Creeper

torsdag, november 22, 2007

Svart-vit narkotikapolitik gynnar ingen

Jag försöker leva efter filosofin att politiska regleringar och beslut skall gynna de som har det allra sämst. De allra flesta av oss är utrustade med sunt förnuft och klarar av de allra flesta kriser rätt så bra på egen hand, eller med hjälp av den allra närmaste omgivningen som inte innefattar staten.

Därför är beslut som rör alkohol, narkotika och tobak rätt så intressanta. Alla tre substanser är dokumenterat farliga, på olika sätt och i olika mängd, men definitivt dokumenterat farliga, och det finns människor som brukat både alkohol och narkotika i den grad att de blir missbrukare. Ibland bara med fara för sig själv, men tyvärr också rätt ofta med fara mot sin omgivning.

När det gäller missbrukspolitik, så har Sverige lagstiftat för att skydda allmänheten snarare än de som är mest utsatta. En förbudspolitik med nolltolerans har förts på narkotikaområdet, någonting som gött både den organiserade brottsligheten, uppfinningsrikedomen för att komma fram till substanser som tullen inte kan upptäcka, och preparat som tar tid att drogklassa. Det allmänna bruket av narkotika är tack vare det här betydligt lägre i Sverige än i andra länder, men de som fallit dit på missbruk, som har det allra svårast, har svårare att få hjälp, och är utelämnad till den organiserade brottsligheten för att få tag i tillräckligt starka substanser för att tillfredsställa sitt missbruk.

Därför är det ledsamt att allt fler dör av att ha överdoserat narkotika. Framför allt är det opiatdödsfall som ökar, detta trots alla de insatser som gjorts för att bekämpa det.

Kanske är det så att nolltolerans inte är rätt väg för att bekämpa narkotika. Kanske är det så att samhället behöver visa viss tolerans mot att det faktiskt förekommer, för att kunna hjälpa de som faktiskt missbrukar, och de som blir offer för både överdoser och organiserad brottslighet. En lättare narkotikalagstiftning hade säkerligen lett till att fler personer skulle testa narkotika, kanske till och med bruka, och kanske till och med fler i unga åldrar. Men tänk om det också skulle kunna hjälpa de som har det värst, och till och med rädda liv? Svensk narkotikapolitik skulle må bra av att bli lite mera nyanserad. Allt är inte svart och vitt.

Etiketter: , ,

2 Kommentarer:

Blogger Fredrik Mikael sa...

"Det allmänna bruket av narkotika är tack vare det här betydligt lägre i Sverige än i andra länder"

Sant, men är det lagstiftningen i Sverige som är orsaken till det lägre bruket eller är det det enkla faktum att Sverige alltid legat utanför centrala Europas hektiska sociala storstadsliv? Troligen det senare. USA har en hårt repressiv lagstiftning men högre bruksfrekvens.

Lagen spelar desto större roll för hur den organiserade brottsligheten klara sig.

"men de som fallit dit på missbruk, som har det allra svårast, har svårare att få hjälp"

Sant. Trots att bruket inte är störst i Sverige, är dödligheten det: http://www.xingfu.se/blogge/posts/07/04/02/Repressiva+narkotikapolitiken+har+natt+vaegs+aende/

23 november, 2007 13:36  
Anonymous Hemulen sa...

Mycket bra och insiktsfullt skrivet!

Det enda jag vill invända emot är att du refererar till narkotika som en "substans". I själva verket är det ju en stor samling ämnen där vissa är både farliga och beroendeframkallande medan andra inte är det. Då bör de också behandlas på olika sätt.

Jag menar att det är motiverat att bekämpa tung narkotika som tex opiater medan vi skulle kunna ha en mer liberal syn på de ämnen som är bevisat mindre skadliga (både för individen, omgivningen och samhället) än de droger vi idag tillåter, exempel på mindre skadliga droger är cannabis och kat. Kanske skulle till och med en reglerad marknad för cannabis leda till att färre kommer i kontakt med tyngre droger, ett resonemang som många europeiska länder tagit till sig även om dom inte fullföljt tanken till en legalisering.

24 november, 2007 16:53  

Skicka en kommentar

<< Home