Ge föräldrapengen till barnvakten

Jag har följt folkpartiets landsmöte lite lätt på nätet under kvällen. En av de mest omtalade frågorna innan var ifall partiet skulle rösta för så kallad "flexicurity", på svenska, tredelad föräldraförsäkring. Förslaget hade lanserats som en sorts kompromiss mellan dagens system och en helt individualiserad föräldraförsäkring. Förslaget röstades ner.

Eftersom jag inte har barn själv, tycker jag nog att det här är det enda argumentet för att engagera sig i frågan. Annars finns det egentligen bara två liberala linjer:

- Den ena är att låta föräldraförsäkringen vara en individuell försäkring som löper ut för att man är förälder, och som är personlig och inte går att överlåta, som du inte kan låta någon annan ta över någon annan av dina försäkringar.

- Den andra är att låta föräldraförsäkringen följa barnet och ge ersättningen till den som är hemma och passar det. Oavsett om det är mamma, pappa, farfar, mormor eller grannen. Med ett sådant system borde också en förälder kunna ta sin ersättning och betala ut den som lön till en professionell barnvakt (varför torka bajsblöjor gratis?).

Men, jag har som sagt inte barn själv, och hade helst sett att hela försäkringssystemet bar upp sig själv i högre grad. Dagens system är både moralistiskt och dyrt.

En ny skollag och ohälsosamma barn

Jag kommenterar Björklunds skollagsförslag på bloggen Skiften. Finns att läsa här. Vill förtydliga att jag fortfarande ogillar Björklunds pekpinnar, även om jag gillar saker som elitklasser och religiösa friskolor. Varför kan inte en princip som "frihet under ansvar" kombineras med ett tydligt kunskapsmål? Skolan borde se till att elever införskaffar sig kunskap. Inte hur.

Meanwhile in the US: Den fantastiska presidenten Barack Obama tycker att barn skall vara ute och leka i stället för att spela dataspel. Annars kan de ju bli sjuka och dåliga.

Ipred-sammanfattning

I torsdags medverkade jag på folkpartiets hearing/seminarium om Ipred i riksdagen. Tillsammans med Jon Karlung, Erik Josefsson, Eva Dahlgren, Pär Strömbäck och Alexander Bard satt jag i en debattpanel som inte bara diskuterade den nya lagen, utan också fildelning och upphovsrätt i allmänhet.

Under min lite för långa tågresa hem under gårdagen funderade jag på att sätta rubriken på det här inlägget till: "Hur man snabbast blir ovän med hela sveriges kulturelit". Ungefär så kändes riksdagsdiskussionen, och en stor majoritet i salen var branschfolk med upphovsrätten som en helig ko.

Det är nyttigt att då och då bli utsatt för en publik som inte håller med en för fem öre (bland bloggar är nog förhållandet det motsatta om synen på upphovsrätt), även om det är tråkigt när debatten blir svartvit och en smula obehaglig. När man blir jämförd med både Al Qaida, barnporrligor, vapenförespråkare och giriga skurkar, för att inte vilja att privata intressen skall få polisbefogenheter, blir hela debatten absurd.

Själv känner jag djupt för de allra flesta kämpande kulturarbetare i landet, men jag tror inte att fler regleringar av digital upphovsrätt är lösningen för problemen som finns. Dels drabbar det den personliga integriteten. Övervakningsmöjligheterna som öppnas i Ipred är bara en början, och tillsammans med datalagringsdirektivet, Ipred2 och telekompaketet blir Ipred snarare ett hot mot fritt kulturskapande, än en förutsättning för det.

Alexander Bard tyckte att det var naivt att vara emot Ipred eller fler fildelningsregleringar på nätet. Själv tycker jag det är naivt att tro det skulle hjälpa mot någonting (förutom ökad övervakning och kontrollmöjligheter för staten och kapitalet).

Samtidigt är hela debatten om moral, rätt och fel när det gäller fildelning känslosam. Om man rakt av applicerar upphovsrätten från fysiska ting till digitala varor är det helt förståligt att man tar illa upp, och ser kopiering som stöld. Någonstans tycker jag att vi som ser annorlunda på upphovsrätten ändå måste ha respekt för de kreatörer som känner sig allt mer maktlösa i en allt digitalare värld. Vi står trots allt inför en stor förändring.

Samtidigt måste vi alla sluta värdera digitala kopior av verk. Något som finns i oändlig mängd kommer inte ha ett värde. För att skapare av kultur skall överleva i framtiden måste vi sluta att med konstgjord andning hålla uppe en marknad som är dödsdömd från början, och hitta vägar för inkomster som vi också kan värdera.

En man från filmindstrin sa att "Det går inte konkurrera med gratis". Han har rätt, så varför kan vi inte sluta diskutera moral, lagar och kasta in rättsresurser i ett system som ändå är dödsdömt från början. För att i stället diskutera vägar att konkurrera på, kulturvärden och vilka tjänster vi egentligen är beredda att betala för.

---

Under debatten hänvisade jag till forskning från bla. KTH som visade att fildelare också konsumerade mer kultur/media. Här kan du läsa mer om de resultaten (och en undersökning från Harvard också).

---

Här finns ett snabbreferat från debatten. Kanske mest för att få en inblick i hur debatten såg ut, en hel del bitar saknas, några är rejält omskrivna, och några bitar är tillagda, vilket inte gör det citatvänligt. Till exempel hade Eva Dahlgren en intressant mening om blåbärsplockande som helt saknas. Om du vill veta vad jag egentligen sa vid något tillfälle, är det bara att fråga.

---

Efter hearingen samlades den mest suspekta kombinationen människor jag mött på länge över ett glas vin. Christian Engström, Martin Rolinski, Henrik Pontén, Nyamko Sabuni och Maria Ferm tillsammans med en hel hög kulturelit jag inte kan namnen på, ett par moderater och någon mer folkpartist.

Prioriteringar

"Den 2 april kommer Sveriges utbildningsminister Lars Leijonborg på besök till högskolan. Han kommer att ha en öppen föreläsning kl 13.30 i D105 där alla studenter är välkomna att delta. Passa på och kom och hör vad Lars har att säga om bland annat studiemedel."

Utdrag ur det månadsmail som samtliga studenter vid högskolan i Skövde får av studentkåren. Har jag tid kanske jag tittar in i salen. Vet dock inte om studiemedelsfrågan verkligen är det viktigaste att få svar på. Vad hände med frågor som utbildningskvalité?

Lite av L:et i Luf

Ett mail kom under kvällen som inleddes med:

"Jag tänkte att det kanske skulle vara roligt för dig att se att Luf inte enbart består av sexualkonservativa prostutitionsmotstàndare. Efter att vàr nya DO gick ut med ett pressmeddelande sà har det rört upp en mediastorm i lilla Dalarna och även ett avstàndstagande fràn fp:s länsförbund."

Säga vad man vill om Luf Dalarnas åsikter, om att de vill både legalisera cannabis, prostitution och fri invandring, men det är fortfarande år 2008 radikala åsikter, och det är ingen som kan anklaga dem för att lyda under någon partipiska.

Ett välkommet inslag i den rätt tråkiga partipolitiska debatten.

---

Tack till Erik.

Bröst och nymoralism

Egentligen tänkte jag uppröra mig om H&M:s barnarbetare på bomullsfälten i Uzbekistan, men gläder mig mest över att det faktiskt uppmärksammas. Sen kan man ju fråga sig vad som händer med de bomullsplockande barnen om H&M bojkottar leverantören...

---

Fatima Svanå är en av mina absoluta favoriter bland lokalpolitiker (återfinns i Halmstad). Vi håller inte alltid med varandra, men hon tillhör de få folkpartister som föredrar att låta människor använda sitt sunda förnuft framför att kommunen skall reglera, och tar ton i livstilsliberala frågor.

I dag uppmärksammar hon bloggen/nätverket "Bara bröst" som i sin tur tar upp de förbud som på många platser finns för kvinnliga bröst. På flertalet offentliga badhus är det helt okej att vara barbröstad man, medan barbröstade kvinnor får finna sig i stundtals kränkande situationer om man vill tex. sola topless.

Lite av en ickefråga, men personligen tycker jag att det både finns tillfällen då toplessförbud är absurda, liksom det finns andra tillfällen då jag gärna skulle vilja slippa se svettiga nakna mansöverkroppar.

---

Till sist så rekommenderar jag verkligen Oscar Swartz inlägg om hur polisen missbrukat teleavlyssning, och om Thomas Bodströms syn på brott, straff och sex. Personligen undrar jag var ungdomsförbund och vänsterfalang är och protesterar mot hans inflytande i partiet. Fast, alliansen är inte så mycket bättre. Det är dags att rensa upp i lagen om elektronisk kommunikation.

Björklund motsätter sig skoluniform

Om 10-11-åriga tjejer vill klä sig som Britney Spears så finns det ofta ett intresse både från föräldrar och skola att sätta vissa gränser och det tycker jag att man måste kunna göra."

sa Jan Björklund i en intervju om klädkoder på skolor. Jag håller med Björklund. Om 10-11-åriga tjejer skulle börja bära skoluniform, så måste man sätta en gräns...

För tänk om barn skulle få klä sig som de vill och behandlas med lite respekt?

Hela videon med Spears i skoluniform hittar du här.

Nu lämnar jag partipolitiken. På riktigt.

Landsmötet är nu slut. Det gick inte riktigt som jag ville, även om ett par saker hamnade i rätt riktning.

Jag gick med i Liberala ungdomsförbundet för ungefär fem och ett halvt år sedan. Ett år senare blev jag också folkpartist, och jag tyckte partipolitik var både roligt och givande.

Då var folkpartiet och liberala ungdomsförbundet rätt för mig, eftersom att det var två organisationer som tyckte ungefär som jag. Några saker stämde inte, men de var av mindre karaktär, och till det stora hela tyckte jag om att tillhöra ett parti och ett ungdomsförbund som tyckte individens frihet var det viktigaste, samtidigt som man hade ett stort socialt patos.

I dag ser det inte riktigt lika dant ut. Jag har sett politikens baksida, blivit baktalad, fått en falsk polisanmälan riktad mot mig, fått välja mellan munkavel eller arbete, och även blivit utsatt för rena lögner. Det poltiska spelet är inte vackert, i synnerhet inte det partipolitiska.

I ett parti som säger sig värna om unga människor, så har jag sett hur gubbiga valberedningar tilldela sig själva höga poster inom kommunen. Förhandlingsdelegationer har jobbat för sin egen ekonomiska sak, och beslut har fattats där det snarare varit regel än undantag att allt underlag presenteras på sittande möte.

Samtidigt har jag träffat eldsjälar. Både de som lyckats påverka någonting, trots dåliga odds, och eldsjälar som i pricip brunnit ut. I Liberala ungdomsförbundet har jag fått vänner för livet, haft sena diskussioner om hur man får en bättre värld, och på ett par punkter, faktiskt lyckats påverka lite.

På fem och ett halvt år, så förändras man. Liberalismen är en ideologi som bygger mycket på just förändring. Problemet med de här fem och ett halvt åren, är att folkpartiet/luf och jag, förändrats lite åt olika håll. Medan jag blivit mer och mer övertygad över att man ska ha så lite lagar och regler som möjligt, så vill både folkpartiet och luf ha fler.

Statlig nymoralism är ingenting jag har övers för, men tyvärr, så vill till och med folkpartiets ungdomsförbund ha lite av den kvar.

Den personliga integriteten är en fråga där ungdomsförbundet i sak håller med mig, men tyvärr så har inte den rösten riktigt räckt till, och det finns tyvärr inte så många kvar i förbundet som verkligen orkar kämpa för den tillräckligt mycket.

Det är med lite sorg, som jag nu bestämt mig för att lämna både folkpartiet och luf. Det fungerar inte längre för mig, att stå bakom en organisation där jag inte delar lika mycket av åsikterna som tidigare. Dock så kommer jag inte försvinna från politiken, och jag kommer ivrigt heja på alla de liberaler som finns kvar inom både ungdomsförbundet och partiet.

Flyktingfrågorna och feminismen är folkpartiet och luf fortfarande bäst i, det finns hopp för integritetsfrågorna, när det gäller fildelning och it-politiken. Kanske kan Björklund föra partiet något framåt, lyssnar man bakom pekpinnarna, så har han en del vettiga poänger.

Så, med ett hopp om att vi ses på barikaderna, säger jag nu hejdå till mina medlemskap, och en önskan om att både förbund och parti håller fast vid det där med liberalism.

Bloggandet kommer fortsätta på som vanligt, med den fördelen att jag inte längre har ett parti som kan klaga på min frispråkighet. Kanske kommer jag rösta på fp nästa gång, kanske på något annat. Som det ser ut i dag är fortfarande folkpartiet minst dåligt av riksdagspartierna, men det är någonting som kan svänga, och jag kommer kunna ägna mig åt liberala åsikter, och inte folkpartistiska.

---

Eftersom min liberal-mail går till folkpartiets intranät, så nås jag nu bäst via johanna[snabel-a]frihetfildelningfeminism.se

Jag har för övrigt i dagarna flyttat, så om du är någon som jag känner tillräckligt bra för att få reda på min nya adress, så är det bara att skicka ett mail.

Efter luf-kongressen

Liberala ungdomsförbundets kongress avslutades igår, och det är inte bara jag som är besviken. För att tydliggöra varför, så tänkte jag göra en uppföljning av det blogginlägg jag skrev i april, där jag listade de motionsförslag jag hade del i.

• Patentförbud på gener
  - Blev en jämkning som gick ut på att man ska få ta patent på genetiska uppfinningar, men inte på något befintligt genetiskt material.
  
  
• Restriktivare användning av DNA-prover
  - Avslogs. Luf tycker fortfarande att DNA ska kunna jämföras med fingeravtryck.
  
  
• Ett helt avskaffande av public service
  - Avslogs. Luf tror inte att marknaden kan producera kvalitativ tv, så då ska staten göra det i stället.
  
  
• Tydligare formulering för fildelning
  - Bifölls. En av de få motioner jag stod bakom som också gick igenom. "All fildelning för icke-kommersiellt bruk skall vara laglig" är den nya formuleringen istället för flum om nedladdningslag och att upphovsrätt är bra.
  
  
• Lagstadgad öppning av källkod efter en femårsperiod
  - Avslogs. En gammal motion som jag helt enkelt återanvände, mest för att kunna formulera någonting annat på punkten. Jag lyfte inte frågan under kongressen.
  
  
• Möjlighet att lämna staten
  - Avslogs. Argumenten mot i talarstolen handlade om att det var "timbro-höger", "nyliberalism" och att jag var anarkist. Själv tycker jag att ungdomsförbund ska pyssla med ideologi och visionära idéer i stället för att tro att man är lagstiftare. Kanske så kan diskussionen ha fått en och annan att tänka till lite. Men det är tveksamt.
  
  
• Metoder för att förebygga lönediskriminering
  - Bifölls. Luf vill att arbetsgivare själva ska kontrollera om det förekommer osaklig lönediskriminering, redovisa kontrollen, och betala ut mellanskillnaden (med ränta), till den som är diskriminerad.
  
  
• Ändringar i sexualbrottslagen
  - Bifölls. Luf vill att oaktsam våldtäkt ska bli brottsligt, samt att det fortfarande ska vara ett samtyckeskrav som ska råda.
  
  
• Positivt om microlån
  - Missade debatten, men är nästan helt säker att den bifölls.
  
  
• Feministisk perspektiv på biståndsutdelande
  - Bifölls. Bistånd skall i minsta möjliga mån stödja patriarkala strukturer och delas ut så att både kvinnor och män gynnas.
  
  
• Vapenlicens till relationsvåldsutsatta personer
  - Avslogs. Argument från talarstolen var att; det var en falsk trygghet, att gärningsmannen skulle övermanna vapnet och använda det emot den licensinnehavande personen och att statens våldsmonopol skulle skyddas. Inte lika mycket om att personer utsatta för relationsvåld behövde skyddas. Ett förslag om att det skulle gälla alla hotade (tex. av organiserad brottslighet) personer väcktes också, men även det röstades ner. En mening om att gärningsmännen skulle dömas till att få fotboja bifölls i stället.
  
  
• Jämställdhetsbonus för utbildningar som förbättrar jämställdheten
  - Avslogs. Inte ett ord om hur man förändrar saker och ting heller.
  
  
• Liberalare blodgivningsregler
  - Bifölls. Karenstider i stället för riskgrupper som få vet om man tillhör ska vara det som gäller vid blodgivning. Blodbristen behöver lösas.
  
  
• Konstaterande att kapitalism och feminism hör ihop
  - Tror det var ett jämkningsförslag som gick igenom. Någon påpekade klokt redan tidigare under en kapitalistdebatt att den korrekta benämningen av kapitalism är ägare av kapital. Eftersom att luf är rätt så fattiga, så försvann det begreppet rätt snabbt i debatterna.
  
  
• Anmälningsplikt för trafficking
  - Bifölls. I kombination med att man ska få vara anonym.
  
  
• Avskaffande av sexköpslagen
  - Avslogs. I stället ska vi arbeta för att exportera den till hela Europa.
  
  
• Avskaffande av äktenskapslagen
  - Bifölls med nån språklig ändring. En samlevnadsbalk skall införas och varken kön eller antal skall ha någon betydelse. Vilket även kommer innebära att personer som ingår i mindre frivilliga och arrangerade mångäktenskap (som förekommer i dag, men inte på pappret) faktiskt kommer få lite rättigheter.
  
  
• Myndighetsbeslut skall vara neutrala i frågan om sexuell läggning
  - Osäker om utfallet men tror den bifölls.

En liten korrigering om mjukvarupatent skall göras. Luf tycker nu ingenting i frågan, i stället för att vara tydligt emot. Det å andra sidan öppnar för att förbundsstyrelsen (som beslutar i frågor där vi inte har en kongressbestämd åsikt) ska bli för mjukvarupatent, eftersom det var det som uttrycktes i förbundsstyrelsens motionssvar. Nu har vi å andra sidan en ny förbundsstyrelse, som jag hoppas tar reda på lite mer om det, innan man bestämmer sig för att faktiskt vara för.

Så här i efterhand av kongressen är jag bitter. Det har gått okej i frågorna som rörde feminism och vi kommer få en rätt okej skrivelse i narkotikafrågan (bruk skall inte straffas, och missbruk skall leda till vård), men där vi i de feministiska frågorna skulle kunna vara radikala, som om sexköpslagen eller vapenlicensfrågan, har vi inte kommit någonstans. I stället har det varit någon sorts politiskt korrekt konsensusdiskussion.

I de mer tekniska frågorna så är jag besviken på att förbundsstyrelsen inte riktigt orkade ta reda på mer. Carl Nettelblad må vara smart, och argumentera väl, men i de upphovsrättsliga frågorna så har han helt enkelt fel. Den liberala kritiken mot upphovsrätten som en inskränkning av äganderätten har varit nästintill obefintlig i debatten.

Sen måste jag säga att luf faktiskt blivit sossiga. När jag gick med för dryga fem år sedan, så var det just för de radikala åsikterna. Livstilsfrågorna var prioriterade, det fanns en tro på individen, både dens frihet och förmåga att fatta egna beslut. I dag tycker luf till och med att systembolaget är bra.

Emot sexköp, men för polyamorositet

...så har det gått än så länge. Liberala ungdomsförbundet vill dessutom exportera sexköpslagen till europa. En rätt (enligt mig) dålig skrivning röstades igenom som vare sig var särskilt könsneutral eller fördomsfri.

På den positiva sidan så vill vi numera avskaffa äktenskapet, införa en köns- och antals-neutral samlevnadsbalk. Människor skall får ingå avtal själva, man ska kunna få grundtrygghet även om man är fler vuxna personer som lever tillsammans än två, och kyrkans myndighetsutövande försvinner. Dessutom så försvinner statens krav på kyrkans myndighetsutövande också. Något jag tycker är positivt. Kyrklig vigsel är inte en rättighet.

---

Återkommer när mer intressanta frågor tagits upp. Vid tillgång av nät. Den här datorn är asseg.

Dagens citat

Måste vara:

"Man har valt att ignorera diskussionen om folkpartiets framtid genom att nominera det trygga namnet framför det nytänkande och därmed avskärmat den interna dialogen."

Johnny, Jonna och Philip ur luf:s förbundsstyrelse ger luf en stor känga för nominerandet av Jan Björklund som partiledare. Inte ett ord nämndes i tidigare debattartikel eller pressmeddelande om att förbundsstyrelsen inte var enig.

En klart läsvärd debattartikel på dagens sidan fyra i expressen. Lite ideologi finns faktiskt kvar inom den folkpartistiska rörelsen.

Tänkvärt

Om Jan Björklund står som ensam partiledarkandidat på folkpartiets landsmöte senare i år, så blir han faktiskt inte vald av landsmötet. Han blir utsedd av styrelserna i ett antal länsförbund, eftersom att ombuden inte kan ta någon annan ställning. Han blir alltså utsedd av personer som är valda av personer, som är valda av personer som är valda av de medlemmar som kommer på kommunernas årstämmor.

Folkpartiet borde blicka mot venstre

Jag är inte jätteinsatt i norsk politik, men i mitten av september 2005 befann jag mig i Oslo några dagar för att hjälpa folkpartiets systerparti Venstre i valet. Den då borgerliga regeringen fick i valet inte fortsatt förtroende, men Venstre femdubblade antalet mandat i stortinget (motsvarigheten till riksdagen).

Venstre är ett socialliberalt parti som trycker hårt på miljöfrågorna. De är skarpare i feministiska frågor, gillar arbetskraftsinvandring, ogillar förslag om sexköpslagar, vill underlätta småföretagande, lätta upp moralismlagar och vill tillåta fildelning.

Det är en politik som uppenbarligen fungerat i vårt nordvästra grannland, så varför kan det inte fungera här? Folkpartiet som nu behöver gå emot en förnyelse av både sin politik och politiker har ett gyllene tillfälle att blicka ut mot just Norge.

Folkpartiet kommer troligen aldrig bli precis som jag skulle vilja ha det, men en förändring åt venstres håll hade varit en bra början.

En kvinna eller en kompetent person?

Cecilia Malmström är kvinna. Hon är betydligt mer kompetent än Björklund. Folkpartiet behöver inte en kvinna på posten partiledare, fp behöver en förnyare, och i partiet är det faktiskt nästan bara kvinnor som skulle kunna stå för det.

Björklund är måhända populär, men Malmström skulle kunna åstakomma något. Om nu inte alla debattörer (inklusive feministiska) skulle framhävda Malmströms kön som hennes främsta merit, så kanske hon också skulle ha en ordentlig chans...

Björklund knappast efterträdare till Leijonborg

Leijonborg har beslutat sig för att avgå. Det var väntat och äntligen. Vem som blir hans efterträdare återstår att se, men en person borde faktiskt gå att räkna bort redan nu. Det är Jan Björklund.

Om folkpartiet väljer Björklund som ny partiledare i höst har man nämligen inte åstakommit någonting. Han har ungefär samma ideologiska kompass som Leijonborg, och hur bra han än lyckats folkligt i skolfrågorna, så kommer han aldrig bli den förnyare som folkpartiet behöver.

Lämpligare vore då Cecilia Malmström, Nyamko Sabuni eller Johan Persson. Den sistnämnde hoppas jag personligen på räknas bort eftersom han skulle innebära en batongpolitik som snarare skulle skifta mot brunt än orange.

Gissningsvis har Malmström bäst utgångsläge, hon skulle ses både som en föryngring och en förnyelse, samtidigt som hon är uppskattad både internt och för sitt parlamentarikerjobb, men framför allt så är hon fantastiskt kompetent. Hon har inte heller profilerat sig som vare sig särskilt vänster eller höger inom partiet, utan har faktiskt hållit sig på den mera liberala banan.

Mer emot sig har Sabuni som anses för kontroversiell, liksom Birgitta Ohlsson. Båda skulle platsa utmärkt på posten, och hade definitivt gjort mig mer partipolitisk direkt. Tyvärr så klarar knappast det starka patriarkatet i partiet med det än på länge...

Lat journalistik och Niklas Svensson

Det blev visst lite mera Niklas Svensson trots allt. Det var hans dag i tingsrätten för dataintrånget, och dagen till ära har han en debattartikel i expressen som handlar om att journalister och politiker är ungefär lika goda kålsupare.

Jag har stött på Svensson i samband med två historier, det första var i samband med Danielssonstoryn och det andra vad i samband med dataintrånget. Båda två historierna är tydliga exempel på hur Svensson agerar journalist, och hans utomordentliga brist på någon form av moral.

I båda historierna var det Svensson (nästan i alla fall) som först skrev om det i media, och i båda fallen har han varit inblandad långt tidigare. När det handlade om Danielssonhistorien var han en av de källor jag hört ryktet från, och jag har mycket svårt att tro att han inte läst mitt blogginlägg om storyn långt innan han skrev om det, med tanke på att han innan danielssonhistorien då och då kommenterade andra inlägg på den här bloggen.

Till skillnad från alla de andra journalister jag pratade med i samband med Danielssonhistorien (bortsett från den underbara felciteringen i DN), så var Svensson den som framställde saker och ting mest osakligt med tanke på vilken information han hade.

När det handlade om dataintrånget så talade jag aldrig personligen med Svensson, men läste en hel del av honom i medierna, och diskuterade hans inblandning med andra journalister. I dataintrångfallet var det en av hans privata vänner (Rislund), som var först med publicering, men Svensson hakade villigt på, trots att han redan från början måste vetat riktigt stora delar av historiens omfattning redan i mars förra året när han själv fick tag på samma inloggningsuppgifter.

Niklas Svensson har en stor poäng i sin debattartikel, och det är att lata journalister nöjer sig med politikers redan färdiga nyheter. Frågan är hur mycket det egentligen gäller andra journalister, eller om det mest beskriver Svenssons eget beteende. När andra journalister i danielssonhärvan försökte ta reda på vad jag faktiskt skrivit, tog Svensson inte ens hänsyn till att jag inte var först på nätet.

Likaså under tiden när dataintrånget kom fram, så ringde journalister och försökte reda ut historien. Jag fick dementera och bekräfta det mesta, trots att jag inte hade någonting med själva intrånget att göra. Det kanske inte rörde sig om världens bästa journalistiska arbete hela tiden, men det var i alla fall inte journalister som själva var inblandade i historier de försökte få som sensationella.

Jag har aldrig personligen träffat Niklas Svensson, men jag har svårt att förstå hur en journalist som själv skapar sina nyheter kan ha något som helst förtroende i media. Det är mycket möjligt att han har skrivit någon artikel med en grund av ordentligt arbete, men Svensson skriver själv om skvallret och öldrickandet, och visst är det det han kan bäst.

Beträffande skvallret om politiker, så skvallras det en hel del om journalister också. Jag skulle kunna berätta en hel del om Niklas Svensson. En del saker bekräftade, och en del saker obekräftade (men desto allvarligare och med en högre straffpåföljd än dataintrånget på sapnet). Eftersom jag till skillnad mot Svensson lärde mig någonting av danielssonhistorien så tänker jag inte skriva om de rykterna här (även om triangeldramer och otrohetsaffärer kan vara mycket smaskiga att läsa om), helt till hänsyn av tredje part.

---

Jonas Morian skriver också om Svensson.

Ullenhag och nyliberalismen

Om man på en liberal skala sätter nyliberalismen åt ena hållet, och socialliberalismen åt det andra, så befinner jag mig nog någonstans i mitten. Jag vill inte kalla mig vare sig det ena eller andra, eftersom jag ser det som problematiskt med både en för liten och en för stor statsapparat.

Därför vill jag inte riktigt försvara centerpartiet från Erik Ullenhags angrepp på DN-debatt, mer poängtera några missar han har.

För det första så är en släng nyliberalism in i alliansen inte alls särskilt fel. Den borgerliga alliansens styrka gentemot dess föregångare på regeringsmakten är att den består av fyra partier, och inte ett enda stort. Att prata om en splittring ideologiskt, borde därför hamna i positiva termer, eftersom det visar på olika infallsvinklar och en bredd i politiken.

För det andra så vill jag dissa centerns nyliberalism. På det ekonomiska hållet så finns det kanske vaga tendenser, men är verkligen marknadshyror ett så radikalt förslag? Att det går att få tag i en hyresrätt inne i centrala Stockholm (om man köar tillräckligt länge) som är billigare än min korridorsetta i lilla Skövde är ett utfall av snedvriden planekonomi, och knappast något socialliberalt. LAS skapar också hinder, och till och med vänsterpartiet försökte hitta vägar att gå runt den när de nyligen skulle avskeda personal.

Att kalla ett parti som i flertalet kommuner styr ihop med socialdemokraterna och på riksnivå stödjer FRA-övervakningsförslaget, för nyliberalt, känns faktiskt riktigt långsökt.

För det tredje så borde faktiskt Ullenhag fundera lite över det egna partiet. Folkpartiets trygghetsvurmande i all ära, men partiet har faktiskt tappat ordentligt på den socialliberala fronten de senaste fyra åren. Varför har man släppt jämställdhetsfrågorna till centern? Var är kraven på personlig integritet och motståndet till den allt konservativare "batongliberalismen"? Varför lägger man inte ner mer tid på att kommunicera ut integrationspolitiken bättre (grundtankarna är ju bra)?

Folkpartiet skulle behöva lite mera nyliberalism istället för att närma sig konservatismen. Partiet har till och med släppt sitt åsiktsprogram inom kulturpolitiken och tycker istället att det fungerar rätt bra. Man har inte ens lyckats få bort filmcensuren för vuxna.

(Går)dagens citat från Skövde

Eftersom att jag faktiskt gick på årsmötet för FP Skövde, tänkte jag att jag kunde erbjuda ett par citat från kvällen.

"Vi är särskilt glada över att vi har valt en så ung ordförande"

- Folkpartist i lokalen. Nyvalda Mikael Wendt (kommunföreningsordförande) fyllde femtio förra året.

"Fortsätt prata du, det är värdefullt att unga pratar i politiska församlingar"..."även om jag inte tycker frågan är vidare nödvändig att diskutera"

- Mötesordföranden som var lite missnöjd över att jag begärde sluten omröstning vid personval, och kom med åsikten att det är rätt smart att välja ett udda antal till en styrelse.

Jag fick i alla fall en blomma som avtackning. Insåg att jag som student utan gröna fingrar inte ens äger en vas, så buketten står i en plastkanna från ikea (och hoppas på att katten inte välter ner den i natt). Birgitta Ohlsson var årsmötestalade och kritiserade FRA-förslaget ordentligt, pratade jämställdhet, och en stor dos utrikespolitik. Om folkpartiet ändå kunde vara lite mera som Birgitta...

Därför lämnar jag Folkpartiet i Skövde

En av de absolut sjysstade personerna i liberala ungdomsförbundet gick ur igår. Fick mig att fundera på mitt eget engagemang i förbundet. Det finns en anledning till att jag har trappat ner på det, och tyvärr är kulturen i ungdomsförbunden någonting man behöver fundera över mer än en gång.

Det är sjukt svårt att i ett blogginlägg kunna förklara den där hatkärleken till ungdomsförbundet som jag faktiskt har. Kritiserar jag för mycket kommer de som är aktiva bara tycka att jag är jobbig och inte ta åt sig något, kritiserar jag för lite, så finns det ingen poäng i det, och jag skulle lika gärna vara tyst.

Det liberala ungdomsförbundet borde ta sig en funderare över är varför så många sjukt duktiga och smarta personer har lämnat det senaste året. De flesta på den så kallade högerkanten (dvs. inte socialliberala), och oftast med någon form av intern konflikt med ledningen som grund.

Någonting ungdomsförbund och politiska partier i allmänhet måste fundera på, är vilka människor man egentligen vill ha med i beslutsfattande församlingar, och på den offentliga debattens arena.

Kanske är det bäst om bara de politiskt korrekta och riktigt duktiga människor företrädde politiska partier. Det är inget fel på att vara politiskt korrekt och duktig (jag var det också när jag var sexton), men i ett rum där alla tänker lika tänks det inte särskilt mycket, och det är alldeles för lite tankar i svensk partipolitik idag.

Om knappt en vecka kommer jag inte längre sitta i folkpartiet Skövdes styrelse. Jag hade visserligen bara en ersättarplats, men att gå på ett möte en gång i månaden, höra hur styrelsen enhälligt bifaller samtliga förslag utan något ifrågasättande och sedan gå hem igen ger inte mig så mycket mer än två och en halv timmas förlust i tid. Det har under det senaste året handlat om möten där man får handlingarna vid sittande bord, ingen möjlighet för paus innan viktigare beslut, skitsnack och utfrysning av enskilda medlemmar.

När jag kritiserade utnämningen av nämnd och styrelseposter i folkpartiets tidning NU (som var fruktansvärt sexistiska), så fick jag i en replik höra att jag inte varit närvarande på ett enda styrelsemöte, och att jag inte varit aktiv i valrörelsen (jag var närvarande på de flesta, och jag jobbade heltid för ungdomsförbundet i valrörelsen). På efterföljande styrelsemöte fick jag en utskällning av personer i styrelsen som ansåg att jag inte visste vad jag pratade om. Valberedningens förslag som utan ändringar röstades igenom bestod av ytterst få kvinnor, de kvinnor som var med fanns på traditionellt kvinnodominerade poster, och medlemmar i valberedningen och förhandlingsdelegationen med de övriga partierna hade själva fått topposter.

Tilläggas kan göra att personen som är ordförande i kommunföreningen också är ordförande i länsförbundet, samt sitter i riksdagen som ledamot. Maktspridning finns knappast med där.

Jag har absolut ingenting att göra eller hämta hos folkpartiets kommunförening i Skövde. Det finns ingen idédebatt, och jag längtar faktiskt tillbaka till mitt första möte där det diskuterades huruvida skräphantering skulle skötas av fastighetsägare vs. restaurangägare. Det finns ett par bra människor kvar, men de är få och har inte särskilt mycket handlingsutrymme.

Min poäng är hur dåliga ledningar kan få engagerade och smarta människor att ge upp och gå vidare. Folkpartiet i Skövde är ett extremt exempel, och de två andra kommunföreningar jag varit med i, har varit otroligt mycket bättre på i princip allt. Annars hade jag aldrig fortsatt. Sen måste man också fundera på om det är helyllemänniskor som alla är politiskt korrekta och följer utsatta spår som skall syssla med politik, eller om det skall vara en bredd av alla typer av personer, och flera olika vinklar på liv och politik.

Jag vet att jag föredrar det senare.

Skolan och statliga pekpinnar

Eftersom att skolpolitiken verkar vara en aktuell fråga, så får det väl vara dags för ett blogginlägg på ämnet.

Igår var det skolminister Björklund som var på tapeten med en intervju i SvD där han krävde mer svenska, historia och religion i skolan, och idag går utbildningsministern, tillika folkpartiledaren Leijonborg ut på DN debatt och vill premiera språk och mattekunskaper.

Till att börja med. Det är enkelt att kräva mer kunskap för elever i allmänhet. Det finns alltid något ämne som man från politiskt håll tycker att utgångna elever är för dåliga i, oavsett om det rör sig om samhälls eller naturvetenskapliga ämnen. Lite noterbart är det allt att Björklund bara vill fokusera på samhällsämnen och man först enligt Leijonborg på gymnasienivå skall prioritera matematikkunskaperna.

Risken med det är att elever som har svårt med matten redan på högstadiet slås ut på gymnasiet och inte kommer kunna läsa vidare på högskolan sedan. Matematik A skall enligt Leijonborg ha ett godkäntkrav för att en elev skall få fortsätta plugga på högskolenivå, och även om jag personligen tyckte matte var kul/lätt och läste ända upp till E-kursen, så känner jag många som hade problem redan med matte A, fast som garanterat skulle klara sig alldeles utmärkt på något av de icke-matte-fokuserade högskoleprogrammen.

När det handlar om grundskolan, så kommer knappast Björklunds krav göra vare sig till eller från. Påverkar det något, så är det en brist på naturvetare, eller i alla fall på elever som är duktiga i naturvetenskap. Det är en rätt sjysst balans på ämnena idag, och istället för att sätta mer politisk styrning över vilka ämnen som är viktiga eller inte, så borde skolorna få mer frihet över tid de kan lägga på ämnen de anser har för låg prioritet. Vad beträffar en ökning på ämnet religionskunskap, så om målet är att få lite mer förståelse för kulturer, så är det snarare en utrensning av gamla läroböcker och fortbildning av personal som behövs, än flera timmar i skolan.

På högre nivåer borde den statliga styrningen vara ännu mindre. Istället för att prioritera specifika ämnen, så skulle staten lätt kunna ge högskolor och universitet möjlighet att vikta betygen själva, så att de ämnen som är relevanta för utbildningen väger tyngre än andra. Sorry Leijonborg, men jag har haft mycket mer nytta av den lokala kursen bild och form (lokala kurser brukar beskrivas som flumkurser), än matte E under min utbildning, varför skall då den senare i din skola vara värd mer?

Dessutom verkar Leijonborg helt och hållet glömt bort möjligheten för högskolor att ha alternativa antagningsprocesser, något som (enligt min erfarenhet) ger både mer motiverade studenter på rätt linje, och bättre kan ta ut människor som uppfyller rätt krav.

---

En annan sak som påverkar studenter, och som tas upp idag, är att höja bostads och studiemedlen till unga. Studiemedlen håller jag med om. Det borde vara möjligt att låna mera för att öka det ekonomiska svängrummet (man har kass ekonomi som student). Men att höja bostadsbidragen ytterligare skulle bara få konsekvensen att färre studenter skulle välja att jobba extra, och också vara en anledning till de kommunala bostadsbidragen att höja hyrorna ännu mera. Det blir helt enkelt studenter som inte jobbar något som får råd att bo stort. Knappast logiskt, utan luktar planekonomi.