Död till bloggen, länge leve bloggen!

Nu har jag slutat blogga på Frihet, fildelning och feminism. Mitt nya hem på nätet blir johannanylander.se och det finns en rss-feed här.

Uppdatera i rss-läsaren och följ med till min #framtid.

Tiotal på riktigt

Det är nytt år, och kanske borde jag summera det gångna på ett fint och käckt sätt. Men jag undviker. Bloggen har, förutom undantag som mitt inlägg om hur man ligger med feminister, till största delen handlat om saker jag gjort på andra ställen. Som att skriva i en viss kvällstidnining.

Signerade artiklar av mig från förra året återfinns prydligt uppradade här, och jag räknar till ungefär femtio stycken. Nu senast innan nyår skrev jag om det kommunala raketförbudet, och nu i veckan har jag skrivit om snygga politiker. När det gäller raketförbud vill jag poängtera att jag bor i ett bostadsområde där det skjutits raketer från lucia fram tills nu. Raketförbud till trots. Så bra hjälper det.

En mer personlig årssummering fanns på twitter: "Gjorde konst i Istanbul. Köpte lägenhet. Kvälllstidningsjobb i Sthlm. Separerade. Ställde ut konst i Istanbul. Köpte egen lägenhet." Det där med att vara i Istanbul och köpa lägenhet i Malmö hade läskiga dejavu-känslor över sig när det skedde andra gången.

Beroende på hur saker och ting går under året, kommer det troligen bli en total nedläggning av bloggen, eller ett återuppvaknande på riktigt. Det är valår vilket kommer sätta sina spår, och förhoppningsvis migrerar jag också bort från blogspot. Jag gillar att göra saker i femårsperioder, i sommar blir det fem år för bloggen, så någon sorts förändring bör allt ske.

Tills dess får saker och ting fortsätta som vanligt. God fortsättning!

Sommaren på Expressen

Lagom tills att höststormarna tar fart och sommaren drar sina sista krampaktiga andetag över landet, tänkte jag försöka komma tillbaka till bloggen och skriva fler saker än att bara summera vad jag gjort på andra håll. Det ha blivit rätt mycket sånt under sommaren, tyvärr, men det kanske är en naturlig konsekvens av att skriva åsikter på heltid. Resultatet blev 14 signerade krönikor på nio veckor, samt ett antal osignerade ledare, korta stick och blogginlägg:

Första dagen på Expressen fastnade jag inte bara i tidsödande datasupportsbyråkrati, utan skrev min första text som blev en krönika som handlade om Hägglund, apoteksmonopolets avskaffande, och regleringen av avregleringen. Ett ämne som jag avhandlat tidigare, men inte blir mindre viktigt för det, dessutom kändes monopolhat som ett bra ämne att börja sommaren på en liberal ledarsida med.

Ämnesvalen flyttade vidare till barnreklam och nätet. Konsumentföreningen i Stockholm kom med en rapport som förfasade sig över hur reklamen på nätet ser ut. Rapporten i sig är möjligen läsvärd för bakgrundsdelen som till och med får in fildelningsfråga. I övrigt slår den mest på hur matföretag utformar sina webbsidor och hur EU borde rycka in och lagstifta på området. Jag höll givetvis inte med KF.

I slutet av juni åkte jag till Gotland och Almedalsveckan. Därifrån körde jag en klassisk partiledare-ledare från folkpartiets dag och Jan Björklunds tal. Jag hann även med att skriva om fildelning, branschen och framtiden. Hemma från Almedalen ägnades en krönika åt försvarstalet för de nätbingospelande kvinnorna och en reflektion kring konserverande mammasajter.

Prideveckan kom och de politiskt korrekta skuldkänslorna får varenda ledarsida i landet att pliktskyldigt skriva några rader om HBT-frågor. Jag skrev tre artiklar. I min första krävde jag avskaffandet av namnlagen, inte bara för alla transpersoners skull, utan för att lagen är byråkratisk klåfingrig moralism. Artikeln väckte känslor, både för och emot bland både transpersoner och andra. Krönika nummer två från Pride var en rapport från invigningen, om heteronormen och om basala saker som kärlek och respekt.

Den tredje krönikan om HBT-frågor handlar om våld i samkönade relationer och är den svåraste text jag någonsin har skrivit.

Öppen källkod och mjukvarupatent har varit frågor som legat mig nära ända sedan jag började skriva för flera år sedan. Titeln "Microsoft hotar vår demokrati" må vara dramatisk, men så skrev jag också för en kvällstidning. Modeveckan framkallade en text om särskilda branschstöd och politiker som vurmar för kändisar. En kortledare och blogginlägg som jag särskilt vill uppmärksamma är den om Chávez mediefundamentalism, och som jag skrev med stor hjälp av en portugisisk nätaktivist.

Mina sista tre krönikor kretsade till största delen kring nätet och teknikinkompetens. Jag lade fram ett förslag om e-bistånd som ett viktigt verktyg mot censur och en garant för öppenhet. Sedan skrev jag om "dataspelsberoende" och moralpaniken, ett ämne som avhandlats här på bloggen flera gånger tidigare. Min allra sista krönika handlade om svensk censurering av nätet.

Två av mina osignerade texter under sommaren har uppmärksammats på andra håll. Den första handlade om ungdomsförbundens vara eller icke-vara, och jag debatterade även den med SSU:s Jytte Guteland i P1. Den andra osignerade texten var den om folkporr. Den följdes upp både med ett radiosamtal i Studio Ett (P1) och i ett morgonsoffebesök i Gomorron Sverige (svt).

Istanbul

I morgon (fredag) sticker jag till Istanbul för att göra konst. Hur mycket jag kommer befinna mig på nätet blir helt beroende på hur mycket trådlösa nätverk det finns på stan, och på universitetet jag kommer befinna mig på. Kontaktas gör jag bäst via mail (alt. sms).

Tekniskt strul?

Det verkar som att någonting strular med att komma i kontakt med den här bloggen från och till. Samtidigt har jag fått ovanligt många träffar från min gamla blogspotadress, http://johannanylander.blogspot.com. Kanske behöver några uppdatera RSS-läsaren, kanske är det blogspot/loopia som strular. Kommentera gärna i den här tråden eller skicka ett mail om det skulle strula mer de närmaste dagarna, så finns det större möjligheter för mig att avhjälpa eventuella problem.

Rätt bloggadress för att allt skall funka är http://blogg.frihetfildelningfeminism.se/

Här är länk till RSS-feed och Atom-feed.

Kort om digital kultur

En kort spalt i tidningen Fokus med rubriken "Den nya kulturen" citerar undertecknad. På nätet här, och gissningsvis någonstans i morgondagens pappersutgåva också.

---

Uppdatering: Läs även Waldemar Ingdahl och Håkan Andersson i CS.

EU, datalagring och webmail

Jag fick ett mail idag. Från ett EU-finansierat projekt som handlar om att genomföra någon sorts medborgar-låtsas-konferens för att öka "delaktigheten" inom unionen. Mailet skickades via en gmail-adress, kanske för att undvika det där med datalagring (men fastna i FRA:s filter), som Wille uppmärksammar med en intressant twitter-konversation.

Tål att tänkas på, för varför skulle någon som är ute i ett (någorlunda) officiellt ärende, annars skicka saker via en webmailadress som inte ens är anknyten till organisationen det rör sig om?

---

För den som missat det finns jag på twitter. Där har jag funnits sedan typ april (och nu börjar fler och fler invadera tjänsten), men det som skrivs är snarare personliga saker än politiska. Länkar blandas med vad jag gör i skolan/jobb, äter till mat och funderar över för stunden. En microblogg som jag inte tänker förvandla till något annat än just privata och sporadiska grejer (varnar för slentrian och tråkigheter). Så det så.

Försenade julklappar

Erik Starck som inte bara skriver på gruppbloggen Skiften ihop med undertecknad, Joakim, Alexander och Waldemar, utnämde tidigare i år årets julklapp till en länk. Julafton har passerat, men med blogginbördes beundran är här några bloggar att post-jul-uppmärksamma:

Piraterna
2008 har varit fyllt med övervakningsfrågor och integritetsdiskussioner. Piratpartister som Emma, Rick, Amelia, Christian, Anna och Mattias har tagit sig fram i både bloggosfär och IRL. Trevliga är de också hela bunten. För övervaknings- och integritetsfrågor utanför den (alltför ofta) torra partipolitiken finns stjärnor som Oscar, Rasmus, Marcin, Christoffer och Peter.

Sansade motståndare
Det är sällan jag håller med Charlotte, Svensson, Björn & Catti eller sossarna på Arvid Falk, men det är trevligt med nyanser till vänster från personer som tänker själva. På den konservativa sidan poppade bloggen Tradition & Fason upp, stereotyp med förkärlek för stereotyper.

Socialliberalerna
Mark står för årets hjälteinsats jämte fru Birgitta och Camilla i FRA-omröstningen. Fatima, Catrine, Karin och Hanna, är feministerna som ständigt påminner om det där som gjorde att jag en gång engagerade mig politiskt, och bidrar med inspiration till de små men viktiga förändringarna som faktiskt är möjliga.

Libertarianerna
Johanna, Hanna och Blogge gör att jag känner mig som vaniljsvensson (och stundtals glad över att jag inte bloggar om mitt privatliv). LouiseP är knivskarp trots bokskrivande. Dennis är fortfarande klockren, liksom Fredrik och Mattias även om det inte längre händer lika ofta. Wagenius borde centerpartister som Magnus akta sig för...

Etablisemanget
Gudmundson lyckas både med tidningskrivande och bloggande, liksom Rayman och Isobel. HAX måste i alla fall hamna under kategorin blogg-etablisemang, med rävar som Morian, Slätt och Johan Norberg. USA-valet bevakades bäst av Sundin. Ingerö hör till bloggarna som hållt i länge, och Att dricka liberalt hör till en av de nyare.

Akademikerna
Bland många åsiktsmakare finns de som har fler böcker i bakfickan och resonemang som jag ibland inte hänger med i. Bergh tar tag i ekonomin, Jenny W i genusvetenskapen och Jimmy med strötankar jag ofta är ordlös inför.

---

Det här var ett litet avbrott från julfirandet. Fler kanske kommer. Under nyhetstorkan finns alltid senaste nummret av Liberal Debatt att läsa, där jag reflekterar över nyuppsättningen av Jösses Flickor som under hösten visats på Malmö Stadsteater. Waldemar Ingdahl skriver om läkemedel och Benjamin Katzeff Silberstein har varit i nordkorea.

Post-debatt och vidare läsning

Debatten om fildelning och IPRED-lagen är över, och finns att se på nätet (eller tajma in någon av repriserna). Där finns även ett drygt elva minuter långt eftersnack med lite utvecklade argument och några roliga citat. Bland annat skriker jag mig in i diskussionen efter ungefär fyra och en halv minut...

Missa dessutom inte:

- Magnus Bjerkert, skivbolagskillen, är direktör för Adrian Recordings som visar sig ha ett av mina favoritband, framgångsrika Laakso, bland sina signade artister. Bolaget är dessutom anslutet till The Swedish Model där du (så lagligt det bara går) kan ladda hem låtar från diverse artister.

- Ca: 23 minuter in i svt-debatten (det som sändes på tv, inte eftersnacket), kan du höra filmproducenten Joakim Hansson först säga att han förlorar en massa pengar, sen att han tjänar mer pengar nu, och sen komma fram till att han mest bara vill tjäna ännu mer pengar.

- I eftersnacket erkänner Johan Pehrsson att han själv kopierat kassettband. Dessutom använder alla hans kompisar fildelning för att se senaste bondfilmen innan den kommer upp på bio. Med tanke på att Quantum of Solace har svensk biopremiär idag, och man inte ens kan hitta en dålig cam-version på piratebay än, vore det intressant att veta vilka slutna fildelningsnätverk som Johans vänner egentligen har tillgång till...

Jag håller inte med om att bredbandsskatt är en bra lösning för att få kulturarbetare att tjäna pengar, annars hade Kalle Larsson många bra poänger. Liksom Christian Engström och Magnus Bjerkert. Fler bloggkommentarer återfinns här nånstans.

Till sist: Jag skriver ju ibland i pappersmedia också. Dagens text i kvällsposten handlar om att integritet är viktigare än upphovsrätt.

Dags för lite politisk broilerskola

Om man bara följer filmen som återfinns här, finns det viss risk att cementera alla fördomar om Timbro som stället du helst skall ha slips och bakåtslickat hår för att besöka. Det stämmer inte riktigt, men om du vill bredda dina politiska vidder, ser dig som någorlunda liberal, är mellan 20-25 år och känner för att diskutera politik med en och annan av de slipsburna personerna med bakåtslickat hår, tycker jag du skall söka till nästa års upplaga av Stureakademin. Fördomar eller inte, det är en riktigt bra kurs som tar en utanför både snäv partipolitik och ideologiska dogmer.

Tro mig, jag har gått kursen.

Ansök här.

---

(En malmöping som borde gjorts för länge sedan)

I gammelmedia och IRL...

I dag skriver jag min andra krönika i Kvällsposten med rubriken "Teknik är inte neutralt". Än så länge bara i papperstidningen, men jag slänger upp en länk när det dykt upp här.

I morgon skall jag paneldiskutera på European Social Forum i Malmö. Ämnet är FRA, platsen är festsalen i Folkets hus, Rosengård. Paneldiskussionen är mellan 10:30-11:30, och hela seminariet börjar 09:30. Piratpartister står bakom arrangemanget och andra paneldeltagare är Maria Ferm, Peter Sunde och Ricardo Cristof Remmert-Fontes. Mer information hittar du här.

Post almedalen

Jag tänkte skriva ett långt summerande inlägg efter almedalsveckan. Dock åkte jag till småland, upptäckte att ett modem var dött, fulinstallerade en gammal router som tappade ip-adresser då och då, och ägnade tid åt att packa ihop delar av mitt liv till malmö istället.

Det blev inget summerande almedalsveckoinlägg. Trots allt var jag bara där under de sista dagarna, såg lobbyorganisationerna packa i hop sina marknadsstånd, flygbladskampanjarna var få och trötta, politikerna var bakfulla, och statsministern lika ignorant som vanligt.

Dock hann jag skriva ett inlägg på bloggen Skiften innan nätet försvann (där jag postar en gång i veckan), så tills dess att jag kommer igång med postandet här igen, finns det inlägget att läsa.

Nu ska jag packa upp flyttkartonger, smälta att länsförsäkringar lyckades försnilla min hemförsäkring och njuta av det fina Malmövädret.

Reinfeldt goes maffiaboss

I dag jämför jag Fredrik Reinfeldt med en känd tv-maffiaboss på Expressens kultursidor. Den korta artikeln finns att läsa här.

I kväll/eftermiddag sticker jag till Visby, skall besöka kära vänner, och se vad årets almedalsvecka har att erbjuda. Jämte personer som Rolf van den Brink, Olle Wästberg och Kurt G Rantzén, är jag tydligen av alla 874 makthavare i Almedalen. Hela listan finns här. Hur mycket bloggande det blir i Visby återstår att se. Räkna inte med för mycket.

Köp mig!

Nu är jag tillbaka bland bloggandet. Exjobbet är inlämnat men inte examinerat. Än så länge återfinns det på www.actionmegapower.com med titeln "Hur man säljer actionspel till tjejer". Om någon har tips på företag som söker folk inom området (marknadsföring, dataspel, och gärna actionspel till tjejer), eller något närliggande, eller bara helt allmänt, få ni gärna tipsa på, antingen via kommentar eller e-post. Gärna i öresundsregionen eller stockholmsområdet.

Tills dess spenderar jag allt mer tid i Malmö (min plånbok innehåller numera kollektivtrafiksbiljetter till trafiken i landets tre största städer), försöker skaffa mig någon sorts lokalsinne, och önskar att det rådde marknadshyror i landet. På torsdag bär det av till Nordic Game.

Ny adress, samma sida

Ett telefonsamtal avbröt exjobbsknapprandet på tangenterna till förmån för lite bloggsupport. Frågan handlade om DNS-inställningar för en helt annan blogg, och hur man omdirigerade ett domännamn till en blogspotadress. När jag letade bland inställningarna för hur man skulle göra i det specifika fallet, bestämde jag mig för att ändra den här adressen till blog.frihetfildelningfeminism.se istället för det gamla johannanylander.blogspot.com. Blogspot/google kör med CNAME, och min domännamnsvärd vill bara koppla subdomäner till CNAME vilket gör att "blog" får föregå domänadressen.

Om någon kan lära en n00b på området hur man slipper det, och bara pekar om adresserna ändå, får den personen gärna lämna en kommentar. Alternativ tips om en domänvärd som tillåter det.

Blogspot vidarebefodrar alla gamla länkar till den nya adressen. Språknörden i mig vill för övrigt sätta två g i blogg, men av någon anledning så kändes det mer naturligt med ett i webbadressen. Vad tycker ni?

---

Uppdatering, 22:29: Språknörden vann. Det är numera två g i adressen (blogg.frihetfildelningfeminism.se)

Lågvarv

Pga. exjobbet närmar sig sin slutfas kommer bloggen gå på lågvarv de nästkommande veckorna. Någon postning är möjlig om jag blir riktigt arg på något, men annars blir det lite stiltje.

Det börjar bli vår. Gå och ta en kaffe på en uteservering, drick en kall öl i solen eller njut av siaglass nya smaker. Tranbärssorbén och chilichokladen är mina favoriter.

Jag x 3

Ett lite egocentrerat inlägg, men det får gå ändå:

- Gruppbloggen Skiften börjar ta sin form. Waldermar Ingdahl, Joakim Lundblad, Erik Starck och undertecknad står för inläggen. Lite mera framtidstankar, teknik och vetenskap än partipolitiska löpsedelsresonemang står på programmet. Jag har än så länge skrivit två inlägg. Lägg till i RSS:en och följ debatten!

- Tidningen Kulturen har gjort ett reportage om kulturrapporten jag skrev för Timbro tidigare i år. Reportaget finns både på nätet, och i pappersupplagan.

- Om jag hade vetat vilken spridning den här bilden skulle få, när den fotades, så borde jag enligt upphovsrättslogiken begärt någon sorts ersättning för poseringen. Men jo, det är jag, taget på DHS05 som en kul grej. Kanske borde man försöka med förtal, eftersom jag inte har så mycket emot det där med warez?

Just nu gillar jag Monica Green

Nu delar jag inte Monica Greens åsikt om att det är synd om dagens unga tjejer (viket hon upprepade gånger hävdade i kvällens debatt), men om jag inte hade haft hennes blogg i min rss:läsare, mycket tack vare Ingerös inlägg om henne, så hade jag säkerligen missat barnombudsmannens rapport om barn och unga.

Den innehöll rätt så precis exakt den statistik som jag letat efter till mitt exjobb. Så säga vad man vill om politiken, men Monica förtjänar ett stort tack för hjälpen med statistiken.

Den oklippta versionen...

Med tanke på några olyckliga klipp i min debattartikel, publicerar jag på begäran den version jag skickade in:

Ana Martinez skrev i gårdagens tidning att det råder åldersrasism i Sverige, att äldre personer diskrimineras på arbetsmarknaden och att silikontuttar och glamour värderas högre än kompetensutveckling och erfarenhet. Martinez har delvis rätt. Äldre personer diskrimineras ibland på arbetsmarknaden. Men de som verkligen diskrimineras är faktiskt ungdomar.

I Sverige är det ”sist in - först ut” (Lagen om anställningsskydd) som gäller så fort en arbetsplats behöver minska antalet anställda. När man blivit anställd har större vikt än vilken kompetens man som anställd har. Det är inte konstigt att företag tvekar inför att anställa unga människor, om de i stället kan få någon med några års erfarenhet. Lagen gör dessutom att de unga som väl har fått ett jobb fortfarande har en långt otryggare anställning än sina medarbetare. Är du sist in på din arbetsplats så ryker du vid en nerskärning - hur duktig du än är på ditt jobb.

Vi har skaffat oss en stel arbetsmarknad med höga trösklar. Det är svårt för unga att ta sig in, och när de väl har fått ett jobb, är anställningen desto otryggare. En arbetsgivare behöver inte ens säga ”Hej lilla vän, du åker du ut för att du är för ung” - det gör lagen!

Har man väl arbetat några år på samma arbetsplats, är anställningen säkrare, det blir ett risktagande att byta jobb, och fler stannar på en arbetsplats man kanske inte riktigt trivs på. Kvar blir arbeten du både behöver ett antal års arbetslivserfarenhet för att kunna ta, och där arbetsgivaren helst ser att man stannar kvar ett antal år på arbetsplatsen. Det blir inte intressant för företag att anställa någon, som vare sig är relativt ny på arbetsmarknaden, eller som bara har några år kvar på densamma.

Kompetens och lång erfarenhet ska förstås respekteras. Men när 55-åringen har all denna arbetslivserfarenhet, kompetens och livserfarenhet att stå på, har den som är ung ingenting. Jag tänker dra ett exempel ur min egen närhet; Linda. Hon är 22 år gammal och har studerat tre år på högskola, jobbat extra både under somrar och parallellt med studier, och har likväl varit arbetslös sedan hon slutade studera vid årsskiftet. Linda är inskriven på arbetsförmedlingen och söker alla arbeten som hon inte uttryckligen är diskvalificerad för. Om Linda hade varit tre år äldre, hade hon kunnat söka betydligt fler arbeten. En stor mängd arbeten stället nämligen krav på ålder, och allt som oftast är denna önskvärda uppnådda ålder 25 år.

Redan i platsannonsen blir åldern viktigare än kompetensen, och då hjälper vare sig glittrig glamour, högskolepoäng eller silikonbröst. Om åldersdiskriminering ska förbjudas, så får man inte glömma åldersdiskrimineringen av unga. På samma sätt finns det flera kollektivavtal som har särskilda ”ungdomslöner” för unga på arbetsplatser. När jag jobbade i restaurangbranchen såg Hotell- och Restaurangfacket till att jag hade lägre lön, just för att jag var ung. Där är ingångstimlönen för till exempel en outbildad 55-åring 25 procent högre än ingångstimlönen för en outbildad 18-åring, även om de båda utför exakt samma arbetsuppgifter.

Vad man skulle vinna med en lagstiftning mot åldersdiskriminering är tveksamt (och vilka åldrar diskrimineras, egentligen?). Snarare behövs en attitydförändring bland arbetsgivare: inse att kompetensen är viktigare än födelseår! För en stelbent arbetsmarknad med höga trösklar gagnar vare sig yngre eller äldre på arbetsmarknaden, hur mycket diskrimineringslagar vi än har. I stället borde man uppmuntra människor att byta jobb då och då. Det borde inte vara en stor sak att vare sig byta jobb, eller att anställa någon.

Det är sorgligt att läsa om de fall när äldre nekas jobb för att arbetsgivaren tänkt sig någon yngre. Men den som är ung på arbetsmarknaden kan bli behandlad lite hur som helst utan att vuxenvärlden ens rycker på axlarna. Unga, som med lagens hjälp, inte ens får en chans att få ett jobb.

Man får de kommentarer man förtjänar

"Utekväll igår, drack vin och hånglade bara för att. Gick barfota hem med skorna i handen och sov ensam. Åt pizza till frukost, skrattade åt den dåliga fantasyfilmen med L innan vi mötte upp S för en promenad till stan och välbehövligt inhandlande av morötter, Gott&Gräddat-limpa, ett paket nudlar, ett paket skavsårsplåster och en festis utan socker. Nu saknar jag katten som flyttat tillbaka till L."

Jag skriver inte särskilt ofta blogginlägg som rör mitt privatliv. Ibland nämns någonting i förbifarten, ibland finns det någon särskild händelse som jag tycker är relevant, och ibland finns det små hälsningar invirade till de jag känner. Det finns en rad anledningar till varför. Mitt privatliv är dessvärre knappast särskilt intressant, och de delarna som möjligen skulle kunna vara det då och då, tänker jag inte dela med mig till någon mer än mig själv, och möjligen till mina närmaste vänner. Att jag inte alls åt pizza till frukost (utan snarare till kvällsmat) är helt irrelevant, liksom alla de andra halvsanningarna i texten ovan.

Det finns däremot en hel rad andra bloggar med en rätt stor läsekrets som har ungefär ovanstående innehåll. Det som från början var handskrivna dagboksinlägg hamnade på communitys, för att nu finnas i bästa bloggformat.

Jag har ingenting emot dagboksbloggar. De har sin charm, och det är ett underbart sätt att kunna följa med i någons liv på distans, i synnerhet när avsändaren är någon man känner. Det som är intressant med dagboksbloggar är själva fenomenet i sig. Peter Wennblad har en intressant artikel i senaste Neo, med frågan om var privatlivet egentligen börjar och slutar.

En konsekvens av bloggandet, och framför allt av dagboksbloggade, är hur mycket närmare läsaren kommer avsändaren som person. Även den mest anonyma personens liv hamnar i offentligheten, en offentlighet som inte bara leder till igenkänningar på stan, utan också gör att vissa delger en uppfattning om att det är helt okej att skicka anonyma nedlåtande mail hur som helst.

Många är de bloggare som fått känna på de nedlåtande osakliga mailen. Vare sig vi är politiska eller privata, så finns det alltid idioter på nätet. Linda Skugge slutade till och med att blogga igår med anledning att just de där mailen blev lite för mycket. Trist, men jag tippar på att det faktiskt fanns en hel del andra bakomliggande orsaker.

Jag tänkte nämligen vara politiskt inkorrekt och hävda att man får lite av de kommentarer man förtjänar. Jag försvarar inte ett enda hatmail eller mobbningsbrev, men jag tror också att de uteblir om man för en öppen debatt och som bloggare/avsändare fokuserar på de kommentarer och inlägg som är sakliga. Visar du att du stör dig på anonyma meddelanden som hävdar att du är ful som stryk eller borde stanna hemma och kokar kaffe, så kommer du också få fler i samma stil. Bästa sättet att ta idiotiska kommentarer är med humor, självdistans, och en stor ignorans i kommentarsfältet.

Om någon brytt sig tillräckligt mycket för att skriva idioti bara för att du bloggar, så måste du också väckt en reaktion, och idiotin kan tala för sin egen inkompetens. Samtidigt så blir det faktiskt lite lättare att skriva om feminism, om du då och då får mail eller kommentarer som går ut på att feminister är onda kärringar, eller att kvinnans plats är i hemmet.

Sen finns det tillfällen då idioterna passerar gränsen och levererar hot eller uppvisar stalkingtendenser. Idioter som borde låsas in någonstans mörkt och få livstids bortkoppling från internet.

Grejen är att man aldrig får ta åt sig skiten. Kritik, och allra helst konstruktiv sådan - ja. Men aldrig någonsin de idiotiska kommentarerna och de nedlåtande breven. De tillhör avsändare som borde skaffa sig ett liv. Samtidigt, så i alla fall för sin egen hälsas skull, borde vi alla lära oss att bli lite mindre kränkta.