2008 - övervakningens år

2008 var ett år av övervakning:

"Det är lätt att förstå oron för det senaste årets lagar och förslag. Det där med personlig integritet blir lätt både personligt och känsligt. Dock har de allra flesta lagar som föreslagits under året också innehållit omfattande integritetsskydd och paragrafer som syftar till att de inte ska missbrukas. Där har kritiken fungerat.
Å andra sidan är man naiv om man inte tror att de kommer att missbrukas. Tillsammans visar förslagen och lagarna en trend mot ett allt mer slutet och övervakat samhälle."

Ur dagens ledare i Kvällsposten. Ett gott nytt år önskar jag alla läsare. Jag återkommer 2009.

Sifferfeminismen

I dag klagar jag på sifferfeminister i dagens kvällsposten-ledare. Finns att läsa här. Ett utdrag:

"Samtidigt nedvärderas kvinnor slentrianmässigt och förväntas inte ta lika stort ansvar för sina liv. Offerrollen blir en självuppfyllande profetia som många unga kvinnor får dras med. Samtidigt som många män i samma ålder får klara sig utan både samhälleligt och medmänskligt stöd.

Riktig jämställdhet uppnås inte av att räkna siffror. Det uppnås genom att ge både kvinnor och män makt över sina liv, rätt att tas på allvar och respekt för sina livsval."

Försenade julklappar

Erik Starck som inte bara skriver på gruppbloggen Skiften ihop med undertecknad, Joakim, Alexander och Waldemar, utnämde tidigare i år årets julklapp till en länk. Julafton har passerat, men med blogginbördes beundran är här några bloggar att post-jul-uppmärksamma:

Piraterna
2008 har varit fyllt med övervakningsfrågor och integritetsdiskussioner. Piratpartister som Emma, Rick, Amelia, Christian, Anna och Mattias har tagit sig fram i både bloggosfär och IRL. Trevliga är de också hela bunten. För övervaknings- och integritetsfrågor utanför den (alltför ofta) torra partipolitiken finns stjärnor som Oscar, Rasmus, Marcin, Christoffer och Peter.

Sansade motståndare
Det är sällan jag håller med Charlotte, Svensson, Björn & Catti eller sossarna på Arvid Falk, men det är trevligt med nyanser till vänster från personer som tänker själva. På den konservativa sidan poppade bloggen Tradition & Fason upp, stereotyp med förkärlek för stereotyper.

Socialliberalerna
Mark står för årets hjälteinsats jämte fru Birgitta och Camilla i FRA-omröstningen. Fatima, Catrine, Karin och Hanna, är feministerna som ständigt påminner om det där som gjorde att jag en gång engagerade mig politiskt, och bidrar med inspiration till de små men viktiga förändringarna som faktiskt är möjliga.

Libertarianerna
Johanna, Hanna och Blogge gör att jag känner mig som vaniljsvensson (och stundtals glad över att jag inte bloggar om mitt privatliv). LouiseP är knivskarp trots bokskrivande. Dennis är fortfarande klockren, liksom Fredrik och Mattias även om det inte längre händer lika ofta. Wagenius borde centerpartister som Magnus akta sig för...

Etablisemanget
Gudmundson lyckas både med tidningskrivande och bloggande, liksom Rayman och Isobel. HAX måste i alla fall hamna under kategorin blogg-etablisemang, med rävar som Morian, Slätt och Johan Norberg. USA-valet bevakades bäst av Sundin. Ingerö hör till bloggarna som hållt i länge, och Att dricka liberalt hör till en av de nyare.

Akademikerna
Bland många åsiktsmakare finns de som har fler böcker i bakfickan och resonemang som jag ibland inte hänger med i. Bergh tar tag i ekonomin, Jenny W i genusvetenskapen och Jimmy med strötankar jag ofta är ordlös inför.

---

Det här var ett litet avbrott från julfirandet. Fler kanske kommer. Under nyhetstorkan finns alltid senaste nummret av Liberal Debatt att läsa, där jag reflekterar över nyuppsättningen av Jösses Flickor som under hösten visats på Malmö Stadsteater. Waldemar Ingdahl skriver om läkemedel och Benjamin Katzeff Silberstein har varit i nordkorea.

En riktigt god jul...

För den som borde ut och köpa tidningen men ännu inte hunnit med det (till närstående barns besvikelse) rekomenderas dagens kvällsposten. På sidan två i papperstidningen delar jag ut dataspelsklappar till diverse ministrar och andra makthavare.

Till exempel får Anders Borg GTA IV, Mirrors Edge till Beatrice Ask, Bioshock till kulturministern (som är rätt bra på det där med vapen), SingStar Abba till Reinfeldt, RockBand till oppositionen och Bully till Björklund.

Alla bloggläsare tillönskas en riktigt god jul med fortsättning...

Sista-minuten-klappen

...är en get. Finns att köpa till exempel här eller här.

Tre år senare; en analys

Jag hade tänkt att skriva något smart om piratpartiets framfart i opinionsmätningarna, ledarsidorna och in i etablisemanget. Sen hittade jag den analys som jag skrev för nästan tre år sedan, precis när piratpartiet lanserades, och konstaterar att jag i stora drag fortfarande håller med mig själv.

Piratpartiet är ett sakfrågeparti som passar bäst som opinionsbildare. En röst på partiet tar frågorna om integritet, upphovsrätt och övervakning på allvar, men lämnar resten rätt därhän. En prioritering som man kan göra, men som också är rätt omfattande. Även om piratpartiets frågor är viktiga och omfattande är det inte allt.

Å andra sidan kan det vara en bra markering att rösta på just det, när inga andra partier riktigt bryr sig om kärnvärderna kring det där med integritet. Om läget bland de etablerade partierna är som idag vid europaparlamentsvalet nästa år, är risken överhängande att piratpartiet får min röst. Om inte annat för att de borgerliga partierna skall vakna upp till riksdagsvalet 2010 och ge mig ett vettigt integritetsvänligt alternativ att rösta på då.

Oavsett vad som händer kommer de två närmaste valrörelserna bli intressanta. Så som regeringen misskött sig i övervakningsfrågorna behövs det ett alternativ, och inte ens i den frågan verkar den rödgröna oppositionen vilja positionera sig. Tills dess är personkryssen ett verktyg, och piratpartiets topptrio Engström, Andersdotter och Bjärnmalm är alla starka kort med ett löfte om att de inte kommer vika sig för en partipiska i någon av kärnfrågorna. Vi får se vilka utmanarna blir...

---

Småplock:

- När partilistorna är klara planerar jag göra någon sorts genomgång över smarta personkryss till ep-valet. Tips tages tacksamt emot.

- Klamberg går igenom ombearbetningen av FRA-lagen. Liksom 1.0 kommer version 2.0 lagom tills julledigheten för minsta uppmärksamhet som möjligt.

- Kvällsposten har haft två ledarkrönikor om den senaste tidens händelser i Rosengård. Här och här. Till skillnad mot andra tyckare har tidningen varit på plats. Läsvärt.

- Spana in BevaraInternet.se

Individer eller kollektiviserande könsroller?

Jag håller med Tanja Bergqvist på SvD Brännpunkt om att flickor inte skall tvingas ifrån rosa vollanger bara för att de är flickor, men förutom att Bergqvist varit med om ett inkompetent fall har jag svårt att se vad hon vill ha ut av att klumpa ihop alla genusvetare till någon sorts onskefull röra. Bergqvist försvarar samtidigt könsrollerna, menar att flickor och pojkar är biologiskt olika. Hon menar att det inte är något problem:

"Olika roller är inget problematiskt så länge dessa värderas lika."

Något jag tycker man skall fundera närmare på. För visst skall pojkar och flickor behandlas lika, men även om det finns skillnader, finns det också individuella skillnader. De är ofta betydligt större. I synnerhet hos små barn. Problemet med könsroller kvarstår om de värderas lika, så länge de är påtvingade.

Om man utgår från att en flicka alltid leker med rosa dockor och pojkar alltid leker med blåa bilar för att de är just flickor och pojkar, drabbar det den flicka och den pojke som vill göra det motsatta. Om dagispersonal alltid utgår från invanda mönster och ser till kön före individ blir det ett problem, liksom i övriga samhället. Det är knappast flum att då och då tänka på pojkarnas mjukare sida och flickornas hårdare, eller vad det nu är för vanor som finns på dagis och i samhället. Hur utfallet sen ser ut blir mindre relevant (jag gillar både snygga bilar och snygga rosa klänningar), men skall det egentligen vara så upprörande att behandla barn som individer?

Julvärme hos migrationsverket

"Du har ansökt om bidrag för en varm tröja, overall, regnkläder, fodrade byxor, vinterstövlar samt vantar åt din son. Enligt för dagen gällande priser hos second hand butiker i Falkenberg kan din sons behov tillgodoses med det bidrag du beviljats."

- Migrationsverkets syn på vad 170 kronor ska räcka till. Upphittat hos Merit Wager.

På väg in i dödshjälpsdebatten

I dag handlar min ledare i Kvällsposten om aktiv dödshjälp. Jag har berört debatten kort tidigare här, men dagens text innehåller ett lite längre resonemang (ungefär så djupt man kan gå i en kvällstidning).

Själv motsätter jag mig de som verkar tycka att en eventuell tro på Gud diskvalificerar en att delta i debatten, alternativt förminskar ett nej-ställningstagande till en mindre värd åsikt. Jag tror inte att religiös övertygelse är avgörande i frågan; det finns folk på båda sidor.

Aktiv dödshjälp är en svår fråga, inte minst för att det alltid kommer finnas människor som drabbas av lagstiftningens negativa konsekvenser.

Sosse-Ipred

Socialdemokraterna har bestämt sig för att vara för Ipred med några mindre tillägg. Bland annat det här:

"Samtliga rättighetsinnehavare bör därför samlas i en gemensam organisation som handhar alla begäranden om utelämnande av identiteten bakom en IP-adress samt sköter det efterföljande arbetet. Detta skulle minska antalet personer som har tillgång till materialet samt förenkla Datainspektionens granskning. En branschövergripande samordning skulle dessutom kunna ha en återhållande effekt som enklare kan åstadkomma en gemensam branschpraxis. Samtidigt minskar också förekomsten av en enda välkänd organisation och logotype möjligheten för bedragare att ge sig ut för att företräda upphovsrättsinnehavaren och kräva skadestånd i dennes namn."

Om nu socialdemokraterna menar allvar med förslaget, vad händer med de upphovsmän som vill skicka ett tackbrev? Vad händer med den som inte vill stämma sina fans om paraplyorganisationen får fram ett intrång per automatik? Vad händer med den som vill begära skadestånd på en, säg lägre, summa än praxis?

För att inte tala om det enkla att ip-adresser kan variera med tid, och den information som en upphovsrättsinnehavare med ipred kan få fram genom en domstol bara gäller ett intrång. Om socialdemokraterna vill få fram många intrång på ett enda domstolsbeslut är det en rätt skarp och väsentlig skärpning mot regeringens proposition.

Om spelutredningen i Kvällsposten

I dag skriver jag i Kvällsposten om spelutredningen och blockeringen av spelsajter som inte fått statligt tillstånd. Artikeln borde dyka upp här under dagen (och finns i papperstidningen för den som har tillgång till den).

Själva spelutredningen är lång, och det återfinns många lustigheter på de sexhundra sidorna. Stycket i artikeln om automatspelslagen skulle säkerligen kunna utvecklas, liksom i princip allt som har med "förmedlingsansvar" (t.ex. operatörernas ansvar för att spärra ip-adresser) att göra. Det rör sig om censur, och man kan ju fråga sig varför just spelsajter skall spärras från åtkomst. Lika bra att censurera alla sajter som bedriver näringsverksamhet som inte skulle tillåtas i Sverige? Det har ju, enligt utredningen, ingenting med öppenhet eller yttrandefrihet att göra...

Uppdatering: Nu ligger texten uppe även på nätet. Tidningen har en extraupplaga på grund av jordbävningen i skåne, och en och annan har säkerligen haft fullt upp. Själv vaknade jag av att lägenheten skakade.

Dags för datalagring

Beatrice Ask om datalagringsdirektivet...

i SvD, 8/10-2005:

"Som förslaget ser ut i dag kan inte vi stödja det. Regeringen kan inte visa vad det kostar och det är dessutom väldigt integritetskränkande."

i CS, 13/4-2005:

"Förslaget är dåligt. Jag är inte mycket till att tvinga operatörerna att lagra all information. Dels kostar det för mycket, dels ger det för litet tillbaka."

i Sydsvenskan, 21/2-2006:

"Nu ska man tillsätta en utredning i justitiedepartementet för att utreda hur det ska genomföras i Sverige. Om man driver ett sådant här förslag så hårt så lever man ju i föreställningen att det är tillräckligt klart för att genomföras i Sverige"

och

"Vi har ställt många frågor under resans gång utan att få några svar, alltifrån kostnaderna till hur avgränsningarna ska göras."

i GP, 27/7-2005:

"Förslaget förändras ju hela tiden, men hittills är jag väldigt tveksam, för att inte säga helt emot."

och

"Vi moderater tycker att man måste vara väldigt varsam med den personliga integriteten. Det finns bra argument för vartenda intrång men sammantaget kan det bli för mycket. När vi gör intrång ska det vara effektivt och nödvändigt. I det här fallet ser jag en risk att de vi vill åt bara låter sin trafik gå på andra vägar."

och

"Mitt intryck är att flera partier tycker att det är väldigt bra med brottsbekämpning, så att de bara följer med."

i CS, 23/9-2005:

"I det pressmeddelande jag har står att operatörerna ska lagra alla trafikdata i ett och ett halvt år. Jag har inte fått reda på vad kostnaden blir. För en och en halv vecka sedan fanns det inget underlag."

och

"Oss emellan vet han [Thomas Bodström, min anm.] ingenting om datorer. Han har sagt till mig att polisens kostnader är tolv miljoner kronor för lagring. Men det har ju ingenting att göra med de framtida kostnaderna."

och

"Jag ifrågasätter hur effektivt det egentligen är för brottsbekämpningen. Det kostar mycket och det är ett problem ur integritetssynpunkt. Allvarligast är att man kan se precis på vilka hemsidor du har surfat."

och

"Vem tror på honom? Dessutom läcker alla register. Och det är en gigantisk historia för operatörerna."

Alla uttalanden ovan kommer från tiden innan Beatrice Ask blev justitieminister. Nu har datalagringslagen börjat diskuteras hos regeringspartierna inför implementeringen av lagen, och det är moderaterna som vill ha längre datalagring än EU:s miniminivåer. Bodström jublar (vad säger Sahlin om datalagring?), Advokatsamfundet är kritiska, och själv tycker jag det är en fråga Sverige borde ta strid för i EU. Om det är något direktiv vi skall vägra införa är det datalagringsdirektivet.

Knappt elva månader kvar...

Göran Hägglund skriver om apotekesreformen på dagens DN-Debatt:

"För att ytterligare förbättra tillgängligheten till receptfria läkemedel planerar regeringen att lämna förslag som gör det möjligt att sälja vissa receptfria läkemedel på andra platser än apotek. Detta ska bli möjligt senast från den 1 november 2009."

Varför det bara är vissa receptfria läkemedel och inte alla som kommer få säljas i vanliga butiker är ett stort frågetecken, men det är långt bättre än dagens läge.

Alvedon till närbutiken, nu!

(s.k. fildelning...)

Ur morgondagens tv-tablå:

"24 Direkt
Politik, samhälle och kultur. 09:30-12:00: Konstnärernas eller piraternas rätt? Den tekniska utvecklingen och snabbt ökande möjligheter att utbyta digitalt material via internet (s.k. fildelning), har satt frågan om artisters och konstnärers upphovsrätt i fokus. Hearing med bland andra Eva Dahlgren, artist, Alexander Bard, artist och debattör och Johanna Nylander, bloggare. Arrangör: Folkpartiet."

Vet inte om sändningen lagras, visas igen eller multipliceras på annat sätt. För den som inte har något bättre för sig (själv är jag på föreläsning) i morgon förmiddag finns i alla fall chansen att se det beryktade seminariet. Svt24 är kanalen.

Det där med naivitet

Kanske skulle jag byta karriär till komiker, för så här stor skillnad var det i hur de olika "sidorna" uppfattade torsdagens riksdagshearing. Oscar Swartz gör ytterligare läsvärda reflektioner på ämnet.

Samtidigt har Fredrik Malm hittat turkiska åklagare som av USA vill ha hjälp att hitta personer som spridit ett ataturk-kritiskt youtube-inlägg. Av samma anledning har en turkisk domstol förbjudit hela sajten.

Två principer

Jag tycker frågan om aktiv dödshjälp är svår, men landar i ett principiellt nej, inte minst eftersom det är makt jag inte vill ge till stat och samhälle. Det kommer alltid finnas personer som tvingas till något de inte vill, och jag lever hellre med misstagen att några får leva och lida lite längre, än misstagen att några får sina liv avslutade lite för tidigt. Den här artikeln på SvD Brännpunkt utvecklar några svåra resonemang.

---

Australien är föregångare och funderar på att införa "intersex" som ett officiellt erkänt tredje kön. Med tanke på att det är biologi snarare än politik, vet jag inte vad de ens funderar över.

Själv väntar jag på den dagen kön försvinner som begrepp från juridiska dokument, personnummer och samhällsinstitutioner. Förutom i patientjournalen är det redan i dag rätt irrelevant.

Ipred-sammanfattning

I torsdags medverkade jag på folkpartiets hearing/seminarium om Ipred i riksdagen. Tillsammans med Jon Karlung, Erik Josefsson, Eva Dahlgren, Pär Strömbäck och Alexander Bard satt jag i en debattpanel som inte bara diskuterade den nya lagen, utan också fildelning och upphovsrätt i allmänhet.

Under min lite för långa tågresa hem under gårdagen funderade jag på att sätta rubriken på det här inlägget till: "Hur man snabbast blir ovän med hela sveriges kulturelit". Ungefär så kändes riksdagsdiskussionen, och en stor majoritet i salen var branschfolk med upphovsrätten som en helig ko.

Det är nyttigt att då och då bli utsatt för en publik som inte håller med en för fem öre (bland bloggar är nog förhållandet det motsatta om synen på upphovsrätt), även om det är tråkigt när debatten blir svartvit och en smula obehaglig. När man blir jämförd med både Al Qaida, barnporrligor, vapenförespråkare och giriga skurkar, för att inte vilja att privata intressen skall få polisbefogenheter, blir hela debatten absurd.

Själv känner jag djupt för de allra flesta kämpande kulturarbetare i landet, men jag tror inte att fler regleringar av digital upphovsrätt är lösningen för problemen som finns. Dels drabbar det den personliga integriteten. Övervakningsmöjligheterna som öppnas i Ipred är bara en början, och tillsammans med datalagringsdirektivet, Ipred2 och telekompaketet blir Ipred snarare ett hot mot fritt kulturskapande, än en förutsättning för det.

Alexander Bard tyckte att det var naivt att vara emot Ipred eller fler fildelningsregleringar på nätet. Själv tycker jag det är naivt att tro det skulle hjälpa mot någonting (förutom ökad övervakning och kontrollmöjligheter för staten och kapitalet).

Samtidigt är hela debatten om moral, rätt och fel när det gäller fildelning känslosam. Om man rakt av applicerar upphovsrätten från fysiska ting till digitala varor är det helt förståligt att man tar illa upp, och ser kopiering som stöld. Någonstans tycker jag att vi som ser annorlunda på upphovsrätten ändå måste ha respekt för de kreatörer som känner sig allt mer maktlösa i en allt digitalare värld. Vi står trots allt inför en stor förändring.

Samtidigt måste vi alla sluta värdera digitala kopior av verk. Något som finns i oändlig mängd kommer inte ha ett värde. För att skapare av kultur skall överleva i framtiden måste vi sluta att med konstgjord andning hålla uppe en marknad som är dödsdömd från början, och hitta vägar för inkomster som vi också kan värdera.

En man från filmindstrin sa att "Det går inte konkurrera med gratis". Han har rätt, så varför kan vi inte sluta diskutera moral, lagar och kasta in rättsresurser i ett system som ändå är dödsdömt från början. För att i stället diskutera vägar att konkurrera på, kulturvärden och vilka tjänster vi egentligen är beredda att betala för.

---

Under debatten hänvisade jag till forskning från bla. KTH som visade att fildelare också konsumerade mer kultur/media. Här kan du läsa mer om de resultaten (och en undersökning från Harvard också).

---

Här finns ett snabbreferat från debatten. Kanske mest för att få en inblick i hur debatten såg ut, en hel del bitar saknas, några är rejält omskrivna, och några bitar är tillagda, vilket inte gör det citatvänligt. Till exempel hade Eva Dahlgren en intressant mening om blåbärsplockande som helt saknas. Om du vill veta vad jag egentligen sa vid något tillfälle, är det bara att fråga.

---

Efter hearingen samlades den mest suspekta kombinationen människor jag mött på länge över ett glas vin. Christian Engström, Martin Rolinski, Henrik Pontén, Nyamko Sabuni och Maria Ferm tillsammans med en hel hög kulturelit jag inte kan namnen på, ett par moderater och någon mer folkpartist.

Ipred och det öppna samhället

Ipredpropositionen kommer klubbas i regeringen i dag, och den får sin kommentar när den finns att läsa. Troligen kommer dagens hearing påverkas av det rätt rejält.

På samma ämne har jag en text i dagens Sydsvenskan. Den tar avstamp i Anders R Olssons bok "Att stänga det öppna samhället", och finns att läsa både i papperstidningen och här.

IPRED i riksdagen

På torsdag annordnar fp ett seminarium/hearing om IPRED i riksdagen. Copy-pastat från pressmeddelandet:

"Pressinbjudan till fildelningsseminarium: Rätt att dela? Rätt till ersättning?

Går den illegala fildelningen att stoppa med ny lagstiftning? Är det en rättighet att dela digitalt material med andra utan att behöva betala ersättning till upphovsmannen? Vilken betydelse har äganderätten, och möjligheterna att hävda denna, för skapande och dynamik, för kulturell och ekonomisk utveckling?

Folkpartiet inbjuder till en hearing med anledning av riksdagsbehandlingen av EU:s så kallade civilrättsliga sanktionsdirektiv mot intrång i upphovsrätten.

Tid: Torsdagen 4 december kl 13.30-16.00
Plats: Andrakammarsalen, Riksdagen

Program:
13:30 Välkommen, Jan Björklund
Inledning, Karin Pilsäter, Camilla Lindberg

13.35 Upphovsrättens betydelse för ekonomisk tillväxt, Mattias Ganslandt, docent vid
Centre for European Law an Economics

13.50 Panelsamtal
Alexander Bard, artist och debattör
Christoffer Sundberg, vd Avalanche Studios
Pär Strömbäck, Dataspelsbranschen
Eva Dahlgren, artist
Erik Josefsson, internetaktivist
Johanna Nylander, bloggare
Jon Karlung, vd Bahnhof

15.00 Paus

15.15 Panelsamtalet fortsätter med frågor från publiken

15.45 Sammanfattning och avslutning"

Kortfattat är Erik Josefsson, Jon Karlung och undertecknad emot IPRED medan Alexander Bard, Eva Dahlgren och Pär Strömbäck för IPRED. En rapport kommer på bloggen i efterhand, men räkna med lågvarv (i närhet med noll) tills dess.

Det där med luciafiranden

När jag var femton år, elevrådsordförande på min högstadieskola och därmed arrangör av den traditionella lucia-tävlingen var min feministiska gärning att vi jämsides med lucian röstade fram årets Staffan. Minst lika mycket popularitetstävling som luciavalet, och killen som väl blev vald vågade till sist inte gå med i tåget, utan tvåan blev skolans stalledräng istället. Om det var så smart vet jag inte, och jag har ingen aning ifall traditionen dog ut snabbt, eller finns kvar.

För övrigt borde alla som frivilligt sätter på sig en obekväm metallkrona för att både le, sjunga och läsa utantillverser med stearindroppar i hårbotten förtjäna någon sorts cred. Pojkar som flickor.