Bob Came in Pieces

Jag må vara en sucker för fps-spel och blod, men jag gillar andra spel också. Ett gäng gamla vänner från min tid på Högskolan Skövde har börjat kläcka ut spel på riktigt, och det senaste av Ludosity Interactives spel är Bob Came in Pieces.

Det är ett gulligt spel som får en att känna sig sådär som en nioåring, och har den fantastiska fördelen att man slipper hoppa omkring, utan flyger sig fram. För ynka 68 kronor och 26 öre (eller vad än växelkursen blir för tillfället) kan man inte bara stödja en bit svensk spelindustri, utan också få ett beroendeframkallande PC-spel utvecklat av några av landets mest nördiga och lovande speldesigners.

Jag klarar dessutom spelet på netbook, och fastnar man ska man inte glömma bort att trycka enter. Så vet ni det. Köp och spela!

---

Sist jag skrev om ett spel som delar av det här gänget gjort blev jag mutad med en öl. Denna gången har jag fått mitt namn i credit-listan (och kanske en öl också, om tillräckligt många köper spelet och mina vänner inte behöver pengarna till tråkiga saker som mat och skosnören). Det ni!

Kina vill väl bara WoW-spelarna väl?

World of Warcraft har blivit en hetpotatis för det kinesiska regelverket. Vissa vill stoppa spelet helt, något som den senaste veckan verkar ha lyckats mer eller mindre. Om det är intern maktkamp mellan myndigheter som ligger bakom förbudshetsen, eller något annat, kan jag inte tillräckligt om Kina för att veta.

Däremot var det inte länge sedan som landet bestämde sig att storsatsa för att bekämpa onlinespelens skadligheter, och landet försöker regelbundet få bukt med det "datorspelsberoende" som är utbrett i landet. Så utbrett som att svenska (galna) beroendedoktorer använder Kina som ett gott exempel.

Fast det är ju också ett land som ser "internetberoende" som ett allvarligt problem, även om behandlingsmetoderna som elchocker och militärläger börjar ifrågasättas. Här i Sverige har vi förskonats de värsta metoderna, men har ändå beroendebehandlingshemsföreträdare som på fullaste allvar menar att tjejers facebookande är ett samhällsproblem.

Det verkar som att chansen att tjäna pengar på MMO-spel tids nog kommer stoppa WoW-censuren i Kina, men jag skulle inte bli förvånad om spelet får stå ut med att slåss mot beroendekortet ett tag först. De styrande i landet vill ju bara sina medborgare väl, det är ju aldrig dåligt, eller?

(och tack till Daniel för nyhetstipset jag missat)

Om Nordic Game i Kvällsposten

Här finns veckans krönika i Kvällsposten. Ämnet är Nordic Game, svensk dataspelsbransch och deltagarkultur.

Post- Nordic Game och en förtidsröst

Jag har tillbringat de senaste två dagarna på dataspelskonferensen Nordic Game som precis avslutats i Malmö. Jag har en längre summering i morgondagens Kvällsposten, men några saker tänkte jag delge er redan här.

1. Dataspelsbranschen har precis börjat upptäcka webb 2.0 på riktigt. När andra inom området medier börjar bli uttjatade på seminarier om deltagarkultur, communities och mikrobloggar, har dataspelsindustrin precis börjat upptäcka fältet. Trots att man väldigt länge varit duktiga på att skapa platser för fans, spelforum etc, verkar det vara först nu som man börjar inse att man kan dra nytta av det också - om man gör på rätt sätt. Ryan Schneider (community manager på Insomniac Games) uttryckte det som att företag behöver äga sina fans, och fansen behöver känna att de är "delägare" i spelet.

2. Bland filmerna som Suda 51 nämnde som inspirationskällor till sitt spelutvecklande fanns film som "Battles without honour and humanity", "El Topo", "Memento" och "Gozu". Under halva Sudas föredrag (som hölls på japanska med tolkning till engelska) satt en kvinna i en soffa på scenen och tittade på en laptop.

3. Spelbranschen är otroligt liten. Bland de mest märkliga sammanträffandena var att träffa en tjej jag läste engelska med på högstadiet, och en amerikan som följt min twitterfeed.

4. Nordic Game arrangerades vägg i vägg med en vallokal (Ica Maxi i Västra hamnen), så nu har jag sett till att förtidsrösta också. Det blev en av de här kandidaterna.

Två punkter för en ny dataspelspolitik

Luciano Astudillo har skrivit en rapport för socialdemokraterna om det svenska dataspelsundret. Kul att fler lyfter frågan och för in spelen i finrummet.

Rapporten är nerkortad till sex punkter som innebär att man skall tillföra ekonomiskt stöd, i form av bidrag och "investeringar" (statliga spel någon?), lägga mer pengar på forskning/utbildning samt tillsätta en - ta-da - utredning! Just det, de skall ta branchen på allvar också. Kanske förklarligt om socialdemokraterna inte tagit dataspel på allvar tidigare.

Mer pengar vill ju alla ha, frågan är om de investerings- och bidragsmiljoner socialdemokraterna vill tillföra, verkligen kommer göra någon nytta på rätt ställen. En översyn av utbildningar och lite tillskott på de högre utbildningsnivåerna skadar knappast, men borde inte det initiativet komma från branchen eller högskolorna själva?

Jag har två enkla förslag:

1. Ta bort censurlagstiftningen och olaga våldsskildring. Det skulle ge utvecklare friare händer, och en signal till samhället att det inte är statens uppgift att moralisera över obehagligheter. Ge tillbaka ansvaret för barnen till de som känner dem bäst - föräldrarna.

2. Sänk momsen på spel från 25% till 6%. Det är kultur för bövelen!

Till sist, så här beskriver den brittiska speltidningen Edge det svenskutvecklade spelet Mirrors Edge:

"Its ostensible break from the norm, its sparkling monoliths and its Nordic skies perform some kind of counterbalance, but there is simply not enough depth or reward to the realisation of parkour that lies beyond that sheen."

Brist på djup och belöning, kanske applicerbart på mer än ett svenskutvecklat dataspel?

Dissekering av en spelvåldsstudie

Forskare vid Stressforskningsinstitutet (SU) har gjort en undersökning som visar att våldsamma spel påverkar hjärtrytmen hos unga pojkar. Undersökningen presenteras i en artikel som går att läsa i sin helhet här (tack Dennis för tips och lagring), och utgår från premissen att våldsamma dataspel är sämre än ickevåldsamma. Jag har bara läst artikeln och inte hela undersökningen (som jag inte tror finns publicerad än), men om den det allra minsta stämmer överrens med fulltextversionen finns det grund till varför jag tänker dissekera den i detalj.

1. Professor Frank Lindblad
För det första finner jag det otroligt att Lindblad i någon typ av forskning som berör våld och dataspel skulle komma fram till en annan slutsats än att våld i spel påverkar (åt det negativa hållet). Han har nämligen framfört åsikten att våldsamma dataspel är farliga långt före den här undersökningen ägde rum. I början av mars 2004 sa han att massiv konsumtion av våld kan förstärka aggressivitet och avtrubba empatin hos företrädesvis unga killar:

"Sambanden är belagda i massor av studier om våld på teve och video. Det är inget att diskutera"

i samband med filmen "Dödligt spel" som då hade premiär på tv4.

Ett par dagar senare hyllade dåvarande barn- och familjeministern Berit Andnor Lindblads forskning samtidigt som hon förfasades över dataspelens innehåll. När forskningsprojektet sjösattes hade Lindblad fortfarande en bestämd åsikt (dock något mer nyanserad) om vad våldsamma spel kunde leda till.

Det finns säkert fler intervjuer med Lindblad och spelvåld, men länkarna ovan visar på en tydlig förutfattad mening om att våld i spel påverkar, och det negativt.

2. Manhunt är ett spel för vuxna
Manhunt är det våldsamma spelet som undersökningen använder sig av. Det är ett spel som har åldersklasificering M (Mature) eller 18+. Spelet är utformat för vuxna spelare. Ingenstans i forskningsartikeln problematiseras det faktum att spelarna var mellan 12-15 år. Så unga att de flesta inte ens får se våldsam actionfilm på bio. Om spelarna var det minsta laglydiga, eller hade laglydiga föräldrar, är denna typen av medievåld inte ett naturligt inslag i spelarnas vardag. Om en tolvåring besöker en 15-årsmärkt biofilm är det ett lagbrott. Oavsett hur våldet i sig påverkar (eller inte påverkar) finns det alltså ytterligare en faktor med anledning av att våldsinslagen i spelet är ett nytt fenomen i pojkarnas liv. Om killarna i studien trots allt sett så mycket medievåld innan så att spelet inte borde räknas som ett onaturligt våldsinslag borde tittandet ändå vara hyffsat stigmatiserat från föräldrar eller liknande. Är det inte det kanske den sociala situationen hos pojkarna vara en faktor att ta med i beaktning.

3. Jämförelsen mellan Manhunt och Animaniacs
Det spel som Manhunt jämfördes med var Animaniacs. Liksom Manhunt är Animaniacs ett spel som spelas i tredjepersonsperspektiv, men olikt med Manhunt är det ett pusselspel och inte ett actionspel. Dessutom klassas Animaniacs även som ett plattformsspel. Tidigare studier kring spels påverkan har visat att spelgenré kan påverka resultatet, vilket undersökningsartikeln inte tar upp alls. Animaniacs är även ett uppenbart barnspel som bygger på en tv-serie som pojkarna troligen känner igen sedan tidigare.

4. Den vetenskapliga bakgrunden
I början av artikeln presenteras andra undersökningar på ämnet. Samtliga handlar om att våld i spel påverkar negativt, och inga undersökningar tas upp där våld i spel inte påverkar alls, eller påverkar spelaren positivt. Sådana finns.

5. Slutsats
Det finns en rad andra faktorer i skillnad mellan spelen som likväl skulle kunna påverka skillnaderna i resultat än våldsfaktorn. Visst kan det mycket väl finnas en faktiskt skillnad i hjärtfrekvens beroende på vilka spel man spelar, men att det skulle bero på våldsinnehåll är inte vetenskapligt belagt i denna studien. Undersökningen bevisar faktiskt ingenting, utom möjligen att man kan få fram ungefär de resultat man vill om man försöker, och att olika spel kan ge olika resultat på hjärtrytmen.

Troligen finns det fler punkter att ta upp, men tyckte att detta räckte för stunden. Återigen, ett stort tack till Dennis för upphittandet av länk/artikeln.

Uppdatering: Expressen skriver också om studien. De tar upp att "vissa forskare anser" att spelvåld kan leda till våldsamma handlingar. Ingenting om motsatsen.

Att tjäna pengar på fiktivt beroende

Magnus Björk driver ett behandlingshem för spelberoende och har precis skrivit en bok (Game Over) om dataspelsberoende. För att få lite extra publicitet för boken har han i dag en debattartikel i Dagens Nyheter där han hävdar att World of Warcraft är värre än penningspel. Björk som säkerligen vill sälja sin bok, fick besöka morgonens nyhetsmorgon i tv4, tillsammans med en kille som genomgått behandling på Björks hem för just dataspelsberoende.

Björk vill tjäna sitt levebröd, och det står var och en fri att köpa hans bok.

Problemet är att samme man tycker att samhället skall ta sitt ansvar, och att regeringen borde jämställa dataspelsberoende med beroende av penningspel. Han skriver så här:

"Här ställs regeringens utredning på sin spets, kan den verkligen förbise det faktum att ungdomar spelar och missbrukar nöjesspel? Det är en tidsfråga innan den gruppen utsätts för risken att även bli beroende av pengaspel!

Den allmänt accepterade definitionen av beroende gäller bara spel om pengar, medan forskningen kring dataspelande är närmast obefintlig. "

Jag vet inte var Björk fått sin idé om att personer som spelar mycket dataspel lättare skulle bli beroende av pengaspel. Bara för att båda saker händer på nätet innebär det inte alls att det är samma personer som drabbas. Å andra sidan är det väl lättare att köra guilt-by-association än att komma med några argument. "Utsätts för risken" gör väl dessutom alla som någon gång kommer i kontakt med pengaspel, men Björks koppling mellan spelformer på nätet är ungefär lika stark som att påstå att det är en tidsfråga innan personer som lägger patiens på datorn utsätts för risken att även bli beroende av nätpoker.

Björk har rätt i att det inte finns särskilt mycket forskning om dataspel. Dock är forskningen i ämnet långt ifrån obefintlig. Till exempel skrev de svenska forskarna Jonas Linderoth och Ulrika Bennerstedt senast förra året en rapport om just dataspelsberoende och Word of Warcraft. Samma spel som Björk menar är farligare än pokerspelsportalerna. Linderoth och Bennerstedt kom till skillnad från Björk fram till att de negativa effekterna av dataspel är överdrivna och efterlyser mer forskning som inte blandar in begrepp från "hasardspel" när det gäller problematiskt spelande. Precis det Björk försöker göra.

Björk leker också spåtant om säger i klartext att:

"Framtiden spås handla om att klassiska nöjesspel spetsas med möjlighet till vadslagning, poker och penningspel som komplement till MMORPG-spelen."

Vad han grundar det på hade varit intressant att veta...

Självklart finns det personer som spelar dataspel för mycket. Liksom det finns personer som gräver ner sig för djupt i sport och tex. låter fotbollen eller favoritlaget kontrollera hela vardagen, eller blir besatt av böcker och försummar både sömn och mat för att läsa ut nästa bok i den där spännande serien. Kanske blir spelandet av World of Warcraft lite mer påtagligt eftersom det till skillnad från fotbollen eller böckerna finns tillgängligt 24 timmar om dygnet, men jämställa det med pengaspelsberoende eller droger?

Bara för att dataspel och penningspel båda handlar om spel, betyder det inte att samma spelberoende som drabbar penningspelare också drabbar dataspelare. Regeringen gör rätt i att inte behandla de båda begreppen tillsammans. Dataspelande har inte med spelberoende att göra.

Rasmus på Copyriot har ett gammalt bra inlägg om beroende och dataspel. Här hittar du en hel rapport på ämnet. Oroliga föräldrar (eller bara intresserade föräldrar) rekommenderas att slå sig ner med sina barn och spela tillsammans med dem (investera i en konsoll till vardagsrummet!). Det finns en mängd positiva aspekter av dataspel som inte motsvaras bland varken penningspelen, droger eller "andra" beroenden.

---

På samma ämne rekommenderas Tunelds analys över medierådets med dess ordförande Inger Segelströms utspel på SvD:s Brännpunkt. Givetvis är tjejerna extra utsatta offer på nätet...

---

Här har några studenter gjort en retorisk analys av artikeln. Läsvärd.

Våld i dataspel, del 2

Kristdemokraten Anders Bergsten - han som förra veckan ville förbjuda GTA IV, har fått en replik på sin debattartikel i Expressen. Nu pratar han inte längre om våld och sex i dataspel, utan bara om våld, och vill att PEGI-systemet skall bli lagstiftning.

Bergsten skriver:

"Jag avsåg med min artikel inte enbart debattera spelet GTA-4 utan mer generellt ta upp en diskussion om den våldskultur som breder ut sig, i synnerhet bland ungdomar. Hur har beteendet att sparka mot huvudet på en liggande person lärts in? Det är här som spelvåldet kommer in."

Han totalt struntar i fakta som säger att under tiden dataspel sprids, har våldsbrottsligheten bland unga konstant minskat, och att den vetenskapliga forskning som finns om våld i spel tydligt säger att det inte är våldet i spelen inte är farligt för spelaren. Att många av de som röstat i Expressens nätundersökning vill förbjuda våldsspel, gör inte att våld i dataspel blir mer farligt. Även om Bergsten verkar tro det.

Inte heller är argumentet att

"15 länder har gått längre och infört åldersgränser för försäljning av spel i butikerna. Tyskland, Irland, Italien och Storbritannien har helt förbjudit vissa våldsamma spel."

en anledning för Sverige att följa deras exempel. Föräldrar bör vara de som är ansvariga för sina barn, och det känns faktiskt småfånigt att dataspelsbutiker skall kunna straffas för missade legitimationer (seriösa butiker är stenhårda på PEGI redan i dag), när andra åldersgränsbelagda varors system inte fungerar hundraprocentigt. Åldersgränserna är dessutom rekomendationer, och föräldrar bör ges ansvaret för vilka spel deras barn får spela. I de fall där föräldraransvaret brister kan även Bergsten glömma att lagstiftning skulle ha någon effekt.

Till sist skriver Bergsten att han hoppas på branchens egen självsanering - när åldersgränser är lagstiftning och de våldsammaste spelen är förbjudna. Det verkar som kärnan i Bergstens resonemang, och det som man bör reagera mest emot. För om gränser inte skall kunna brytas, var finns då utvecklingen? Kulturyttringar i alla dess former har alltid provocerat. Inte alla, och inte för alla, men om kultur, vare sig det är dataspel, filmer, böcker, musik eller tavlor, inte får utforska gränslanden för vad som är socialt accepterat, vad lever vi då i för demokrati?

Kortslutning i spelkonsollen hos KD

KD-politikern Anders Bergsten skriver på Expressens sidan fyra att han vill förbjuda våldsamma dataspel, såsom GTA IV. Bergsten upprör sig över vålds- och sex-innehållet, som knappast är värre än innehållet i valfri film med 15-årsgräns, eller flera hundra år gammal litteratur.

Med respekt för att Bergsten tycker att dataspel som GTA IV är ett obehagligt spel (ingen har tvingat honom att spela det - om han nu verkligen har det), är det anmärkningsvärt hur lätt han tar på den forskning som finns på ämnet våld i dataspel, utan förkastar all spelforskning med: "Så är det naturligsvis inte."

Det finns ingen vedertagen forskning som visat att våld i spel skulle vara farligt, inte ens för små barn. Snarare visar den forskning som finns på positiva effekter av spelande av samtliga dataspel, och att spelande av våldsspel kan vara ett substitut för våldsamhet i det verkliga livet. Att Bergsten reagerar på våldet i spel får stå för honom, och som vuxen människa behöver han inte spela de spel han reagerar emot. Liksom ingen tvingas läsa skräckromaner eller titta på actionfilm. GTA IV har en åldersgräns på 18 år, just för att det är ett spel som riktar sig till myndiga människor, vuxna nog att besluta sig för att spela det eller inte. En åldersgräns, som om man skall titta på de vetenskapliga belägg som finns, enbart beror på den samhällsmoral som finns.

Att våldet bland unga ökar är även det ett påstående utan grund. Antalet lagförda våldsbrott där förövaren var mellan 15-20 år har minskat de senaste tio åren, samtidigt som våldsspelen blir fler, och antalet spelare ökar. Givetvis är det fruktansvärt när unga begår våldsbrott, men vare sig de eller offren gynnas av att dataspel utmålas till syndabock, när det snarare är dåliga hemförhållanden, eller bristande psykvård som är orsaken. För den sjuka person som letar inspiration till våldsdåd återfinns både våldtäkter och mord i Bibeln med. Det är kanske en bok som kristdemokraten Bergsten också vill förbjuda?

Bergsten fortsätter hjärnsläppet med att dra paralleller med koncentrationsläger - Godwins lag någon?, och citerar ett forumsinlägg från 2004 (Dennis på Sänd mina rötter regn har letat upp det) som inte alls handlar om GTA IV, utan om föregångarna, och Postal 2-debatten. Han hävdar också att upprepad kontakt med våld leder till avtrubbning, och att det är allmänt känt. Vad denna allmänna kännedom finns och bygger på lämnar han osagt, eller om det i sig är någonting skadligt. Att spelare är mycket duktiga på att skilja spel från verklighet tar han heller inte upp.

Nej, Bergstens artikel är en orgie i känsloargument. Våldsamma spel är tydligen inte anständiga nog för Bergstens smak, och det fina med dagens system är att Bergsten inte behöver spela dem, eller ens ta i dem med tång om han inte vill. Det är när han i egenskap av politiker vill tvinga på sin syn på alla andra och förkastar all vetenskap kring ämnet, som det börjar bli läskigt. Han har helt rätt. Han sysslar med moralpanik.

Köp mig!

Nu är jag tillbaka bland bloggandet. Exjobbet är inlämnat men inte examinerat. Än så länge återfinns det på www.actionmegapower.com med titeln "Hur man säljer actionspel till tjejer". Om någon har tips på företag som söker folk inom området (marknadsföring, dataspel, och gärna actionspel till tjejer), eller något närliggande, eller bara helt allmänt, få ni gärna tipsa på, antingen via kommentar eller e-post. Gärna i öresundsregionen eller stockholmsområdet.

Tills dess spenderar jag allt mer tid i Malmö (min plånbok innehåller numera kollektivtrafiksbiljetter till trafiken i landets tre största städer), försöker skaffa mig någon sorts lokalsinne, och önskar att det rådde marknadshyror i landet. På torsdag bär det av till Nordic Game.

EU på jakt efter dataspelsförsäljarna

Jag gillar inte att upptäcka nyheter som berör Sverige genom amerikansk media. Ännu värre blir det när man inte hittar något om det i svenska medier sedan.

Det handlar om EU-kommissionen som gett sig in i dataspelsfrågan och nu ger återförsäljarna av spel två år på sig för att bli bättre på att ålderskontrollera köparna av spel i butik. Detta med bakgrund av att:

"Allmänhetens oro för att videospel kan leda till aggressivt beteende, förstärkt genom skottdraman i skolor, som i Helsingfors i november 2007, har fått flera nationella myndigheter att förbjuda eller spärra videospel som ”Manhunt 2”. Som svar på detta har kommissionen sett över den befintliga lagstiftningen till skydd för minderåriga mot skadliga videospel i alla EU:s 27 medlemsstater"

I stället för att syssla med fakta, så går EU-kommissionen på "allmänhetens oro" och vill styra upp PEGI-systemet ännu mera, "sprida kunskap" om systemet (med vilka pengar då?), oroa sig över "potentiella psykologiska effekter" och allra helst integrera åldersgänserna i lagstiftningen. När föräldrar redan i dag har ansvar över vad deras barn köper.

Förutom att lagstiftning i sig alltid kommer vara tandlös när det gäller att skydda barn från en produkt, om föräldrar inte tar något ansvar själva (för PEGI-gränserna är långt ifrån perfekta), så borde man från dataspelsbranchens håll verkligen oroa sig över vad EU-kommissionen sysslar med. Dataspel är ett hyffsat nytt medie (som visserligen funnits hela min livstid, men ändå), och från statliga och överstatliga nivåer verkar nya saker vara helt okej att reglera lite hur man vill. Nästan som att man måste reglera allt nytt, bara för att man kan. Det är naivt att tro att EU-kommissionen kommer ge sig när det gäller reglerandet även om PEGI skulle efterföljas överrallt till punkt och pricka, i synnerhet när stora länder såsom Storbritannien och Tyskland har förbjudit vissa våldsamma dataspel helt och hållet.

Det värsta med det här är att EU-kommissionen inte ens håller sig till fakta, utan utfärdar ett direktiv baserat enbart på moralism. Det finns fortfarande inte någon forskning som konstaterar att våld i dataspel är farligt, inte ens för små barn. Att en galning gått in med vapen skjutit folk på en skola i Finland beror inte på dataspel. Det är en tragisk och fruktansvärd händelse, men dataspel är inte orsaken, utan endast en billig bortförklaring och ursäkt för att slippa ta i tu med verkliga problem som sociala faktorer eller bristande psykvård.

Att man samtidigt går ut och säger att spelares och spelskapares yttrandefrihet är viktig, är en rätt klen tröst.

Jag undrar fortfarande när alliansregeringen kommer avskaffa censurlagen. Det är inte en dag för tidigt.

---

För övrigt har jag svårt för språket i EU-kommissionens svenska pressmeddelande. De har översatt "video game" till "videospel". Det heter "dataspel", eller möjligen "dator- och tv-spel" alternativt "datorspel och konsollspel".

Statlig bevakning av dataspelande barn

Barnombudsmannens årsrapport har släppts i dagarna, och hitintills är det mest delen om kollektiv bestraffning som tagits upp i media.

En annan intressant del i rapporten berör dataspel (s. 96-97). I rapporten föreslår Barnombudsmannen att regeringen

"ger en myndighet i uppdrag att särskilt bevaka frågor som
rör sådant datorspelande som inte rör spel om pengar"

Visst, det kanske är intressant att bevaka dataspel, men varför ska staten lägga resurser på det?

I rapporten skriver BO att det vetenskapliga stödet för negativa effekter av dataspel är oklart. Trots att den rapporten BO refererar till klart och tydligt kommit fram till att det inte finns något vetenskapligt stöd för negativa effekter av dataspelande.

Den andra anledningen som framförs som skulle kunna vara en orsak till att BO vill att en myndighet särskilt skall bevaka dataspelande, är att ungefär hälften av alla samtal till folkhälsoinstitutets nationella spelstödslinje handlar om dataspel. Men är det verkligen en anledning till att en myndighet skall bevaka dataspelande extra?

Nej, det låter snarare som att BO sysslar med moralism, och är av åsikten att dataspelande behöver bevakas av den enkla anledningen till att det är någonting barn tycker om att göra och kanske inte alltid faller inom konventionerna.

Staten har hållt sig hyffsat utanför dataspelande än så länge. Det borde den fortsätta med.

Medievåld kan faktiskt vara bra

Jag vet inte om jag har en "icke acceptabel dygnsrytm" som skriver det här blogginlägget vid den här tiden på natten, men med anledning av de senaste dagarnas rubriker om våld, dataspel och Internet, så tyckte jag att mitt inlägg i debatten behövs.

DN skriver om hur nätvåldet lagras i hjärnan, och tar upp en forskningsöversikt som Cecilia von Feilitzen skrev för sex år sedan. Nu råkar det vara så att jag har översikten hemma, och även om von Feilitzen vill påskina att medievåld kan vara skadligt, så framhäver hon likväl i sin översikt, att det är precis lika möjligt att det är helt ofarligt. I de fall man lyckats påvisa ett samband mellan aggressivt beteende och konsumtion av medievåld har man inte lyckats klarlägga om barn som är aggressiva tittar mer på våld för att de är aggressiva, eller om de blir aggressiva av att titta på våld. Hon har heller inte tagit upp det faktum att trots att medievåldet ökar, så minskar antalet unga våldsbrottslingar.

Hon konstaterar dock att det inte finns någon koppling mellan medievåld och aggression för barn som lever under ordnade förhållanden, något det borde finnas om det faktiskt var medievåldet som stod för aggressivitetsökningen.

Att det dessutom inte finns någon ordentlig forskning på internetvåld borde också vara ett större inslag i hela nyhetsrapporteringen. Tittar man på den medieforskning som handlar om våld och som utkommit efter von Feilitzens översikt, och inkluderar det interaktiva mediet spel i det hela, så är forskningen allt annat än enhetlig om hur medievåld påverkar barn. Däremot så tycker media om skandalrubriker, och visar inte en rättvis bild över vad forskningen egentligen säger.

Våld i media kan snarare ge en påverkan på betraktaren en kortare stund efter tittandet, men inte mer bestående än vilka andra känslor som helst. De långsiktiga effekterna är överlag försumbara, och flera rapporter visar också på positiva effekter, som att tex. spelande av våldspel kan vara ett sätt att avreagera sig från aggressivitet.

Men, som vanligt är det tyvärr lättare att skriva om hur saker är dåligt, än att hålla sig till vetenskapliga fakta.

---

Läs för övrigt Rasmus utmärkta sammanställning om Fair Play och moralpaniken här.

Våldsamma spel är inte farliga, okej?

Å så har Storbritannien gett sig in i censurdiskussionen genom att förbjuda spelet "Manhaunt 2". Helt plötsligt kommer mängder av 15-åringar försöka kommer över spelet, i stället för att det kunde passera obemärkt med en 18-årsgräns.

Det har sagts innan, och kan helt klart sägas igen, men vuxna människor är vuxna, och fullt kapabla till att fatta beslut om hur mycket våld de klarar av att konsumera. Staten vet inte bättre. Varför man överhuvud taget förbjuder ett spel på grund av dess våldsamhet har jag mycket svårt att förstå, eftersom det måste handla om någon sorts vilja att övermoralisera över människors liv. Det finns ingen enhetlig forskning om att våld i spel är farligt ens för barn och ungdomar, och vuxna människor i synnerhet borde kunna avgöra själva vad för typ av spel man vill spela.

Censurern i Storbritannien påminner mig om att vi ju faktiskt har en censurlag för vuxna här i Sverige också.

Avskaffa. Nu.

Mutor och reklam

Jag måste erkänna en sak. Jag har blivit mutad för att skriva det här blogginlägget. Inte för att jag inte skulle göra det ändå, och mutan var inte så stor, men jag tänkte påtala det ändå, eftersom det är första gången det händer.

Eftersom det var lite väl magstarkt att göra ett turordningsbaserat strategispel med dynamiska murgrönerankor som skulle ritas ut på ett 3d-träd på bara tio veckor, så kan jag inte posta nån flashig bloggpost där jag länkar till det fantastiska spel jag varit med och utvecklat. Av olika orsaker blev det inte klart.

Därför tänkte jag i stället göra reklam för ett av de spelen som faktiskt blev klara, och är ett i princip komplett spel, nämligen Flipside. Spelet finns att tanka hem här, och eftersom att flipside-gänget inte bara är trevliga, utan också mycket fildelningsvänliga, så är det bara att tanka.

För att inte verka helt köpt så rekommenderar jag Grim Breed också. Troligen det snyggaste spelet av de sex som gjordes i år.

Nerfällda toasitsar

Ett av de där eviga problemen mellan män och kvinnor sägs vara huruvida toasitsen skall lämnas uppfälld eller nerfälld efter ett besök. Freddie tar upp det efter en fråga till vett och etikettexperten Magdalena Ribbing.

Eftersom jag läser en något mansdominerad utbildning där nästan alla håller till i samma lokaler, och därmed också använder samma toaletter måste jag få göra en reflektion.

De allra flesta män antingen sitter ner när de använder en toalett, eller så fäller de faktiskt ner sitsen efter sig.

Min ytterst subjektiva, men empiriska slutsats bygger på att jag aldrig någonsin behövt fälla ner ett toalock på någon av dataspelsvåningens toaletter. Vi är ungefär tio procent av eleverna som är tjejer, men om de nerfällda locken beror på någon sorts gentlemmanamässig artighet till oss, ren inbyggd vana, eller att just dataspelsutvecklare har högre sittfrekvens på toaletten har jag ingen aning om...

Dataspelsvåld, påven och statlig tv

Jag är inte särskilt förtjust i påven. Min syn på kristendom och Gud går inte ihop med en man som vare sig verkar som Guds sändebud på jorden (påven är tillsatt på politiska maktgrunder, ingenting annat), eller med att systematiskt diskriminera kvinnor och hbt-personer. Sorry påven, men i Guds ögon är alla lika.

Nu är tydligen datorspel djävulens senaste påfund, i synnerhet om det finns någonting av våld eller sex i sig. Inte någon förvånande åsikt från Påven, men det har i det här fallet ingenting med religion att göra, utan ett passande uttalande lagom till Tysklands ordförandeskap i EU, och vissa politikers vilja att ha ett totalförbud på våldsskildringar i spel överhuvudtaget. Tyvärr ger det bara en ännu sämre syn på katolska kyrkan och hur den blandar sig i politiska frågor.

---

I sverige där den katolska kyrkan inte är lika stark, har vi istället Svenska Kyrkan som lyckats få en längre reklamfilm sänd i det reklamfria och "oberoende" svt. Bara att gratulera svenska kyrkan, men det borde vara möjligt för fler företag och organisationer att göra det samma, och att vi slapp det där med television som var statlig. Leijonborg snuddade vid det tidigare i veckan, men tappade de väsentliga delarna om avskaffande av tv-licens och att inte särprioritera något specifikt medium.

Men, förespråkare av svt och påven har i alla fall någonting gemensamt, och det är förespråkandet av finkultur. Det människor faktiskt vill se på tv eller spela på sin ps2 eller dator räcker inte, utan något bättre skall till (och helst skall någon annan betala för det). Personligen så tror jag lite våld och mainstreamkommersiell tv är sundare i längden.

Efterlysning: ämne till spelrelaterad B-uppsats

Nu tänkte jag utnyttja bloggen till max, och eftersom jag har lite idétorka, hoppas jag att få in så mycket galet som möjligt.

Jag ska börja skriva B-uppsats inom ämnet spelanalys. Det innebär att jag har exakt tio veckor till förfogande för att få ihop någon form av vetenskaplig text som handlar om något som kan knytas an till spel. Problemet är att jag lider av dålig fantasi, och inte har en blekaste aning om vad jag skall skriva om.

Eftersom jag vet att en hel del av bloggens läsare är spelintresserade på ett eller annat sätt, så tänkte jag efterlysa så galna idéer som möjligt över tänkta ämnen att skriva om. Se det som en chans att få reda på det där om spel du alltid undrat över, nån fråga du vill ha bevisat, eller tycker att du vet precis vad jag ska ägna mina närmaste tio veckor åt. Bestämmer jag mig för någon av idéerna lovar jag att på något sätt lägga ut analysen här sedan, annars får ni använda er av den svenska offentlighetsprincipen och söka upp den själva...

De tankar jag haft hitintills har handlat om genusanalyser (beyond good and evil), spelberoende och barn (dissa fair play), samt censur och våldsbilder i spel (postal 2). Problemet är att även det är breda ämnen (man kan göra genusanalys på allt) och specifika frågor tas tacksamt emot, antingen via kommentarer eller mail (under "kontakta mig").

Maya-humor...

Okej. Jag vet att det här vare sig är politiskt korrekt eller kanske lämpligt att posta här, men när man suttit tretton timmar i skolan för att få ihop ett animationsprojekt, så är det här humor på hög nivå.

En uppdaterad version av vår(min projektgrupps) karaktär(Roger) skulle constrainas till en gammal version. Maya(3D-programmet) gjorde fel bland tracksspåren, och istället för att visa en enda animation, så visar den två olika.

Deadline på fredag morgon. I skrivande stund krånglar muster och det verkar som att det blir manuell rendering på ett mindre antal burkar. Jag fick gå-hem-tidigt-dispans från min grupp eftersom jag måste till skolan först i morgon bitti. Har inte ens hämtat ut datorn som borde stå någonstans på posten vid det här laget. Ett säkert tecken på att ha mycket att göra...