Digital integritet, kvotering och pirater

Det är jul och obligatorisk ledighet och familjesamkväm. Själv har jag hunnit med både det och att skriva för Kvällsposten. I förra veckan klagade jag lite på kvotering och positiv särbehandling på våra kära universitet. Varför det är fel kan du läsa om här.

---

På juldagen skrev jag om moderna former av skattskrivning, summerade några av gångna årets övervakningslagar och tar upp både Swift och Acta. Digital integritet känns som ett ständigt återkommande ämne, och den viktiga texten hittar du här.

---

I piratpartiet pågår det just nu ett provval. Jag har inte skrivit om något annat partis diton denna gången, och egentligen har jag inte koll på PP:s heller (men ser fram emot att läsa listor). Om jag skulle gå efter folk som jag känner och är trevliga afk skulle jag vilja pusha lite extra för Emil Isberg, Jacob Dexe, Jonas Bergling och Klara Tovhult. Emil och Jonas känner jag och jobbade med på dreamhack innan pp ens existerade. Jacob är en jordnära och stabil liberal från Lund, och Klara är mycket, och lyckas formulera saker som det här. Men, jag är inte piratpartist, så jag har ingen aning om hur någon av dem fungerar i partiet. Det är bra personer i alla fall, så nu vet ni det.

Nygrönheten och tillväxten

Jag vill börja att instämma med Norberg och säga att Folins stora diss av miljöpartiet är den mest ambitiösa på länge i debatten om nygrönhet. Tillväxt och teknikutveckling förbigås lite för mycket, för att de personliga frihetsfrågorna skall räcka till. Även om miljöpartister gärna vill vara lika lättsmält mjukliberala som ungsrostade palsternackor, dras partiet fortfarande lite för långt åt den utvecklingsfientliga konservativa vänstern.

Kanske är det samma drag av utvecklingskonservatism som drabbat Sydsvenskan, när de helt okritiskt låter "turismforskaren" Stefan Gössling komma till tals. Enligt Gössling är långa flygresor enbart till ondo, och vi borde helst tillbringa semestern med cykel och tält. (Nej, det senare skriver han inte rätt ut.)

Handelns, resandet och tillväxtens betydelse för miljön skall inte ignoreras. Men frågan är om höga siffror på något av områdena verkligen är till det sämre. Jordbrukaren i Afrika har troligen betydligt större glädje av vår grönsaksbudget än bonden i Laholm. Troligen har de välavlönade Vellingeborna haft råd att åka längre utanför kommungränserna än moderatledarna. Med tillräckligt bra tillväxt och förutsättningar finns det dessutom utrymme att utveckla de där smarta transportlösningarna som vi bara går att vänta på.

Det är inte alltid självklart vad som är bäst för vare sig miljö eller människor i långa loppet. I synnerhet om perspektivet är tillväxts- och utvecklingsfientligt. Då räcker inte ens de bästaste nygröna ideal till.

---

För att avsluta med ett exempel i min egen närhet; I huset jag precis flyttat in i har man prioriterat ett källarbeläget möbelbytarrum, så man slipper släpa sig två kvarter bort till Myrorna och bedriva handel. Miljöhus.

Rädda Norge

Pär Gustavsson och undertecknad försökte rädda Norge. Bilden är troligen tagen av Joanna Olsson.

För rätt så precis fyra år sedan befann jag mig i Oslo och valkampanjade med Ung Venstre. Vi var ett gäng unga liberaler från västsverige som ville rädda Norge från en rödgrön sörja till regering. Trots att vi skrev en sång om oljefonden gick det sådär. Vänsterkoalitionen segrade, men Venstres siffror ökade stort. Vår insats var givetvis avgörande (eller inte).

Nu är det dags för val igen, och i de svenska nyhetsflödet har det inte skrivits så mycket om valet. Malin Siwe gäspar lite åt hela cirkusen och på Expressen varnar man för Fremskrittspartiets främlingsfientliga politik, och drar paralleller med Dansk Folkeparti.

Det jag kommer ihåg bäst från valet 2005 var den framåtanda som fanns i Venstre. Ett litet parti som stod lite på kanten vid makten, hade någon ministerpost som de förlorade, men ändå var glada för att de fick med sig rösterna från folket. Venstre höll miljöfrågorna högt, förstod att fildelning och integritet hörde ihop och kombinerade klassisk liberalism med realpolitiska krav. Trots att man då satt med i regeringen drev partiet radikal politik, och ungdomsförbundet var inte bakbundna till politisk korrekthet.

Denna gången har jag inte följt valet alls, men vill ändå önska Norge lycka till, med ett hopp om att den protektionism som både Frp och vänsterblocket står för, får så lite utrymme som möjligt. Det finns alternativ till rödgrön sörja även i Norge...