktmissbruk i sin fulla betydelse, och borde inte få fortlöpa alls.

Poltik, religion och schlager

Av någon anledning så är det alltid söndagsflummerierna som får flest läsare när människor kommer tillbaka till mindre spännande skola och jobb på måndag förmiddag och slösurfar bland bloggar. Kanske är det lika bra det. Mest underhållande bör de vara, i alla fall med lite mer avsaknad av politikretoriken.

Carola vann i lördags. Mest trist för att det var förutsägbart, men så är det ju Carola, och med vind i håret är hon helt invincible, även om jag tyckte det var det bästa topp tre på riktigt länge. En lätt regnbågsfärgad fest, god paj och en kazakstansk skönhet förgyllde kvällen tillsammans med otippade gemensamma preferenser, och insikt om att jag nog var en av få som kommit i kontakt med Liberala ungdomsförbundet genom kyrkan.

Någonting som tog upp kyrkans roll i politiken var kvällens "Dokument Inifrån" på SVT som handlade om Kristdemokraterna. En hyffsad snäll vinkel på hur Kd i stort försöker tvätta bort den största kontroversiella stämpeln som svensk motsvarighet på den amerikanska kristna högern. Tråkigast i programmet enligt mig, var alla de människor som fortfarande är kvar i en människosyn som jag har svårt att få ihop både med min tro och en god Gud i allmänhet. För hur mycket än Kd försöker tvätta bort sin stämpel, så kommer fortfarande dess väljare tillhöra den kategorin människor som ifrågasätter kvinnors rätt till abort, homosexuellas kärlek och en modern liberal värld i allmänhet.

Jag har en rätt stark övertygelse om att man inte ska blanda in religion i politiken. Religion skall vara någonting frivilligt, en religiös övertygelse som skett med insikt, och det behöver man inga (och ska inte heller ha) extra lagstiftningar för. Respekt måste kunna ges till människor över deras livsval, oavsett om det handlar om tjejen som trots ett problematiskt förhållande till sin man väljer att inte göra abort, till kvinnan som kämpar för att få bära sin slöja på arbetsplatsen utan att förlora jobbet.

Tyvärr finns det fortfarande de som envisas med att blanda in religion i politiken, och för att tillåta mig en bibelpreferens så tror jag det fanns en andledning till Luk 20:24-25. Det är viktigt att skilja de båda åt.

Tillbaka efter bloggerstrul

Efter att blogger krånglat hela dagen och inte velat visa bloggen ens för mig, så är den nu uppe och fungerar igen. Någon som vet någonting bättre sätt (och mer stabilt) får gärna framföra det...

Snart helg i alla fall. Melodifestivalsfinalen kommer att följas bland vänner (och nybekantingar) i landets näst största stad i morgon kväll.

Några saker har hänt i landet i alla fall. Det känns på något sätt skönt att läsa att det inte bara är F! som är ett nystartat parti som har problem med att få ihop en bra och fungerande organisation. Piratpartiet har samma problem. Mer ledsamt är det dock om det bara är Junilistan som får tillräckligt stöd i höst. Junilistan är knappt en demokratisk organisation, eller har i alla fall ingen förankring landet runt, utan är istället bara en styrelse bestående av medelålders gubbar (okej, några kvinnor med, men fortfarande oldies).

En tingsrätt har ovanligtvist faktiskt förstått att det inte är okej att utnyttja tjejer. Maxstraff med utökning är domen mot en pappa som utnyttjat sin dotter under flera år. Inte en kul historia alls, men ett slut som i alla fall nästan är bra.

Någon som inte har lika bra koll är svenska spels VD. Han vill i dagens metro (s. 7) införa licens för spelföretag, och blockera alla andras IP-adresser. Jippie! Statlig censur av internet. Det som vi trodde bara fanns i Kina. För övrigt finns det liksom inte någon som helst poäng med ett statligt spelmonopol när det enda mål de har är att tjäna så mycket pengar som möjligt. Om man inte är för en planekonomi då.

För övrigt är årets Dreamhack den 17-20 juni. Datumen är till för att man ska kunna gå på kusinens (eller sin egen) student. Biljetterna släpps den 28e mars, och jag kommer vara där i år igen, rapportera om allt och inget, även om sommarens bloggningar troligen kommer bli mycket färgade av en valrörelse i övrigt.

Munkavel-aktion

I natt fick statyer runt om europa munkavel på sig, allt för att påminna om den munkavel det vitryska folket fått av den dikatoriska regeringen. Så här såg det ut landet runt:

aktion i Göteborg

statyn "Arbetaren", Stockholm

Linnéstatyn i Växjö

i Göteborg igen...

Bilder från fler aktioner i Stockholm hittar du här.

Valobservatörerna släppta

Valobservatörerna är nu släppta, och utvisade med fem års inreseförbud. De hade tydligen inte tillstånd till att "bedriva opionsundersökningar".

Bara en av den vitryska diktaturens sidor, och visar starkt på att valobservatörer inte är välkommna.

I morgon (torsdag) rekomenderar jag förövrigt en titt på statyer runt om i europa.

Svenska valobservatörer fängslade i Vitryssland

Den 19e mars är det val i Europas allra sista diktatur; Vitryssland. Hade det inte berott på lite för mycket studier och lite för dålig ekonomi så hade jag varit där som valobservatör ihop med danska SILBA. Efter att ha hört dagens nyheter så är jag glad att jag valde att stanna hemma. Två av de svenska liberaler från Göteborg som är där, blev idag fängslade av Vitryska KGB efter ett besök i en vallokal.

Den vitryska regimen är tolitär, och utgången av lördagens val är redan bestämt. Diktatorn Lukasjenko kommer att bli omvald. Även om andra officiellt sätt får ställa upp, så får inte oppositionskandidaten synas i den statligt kontrollerade median; det vill säga all media, och oppositionsledare har tidigare gripits utan andledning, och motarbetats kontinuerligt av staten.

De fänglsade svenskarna har fortfarande inte fått en andledning till deras frihetsberövande, men bara en sådan sak att en valobservatör blir fänglad för att besöka en vallokal säger nog om statens skick. I det enda land som inte ens låter sina medborgare rösta i eurovisionsschalgerfestivalen är det inte konstigt att fria val i politiken är långt ur sikte.

Mer om gripandet och det vitryska valet kan du läsa här (sr.se), och här (luf.se).

Lägg ner migrationsverket!

Migrationsverket har länge kantats av skandaler. I slutet av förra året handlade det om firande med tårta och champange efter att "besvärliga" flyktingar avvisats, nu visar avslöjande reportage om att festandet fortsatt med prostituerade. Att missbruka en tjänsteresa på detta sätt, samtidigt som man ska joba med människor som kommer från svåra situationer är inte acceptabelt. Den skyldiga personalen fick en varning, och verket rycker på axlarna åt händelsen.

Det är inget annat än förakt mot människor. Jag kan nästan se framför mig hur personalen diskuterar resans mer "trevliga" delar på planet ner, med de utvisade människorna jämte. Överlag så leder sällan anmälningar om felaktigheter hos personalen på migrationsverket till någon påföljd, och ännu mer sällan till att någon förlorar jobbet. I fallet med tårtan blev det ingen påföljd alls, inte heller om fallet där migrationsverkspersonal kränkte en blind man. Verkets egen ansvarnämnd kopplades inte ens in.

Det är helt klart dags att lägga ner verket. Jag tyckte det då, jag tycker det nu. FP:s integrationstomte Rojas har för en gångs skull fått en klok tanke, och håller med mig. Det är ett myndighetsverk som helt klart inte har något existensberättigande kvar, och borde skrotas bums.

För fler bra argument varför, eller om du bara så där någon gång tvekat och tänkt tanken att migrationsverket är bra, så rekommenderar jag Merit Wagers blogg. Eller kanske flyktingfondens hemsida. Det finns tunga historier och skräckexempel så det räcker. Låt det inte bli fler.

Höger, vänster och lite PirateBay

Den som följt bloggen har insett att den inte fått utmärkelsen "Melodifestivalfri zon" som flera andra bloggare använt sig av. Istället är jag ett sedan barnsben stort melodifestivalfan, gårdagens deltävling sågs i goda vänners lag, och under dagens andra chans vet jag precis vad jag gör.

Helgen har varit full av tv-händelser, och tidningslöpen har varit varma av dem. Ikväll efter andra chansen är det dags för toppkandidater-finalen. Jag har inte sett ett enda program (löpsedlar räcker långt), men råkade stöta på David förra helgen i ett liberalt sammanhang. Programmet går ut på att den som vinner får skänka en summa pengar till valfritt ändamål, och hur mycket jag än gillar PirateBay så hoppas jag i pengasyfte att Klara vinner. Women on Waves behöver pengarna mer än vad syndikalistiska ungdomsförbundet gör.

Tyvärr var det programmets mesta vänstersnubbe som ville skänka pengar till just PirateBay. Trots det så är fildelning en företeelse som är långt ifrån självklart vänster. Immaterialrätt är långt ifrån självklart bland liberaler, det finns klara poänger med att i en marknadsekonomi inte låta en industri stifta en lag, utan istället få anpassa sig till den rådande marknaden. I dagens läge så försöker de inte ens det.

För övrigt så konstaterade jag och en bekantskap från den vänstra delen av den politiska skalan, att det nog mycket väl skulle kunna gå att kränga musik via nätet, hur mycket tillåtet nedladdning än skulle vara. Ett par kronor för en låt, tillräckligt stort utbud för att folk ska slippa leta, och snabbt hemtankat, så hade nog även en sån sajt gått runt...

Bitterhet över securitasvakter

Enligt min hyresvärds hemsida så har jag trehundra meter till skolan. Det innebär att trots mitt ägande av egen bil, så kör jag väldigt sällan till skolan. Det händer någon gång ibland, och därför skaffade jag mig vid skolstarten ett parkeringstillstånd, som lätt hämtades ut på skolans expedition.

I torsdags var det en sån dag, då jag faktiskt körde bil till skolan. Seminariet började 15.15, och 15.05 skulle jag inbefinna mig på den lokala radiostationen för ett liveinslag om min JO-anmälan mot statsekreterare Lars Danielsson. För att hinna dit, så tog jag bilen, parkerade på skolans parkeringsplats, som vanligt, och gick sedan på mitt seminarium. Efter sista föreläsningen ringde ett par vänner till mig, ville att jag skulle möta upp dem på en av de lokala krogarna för en cider, och eftersom jag inte kände för att göra en Karin Pilsäter så fick bilen stå till dagen efter. Lugnt tänkte jag.

I går blev jag dessvärre sjuk och kunde inte hämta bilen, utan gick dit idag istället. Väl fastsatt på framrutan satt då en fin liten grön parkeringsbot som sa att jag inte hade ett giltligt tillstånd. Skulle tydligen förnyats i våras, någonting som jag inte var informerad om. Ordentligt surt, med pengar man skulle kunnat göra av med till någonting trevligare. 5% av csn-bidraget skulle de ha. Snåljåpar!

En vän jag beklagade mig över berättade att han precis blivit polisanmäld för bedrägeri. Killen hade åkt med ett falskt busskort, och det räckte inte med att bara betala sina böter. Polisens prioriteringar är verkligen underbara, och jag blev av med lite av bitterheten över glädjen att inte befinna sig i hans situation. Trots allt verkar det vara bättre att ha bil än att lita på kollektivtrafiken.

Nu skall jag dock iväg och bli ruinerad av densamma. Melodifestivalskväll med andra bloggande falköpingsbor, och jag ber om ursäkt över denna totalt opolitiska bloggpost, men bitterheten blev något mindre av att skriva den, och den får väl ges någon livstilsliberal poäng ändå, eller ses som ett inlägg i debatten om polisprioriteringar eller kollektivtrafiksproblem. Välj själv.

Buggning bäst i dansform

Det är inte alltid jag och folkpartiet är överrens. I en fråga har vi under min tid som folkpartist aldrig varit det, och det handlar om buggningen. Det är med oerhört stor besvikelse som jag konstaterar att Bodström och regeringen verkar få igenom sitt buggningsförslag, med hjälp av just folkpartiet.

Tyvärr så är det knappast partiets liberala ådra som märkts i denna frågan, och glädjande nog så är långt i från både riksdagsledamöter eller parti eniga om det här. Flertalet riksdagsledamöter från folkpartiet kommer att rösta emot, och förslagsvis är det någonting man kan ha i åtanke vid 17septembers kryssande.

Folkpartiet försöker profilera sig som det parti som faktiskt bryr sig om rättsäkerheten, och vill göra någonting åt brottsligheten i samhället. Det är bra, men buggning, ökad övervakning och annan intrång i den personliga integriteten är inte rätt sätt att genomföra det på, och definitivt inte ett liberalt sätt. Istället för att ingå oheliga allianser med Bodström, och behandla alla människor som brottslingar, så borde partiet värna om rättsäkerheten, och sätta in insatser som verkligen hjälper. Fler och mer kompetenta poliser tillexempel, eller andra åtgärder som är effektiva. Det är inte länge sedan det faktiskt förekom åsiktsregistrering i Sverige, poliser är bara människor, och ju mer information som finns lagrad, desto mer kan hamna i fel händer.

Dessutom så kommer det buggas även oskyldiga människor, och skyddet av den personliga integriteten är någonting som garanteras i Europakonventionen. Men det är i Sverige visst bara en konvention som är intressant att leva upp till (eller hårdvinkla) när det handlar om människors rätt att kränka andra människor.

Det är synd att så kallade liberaler inte står upp mot allt som hotar den personliga integriteten. Det som faktiskt handlar om den där grundläggande friheten som liberaler kämpat för genom alla tider...

JO-anmälan i Expressen

Även expressen tar upp de olika JO-anmälningarna mot Lars Danielsson. Här hittar du det.

Var Lars Danielsson verkligen på jobbet?

Mycket talar för att det är stora tveksamheter när det gäller statssekreterare Lars Danielssons totala närvaro på jobbet under annandagen för drygt ett år sedan. Han hävdar själv att han varit där, men rykten går om att han egentligen inte alls befann sig på jobbet under annandagen, utan istället var ute på en romantisk lunch med en av sina kvinnliga medarbetare. För vad är det egentligen annars som Danielssons höga krognotor bekostat?

Oavsett om ryktena stämmer eller inte, så är någonting lurt med fallet Danielsson. Carl Bildt säger i en debattartikel i SvD att; ”I statssekreterare Lars Danielssons fall ter det sig alldeles uppenbart att han blåljög för tsunamikommissionen”. Trots detta har Göran Persson fortfarande fullt förtroende för Danielsson, och han får jobba kvar som Perssons närmaste man.

Lars Danielsson har lämnat olika uppgifter till tsunamikommissionen. Han sade först att han ringt kabinettssekreterare Hans Dahlgren men tog sedan tillbaka det. Under KU-förhören visste han helt plötsligt inte om han talat med någon på UD alls. Var han ens på sitt jobb?

Inpasseringslistorna till Rosenbad vägrar regeringen att lämna ut. Anledningen sägs vara rikets säkerhet, och visst är det en brist i rikets säkerhet om det faktiskt skulle visa sig att statsministerns närmaste man ljuger under ett förhör av konstitutionsutskottet, och Danielsson inte alls var på jobbet på annandagen. En kanske nästan viktigare brist i rikets säkerhet, än om inpasseringssystemet i ett hus fungerar dåligt.

Värt att notera är också att det är vice statsminister Bosse Ringholm som undertecknat sekretessen på listorna. Samma minister är även EU-minister, ett uppdrag Ringholm enligt uppgift skött dåligt, och istället skickat en viss statssekreterare på att göra. Gissa vilken…

Vi vet inte vad Lars Danielsson gjorde under annandag jul för drygt ett år sedan. Uppgifterna om middagen är bara rykten, men oavsett dem, så finns det många andra indikationer på att han faktiskt ljugit till både tsunamikommissionen och KU. Det är bra att JO nu tar och utreder vad som faktiskt hände, och ifall det kommer fram att lögner har fällts; att ansvar utkrävs, och det ordentligt. Att statsministerns närmaste man fäller lögner offentligt kan inte accepteras någonstans. Var ska annars förtroendet finnas?

Även publicerad på luf.se

JO tar upp fallet Danielsson

Äntligen tar JO upp fallet med statssekreterare Danielsson.

DN tar upp det här(min anmälan nämns i slutet), och Sveriges Radio tar upp det här.

Återkommer med nån mer kommentar om det hela...

Uppdatering kl. 14.39:
Pressmeddelandet från luf.se hittar du här. Kommer medverka i Radio Skaraborg lite eftter tre.

Uppdatering bland länkarna

Har försökt städa lite i länklistan. Några bloggar som blivit inaktiva är borttagna (lägger gärna tillbaka dem den dagen de börjar uppdateras igen, missar jag, maila) och några bloggar som jag läst ett tag men inte länkat till har fått en länk. Jag har också försökt få en bättre uppstrukturering mellan privata bloggar vs. politiska. De privata samt ett par länksamlingar har hamnat under osorterat, och tycker du att jag har använt för stort godtycke, känner dig förfördelad, eller har någon annat att säga, så är det bara att kommentera eller skicka iväg ett mail.

En dag för sent...

Igår var det internationella kvinnodagen. Samtidigt som jag lyckades få hela tre(!) gratulationer från män i min omgiving (aldrig varit med om detta fenomen innan) så tillbringades dagen med att återuppliva min enda överlevande växt någonsin (en sån där bambusak), samt att städa igenom hela min lägenhet före utplacerande av nyinköpta ikeavaror.

I övrigt så var det faktiskt inte så mycket uppmärksammande av världens kvinnor. Får försöka göra min insats resten av årets 364dagar, för egentligen är det sorligt att det ens ska behöva en helt internationell dag för att uppmärksamma det faktum att hälften av världens befolkning har det mycket mycket sämre ställt än den andra halvan.

Fortfarande har inte alla kvinnor rösträtt, fortfarande har inte alla kvinnor rätt att äga, fortfarande har inte alla kvinnor ens självbestämmanderätt. I allt för många kulturer och länder världen över så är vi tillbaka på artonhundratalet, kvinnor måste ha en man i sin närhet som bestämmer över henne. Annars blir hon utstött ur samhället och ingenting värd. Könsstympning pågår fortfarande, allt för att kvinnors sexualitet är någonting hemskt och farligt som måste kuvas.

Även i västvärlden finns det stora problem. Delstater i USA, Polen, Portugal och Irland tillåter inte kvinnor att göra abort. Det som borde räknas som en rättighet är förbjudet, illegala aborter genomförs med följden att mellan 400 och 500 kvinnor om dagen världen runt dör. Länderna skyller lagstiftningen på religion, men religion får aldrig vara en utgångspunkt för lagstiftande, utan en frivillig ståndpunkt. Om en kvinna inte vill göra abort på grund av religiös övertygelse är hon fri att göra det. Men vill hon göra abort i dessa länder så förbjuds hon, och riskerar fängelse, i länder utanför europa till och med dödsstraff.

Kvinnors sexualitet kommer alltid att vara hand i hand med vår verkliga frigörelse. Det märktes inte minst i de senaste HD-domarna om sexuella övergrepp mot barn. De båda flickorna ansågs protesterat för lite för att brotten skulle räknas som våldtäkt. Utgångspunkten är att en flicka vill om hon inte säger nej, istället för det motsatta. När ska även kvinnors sexualitet tas på allvar? Postitivt är i alla fall att saker och ting är bättre nu än för hundra år sedan. Om hundra år till så kanske inte bara lagar, utan också attityder förändrats. Fast det kanske är för mycket att hoppas på...

Tänka mot strömmen

Tänka sig att det finns människor som kan tänka lite annorlunda. Den här artikeln är faktiskt riktigt upplyftande en dag som idag :)

Fel utgångspunkt i HD-domarna

Jag har tidigare följt den nya våldtäktslagen om sex med minderårig. Nu har HD-domarna kommit bland annat för den av hovrätten kritiserade skadeståndssänkningen. Både domen som berör 13-åringen och den som berör 14-åringen handlar om vuxna män i 25-årsåldern som utnyttjat en situation lite för mycket och haft sex med respektive tjej.

Fallet med 13-åringen innhåller visserligen ett samtycke efter hand, enligt domen så blev de kära, men 13-åringen har också berättat att 25-åringen utnyttjat situationen och gjort flera påtryckningar för att just få ha sex. Samt att ha hotat med att gå tillbaka till sin fru (mannen är gift med barn) om han inte fick till det med 13-åringen. Tydligen är det tillräckligt för att sänka straffet och istället bara hävda sexuellt utnyttjande.

Det andra fallet, som handlar om 14-åringen, har jag följt innan. Jag har läst hovrättens dom i sin helhet, och läste nu även högsta domstolens dom. En sak skiljer, och det är att flickan under denna rättegången erkänner att hon inte är säker på att 25-åringen uppfattade hennes upprepande "nej!", men hävdar fortfarande att hon protesterat. Det slås dock fast att 25-åringen borde känt till flickans ålder, att flickan var mycket full, samt att hon var trött. Det justitieråd som var skiljaktig i ansvarsfrågan (inte tyckte som domen föll) är klarsynt och inser att hon inte kan ha någon större bedömningsfråga i det tillståndet. Att inte fler hamnade på den linjen, när till och med den första domen i tingsrätten förklarade flickan i hjälplöst tillstånd är för mig obegripligt.

Domen signalerar helt klart att det inte rör sig om våldtäkt så länge flickan är tillräckligt full och trött för att inte säga nej, även om hon är under femton, då det ska dömas hårdare. Att det dessutom rörde sig om en tio år äldre man som hennes mamma hade haft i hop det med övertygar inte mig det mer att det verkligen var frivilligt. 25 var gammalt när man var 14. Nu blev det istället dom för sexuellt utnyttjande, en form av dom som skall utdömas restriktivt enligt lagförslaget.

Hade vi haft en lagstiftning som istället påpekade vikten av ett samtycke hade situationen kunnat vara den omvända. Istället för att flickans tveksamma framförande av protest skulle ligga till grund för ett en helt ny straffbedömning, så hade det legat på försvararen att faktiskt bevisa att flickan ville. Nu utgår istället HD från att mannen inte hörde någon protest, och sänker därmed straffnivån. Liberala ungdomsförbundet är för övrigt (mig veterligen) det enda ungdomsförbundet som kräver just ett samtycke vid sex (punkt 9 under "jämlikhet", sidan 4), framförallt i våldtäktsmålen.

Värt att notera är att det rör sig om två olika 25-åringar. Domarna i sin helhet är offentliga och du hittar dem här (13-åringen) och här (14-åringen). Ett stort tack till Alexander för tjatet om korrekthet och länkarna till domarna.

Annars är det internationella kvinnodagen snart, och ser du någon dela ut ett flygblad från Liberala ungdomsförbundet om abortturism eller om trafficking och reformerandet av FN någonstans i landet så ta ett, läs, och beundra mina fina bilder :)

Skillnaden mellan sak och person

I lördags kväll befann jag mig i liberalt sällskap utanför krogen Crazy Horse i Stockholm. Den där krogen som nu är landskänd tack vare en viss Anna som hamnade i bråk där. In kom jag inte. Inte berodde det på att jag tänkte skapa nya tidningsrubriker (inte lika stora som Annas, men ändå, nån Skaraborgs tidning hade säkert kunna tänka sig nämna det...), utan mer på att de när vi väl var framme stängt insläppet fem minuter tidigare.

Senaste tidens tidningsrubriker har handlat just om politiker, person och kränkningar överlag. En politiker är också en människa (jag är säker, jag har kollat), och människor är som bekant inte heller perfekta. Oavsett vad du gör så blir du kritiserad. Så här inför valet så börjar tankarna om engagemanget växa, och jag vet att om jag fortfarande håller på med politik om tio år, så kommer jag få ett och annat att försvara mig mot.

Anna Sjödin fick kritik för att hon var för full och smällde till en person. En annan kvinnlig politiker, men på högerflanken är Ella Bohlin, som istället ständigt får kritik för hennes bakgrund i Livets Ord. Visst. Inget av de är något jag skulle vara vare sig stolt över, eller försvara, men det får en att tänka på hur ens egen situation ser ut. Själv har jag en lång frikyrklig bakgrund, en tro jag fortfarande har kvar, och ett engagemang som både scoutledare och tonårsgrupper. Samtidigt så finns det garanterat en och annan festbild där ute som jag helst inte skulle vilja att folk ska få se.

Andra politiker som hamnat på löpet för att de inte är perfekta människor är Karin Pilsäter och Maria Carlshamre. Pilsäter för hennes 0.34 promille alkohol i blodet (behöver jag återigen säga varför man borde införa alkolås i alla bilar?), Carlshamre först för bristande penga-koll och sedan för hennes smått förvånande byte av parti. Ser man längre bort i tiden så har vi Gudrun Schyman och Mona Sahlin med sina skandaler, som båda kostade respektive persons post.

Någonting alla dessa uppräknande politiker har gemensamt är att de alla är kvinnor. Det kanske är en slump, men jag kan faktiskt inte komma på motsvarande skandaler gjorda av män. Eller så är det inte lika farligt då. Alkoholiserade män finns det gott om. Bodströms rökande av gräs på sjuttiotalet är ju heller inte så allvarligt i jämförelse. I HD sitter det kvar domare som fällts för sexköp. En statssekreterare som uppenbarligen ljuger har herr statsminister fortfarande fullt förtroende för.

Efter mycket klokt påpekande så finns det visst en massa manliga politiker som skapat skandaler. Bill, Garthon och Ardalan är bara några. Oavsett så finns det skillnader i angreppen som handlar om sak och person. Manliga politiker blir oftare kritiserade för politiska ståndpunkter än personliga förehavanden. När det handlar om kvinnor så kommer privata misstag nästan alltid upp. Kvinnliga politiker bedöms fortfarande i stor grad efter utseende, och kvinnor med stor integritet (tex. Thatcher), utmålas som känslokalla och som en negativ egenskap, medan samma beteende uppskattas räknas som naturligt hos män. Så en viss skillnad finns i hur vi bemöter, även våra makthavare.

En kvinnlig Tim Burton och mörkblå hudvårdsprodukter

I natt hölls det årliga hollywoodjippot oscarsgalan. Min ambition att se den slutade i första reklampausen då helgens strapatser gjort mej lagom trött. Någonting jag under min vakna tid faktiskt hann se var enhel hög av alla de klänningar och kreationer som den kvinnliga skaran av oscarsdeltagarna bar.

Visst hör oscarsgalan till något av det mer utseendefixerade för båda könen, men jag saknar fortfarande en kvinnlig tim burton, eller i alla fall någon som i likhet med honom kan klara sig med bara tre minuters förberedelse utan att inneha magiska krafter eller en god fé a lá askungen, och samtidigt åtnjuta den respekt på den röda mattan som Burton faktiskt får. Sen är det ju bara att beklaga att (nästan) alla män går runt i svart, och verkligen inte har så mycket de kan stoltsera med, eller sätt att synas.

Tidigare under gårkvällen fölls filosofier om hudvårdskedjan Niveas produkter för män. För om det är sant att allt som kläs i rosa helt plötsligt blir till för kvinnor, så blir allt som kläs i mörkblått till för män. Serien "Nivea for men" är totalt mörkblå, säkert ingen gigantisk skillnad i innehållet jämfört med vanliga nivea som riktar sig till kvinnor, men män som köper produkterna kan känna sig trygga med att det är något som riktar sig till dem och inte till kvinnor. För det där med skilda produkter till olika kön är ju verkligen viktigt. Eller?

En produkt där innehållet verkligen (i alla fall varit) den samma är rakhyvlar. Skaftet och färgen skiljer, och priset, men ingenting mer. Likväl är det viktigt för konsumenter att skaffa sig olika sorts hyvlar beroende på könstillhörighet, någotning som uppenbarligen säljer, och ja, jag har en kvinnlig variant på badrumshyllan...

För övrigt missade jag återigen melodifestivalen. Måste ta reda på när reprisen går (någon som vet?), alternativt se till att lyssna på låtarna på annat sätt. Tippar på att det blir det senare. Fester och tillställningar som bestämms på andra bloggars kommentarssidor har visat sig vara en bra grej, även om det kan ha vissa gröna baksidor. Festbloggande kanske är nästa hit?

Polisen ska prioritera efter kommersiella intressen

När lagen om ett nedladdningsförbud kom första juli förra året så sa justitieminister Thomas Bodström att den fildelande vanliga Svensson inte skulle drabbas, utan det var de stora fildelarna som skulle kommas åt.

Nu har regeringen gett åklagarmyndigheten och rikspolisstyrelsen i uppdrag att utreda en effektivare bekämpning av immaterialrättsliga brott, allt för att skydda upphovsrätten. På regeringens hemsida kan man läsa: "Framför allt gäller uppdraget brott som utförs med användning av Internet, såsom olaglig spridning av exempelvis musik eller film." (min kursivering).

I uppdaget kommer det ingå att utbilda poliser, åklagare och utredare inom området, någon som är välkomnande då tidigare domar mot fildelare i alla fall har stinkt okunskap, och varit kantat av rena felaktigheter från rättsväsendets företrädare. Att fildelningsbrott nu uppprioriteras hos polisen är dock mycket anmärkningsvärt, då man kan tycka att de borde ha mycket mer viktiga saker att göra. Som att fälla våldtäktsmän tillexempel.

Överhuvudtaget så finns det många frågetecken över den gällande lagen. Enligt regeringen skall man dessutom börja prioritera brott som begås via internet, borde inte de brott som begås utan att använda internet vara allvarligare? Som när det handlar om försäljning av fysiska piratkopior? Istället för att sätta fast de människor som sysslar med att utbyta information med varandra.

Stellan Söderman på justitiedepartementet har formulerat kärnan i det hela: "Det handlar om stora kommersiella intressen" säger han i en interjuv. För visst är det väl det som är grunden. Inte är det de kreativa människor som skapar konst som far mest illa. Det är de kommersiella intressena som hamnar i kläm. Skivbolagen. Vill musikindustrin överleva med kreativitetens vägar och skydda de verkliga kreatörerna så måste de själva ändra på systemen. Stims system är ett stort exempel på det hela, någonting som Rasmus skriver mycket talande om här.

Sen är det faktiskt inte polisens uppgift att prioritera brott efter kommersiella intressen, utan så att människor inte far illa, och det kan i detta fallet inte sägas vara samma sak.