Creeper

lördag, november 21, 2009

Real blood is for suckers


När jag befann mig i mina unga tonårsår fanns inte Twilight-böckerna. Hade de funnits hade jag säkerligen slukat dem med stormfart, och varit en av alla de där tonårstjejerna som protesterat högjutt mot filmernas 15-årsgränser, och deltagit i hysterin om vilken av filmhunkarna som är sexigast.

I stället var vampyrer satta på undantag. Anne Rices böcker blev visserligen till film, men lite tidigare än min tonårsperiod satte igång, och jag fick således klara mig med Buffy. Huvudrollen som visserligen förälskade sig i en blodsugare, men som hade till livsuppgift att döda dem, och där den i dag utbredda vampyrromantiken var nästintill obefintlig.

I dag slår Twilight-filmerna biorekord, får tonårstjejerna att köpa fantasyböcker, och True Blood är en hyllad teveserie även bland de finkulturella kritikerna. Den manliga snygge vampyren som förälskar sig i den lite udda, söta tjejen, blir till en fängslande historia där det fysiska begäret står ovanligt högt i kurs.

För även om Twilight-böckerna är skriven av en konservativ mormon, är de en del av en våg med vampyrberättelser där den kvinnliga sexualiteten står i fokus. I True Blood behöver huvudrollerna kämpa emot en kaskad av fördomar och omgivningens negativa attityder, men det är den mänskliga tjejen som drömmer om, och förför, den äldre gentlemannavampyren.

Vid en första anblick är vampyrhistorierna tämligen könsstereotypa. Yngre oskuldsfull kvinna förälskar sig i äldre man med superkrafter. Det trevliga med den senaste vågen av vampyrberättelser är att liknelsen tenderar att sluta där. Den yngre kvinnan är ofta lite udda, kanske besitter egna superkrafter, är kaxig, och platsar inte in i den vanliga anonyma trista tjejrollen. Hon ser ofta bra ut, men var inte den coolaste tjejen i klassen. Den äldre mannen har visserligen superkrafter, men innehar samtidigt ett gäng svagheter (som ofta gör att han själv behöver bli räddad av den yngre kvinnan med jämna mellanrum), dessutom besitter han ofta ett skarpt intellekt, till följd av alla ensamma nätter i öde bibliotek under 1800-talets tidiga decennier.

Eftersom att vampyrer redan är förföljda och förtryckta av samhällsnormer brukar de vara liberala i synen på frihet och moral. Dekadens och individualism dominerar, i synnerhet de myter som har löst blodproblemet.

Och visst är de snygga?

Etiketter: ,

4 Kommentarer:

OpenID jacobdexe sa...

Hmm, en analys av vampyrers frihetliga tankar och ideal ur ett tidigt liberalt perspektiv kanske vore en rätt kul bloggpost att producera?

21 november, 2009 20:56  
Blogger Claes - YSF&IW sa...

Det finns en gammal (äldre än Dracula) vampyrnovell ("Carmilla") som lyfter fram den lesbiska starka vampyren också.
Inte bara ett slag för den starka kvinnan, utan också ett synliggörande av en annars mycket osynliggjord del av homosexualiteten.
Vet inte varför jag ville säga det här, men jag tror jag tänker att gotiska berättelser alltid på olika sätt har varit mer ifrågasättande och normbrytande än man ofta tror - trots vissa könsstereotypa drag.

22 november, 2009 14:28  
Anonymous Julia sa...

Fast Bella är ju på sin höjd lite små-udda? Inga superkrafter, ingen kaxighet, utan så vanlig och anonym och trist och tjejig som man bara kan bli. Väl.

23 november, 2009 12:49  
Blogger Jenny sa...

Jag tycker om Twilightböckerna men skulle definitivt inte rekommendera dem till en tonåring. Vad sägs om Bellas (och berättarens) resonemang när Edward slagit henne sönder och samman på bröllopsresan: han menar det inte, han kan inte kontrollera sig, våldet är ett bevis på hans stora passion för henne. Han är extremt ångerfull varje gång han är nära att döda henne och det blir för henne ett ännu starkare bevis på hur mycket han älskar henne. Han kan ju inte rå för att han är så stark och att hans drifter är sådana att han både älskar henne och vill döda henne. Omgivningen förstår inte deras kärlek. Till en början gör ju inte ens Edward det. Det där är säkert ofantligt skönt att läsa för en ung tjej som hamnat i situationen att hon älskar en man som är våldsam. Bella visar vägen, älskar man bara tillräckligt mycket så kan man överkomma allt. Till och med döden. Det är skickligt gjort. Till en början håller man med Edward men så får historien en sån vändning att alla inser att Bella haft rätt hela tiden och att kärleken är det enda som betyder något. Bella räddar Edward genom sin kärlek.

15 december, 2009 09:17  

Skicka en kommentar

<< Home