Digital integritet, kvotering och pirater

Det är jul och obligatorisk ledighet och familjesamkväm. Själv har jag hunnit med både det och att skriva för Kvällsposten. I förra veckan klagade jag lite på kvotering och positiv särbehandling på våra kära universitet. Varför det är fel kan du läsa om här.

---

På juldagen skrev jag om moderna former av skattskrivning, summerade några av gångna årets övervakningslagar och tar upp både Swift och Acta. Digital integritet känns som ett ständigt återkommande ämne, och den viktiga texten hittar du här.

---

I piratpartiet pågår det just nu ett provval. Jag har inte skrivit om något annat partis diton denna gången, och egentligen har jag inte koll på PP:s heller (men ser fram emot att läsa listor). Om jag skulle gå efter folk som jag känner och är trevliga afk skulle jag vilja pusha lite extra för Emil Isberg, Jacob Dexe, Jonas Bergling och Klara Tovhult. Emil och Jonas känner jag och jobbade med på dreamhack innan pp ens existerade. Jacob är en jordnära och stabil liberal från Lund, och Klara är mycket, och lyckas formulera saker som det här. Men, jag är inte piratpartist, så jag har ingen aning om hur någon av dem fungerar i partiet. Det är bra personer i alla fall, så nu vet ni det.

Bistånd, LAS och FRA

Jag har varit inne och vikarierat lite på Kvällsposten i veckan, vilket bland annat resulterat i en ledare om ungdomsarbetslösheten där jag jämfört lite med Danmark och klagat lite på turordningsreglerna i LAS.

---

I onsdags var jag uppe i Stockholm och höll i en workshop om framtidens biståndspolitik, på ett seminarium med bland andra biståndsministern Gunilla Carlsson. Allt dokumenterades med hjälp av Etherpad och padden från mitt pass ligger här. Jag deltog också i ett panelsamtal med bland andra Joakim Jardenberg. Tyvärr blev det ett lite skevt samtal där tillgång till mat ställdes mot tillgång till information.

Gunilla Carlsson gör i alla fall ett bra arbete för att vara minister, och jag gillar att hon trycker så hårt på informationspolitiken. Se bara avsnitten under ICT4D och transparens här. Sen skrev jag en ledarkrönika på ämnet till Kvällsposten också. Du hittar den här.

---

Dessutom ligger ett sammandrag ute från inkonst-tv. Jag är med ungefär 16minuter in. Jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera programmet, så jag låter bli. Tycker i alla fall det är lite synd att sändningen inte låg kvar på webben direkt efter, utan togs bort och klipptes om. Har inkonst-tv inte hört om bambuser?

---

Sen tänkte jag ta och lägga mig i monogamidebatten också, men hänvisar till bästaste Lisa så länge. Å så vill jag rasa lite på surfa lugnt. Men även det får vänta. Förstår ni inte varför är det bara att ta en titt på den här.

Svalan har lyft

I går kväll var jag med i Inkonst-tv här i Malmö, och höll en kort monolog om bland annat FRA. Sändningen verkar inte ligga kvar på nätet, men borde dyka upp här någonstans inom en inte allt för avlägsen framtid. Eftersom ämnet är aktuellt (i dag kopplas FRA in kablarna), får ni här ungefär vad jag sa, i textform:

---

Varför är kameror den lösning som ses som bäst, när det gäller att förhindra överfallsvåld? När det är bevisat att gatlampor hjälper så mycket mer? Skall man verkligen känna sig trygg när man vet att någon hela tiden tittar? Det, verkar i alla fall staten tycka. ”Kameraövervakning för din säkerhet” så står det på informationsskylten jämte uppsatta videokameror runt om i stan.

Kameror, uppspikade i butiker och på offentliga platser, är en tydlig form av övervakning. Vi kan se kamerorna, och vi vet att vi är övervakade.
Vad som inte syns lika tydligt är den digitala övervakning som blir allt mer utspridd. Den som bevakar och övervakar nästintill all kommunikation som sker via ett längre avstånd. Jag tänker på mobiler och på nätet. För i morgon, den första december, kopplas kablarna in till FRA, Försvarets Radioanstallt.

FRA kommer övervaka all digital kommunikation i realtid. Uppgifter samlas in, och i värsta fall lämnas vidare till tredje land. Personer som befinner sig innanför sveriges gränser skall vara skyddade från FRA:s stora fisknätsfilter. Men alla som rör sig på sajter som står på plats utanför sverige, det vill säga i princip alla som använder nätet, riskerar fångas upp, om än bara för en liten stund.

Uppgifter som rör svenska medborgare kommer troligen förstöras. Men om man råkar komma från fel plats, eller prata med fel personer, behövs det inga särskilda skäl för att FRA skall få spara på våra privata samtal. Med FRA får vi en myndighet som får lov att föra register över uppgifter som rör sexualitet och politiska åsikter. Säpo får ta del av dem, och med bara ett par små uppluckringar av dagens regler, kommer även myndigheter som migrationsverket att få del av samma uppgifter. Det är inte en dystopi, för så löd det ursprungliga förslaget.

FRA-kablarna kanske inte kommer drabba dig och mig personligen, men det är ett litet steg i helt fel riktning. Vad som sällan nämns i debatten, är att vi redan i dag, inom ramen för hemlig teleavlyssning, har gett staten möjlighet att spåra vår digitala kommunikation. Polisen får läsa mail och digitala konversationer från personer som inte är misstänkta. Och det räcker om de råkar ha kontakt med ”fel” människor. Faktum är att lagarna kring teleavlyssning inom vårt egna land är lösare reglerat, med färre skyddsnät, än den stora massövervakning som startar i morgon.

Minaretförbudet i schweiz, slöjförbud och övervakningskameror som ser till att folk beter sig enligt normen. Skolan är redan där. Föräldrar, elever och rektorer vill ha fler kameror. Skadegörelse används som argument. Men det blir lätt att använda kamerorna för att inskränka i den personliga integriteten, se till att ett slöjförbud efterhålls, eller hålla koll på vilka personer en elev träffar eller umgås med. Eller varför inte, vem som snackar skit om läraren?

Intoleransen och övervakningsivern drabbar ofta kvinnor först. Det är ju en grupp som skall skyddas. Offerstigmatiseringen är total. Kamerorna på möllevången försvaras för att tjejer skall slippa bli våldtagna, register på nätet skall fånga sexförbrytare, och teleavlyssning skall förhindra trafficking. Alla är hedervärda mål, men de helgar inte medeln.

Med fel person bakom övervakningsstationen riskerar övervakningen som trygghetsskydd slå tillbaka mot dem som är utsatta. Personen som flyr undan en misshandlande partner får svårare att gömma sig. Personer som flyr ifrån förtryck på grund av sitt kön eller sexuella läggning riskerar se sina privata uppgifter lämnas vidare till tredje land. Och i värsta fall klassar svenska myndigheter dem inte tillräckligt illa ute för att få stanna.

Nätaktivisternas kommunikation övervakas, och den som råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle riskerar att råka illa ut. Förtroendet mellan en troende och en präst riskerar bli någonting öppet som fler får ta del av. Det blir svårare att prata om känsliga saker på distans.

När datalagringslagen gick igenom i tyskland slutade människor prata om känsliga saker via nätet. FRA skummar igenom all information, och även om det är hårt reglerat idag, riskerar skyddsnätet luckras upp i morgon. Vi lever under de små stegens tyranni, och det gäller att säga stopp redan nu, innan vi hamnar i en skyddad kontrollerad värld där friheten är liten.

Integriteten är allt vi egentligen har.

Tekniktillit och ointresserade politiker

Jag var på konferens i Köpenhamn igår, och lyssnade bland annat på utomordentlige Mark Klamberg. Det hela resulterade i en krönika i dagens Kvällsposten. Av någon anledning har tyvärr signaturen fallit bort, men tills dess att de fixar det, kan ni ju veta att det är jag som skrivit den.

Här hittar ni krönikan. Tekniktillit och otekniska politiker är temat.

ACTA, tullen och internet

I dag skriver jag om ACTA på Kvällspostens ledarsida. DN hade ju en rätt avslöjande artikel för ett par dagar sedan, som motsade rätt mycket av vad de borgerliga i näringsutskottet på Newsmill hävdade att ACTA handlade om. Karin Pilsäter blånekade.

Här kan du hitta det amerikanska dokumenten som läckt, och här finns de kanadensiska. För den som är nyfiken på hur tullens befogenheter att beslagta turistkopior av kända märken fungerar i Schweiz finns det en artikel här. Jag skulle tippa på att det är något liknande som ett skräckscenario-ACTA skulle fungera.

För den som skulle tvivla på att ACTA inte skulle handla om utökade tullbefogenheter eller handla om internetreglering, rekommenderas i synnerhet de kanadensiska dokumenten, där det finns en lista över punkter som diskuteras och förhandlas. Ett par av dem låter så här, min fetstil:

- "Provide customs authorities with ex officio powers to target, detain, seize and destroy counterfeit and pirated goods, as well as circumvention devices"

- "Provide customs authorities with ex officio powers to seize and destroy products confirmed to be counterfeit at the request of IP owners"

Hax skriver här, Isobel här och Karl Sigfrid här.

Ipred - fem år senare

Ipred-direktivet har varit lag i fem dagar. Tänk fem år framåt. Fildelningen har sjunkit drastiskt, internettrafiken avtagit väsentligt, och alla de musikskapare, författare och filmfolk landet över har fått tillbaka hoppet om exemplarförsäljningen. 1990-talets musikunder med Roxette och Ace of Base kan återuppstå, svensk film ser nya Bergman-dagar och Gulliou har börjat på sin nya thriller-serie om Hamiltons dotter.

Runt om i landet har hemelektronikkedjor som Siba och Elgiganten ökat sina ordrar på CD-spelare. Mp3-funktioner eller datorhögtalare behövs inte längre, då all framtidens musik kommer distribueras via cd-rom eller iTunes-store, där den senare kräver en specialipod med högtalare för att kunna spela filerna för fler än en person. Något annat kommer ju kränka upphovsrätten.

I samband med att Youtube spärrades (de kunde ju i Kina) har Svt storsatsat på tio säsonger av Voxpop där de fem stora skivbolagen sponsrar med rättigheterna för att den statliga tv-kanalen skall göra reklam för deras musik på bästa sändningstid. Britney Spears, Kiss och Metallica får alla ställa upp på videoklipp med one-linern: "det ärw duwe såm bewstämwer huwr listan i woxpåp skaw ce ut - ringw och röwsta" (röstning är ju alltid demokratiuppmuntran). Måns Zelmerlöv blir castad som programledare och efter att MTV förbjuds (sms-tjänsten som rullade längst ner blir klassad som olaglig spelverksamhet och censureras för att bevara landets oligiopol) är programmet det enda som lagligt sänder musik på tv.

I samband med att alla öppna nätverk försvann skapades "IT-ID". Ett virtuellt personligt ID-kort som krävs för att komma ut på Internet över hela landet (det var alliansens förslag för att lösa datalagringsdirektivet). Till ID-numret knyts all information om informationssökning/surf, mail och chatt som användaren gör, och lagras i en nationell databas. Myndigheter eller polis får givetvis inte tillgång till uppgifterna - om inte personen misstänks för ett brott som kan ge fängelse, eller om fallet rör internationella relationer. FRA och Säpo har tillgång till all information i förebyggande säkerhetssyfte. Allt för att garantera medborgarnas trygghet och säkerhet.

Det är inte längre några problem att surfa trådlöst, och den som försöker ta sig in på sajter som sysslar/tillhandahåller med vapen, porr, spel, upphovsrättsskyddat material eller något annat omoraliskt, stoppas snabbt av polisens filter som direktrapporterar alla försök till "IT-ID":s databas och markerar intrånget. Den med markeringar får svårt att hitta en anställning där kontakt med barn, gamla och sjuka är en del av arbetsuppgifterna.

Hur gick det då med upphovsmännen? Jodå, de mår bra, för att kunna ge ut en skiva krävs det att ha hamnat i finalen för antingen den stora Höst-tävlingen (gamla idol) eller den stora Vår-tävlingen (gamla melodifestivalen). Lyckas man att ta sig förbi den stenhårda branschjuryn kan man bli licensierad musiker, släppa skivor och få material från upphovsmännen. Utan beskydden från de fem stora bolagen finns det inget sätt att nå ut med sitt material.

All kopiering av digital media är sedan länge förbjuden. Det hotade ju upphovsrätten.

Kameraövervakning

På min gamla gymnasieskola har de placerat 12 kameror "för att förhindra skadegörelse". Någon har varit kreativ med kamerornas budskap, och min lillebror (som går på skolan nu) har dokumenterat förändringen...

I morgon träder Ipred i kraft.

Med Kina som föredöme

Jag var i Istanbul förra veckan, och fick ofrivilligt bråka en hel del med internet. Inte så mycket för att jag inte kom fram till vissa sajter. Förutom ett notoriskt error vid msn-uppkopplingsförsök på universitetsanslutningen jag satt vid ett par gånger, hade jag inga problem med att komma in på vare sig youtube, bloggar eller några andra sajter. Däremot fick jag berättat för mig att bland annat youtube var förbjudet, men att alla besökte sajten ändå.

Mina bråk med internet bestod snarare av att det fanns så dålig tillgång till det. På konstfakulteten hos ett av landets största universitet var uppkopplingsmöjligheterna begränsade till en bemannad datasal med åtta datorer och ytterliggare ett par tp-kablar för laptops. Trådlöst internet var helt förbjudet (på alla landets universitet t.o.m.?) på grund av "säkerhetsrisken". Utanför datarummet stod minst lika många datorer med tillhörande plattskärmar, en stor vägg-tv och projektorer, upptagna med att screena videoinstallationer på vägen till hål-i-marken-toaletten längre bort i samma korridor.

Jag är därför inte så förvånad över att DN berättar om Turkiet och Australien som de värsta internet-censur-länderna. Jag är mer förvånad över att inte mer sägs om den kontroll som håller på att ske här. Ekonomiska partsintressen får orimlig makt över simpla kopior och systemet närmar sig en stor A.I.-inspirerad Dr. Know (fast utan en snygg prostituerad Jude Law som kan hjälpa oss att betala).

Till skillnad från Turkiet, där spärrar är enkla att ta sig förbi, håller vi i Sverige på att bygga upp ett kontrollsystem, så omfattande att spärrar både kan bli olagliga och verkningslösa. FRA-lagen har redan gett Försvarets radioanstalt möjligheten att övervaka allt i realtid. Datalagringslagen påtvingar lagring av all trafik, Ipred ger privata intressen rätt att registrera personuppgifter och dödar de få öppna nätverk som finns kvar. ACTA-avtalet skall vi inte ens gå in på.

Förhandscensur blir överflödigt då allt fler idkar självcensur och undviker kontroversiella sajter för att slippa alla eventuella misstankar. Fast, för att citera Liza Marklunds senaste krönika: "Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju".

Filter på nätet är aldrig okej. Vare sig det handlar om censur eller övervakning.

En folkrörelse är fler än hundra PR-konsulter

I går blev det bara ett kortare ironiskt inlägg om DN:s så kallade "granskning" av FRA-upproret. Hela artikeln kändes som ett slag i magen, utan idé att ens försöka förklara. Dessvärre verkar DN ha fastnat för tesen att FRA-motståndet skulle vara driven av konstgräsrötter i stället för folkligt engagemang, så det är dags för ett par rader till.

Mitt, och flera andras engagemang mot FRA-lagen började redan i januari/februari 2007. Det var då lagrådsremissen skickades ut och gick igenom. DN skrev då om oense ministrar, och Ny Teknik berättade om hur förslaget skulle kuppas igenom under julledigheten.

Den 26 februari 2007 startade piratpartiets Christian Engström en namninsamling, som på ett par månader samlade över 4000 namnunderskrifter. Det här var när Piratpartiet fortfarande var relativt litet, och höll på att återhämta sig efter valrörelsen 2006.

I början av juni 2007 höll flera av de politiska ungdomsförbunden tillsammans med Piratpartiet demonstrationer för medborgarrespekt. Det var i skuggan av både FRA-lagförslaget, buggningsförslaget som debatterades friskt då, datalagring, och ett-årsdagen efter razzian mot Piratbay. Politiska ungdomsförbund mellan höger och vänster stod blandades med både Piratpartister, Piratbyrån och vanliga engagerade medborgare.

Under hösten 2007 och våren 2008 fortsatte vanliga människor utan det minsta konstgräs vara arga, men det gav inte särskilt mycket mediagenomslag. Två veckor innan FRA-lagen var det fortfarande relativt tyst i media.

Sen kom stoppafralagen.nu med sin berömda helsideannons. Jag och alla andra som inte har DN:s pappersupplaga på köksbordet såg den aldrig, men kanske var det det som fick tidningarna att börja skriva. I samma veva länkade Piratebay med tusentals besökare vidare till stoppafralagen.nu från sin förstasida och om det inte fanns bloggbävning tidigare kom den i alla fall då.

Jag vet inte varför DN jagar konstgräs i stället för engagemang, men för mig som befann mig utanför stockholm, märkte jag inte av vare sig PR-byråer eller några pengar. Även om nämnda personer i artikeln var aktiva och engagerade, tvivlar jag på att det på något sätt var avgörande för att så många blogginlägg skrevs, och att så många människor blev arga och frustrerande. Det klarade lagstiftande politiker av att framkalla alldeles utmärkt själva. Om någon fick betalt är det väl trevligt för den personen, men det gör inte alla tusentals gräsrötter till fejk.

Om det är någonting DN:s så kallade "granskning" av FRA-motståndet har visat, är det att det tydligen krävs en betald helsidesannons i nämnda tidning för att ett gräsrotsuppror skall tas på allvar. För tydligen har både DN och politiker märkt den och PR-makare framför alla arga och upprörda människor. Enligt DN "finns inga gränser för påverkansmöjligheterna" om bloggare avsätter arbetstid, eller får betalt för att skriva om politiska frågor. Alla ändlösa timmar fritid är tydligen inte lika betydelsefulla.

De fyratusen personer som protesterade våren 2007 blev mångfaldigt fler under 2008. Facebook blev stort i Sverige, fler började blogga, sociala nätverk på nätet växte och folk började se sin personliga integritet allvarligt hotad. DN borde lära sig att en folkrörelse är större än en handfull PR-konsulter.

Jag har ingen egen vilja

Med anledning av den här artikeln vill jag bara påtala att det givetvis är PR-byråer, Henrik Alexandersson, Erik Lakomaa, Amanda Brihed, Stoppafralagen.nu och Piratpartiet som såg till att jag den 9 januari 2007 för första gången skrev om FRA-lagen på den här bloggen.

Givetvis är hela mitt arrangemang välregisserat, jag har ett hemligt konto i Schweiz som betalar ut jämna femsiffriga belopp till mig varje månad från en anonym anti-övervakningsförespråkare, bara jag skriver minst tre blogginlägg om ämnet. När jag inte studerar (min utbildning är givetvis bara ett spel för galleriet), springer jag på hemliga möten med pr-konsulter och partiledare, allt för att planera nästa drag bland attacker mot regeringen som ju bara vill övervaka mig i all välmening.

För det finns ju inga gräsrötter som engagerar sig om ingen smartare hjärna står bakom, och det finns ingenting som heter deltagarkultur.

Med en mur av oviktigheter

"Man kan gissa att allt fler av oss numera har privatliv på två nivåer – ett för offentligt bruk och ett som verkligen är privat. Man får rentav hoppas att så är fallet. Låt vara att Wolfgang Sofsky inte förmår övertyga om allt men mig övertygar han åtminstone om att vi i långt större utsträckning behöver reflektera över vad det privata betyder, och att vi behöver det privata – politiskt men också (och kanske framför allt) existentiellt. " - Merete Mazzarella i SvD.

Kanske är det så att de personliga oviktigheterna skapar en skyddsmur mot det viktiga privata. Facebook, twitter och dagboksbloggar blir självförsvaret mot övervakningen, med förhoppningen att de känsliga detaljerna försvinner i bruset av trivialiteter.

För att tackla tvångsinsamlingen av privatlivsdatan skapar vi vår egen bild av oss själva, redo att lämnas ut. Den som inte finns på nätet måste ju ha någonting att dölja, det rena mjölet i påsen visas upp och lyfts fram för att vi inte har något annat val. Bara skumraskar verkar i skuggan.

Datalagring på rätt grunder

EG-domstolen har kommit fram till att EU:s beslut om datalagring var taget på rätt grunder, och därmed fortsätter vara giltligt. Datalagringsdirektivet är antaget som ett handelsdirektiv, vilket i EU inte kräver enighet bland medlemsländerna, till skillnad från direktiv som rör rättsområdet.

Det är alltså fritt fram för Beatrice Ask och regeringen att fortsätta hyckla, införa direktivet med mer än miniminivåer och le och se glada ut lagom till parlamentsval och EU-ordförandeskapet.

På fel plats vid fel tidpunkt

Polismetodsutredningen för "mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen" presenterades i slutet av förra veckan. Liksom flera andra förslag drar utredningen en ordentlig snara kring den personliga integriteten.
Oskyldiga behandlas som brottslingar och förslaget låter polisen lägga beslag på internet- och teleoperatörernas kundregister.

I dag skriver jag i Kvällsposten om polismetodutredningen som presenterades i fredags. Utredningens rubriken är "En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen", något missvisande, eftersom det nästan bara är för journalister som drabbas av hemlig teleavlyssning som villkoren blir mer rättsäkra.

Läs först artikeln, och sedan följande kommentarer för rätt ordningsföljd i resonemangen.

Karl Sigfrid har lyft upp att utredningen tangerar Ipred-direktivets område och gör en tvärtomvändning för förslaget. Eftersom att Ipred ger upphovsrättsinnehavare ökade befogenheter måste polisen få minst de samma. Pirater som Christian och Rick kommenterar på samma ämne.

DN har en ledare om mobiltelefonspårningen och varnar för att befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Om lagen går igenom kan det finnas goda poänger att lämna mobilen hemma under demonstrationen, kärleksmötet eller andra känsliga tillfällen.

Otyg lyfter fram två viktiga delar i utredningen. Den ena är att kravet på domstolsbeslut för hemlig teleavlyssning skippas som princip. Två stora undantag föreslås. Den andra delen är att med att utöka polisens möjligheter för att få fram abonnemagsuppgifter, frångår regeringen löftet om att inte "jaga en hel ungdomsgeneration". Småskalig fildelning, kopiering av enstaka filmer eller en handfull låtar, är upphovsrättsbrott som polisen nu tillåts jaga i större omfattning. Ungefär den ungdomsgeneration som Reinfeldt lovade undvika.

Sakta men säkert slår regeringen sönder allt som har med personlig integritet att göra. Snart har vi en vilande övervakningsapparat som vilken fundamentalist som helst skulle bli lyrisk över. Det enda som saknas är att några register skall samköras, i effektivitetens/säkerhetens/integritetens namn, för att få system som kan täcka geografisk plats någon befinner sig på, vad som sägs och vilka som kommunicerar.

Eller så slutar vi vara naiva och säger stopp direkt.

"Change", fast åt fel håll...

Jag vet inte riktigt vad det var som fick det amerikanska Piratpartiet till att stödja Barack Obama i presidentvalet. Kanske hade de hoppas på förändring i den amerikanska upphovsrättspolitiken. Förändring kommer de troligen få, fast i så fall åt fel håll.

Obama har handplockat två jurister direkt från upphovsrättslobbyn, något som knappast är överraskande med tanke på att den något dåligt granskade vicepresidenten(nej, jag har inte varit bättre) Joe Biden, tydligen har en historia som anti-fildelningsaktivist.

Själv varnade jag för demokraterna i fildelningsfrågan tidigare i år. Både Hillary och Obama har nära kontakter med Hollywood med gigantisk nöjesindustri, och även om det säkerligen hjälper för att vinna val, lär stödet vara svårare att behålla med en restrektiv politik inom området. De stora lobbyorganisationerna RIAA och MPAA lär inte sitta tysta om de tror de har en chans att få igenom handelsavtal som ACTA eller hårdare krav mot fildelare.

Utnämningen av juristerna pekar på en utveckling åt fel håll. Återstår att se hur mycket det kommer påverka oss på hemmaplan. Utfallet kring ACTA-avtalet verkar bli viktigare och viktigare för varje dag som går...

Varning för självcensur

I dag skriver jag om datalagring och självcensur i Kvällsposten:

"Fast det är väl enklare för regeringen att lagstifta om ett massomfattande datasystem, lassa över kostnaderna direkt på konsumenterna och slippa ta tag i problemen på allvar.
Det är ju bara det öppna samhället och den personliga integriteten som drabbas av datalagringen. Något som få verkar värdera särskilt högt.
Eller?"

Samtidigt kör Storbritannien på ännu mer omfattande register och kränga ut verksamheten till privata operatörer. På hemmaplan vill socialdemokraterna förbjuda öppna nätverk för upphovsrättens skull.

Siffror, placeringar, grafer och protokoll

Tre dagar in på det nya året. FRA avlyssnar nu med lagstöd allt som passerar landsgränsen i kabel. Inklusive det här flödet, även om FRA redan förra året titt som tätt var inne här. Men tills dess att jag lär mig vettig kryptering får jag passa på att hälsa FRA välkommen till både mail och annan kommunikation. Nu till några iaktagelser a´la 2009:

- I slutet av förra året, närmare bestämt i tisdags hade jag en ledare i Kvällsposten som handlade om det skifte som skett i jämställdhetspolitiken. Alliansen har faktiskt lyckats med att snacka mindre siffror och tillämpat mer allvar och handling. Nu visar det sig att handlandet i utnämningspolitiken också återspeglat sig i just siffrorna. När regeringen rekryterat till statliga positioner har större fokus legat på meriter istället för kompisskap, vilket lett till att cheferna i större grad har bakgrund som speglas i befolkningen. Fler kvinnor och invandrare har fått statliga toppjobb med en regering som lutat åt höger.

- Enligt Bloggen Bents omröstning är denna bloggen landets femtonde bästa politiska blogg. En placering ner från förra året, men med mer än dubbelt så många poäng. Tackar och bockar alla som röstat. Med tanke på att jag vare sig gjort någon reklam för omröstningen eller utmärkt mig något särskilt under året är det smickrande att fortfarande stabilt hänga med i det där som kallas för toppen. HAX vann välförtjänt om man nu kan jämföra bloggar med varandra.

- Leo Erlandsson har satt ihop en tredje axel till Political Compass-grafen. Du hittar de något subjektiva, men nyttiga frågorna här. Jag är tveksam till att direktöversätta lagar från cyberspace till IRL, annars är jag så långt åt det integritetsvänliga hållet det går.

- Jag har börjat läsa igenom den långa förundersökningen till piratebay-rättegången. Den finns som pdf-fil här, och Marcin skriver mer. Själv hade jag gärna sett någon av alla juridik-bloggar kommentera det tekniska i att åtala någon för att tillgängliggöra länkar (eller filer som i sig länkar vidare).

2008 - övervakningens år

2008 var ett år av övervakning:

"Det är lätt att förstå oron för det senaste årets lagar och förslag. Det där med personlig integritet blir lätt både personligt och känsligt. Dock har de allra flesta lagar som föreslagits under året också innehållit omfattande integritetsskydd och paragrafer som syftar till att de inte ska missbrukas. Där har kritiken fungerat.
Å andra sidan är man naiv om man inte tror att de kommer att missbrukas. Tillsammans visar förslagen och lagarna en trend mot ett allt mer slutet och övervakat samhälle."

Ur dagens ledare i Kvällsposten. Ett gott nytt år önskar jag alla läsare. Jag återkommer 2009.

Sosse-Ipred

Socialdemokraterna har bestämt sig för att vara för Ipred med några mindre tillägg. Bland annat det här:

"Samtliga rättighetsinnehavare bör därför samlas i en gemensam organisation som handhar alla begäranden om utelämnande av identiteten bakom en IP-adress samt sköter det efterföljande arbetet. Detta skulle minska antalet personer som har tillgång till materialet samt förenkla Datainspektionens granskning. En branschövergripande samordning skulle dessutom kunna ha en återhållande effekt som enklare kan åstadkomma en gemensam branschpraxis. Samtidigt minskar också förekomsten av en enda välkänd organisation och logotype möjligheten för bedragare att ge sig ut för att företräda upphovsrättsinnehavaren och kräva skadestånd i dennes namn."

Om nu socialdemokraterna menar allvar med förslaget, vad händer med de upphovsmän som vill skicka ett tackbrev? Vad händer med den som inte vill stämma sina fans om paraplyorganisationen får fram ett intrång per automatik? Vad händer med den som vill begära skadestånd på en, säg lägre, summa än praxis?

För att inte tala om det enkla att ip-adresser kan variera med tid, och den information som en upphovsrättsinnehavare med ipred kan få fram genom en domstol bara gäller ett intrång. Om socialdemokraterna vill få fram många intrång på ett enda domstolsbeslut är det en rätt skarp och väsentlig skärpning mot regeringens proposition.

Dags för datalagring

Beatrice Ask om datalagringsdirektivet...

i SvD, 8/10-2005:

"Som förslaget ser ut i dag kan inte vi stödja det. Regeringen kan inte visa vad det kostar och det är dessutom väldigt integritetskränkande."

i CS, 13/4-2005:

"Förslaget är dåligt. Jag är inte mycket till att tvinga operatörerna att lagra all information. Dels kostar det för mycket, dels ger det för litet tillbaka."

i Sydsvenskan, 21/2-2006:

"Nu ska man tillsätta en utredning i justitiedepartementet för att utreda hur det ska genomföras i Sverige. Om man driver ett sådant här förslag så hårt så lever man ju i föreställningen att det är tillräckligt klart för att genomföras i Sverige"

och

"Vi har ställt många frågor under resans gång utan att få några svar, alltifrån kostnaderna till hur avgränsningarna ska göras."

i GP, 27/7-2005:

"Förslaget förändras ju hela tiden, men hittills är jag väldigt tveksam, för att inte säga helt emot."

och

"Vi moderater tycker att man måste vara väldigt varsam med den personliga integriteten. Det finns bra argument för vartenda intrång men sammantaget kan det bli för mycket. När vi gör intrång ska det vara effektivt och nödvändigt. I det här fallet ser jag en risk att de vi vill åt bara låter sin trafik gå på andra vägar."

och

"Mitt intryck är att flera partier tycker att det är väldigt bra med brottsbekämpning, så att de bara följer med."

i CS, 23/9-2005:

"I det pressmeddelande jag har står att operatörerna ska lagra alla trafikdata i ett och ett halvt år. Jag har inte fått reda på vad kostnaden blir. För en och en halv vecka sedan fanns det inget underlag."

och

"Oss emellan vet han [Thomas Bodström, min anm.] ingenting om datorer. Han har sagt till mig att polisens kostnader är tolv miljoner kronor för lagring. Men det har ju ingenting att göra med de framtida kostnaderna."

och

"Jag ifrågasätter hur effektivt det egentligen är för brottsbekämpningen. Det kostar mycket och det är ett problem ur integritetssynpunkt. Allvarligast är att man kan se precis på vilka hemsidor du har surfat."

och

"Vem tror på honom? Dessutom läcker alla register. Och det är en gigantisk historia för operatörerna."

Alla uttalanden ovan kommer från tiden innan Beatrice Ask blev justitieminister. Nu har datalagringslagen börjat diskuteras hos regeringspartierna inför implementeringen av lagen, och det är moderaterna som vill ha längre datalagring än EU:s miniminivåer. Bodström jublar (vad säger Sahlin om datalagring?), Advokatsamfundet är kritiska, och själv tycker jag det är en fråga Sverige borde ta strid för i EU. Om det är något direktiv vi skall vägra införa är det datalagringsdirektivet.

Det där med nätet

Det är med lite stolthet jag läser om de borgerliga ungdomsförbundens senaste eskapader. Under valet 2006 var liberala ungdomsförbundet (som jag då tillhörde), det enda borgerliga ungdomsförbundet som var för fildelning. I dag kampanjar CUF genom att dela fil (jag och Saga var först!) och Moderata ungdomsförbundet har bestämt sig för att vara för all fildelning som inte sker för kommersiellt bruk. Fina idéer skall kopieras i mängder.

Fildelningsfrågan är kanske en generationskrock, men med en långt bredare spridning.

När jag blir gammal kan jag berätta för barnbarnsbarnen om mina första möten med internet. När jag som nio-tioåring sökte efter spännande saker via altavista, skaffade min första hotmailadress och chattade i öppna chattrum på aftonbladet. Eller när jag var 12-13år och skapade min första hemsida, med (upphittade & kopierade) högjudda midifiler som bakgrundsljud, blinkade gif-animationer och egenritade bilder i Paintshop-pro. Och jag erkänner; jag har gjort dokument med stora illgröna comic sans-rubriker.

I dag är internet inte längre en spännande sak som fanns på persondatorer i skolan eller på fritids, utan en del av min vardag. Jag är ungefär lika beroende av internet som jag är av el. Jag kan klara mig utmärkt utan båda en kortare period, men det underlättar min vardag väsentligt. Kanske borde vi sluta jämföra internet med tv, film, tidningar och andra medium och istället se det som en bit infrastruktur i klass med elen. Inse att tillgång till uppkoppling måste få ske på samma premisser. Lika lite som man skall behöva visa id-kort för att gatlampan skall lysa över en, lika lite ansvarar elbolagen för vad som händer i skenet av samma gatlampa.

I takt med att allt fler tjänster, sysslor och nöjen flyttar ut på nätet, kommer också den politiska klåfingrigheten. Enligt devisen om att allt som kan regleras också skall regleras utkämpas maktkampen över nätet. I ett system där de digitala ettorna och nollorna inom vissa enkla ramar tillåter enorma mängder frihet utan att någon kan skadas fysiskt, är gränslanden stora. Med möjligheter till oändliga kopior av allt innehåll och all information, utmanas de makthavare som tjänar på att tillgången är begränsad.

När makthavare febrilt misslyckas med att reglera kommer alarmrapporterna om "otrygghet på nätet" och andra "farligheter". Ung som gammal utmålas som mindre vetande, och ansvaret läggs på staten som inte vidtagit tillräckliga åtgärder. Vuxna människor behandlas som barn, och barn behandlas som om de alla voro föräldralösa.

Några ropar efter integritet. Andra menar att integriteten redan är såld när privata bilder hamnar på facebook och dagboksbloggarna gladeligen visar bild på kvällens outfit, senaste hånglet eller vad man åt till frukost. Under presidentvalskampanjen i USA arbetade valstrateger med "overflow". Om en dålig nyhet dök upp såg man till att de försvann i bruset av något annat. Kanske är de personliga bloggarna ett tecken på samma sak. Delar vi bara med oss av tillräckligt många irrellevanta saker, får vi ha det som är viktigt för oss själva.

Oavsett vilket är det en stor skillnad på vad någon väljer att göra, och vad någon annan bestämmer över någons huvud. Fler regleringar gör sällan saker och ting bättre. I synnerhet inte när det gäller nätet.