Youtube censurerar tortyrrapportering pga. våldsamhet

Dagens Nyheter har de senaste dagarna haft en längre artikelserie om våld på nätet. Röster har höjts om att det blir råare, och att man bör "sålla bort" det.

Det våld man refererar till i artiklarna är säkerligen högst meningslöst, men innan man ger sig ut och kräver att våld skall censureras och tas bort från nätet, bör man tänka om. Det finns faktiskt tillfällen när våld bör visas, när våld ska visas, och när riktigt grovt och brutalt våld skall visas upp för så stor allmänhet som möjligt.

Ett av de viktigaste tillfällena då våld skall visas är när förövaren är en stat eller regim. I stater där staten brukar våld och tortyr, och det enda, eller ett av få sätt, att få folk uppmärksammade inför det är att visa våldet på t.ex. en Youtube-kanal, fyller våldsvideospridandet en högst relevant funktion.

Därför blir jag förbannad när jag läser om den egyptiske människorättskämpen Wael Abbas som fått sitt Youtubekonto nerstängt (det skulle funnits här). Om det är den egyptiska regimen som klagat, Youtubes regler om våldsamma videor, eller en kombination av de båda, är oklart. Desto klarare är det att en av egyptens anti-tortyrröster inte längre kan nå ut till samma breda publik.

I Sverige är det lätt att klaga över att vi exponeras för alldeles för mycket råhet på internet eller i media. Det är lätt att glömma bort att det bara är bilder, och att vi har yttrandefrihet som tillåter samma typ av bilder, för att de som faktiskt drabbas av våld skall kunna informera om det. I synnerhet när våldets förövare också är makthavare i ett land eller regim.

Youtube borde genast häva spärren på nämnda egyptiska konto, och verkligen fundera över om det är bra att ha regler som stoppar anti-tortyrkämpar.

Via Aqurette.

---

I Sverige har media tidigare rapporterat om Wael Abbas och hans filmer som visat tortyr. Kommer vi få se någon nyhetsrapportering om att Abbas blivit avstängd från Youtube för att hans filmer är för våldsamma?

Avd: Tonårstjejer kan inte tänka själva, därför gör vi det åt dem

Jo, det är lite förfärligt också, men jag tycker att det är mest ironiskt att Veckorevyn blir JK- och PO-anmält för reportaget om en sexsäljare.

Rädda Barnen på Gotland av alla organisationer står bakom anmälan, vad nu de har med prostitution att göra.

Tydligen så står Veckorevyn för en "en oansvarig nedvärdering av tonårstjejer". Personligen tycker jag att det är en oansvarig nedvärdering av tonårstjejer att inte tro att de själva kan avgöra vilken åsikt de vill ha om prostitution, och att de är vuxna nog (Veckorevyn vänder sig trots allt till vuxna), att kunna bemöta personer som både tycker att det är bra, och de som tycker det är dåligt.

I stället borde man hylla Veckorevyn för att de gör kontroversiella reportage och utgår från att deras läsare bryr sig om andra saker än mineralögonskuggor och Paris Hiltons skor.

Sen kan man ha vilken åsikt om prostitution man vill, men att tycka att man nedvärderar tonårstjejer för att visa båda sidor av ett kontroversiellt ämne? Då är man helt fel ute.

Via LouiseP.

Bröst och nymoralism

Egentligen tänkte jag uppröra mig om H&M:s barnarbetare på bomullsfälten i Uzbekistan, men gläder mig mest över att det faktiskt uppmärksammas. Sen kan man ju fråga sig vad som händer med de bomullsplockande barnen om H&M bojkottar leverantören...

---

Fatima Svanå är en av mina absoluta favoriter bland lokalpolitiker (återfinns i Halmstad). Vi håller inte alltid med varandra, men hon tillhör de få folkpartister som föredrar att låta människor använda sitt sunda förnuft framför att kommunen skall reglera, och tar ton i livstilsliberala frågor.

I dag uppmärksammar hon bloggen/nätverket "Bara bröst" som i sin tur tar upp de förbud som på många platser finns för kvinnliga bröst. På flertalet offentliga badhus är det helt okej att vara barbröstad man, medan barbröstade kvinnor får finna sig i stundtals kränkande situationer om man vill tex. sola topless.

Lite av en ickefråga, men personligen tycker jag att det både finns tillfällen då toplessförbud är absurda, liksom det finns andra tillfällen då jag gärna skulle vilja slippa se svettiga nakna mansöverkroppar.

---

Till sist så rekommenderar jag verkligen Oscar Swartz inlägg om hur polisen missbrukat teleavlyssning, och om Thomas Bodströms syn på brott, straff och sex. Personligen undrar jag var ungdomsförbund och vänsterfalang är och protesterar mot hans inflytande i partiet. Fast, alliansen är inte så mycket bättre. Det är dags att rensa upp i lagen om elektronisk kommunikation.

Svart-vit narkotikapolitik gynnar ingen

Jag försöker leva efter filosofin att politiska regleringar och beslut skall gynna de som har det allra sämst. De allra flesta av oss är utrustade med sunt förnuft och klarar av de allra flesta kriser rätt så bra på egen hand, eller med hjälp av den allra närmaste omgivningen som inte innefattar staten.

Därför är beslut som rör alkohol, narkotika och tobak rätt så intressanta. Alla tre substanser är dokumenterat farliga, på olika sätt och i olika mängd, men definitivt dokumenterat farliga, och det finns människor som brukat både alkohol och narkotika i den grad att de blir missbrukare. Ibland bara med fara för sig själv, men tyvärr också rätt ofta med fara mot sin omgivning.

När det gäller missbrukspolitik, så har Sverige lagstiftat för att skydda allmänheten snarare än de som är mest utsatta. En förbudspolitik med nolltolerans har förts på narkotikaområdet, någonting som gött både den organiserade brottsligheten, uppfinningsrikedomen för att komma fram till substanser som tullen inte kan upptäcka, och preparat som tar tid att drogklassa. Det allmänna bruket av narkotika är tack vare det här betydligt lägre i Sverige än i andra länder, men de som fallit dit på missbruk, som har det allra svårast, har svårare att få hjälp, och är utelämnad till den organiserade brottsligheten för att få tag i tillräckligt starka substanser för att tillfredsställa sitt missbruk.

Därför är det ledsamt att allt fler dör av att ha överdoserat narkotika. Framför allt är det opiatdödsfall som ökar, detta trots alla de insatser som gjorts för att bekämpa det.

Kanske är det så att nolltolerans inte är rätt väg för att bekämpa narkotika. Kanske är det så att samhället behöver visa viss tolerans mot att det faktiskt förekommer, för att kunna hjälpa de som faktiskt missbrukar, och de som blir offer för både överdoser och organiserad brottslighet. En lättare narkotikalagstiftning hade säkerligen lett till att fler personer skulle testa narkotika, kanske till och med bruka, och kanske till och med fler i unga åldrar. Men tänk om det också skulle kunna hjälpa de som har det värst, och till och med rädda liv? Svensk narkotikapolitik skulle må bra av att bli lite mera nyanserad. Allt är inte svart och vitt.

Volvo-censur

Pratade med en gammal bekant igår, och hon berättade att Volvo bussar (och möjligen andra Volvo-arbetsplatser också) har spärrat åtkomsten för flertalet bloggar för sina anställda. Tydligen var min bland de första som spärrades.

Vet inte riktigt om jag ska vara upprörd, eller ta det som en komplimang. Trist är det att hon inte längre kan läsa den från jobbet.

Medievåld kan faktiskt vara bra

Jag vet inte om jag har en "icke acceptabel dygnsrytm" som skriver det här blogginlägget vid den här tiden på natten, men med anledning av de senaste dagarnas rubriker om våld, dataspel och Internet, så tyckte jag att mitt inlägg i debatten behövs.

DN skriver om hur nätvåldet lagras i hjärnan, och tar upp en forskningsöversikt som Cecilia von Feilitzen skrev för sex år sedan. Nu råkar det vara så att jag har översikten hemma, och även om von Feilitzen vill påskina att medievåld kan vara skadligt, så framhäver hon likväl i sin översikt, att det är precis lika möjligt att det är helt ofarligt. I de fall man lyckats påvisa ett samband mellan aggressivt beteende och konsumtion av medievåld har man inte lyckats klarlägga om barn som är aggressiva tittar mer på våld för att de är aggressiva, eller om de blir aggressiva av att titta på våld. Hon har heller inte tagit upp det faktum att trots att medievåldet ökar, så minskar antalet unga våldsbrottslingar.

Hon konstaterar dock att det inte finns någon koppling mellan medievåld och aggression för barn som lever under ordnade förhållanden, något det borde finnas om det faktiskt var medievåldet som stod för aggressivitetsökningen.

Att det dessutom inte finns någon ordentlig forskning på internetvåld borde också vara ett större inslag i hela nyhetsrapporteringen. Tittar man på den medieforskning som handlar om våld och som utkommit efter von Feilitzens översikt, och inkluderar det interaktiva mediet spel i det hela, så är forskningen allt annat än enhetlig om hur medievåld påverkar barn. Däremot så tycker media om skandalrubriker, och visar inte en rättvis bild över vad forskningen egentligen säger.

Våld i media kan snarare ge en påverkan på betraktaren en kortare stund efter tittandet, men inte mer bestående än vilka andra känslor som helst. De långsiktiga effekterna är överlag försumbara, och flera rapporter visar också på positiva effekter, som att tex. spelande av våldspel kan vara ett sätt att avreagera sig från aggressivitet.

Men, som vanligt är det tyvärr lättare att skriva om hur saker är dåligt, än att hålla sig till vetenskapliga fakta.

---

Läs för övrigt Rasmus utmärkta sammanställning om Fair Play och moralpaniken här.

TT och Nordkorea

TT-reportern Stefan Hjertén har visserligen inte rapporterat om Nordkorea, men han har varit mellanösterkorrespondent och skrivit om Irak-kriget och Saddam Hussein som mer liknar anti-USA-propaganda. Mest intressant tycker jag att en artikel med rubriken "Den bekväma myten om al-Qaida lever" som infördes i Hallands Nyheter den 9/9-04 är (hittar den inte på nätet). Det är en TT-betraktelse om tiden efter 11/9. Ur artikeln:

"Mysteriet kring 9/11 kvarstår. Ingen har dömts för angreppen mot World Trade Center och Pentagon, Usama är spårlöst försvunnen. Många braskande rubriker om al-Qaida har befunnits lögnaktiga. Mjältbrandssporerna som skrämde upp världen strax efter 9/11 härrörde från ett militärt laboratorium i USA."

och lite senare:

"Myten om den svarta diamanten, det obegripliga och ondskefulla al-Qaida, skymmer sikten för banalare sammanhang. Kanske finns lösningen till massakern på Atochastationen i Madrid i några marockanska slumkvarter, kanske blir massmordet på Bali begripligt om man betraktar kollisionen mellan puritanska islamister och turister från väst i Indonesien, möjligen är själve Usama förståelig som anhängare av den intoleranta saudiska statsreligionen wahhabismen."

TT själva marknadsför sig som: "Dryga hundratalet journalister ser till att svenska massmedier kan lita till TT som en säker nyhetskälla." Lägger man då till att Stefan Hjertén varit aktiv i den nordkoreavänliga Svensk-Koreanska föreningen, kan man fråga sig om hans TT-artiklar verkligen är nyhetskälla, och inte snarare propagandakälla.

Vad Hjertén tycker om Nordkorea i dag, frågar sig den scoopande koreabloggen, och visst, det hade varit intressant att veta. Hur han förhåller sig till diktaturer går dock bra att läsa sig till i hans artiklar.

Ingerö och Norberg skriver mer på ämnet.

Vänstern hjärta könsrollerna

Papp-Hillary och jag en bit utanför National Press Building, Washington DC.

Lagom tills det blir val i Sverige brukar det komma undersökningar som visar på att vänstern har starkare stöd bland kvinnor än högern. Det brukar skilja lite mellan de olika partierna, men räknar man de hela blocken, så tror jag det är svårt att hitta ett valår där högerblocket lockat fler kvinnliga väljare än vänsterblocket. Likaså är det i USA, där Hillary Clinton har en ordentlig marginal fler kvinnliga sympatisörer jämfört med Rudy Giuliani - den republikanska kandidaten med störst kvinnligt stöd.

Fenomenet med att den traditionella vänsterkanten har haft ett starkare stöd bland kvinnor bottnar dels i ett rättighetstänk, och dels i traditionella könsroller. Att kämpa för lika rättigheter har varit en hedervärd kamp som utförts av kvinnor från olika politiska läger, och fram tills dess att kvinnor och män värderas lika inför lagen (vilket de gör i de allra flesta västländer idag), så är resten av den politiska agendan mindre intressant.

Om vi sen skall lyssna på våra anmödrar och anfäder ur ett feministiskt perspektiv, så bör man ifrågasätta hur feministiskt det egentligen är med vänsterpolitik. Om man med feminism menar, att man på något sätt vill ta sig ur de traditionella könsrollerna med män som ansvarstagande familjeförsörjare, borde man inte ersätta den traditionella mansrollen med staten.

För att individen, man som kvinna, skall kunna bli en fri person, så måste den få ta ansvar och konsekvenser för sitt handlande. Med en stat som reglerar, fostrar och beskyddar, krävs det inte lika mycket från individen.

Vänster har utnyttjat detta, och lockar således kvinnor som vill känna sig trygg i sin traditionella könsroll utan att för den sakens skull erkänna det. Det är visserligen inte män som tar ansvaret och styr istället - utan staten, men de faktiska skillnaderna för den enskilda individen är minimal.

Samtidigt har politiker till höger misslyckats med att uppmuntra friheter för kvinnor, utan många ser de traditionella könsrollerna som någonting man bör värna om, i bland som ett fritt val, och i bland som någonting oundvikligt. En syn som knappast lockat över kvinnor som vill bort från dessa roller.

För att komma i från könsrollerna som det normala, och i stället ge individen ansvar och frihet, behövs en mindre stat - inte en större. Därför kan vänsterpolitik aldrig bli riktigt feministisk.

Fildelning och spritskatten

Nej, jag tänkte faktiskt inte ens bry mig om dagens DN debatt om upphovsrätt. Carl Johan Bonnier säger egentligen allt i en enda mening:

"Vi bör också visa på de enorma möjligheter som teknikutvecklingen erbjuder, bara vi får ett modernt regelverk."

Han vill alltså att vi skall ha ännu mer regler i marknaden för att den skall fungera. Personligen vill jag se en friare marknad, istället för en stat som stiftar lagar för att hindra just teknikutveckling. Dessutom så finns det redan enorma möjligheter, sen kanske de inte är just de som Bonnier vill ha.

Fast, vi lever ju i ett land där DVD-skivor skattas högre än sprit, så visst har Bonnier lite rätt i att vi ligger långt efter andra länder.

Slag mot relationsvåldet

Regeringen har beslutat att satsa 800 miljoner kronor extra för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. I stort sett är det en välkommen satsning, men den har några brister som i stort sett utgår från att man kallar det för just "mäns våld mot kvinnor". Till skillnad från andra feminister, så tycker jag det är fel att prata om "mäns våld mot kvinnor" som en särskild brottstyp. Därför tänkte jag ge mig på lite begreppsförklaring/förvirring, beroende på hur man ser på det.

Det som oftast syftas när man pratar om mäns våld mot kvinnor, är våld som pågår i relationer. Problemet är att relationsvåld innefattar även samkönade relationer (vilket glädjande nog tas upp i regeringens handlingsplan), men också kvinnor som slår män. Det som är speciellt med just relationsvåld är att det föregås av en normaliseringsprocess, en sorts psykisk misshandel som gör att man som offer inte lämnar förövaren trots att man blir slagen.

Detta oavsett om våldet sker mellan familjemedlemmar eller mellan partners, och oavsett om det är en man eller kvinna som slår.

Om man bara använder begreppet "mäns våld mot kvinnor" utan att mena på relationsvåld, så skulle även vanliga krogslagsmål och rån blandas in i statistiken, trots att det är brottslighet som drabbar människor slumpartat och inte har med kön att göra.

I fall man med "mäns våld mot kvinnor" menar relationsvåld, så är man rätt ute i att försöka bekämpa det. Dock så får man inte exkludera de offer som inte är kvinnor, och de förövare som inte är män. Relationsvåld är ett stort jämställdhetsproblem, men det är ett lika stort jämställdhetsproblem de gånger det handlar om relationsvåld och det inte är en man som slår en kvinna.

Men, det är ju mycket enklare att påföra alla män kollektiv skuld, och prata om mäns våld mot kvinnor, som att det vore någonting som män sysslade med lite till vardags. Annars är handlingsplanen i stora delar riktigt bra. Det gäller bara att det blir handling av planen, och inte bara fina ord som samlar damm på papper.

Censur i konstvärlden

Ytterligare en anledning till varför en levande debatt om upphovsrätten behövs. Personligen tycker jag det är ironiskt att konst som faktiskt lyckats bli sponsrad, kritiseras från de som tycker man skall ha statliga regleringar, med argument om att konstnärer faktiskt skall få betalt.

När högern och vänstern skriver debattartikel ihop

Dagens brännpunkt i SvD är läsvärd, oavsett om det politiska sympatierna ligger på höger- eller på vänsterkanten. Ordfronts ordförande Stefan Carlén och Timbros VD Maria Rankka har gjort något så unikt som skrivit en debattartikel ihop.

Ämnet är övervakning, och den ställer sig emot det kontrollsamhälle vi mer och mer får. De etablerade partierna borde lyssna, oavsett om de kallar sig för moderater eller socialdemokrater, med tanke på att de gärna slår sig ihop när det gäller just övervakning av oskyldiga medborgare.

Kanske är det ett enande mellan vänstern och den liberala högern som behövs för att makthavarna skall få upp ögonen för det där med personlig integritet. Om de bryr sig om att lyssna, förstås.

Filmblivande barnböcker med steampunk-inslag

I Sverige är det inte många som känner till barnboksförfattaren Philip Pullman. Han har visserligen fått priset till Astrid Lindgrens minne 2005, men förutom det, så har det inte skrivits mycket om hans böcker.

Guldkompassen, den första boken i serien om "den mörka materian" kom ut på svenska 1997. Det var precis vid den tiden jag var kompis med bibliotekarierna på Alvesta Bibliotek, och som elvaårig fantasy-älskare så uppskattade jag både den boken och de följande (och såg till att förhandsboka dem på samma ställe).

I USA är böckerna desto mer kända och älskade (skyltades om dem i varenda bokaffär jag var inne i), och det är inte för intet som man återfinner både Nicole Kidman och Daniel Creig i filmatiseringen av den första boken. Filmen har sverigepremiär den 7/12, och eftersom att böckerna slår tex. Harry Potter med hästlängder, så hoppas jag att filmen har lite av samma kvalité.

Så, om du känner för en smula barnbok med både fantasy, steampunk och sf-inslag rekommenderar jag starkt att du läser Pullmans triologi om den mörka materian. Om inte annars för att slippa få historien förstörd av filmen.

Sök till stureakademin!

Washingtonresan jag precis kommit hem från har varit avslutningsresa för årets upplaga av stureakademin. Jag skulle ju kunna tycka att du ska söka, för att du också ska kunna åka på en resa till Washington, träffa människor som jobbat med både Clinton, Reagan och Goldwater, eller bara äta en massa god mat på timbros bekostnad, fast det vore inte riktigt rättvist.

Inte bara för att nästa års upplägg säkert kommer skilja sig lite från årets, men mest eftersom stureakademin till största delen har handlat om så mycket fler politiska intryck än de jag fick i USA. Att från skogsbruksdiskussioner med Göran Greider, till yttrandefrihet med Magnus Betnér, eller upphovsrätt med Niklas Lundblad. Plus att skrivlektionerna med Håkan Hagwall har varit helt underbara.

Så om du är sådär mellan 20-25år, är någorlunda akademiskt lagd, gillar det där med liberalism, och känner för att utveckla ditt skrivande och din politiska kunskap, så tycker jag du ska söka till Stureakademin 2008. Sista ansökningsdag är den 1 december, och mer information om ansökan hittar du här.

Kvinnor, minimala stater och lite USA

Denna skulpturen med tre kvinnliga amerikanska pionjärer hittar du i en av salarna på Capitol Hill, senatens tillhåll. Skulpturen är inte riktigt färdig, och en sista plats är sparad till USA:s första kvinnliga president.

Att besöka maktens korridorer och möta människor som faktiskt kan, och har förändrat världen på riktigt, är rätt så mäktigt. En vecka i Washington har gett mig en mer nyanserad bild av amerikansk politik, att republikanerna inte är särskilt onda, och att demokraterna i bland kan vara allt annat än goda.

Trots att de allra flesta politiska företrädare, ledande personer på organisationer och aktiva debattörer som jag träffat varit män i den äldre medelåldern, så upplever jag att man bemöts bättre som kvinna. De kvinnor som sysslar med politik i USA och kommit någon vart, har gjort det för att de är duktiga, och inte för att de är just kvinnor.

Med det i åtanke, så borde man faktiskt fundera över både den svenska modellen, och ett system där staten är betydligt mindre. Systemet i USA är säkerligen inte det bästa, men det har fungerat för de allra flesta som bor där.

I Sverige har vi en mentalitet som menar på att staten skall lösa alla problem. Det som inte är förbjudet är obligatoriskt, och med hänvisning till att det är med allas bästa i åtanke, så genomförs system som är allt annat än fria. Hetslagstiftningen som var tänkt för att skydda, har i stället skapat inskränkningar i yttrandefriheten, valfriheten i vad för skola, vård och omsorg man vill ha är fortfarande minimal, trots att det handlar om stora livsval.

Det finns knappt någon diskussion eller kritik om vad egentligen staten skall göra, endast om hur man skall utföra det. Vissa skillnader mellan regeringar finns det, men den är ändå minimal, om man ser det ur ett lite större internationellt perspektiv. Inte ens via kommuner och landsting hittar man några större skillnader, utan man försöker istället att jämna ut dem nationellt.

Att ha en minimal inblandning av stat i en individs liv borde vara någonting positivt, och inte det omvända. Det skulle innebära större konsekvenser av en persons handlande, men också friheter. Så länge det handlar om vuxna människor, bör vi också få behandlas som det.

Dessvärre så handlar nyhetsrapporteringen från amerikansk politik väldigt sällan om friheter och stat, utan desto mer om Bush och att landet tycker om att leka världspolis. Trots att den största skillnaden mellan republikaner och demokrater handlar om hur fri marknad man vill ha, så stödjer de flesta svenska partierna demokraterna.

Det är en del av varför jag hoppas att statyn på bilden inte blir fulländad förrän tidigast om fem år. En kvinnlig president för USA är inte ett självändamål, det är de politiska åsikterna som är viktigast, oavsett om det handlar om personen som styr USA, eller om den som styr Sverige.

Dagens citat...

...kommer från Sverige och måste vara:

"Samtidigt är han skeptisk till om det verkligen går att bygga ett
anonymiseringssystem som är helt vattentätt. Anders Ahlquist berättar att han
jobbat med kriminalitet på internet sedan 1993 och han har ännu inte sett ett
system som fungerar."

och är hämtad från dagens SvD, och handlar om det nya anonymiseringsverktyget som männen bakom PirateBay jobbar på. Det kanske inte finns något anonymiseringssystem som är helt vattentätt än, men med tanke på hur få pirater som faktiskt fällts för spridning av upphovsrättskyddat material, jämfört med hur många som gör det, så kan man knappast säga att systemen som finns idag inte riktigt fungerar.

Paul, Giuliani och thinktanks

Två dagar med politiska föreläsningar i Washington, och jag börjar nästan bli riktigt intresserad av amerikansk politik. Får väl se det som ett lyckat besök.

Igår och idag har jag sammanlagt besökt tre olika tankesmedjor (thinktanks), Cato, Heritage och Brookings. Samt Center for American Progress, vilket är lite kopplat till Brookings.

Det var klart uppfriskande att få höra personer från libertarianska Cato prata om att USA borde öka invandringen, varför obligatorisk health care är en dålig idé, att USA ska sluta anfalla en massa länder (och dra sig ur irakkriget), och samtidigt ha en starkare frihandel och minimal stat.

Heritage är mer klassisk amerikansk höger, gillar att USA attakerar diktaturer, tycker att frihandel är bra, dissade Clinton i health care-frågan, och tyckte att man skulle ha mera religion i landet. Trots att Heritage har en mycket konservativ profil och nästan menar att man inte kan ha en hög moral och principer utan att vara religiös, så har de faktiskt ett par poänger i att religion inte behöver vara fel. Staten skall inte blanda sig i den, men det behöver inte vara fel att ha ett multireligiöst samhälle, utan snarare bara bra.

Till sist lyssnade vi på Brookings som är klart längre vänster ut, och en man som varit rådgivare åt Bill Clinton. Synen där är att staten borde ha mer att säga till om, istället för delstaterna, och att samma saker skall gälla över hela landet. Personligen så saknade jag lite perspektiv, och svar på frågan om varför staten sköter saker och ting så mycket bättre än delstaterna (som är mycket närmare medborgarna).

För övrigt så vill jag rekomendera Johan Ingrös texter om den republikanska kandidaten till presidentnomineringen; Rudy Giuliani (finns fler bra än den länkade), samt Ron Pauls hemsida. Giuliani är något så fantastiskt som en republikansk presidentkandidat som är pro-choice i abortfrågan, gillar samkönade partnerskap och gillar det där med sociala frihetsfrågor. Ron Paul å andra sidan är stark abortmotståndare, men är riktigt bra i frågor som gäller övervakning och personlig integritet.

Washington, dag 2

I morgon blir det Cato institute, Chamber of Commerce, och Svenska ambassaden. Kan bli intressant.

Dagen har mest gatt at till shopping i Georgetown, som ar stans flashiga delar. Nu pa kvallen intogs en mycket delikat fiskratt i Adam Morgans kvarteren, och fick bade, foratt (de hade gravad lax, som uppenbarligen heter samma sak pa engelska), varmratt och nat glas vin for 200kronor. Dollarn ar lag, och jag gillar det skarpt.

Annars har min resa inte handlat om sa mycket politik an, men jag fick en Ron Paul-knapp igar (som sitter pa min jacka).

Washington!

Eftersom jag ar uppenbart internetberoende, sa blev det ett blogginlagg redan idag. Sitter pa hotelllets dator i Washington nu och har fatt lite kontakt med omvarlden. Nio timmars flygresa ar sadar kul, men det visar sig att de inte far vintertid har foran i morgon bitti, sa det bli i alla fall en timma extra :).

Nio timmar pa ett flygplan med kass SAS-service ar ungefar sa lang tid det tar for fyra personer att lasa Linda Rosings sjalvbiografi. Bara sa att alla vet.

Val framme har kvallen gatt at till att uforska hur lang tid det tar att fa ut 21 stycken veckopass i tunnelbanan, hur gang tid man far vanta for att fa en gaffel pa Kentucky Fried Chicken, och hur underbart fashinonerande en mataffar kan vara. Pa dorren till den stod det natt i stil med att man inte fick predika i butiken. Ska forsoka ta ett kort pa det och lagga upp nar jag kommer hem.

Om nagon har nagot tips for vad man kan gora i Washington en sondageftermiddag, sa tas de garna emot bland kommentarerna. Sjalv sa aterkommer jag om jag far banbrytande insikter om amerikaner.

---

For ovrigt. Jag fick for ett tag sedan senaste nummret av Nova Science Fiction i brevladan tack vare en bloggkommentar. Alldeles fantastisk tidskrift som jag varmt rekomenderar. I synnerhet nummret om Alice B. Sheldon. Jag har hittat en ny favoritforfattare i SF-genren.

Washington nästa

I eftermiddag sätter jag mig på ett tåg upp till Stockholm, för att flyga från Arlanda tidigt på lördag morgon. Washington DC är målet, och det är jag och resten av årets stureakademister som kommer åka. Troligen blir det inga, eller möjligen mycket få bloggposter den kommande veckan.

I brist på genomtänkta inlägg från mig, så finns tidningen Liberal Debatt äntligen ute på nätet med alla artiklar. Läs om kulturstöd, sexköpslagen och sprututbytesprogram.

Själv skall de bli skönt att lämna landet en vecka och slippa läsa om en regering som inte kan ta ansvar. Hur svårt hade det varit att på en gång erkänna att ja, Schenström hade ett ansvar, nej, hon drack för mycket för att ha ansvar just då, ja, hon vet att hon gjort fel, och nej, hon kommer inte att upprepa det. Istället för att mörka och inte svara på ansvarsfrågan direkt.

Personligen har jag svårt att tro att en statssekreterare som aldrig någonsin gjort någonting dumt eller varit med om en kris hade varit särskilt kompetent. I synnerhet inte i krishanteringsfrågor.

Dags att lämna svenska kyrkan

Nu är det dags att gå ur svenska kyrkan. Om din pastorsexpedition får din utgångsansökan senast idag, så behöver du inte betala kyrkskatt nästa år. Uturkyran.se har samlat en hel del information om det.

Personligen så tycker jag att om man inte ställer sig bakom svenska kyrkans syn på livet, troende eller inte, så finns det en hel del andra bättre saker att lägga de där procenten av sin inkomst på. Antingen genom att gå med i en församling som bättre håller med om din uppfattning, eller blir helt kyrklös. Kvinnojourer, barncancerfonder, amnesty... ja listan på organisationer som sysslar med bra saker är rätt lång, och gör en minst lika god gärning som svenska kyrkan. Så varför inte lägga de där procenten på något sånt istället?

Medmänsklighet är bra, och vill man vara med i svenska kyrkan, så ska man vara det. Om man däremot bara slentrianmässigt inte orkat gå ur, fast man egentligen inte delar svenska kyrkans livsåskådning, så borde man ta sig i kragen, skicka in det där urgångsbrevet, och lägga kyrkskattspengarna (och gärna mer) på någonting man tycker är vettigt istället.