Creeper

onsdag, november 21, 2007

Medievåld kan faktiskt vara bra

Jag vet inte om jag har en "icke acceptabel dygnsrytm" som skriver det här blogginlägget vid den här tiden på natten, men med anledning av de senaste dagarnas rubriker om våld, dataspel och Internet, så tyckte jag att mitt inlägg i debatten behövs.

DN skriver om
hur nätvåldet lagras i hjärnan, och tar upp en forskningsöversikt som Cecilia von Feilitzen skrev för sex år sedan. Nu råkar det vara så att jag har översikten hemma, och även om von Feilitzen vill påskina att medievåld kan vara skadligt, så framhäver hon likväl i sin översikt, att det är precis lika möjligt att det är helt ofarligt. I de fall man lyckats påvisa ett samband mellan aggressivt beteende och konsumtion av medievåld har man inte lyckats klarlägga om barn som är aggressiva tittar mer på våld för att de är aggressiva, eller om de blir aggressiva av att titta på våld. Hon har heller inte tagit upp det faktum att trots att medievåldet ökar, så minskar antalet unga våldsbrottslingar.

Hon konstaterar dock att det inte finns någon koppling mellan medievåld och aggression för barn som lever under ordnade förhållanden, något det borde finnas om det faktiskt var medievåldet som stod för aggressivitetsökningen.

Att det dessutom inte finns någon ordentlig forskning på internetvåld borde också vara ett större inslag i hela nyhetsrapporteringen. Tittar man på den medieforskning som handlar om våld och som utkommit efter von Feilitzens översikt, och inkluderar det interaktiva mediet spel i det hela, så är forskningen allt annat än enhetlig om hur medievåld påverkar barn. Däremot så tycker media om skandalrubriker, och visar inte en rättvis bild över vad forskningen egentligen säger.

Våld i media kan snarare ge en påverkan på betraktaren en kortare stund efter tittandet, men inte mer bestående än vilka andra känslor som helst. De långsiktiga effekterna är överlag försumbara, och flera rapporter visar också på positiva effekter, som att tex. spelande av våldspel kan vara ett sätt att avreagera sig från aggressivitet.

Men, som vanligt är det tyvärr lättare att skriva om hur saker är dåligt, än att hålla sig till vetenskapliga fakta.

---

Läs för övrigt Rasmus utmärkta sammanställning om Fair Play och moralpaniken här.

Etiketter: , , , ,

4 Kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Fair-Play är en ganska lustig organisation, går man till deras artikelsamling och tar den översta artikel som är en samlingsstudie hittar man "Hälsoeffekter av tv- och datorspelande: En systematisk genomgång av vetenskapliga studier av Anton Lager och Sven Bremberg, Statens Folkhälsoinstitut, 2005." En mycket trevlig liten genomgång. Det mesta hysterin som fair-play försöker tuta i folk avstyrs klart och tydligt, ta guldklimpar som:

"Bland aggressivitetsstudierna varierade
kvaliteten och effekter påvisades bara i studier som inte uppfyllde alla kriterier." - ganska typiskt när man önskar något, desto bätre studien genomförs, desta mindre är effekten, vad händer då när man gör undersökningen perfekt?

"Genomgången ger starkt stöd för att datorspelande ger positiva effekter på
spatiala förmågor och på reaktionstid. De spatiala förmågorna betraktas traditionellt som
en av de viktigaste delarna i vår intelligens." - Datorspel gör alltså din unge smartare, tvinga ungfan att sitta framför datorn!

"studierna inte ger något stöd för samband mellan spelande och aggressiva känslor, tankar eller
beteenden trots att dessa utfall är väl studerade." - Tycker det är kul att upprepa mig om ni missade det.

"De två longitudinella studierna av dator-
spelandets effekter på övervikt ger inte stöd för ett sådant samband." - Då finns det väl inget hinder kvar?

21 november, 2007 03:34  
Anonymous Habrok sa...

Även om jag håller med i grundfrågan, så tycker jag nog att argumenten kunde vara bättre. Därför tänker jag spela Djävulens advokat med några kommentarer.

"Hon konstaterar dock att det inte finns någon koppling mellan medievåld och aggression för barn som lever under ordnade förhållanden, något det borde finnas om det faktiskt var medievåldet som stod för aggressivitetsökningen."

Inte nödvändigtvis. Om medievåldet fungerar som en trigger för våldsamt beteende hos personer som redan är predisponerade för våld, så kommer ökningen bara att ses inom denna grupp.

"Våld i media kan snarare ge en påverkan på betraktaren en kortare stund efter tittandet, men inte mer bestående än vilka andra känslor som helst."

Nja, det beror ju på vad man menar med "en kortare stund". Ökad aggresivitet kan observeras hos barn uppemot två veckor efter att de upphört med våldsspel. Som du säger så gäller detta också för andra känslor, men likväl finns en risk att folk inte förstår vad detta innebär.

"De långsiktiga effekterna är överlag försumbara, och flera rapporter visar också på positiva effekter, som att tex. spelande av våldspel kan vara ett sätt att avreagera sig från aggressivitet."

Jag är ledsen, men tanken att man kan "avreagera sig" (eller "gråta ut") är hobbypsykologi utan stöd i vetenskapen. I själva verket gäller motsatsen; Vill man minska sin aggresivitet så ska man spela lugn och apatisk; Vill man bli gladare så ska man låtsas vara glad. "Act as if," bör vara mottot.

(Tänk förresten vad lustigt om någon hävdade det omvända: Att man blir ledsen av att skratta eller ha trevligt.)

21 november, 2007 09:08  
Blogger Johanna sa...

Habrok, spela djävulens advokat du :)

Inte nödvändigtvis. Om medievåldet fungerar som en trigger för våldsamt beteende hos personer som redan är predisponerade för våld, så kommer ökningen bara att ses inom denna grupp. Om det nu är en trigger. Av de forskningsgenomgångar jag har läst är det bara von Feilitzen som skriver om de här 5-10 procenten, och i sin genomgång redogör hon dåligt för hur dessa resultat kommit fram. Dessutom så skyller hon i samma stycke på konsumtionssamhället som en faktor, och då börjar det tyvärr lukta mer politik än vetenskap över det.

Nja, det beror ju på vad man menar med "en kortare stund". Ökad aggresivitet kan observeras hos barn uppemot två veckor efter att de upphört med våldsspel. Som du säger så gäller detta också för andra känslor, men likväl finns en risk att folk inte förstår vad detta innebär. Fast inte ens de där två veckorna är ju säkra... Läser du tex. ovan nämnda genomgång av Lager & Bremberg (2005), så kan du se att det bara finns två studier som uppfyllt kvalitetskraven och fått den typen av resultat, samtidigt som det finns studier som påvisat motsatsen.

Intressant är också det att spelare som spelar spel en längre tid uppvisar mindre aggressivitet än en spelare som blir avslutar tidigare. I de försök som uppvisat aggressivitet i efterhand har barnen bara fått spela mellan 5 och 10 minuter.

Jag är ledsen, men tanken att man kan "avreagera sig" (eller "gråta ut") är hobbypsykologi utan stöd i vetenskapen. I själva verket gäller motsatsen; Vill man minska sin aggresivitet så ska man spela lugn och apatisk; Vill man bli gladare så ska man låtsas vara glad. "Act as if," bör vara mottot. Om du läser en norsk studie (har för mig den är på högstadiebarn) av Endestad & Torgersen (2003), så nämner de just det som en faktor.

Intressant i den undersökningen är också att racerspel ger större effekt på våldsamhet än vad tex. FPS-spel gör.

21 november, 2007 11:00  
Blogger Maria Byström sa...

Debatten känns gammal. Minns den för tjugo år sedan:

http://tinnitussans.blogspot.com/2007/11/hnger-dom-p-en-kttkrok-och-sgar-itu-dom.html

Inte så stor skillnad då det komemr till moralpanik, liksom!

01 december, 2007 09:04  

Skicka en kommentar

<< Home