Creeper

söndag, februari 28, 2010

Död till bloggen, länge leve bloggen!

Nu har jag slutat blogga på Frihet, fildelning och feminism. Mitt nya hem på nätet blir johannanylander.se och det finns en rss-feed här.

Uppdatera i rss-läsaren och följ med till min #framtid.

Etiketter:

måndag, februari 15, 2010

Stora upptäcka-Malmö-posten

För någon dag sedan postade jag en efterlysning på twitter om vad för guldkorn jag missat i Malmö. Jag har bott här i snart ett och ett halvt år, och jag känner mig fortfarande rätt ny i stan. Visst, det är lätt att bli hemmablind, men jag tänker mig att vi alla har några malmöguldkorn att dela med sig av. Jag kan till exempel tycka att den malmöbon som missat skånes konstförenings öppna scen, högskolans öppna skiftesföreläsningar på måndagkvällar, att operan säljer hundrakronorsbiljetter till de flesta föreställningar, och inte har smakat Lilly Ahns alldeles för billiga helgrätter, har fler saker att upptäcka i stan.

Därför tänkte jag fortsätta efterlysningen nu och utnämna detta till den stora "upptäcka-malmö-tråden". Vad kan du dela med dig av?

På twitter tipsade PSW om fårspett och kebab på St. Knuts väg, och hallonpajen på Claras Café. Tove listade favorit-närutflykter: Kalkbrottet, Beijers park, musikgropen, piren på ön, terrariet, och jag ska definitivt ta och besöka terrariet vid tillfälle. Men, sen tog det stopp, och det måste väl finnas fler malmöguldkorn än så?

Etiketter:

måndag, februari 08, 2010

Kvinnor måste få begå misstag

Alliansen har kommit fram till att de måste börja locka röster från kvinnor för att vinna valet i höst. Som kvinna och potentiell högerväljare borde min reaktion vara att det är ett gott tecken. Mer valfläsk till mig och mina behov. Eller?

Att locka kvinnliga röster verkar dessvärre vara synonymt med att locka rösterna från landets mammor. Oavsett om det är kristdemokraterna eller folkpartiet, är en kvinna i röstbar ålder lika med en mamma. Sen när lockar man män att rösta genom att trycka på att de är pappor?

Föräldrarförsäkringen, vård-av-sjukt-barn-dagar, dagis och omsorgen däremellan verkar vara de enda saker som kvinnor över arton verkar bry sig om. När de inte går omkring och är rädda för att bli våldtagna på gatan, och behöver fler poliser vill säga.

Som kvinna i röstberättigad ålder, och nu tänker jag göra det privata politiskt och utgå från mig själv, har jag svårt att identifiera mig i mammarollen. Jag tänker inte skaffa barn inom överskådlig framtid, och jag vill gärna vara en mer aktiv politisk varelse än en potentiellt befruktningsbar livmoder. Och om jag skulle få för mig att skaffa barn vill jag ha så stora friheter kring mödraskapet som möjligt och låta föräldrapengen gå till antingen mig själv, pappan eller barnvakten (en nannypeng skulle passa jättefint in i arbetslinjen, hör ni det alliansen?). Om jag nu hade fått ut någon större ersättning. Att vara egenföretagare och skaffa barn är en byråkratisk snårskog. Fast, som tjugotreårig barnlös kvinna ska man väl helst inte tycka något om det här överhuvudtaget. Alla vet ju redan att jag kommer ändra mig när jag fyllt trettio och hormonerna slår in, och då är det bättre att ha utformat ett störtsäkert system efter mallen alla ändra kommer att följa, för det är ju bara dumt att begå samma misstag som alla andra, eller?

För det verkar vara just rädslan att låta människor begå misstag som präglat de feministiska politiska förslag som lagts de senaste åren. I stället för att kvinnor ska få vara vuxna ansvarstagande människor som fattar sina egna beslut, måste politiker bena ut den sanna rätta vägen, som ska vara så jämlik och fin för alla, så ingen ramlar och slår sig i en kvinnofälla.

Människor är rätt duktiga på att uppfylla det som förväntas av oss, och när kvinnor förväntas vara offer, eller personer som i alla fall behöver ett par skyddsnät extra, så beter vi oss som det också. Oavsett om det rör könsfördelningen i börsstyrelser, uttagna föräldraförsäkringsdagar eller heltäckande klädsel, behöver det regleras för kvinnors skull.

Jag är feminist för att jag vill fatta beslut kring mitt liv själv. Jag vill inte ha en stat som ställföreträdande patriark, vare sig den styrs av partier från höger eller vänster. Kan ni föra en vettig politik efter det, då vet jag vad jag ska rösta på i höst.

Etiketter: , , ,

söndag, januari 24, 2010

Relationsspalt nästa!

Det kom ett mail, efter att jag bloggat om hur man ligger med nördar. Så, för alla er som tvivlat på att manualen fungerar, delger jag det här (nördnischningen satt till XX):
"Johanna! Jag läste just ditt fantastiska blogginlägg om hur man får ligga med nördar. Det första jag gjorde efter att ha läst det var att ringa min flickvän och läsa upp det hela för henne, du beskrev nämligen nästan precis hur det gick till när vi blev tillsammans. Byt ut dataspelsanspelningarna mot XX så är det läskigt detaljerat (minus de porriga klädförslagen). Jag förstod inte de uppenbara flirtandet på över en månad, utan trodde helt enkelt att hon bara var en rolig tjej som råkade vara intresserad av XX. Och, kanske viktigast av allt -- jag avgudar henne såklart för evigt, precis som en nörd gör =)

Så, jag ville bara gratulera till en perfekt skriven instruktionsmanual!"
Jag tackar och bockar för den fina kritiken.

---

Och för er som missat det; Bob Came in Pieces finns nu att köpa på Steam.

Etiketter: ,

fredag, januari 22, 2010

Hur du ligger med en nörd

Först vill jag be om ursäkt till min mamma och alla äldre släktingar som läser det här. Mitt språk kommer inte vara lika vårdat som vanligt, och jag kommer återigen skriva ett långt opolitiska inlägg om sex.

---

I höstas skrev jag en parodiguide om hur man ligger med feminister, apropå en artikel i Slitz. Nu har några andra bloggar tagit upp en tråd om hur man ligger med nördar, eller, vad man ska tänka på som nörd, om man vill ligga. Efter ett förflutet på både dreamhack och tre års studier i dataspelsutveckling, kommer här mina råd (och ja, de är ur ett stereotypiserande heteroperspektiv där nörden är man):

Vid en första anblick skulle man kunna tro att det är busenkelt som kvinna att få en manlig nörd i säng. Med tanke på mängden porr som finns i hans dator, och med tanke på hur sällan han får ligga, borde det inte vara mer än att visa lite intresse, och i värsta fall ett bröst.

Om nörden inmundigat tillräckligt stora mängder alkohol kan så vara fallet, annars blir det svårare, i synnerhet eftersom att nörden sällan inmundigar tillräckligt stora mängder av den varan.

Grejen är, att du som tjej konkurrerar, inte bara med .jpg-flickorna, utan med långa storbystade kvinnor som skulle kunna sparka av käkbenet på vem som helst, som kan hantera vapen och bära upp både skolflickeuniformer och läderkorsetter.

Dessutom, så konkurrerar man också med magiska spelvärldar, avancerade operativsystem och innovativa fritidssysselsättningar. Nörden gör allt han tar sig för från grunden, oavsett om det handlar om att ta fram sina egna kemiska smakämnen till matlagning, eller skriver sin egen webbläsare. Du kommer få höra om allt det här. In i minsta detalj. Vare sig du vill eller inte.

Så, hur gör man då, för att få ligga med nördar? Lisa har en lösning: "Så här gör man för att få ligga med nördar: man limmar försiktigt. De fattar inte vinken. Man blir full och limmar jättemycket. De blir rädda. Man väntar ett halvår medan de bearbetar chocken och sedan slår man till igen".

Det ligger mycket i vad Lisa säger. I bland behöver proceduren återupprepas. I bland kan det ta så långt tid som fyra-fem år. Men om man inte orkar vänta så länge? Hur gör man då? Och varför lägga ner energi på så svåra raggningsobjekt.

Jag börjar med det sista. Nörden må vara svårförstådd och inåtvänd, men om man väl tar sig innanför hans skal, hittar vi en man som kommer avguda dig och göra i princip allt för dig under resten av all framtid. Dessutom har hemmaporrens intåg i nörddatorn gjort att han lärt sig ett och annat användbart, utan att för den sakens skull legat med alla dina vänner och halva stan. Det kan alltså vara värt att lägga ner lite tid på honom.

Även om nördkillens drömtjej bor på den amerikanska västkusten och dejtar en strulig rockstjärna, tror han inte på allvar att han kan få just dig. Du är för snygg. Därför kommer nördkillen aldrig ta några initiativ, med undantag av några slemmiga raggningsrepliker efter tillräckligt stora doser alkohol, så bollen ligger hos dig.

Börja med att dra fram korsetten, den korta rutiga kjolen eller de lårhöga läderstövlarna. Allra helst i kombination, men vart och en av plaggen räcker. Det som är minst moderiktigt för stunden ger bäst resultat, eftersom du då inte blir en i mängden med skotskrutig kjol, utan sticker ut som nörd själv. Sedan letar du upp honom, bjud gärna honom på en öl, men inte för många, och börja prata om det nördigaste ämnet du kan komma på. Då har du avdramatiserat situationen lite, och han kommer våga tilltala dig tillbaka.

Viktigt är att du under kvällen undviker för mycket kontakt med dina ickenördiga snygga killkompisar, och vänligt avvisar inviter från diton. Annars kommer nörden tro att han ligger i för mycket underläge, och fortsätta kvällen med att diskutera discordianismen, kvantfysik eller ginikoefficienter med sina nördvänner.

Så, se till att nörden är trygg i situationen, och när han själv börjat berätta om sin senaste fantastiska upptäckt, och du tröttnat på ämnet för länge sedan, så hånglar du helt enkelt upp honom. Låt honom hämta sig från chocken i någon minut innan du gör nästa drag, och morgonen efter har du en man som kommer avguda dig för evigt.

Tacka mig vid tillfälle.

Etiketter:

måndag, januari 18, 2010

Piratpartiets helt obegripliga provval

Okej, egentligen har jag inte tid att skriva det här inlägget, så jag kan ha missat någon detalj (eller fått fel på någon siffra), men påpeka i så fall gärna bland kommentarerna så försöker jag justera i efterhand.

Piratpartiet har i alla fall haft provval. Eller primärval som de kallar det för. Jag har tidigare nöjt mig med att bara nämna det ytligt här, men nu har resultaten trillat in, och jag tror partiet behöver lite utifrån-perspektiv. Eftersom piratpartiet är ett parti som skulle kunna få min röst i något av valen i höst (tillsammans med några av de borgerliga, beroende på personer och vallöften), tycker jag deras vallisteprocess är intressant. Inte minst för att den är förfärligt dålig.

Jag bryr mig egentligen inte om hur man utformat valet internt. Jag är inte medlem i partiet och tycker att det är partiets medlemmar sak att bry sig om. Däremot bryr jag mig om hur riksdagslistorna utformas, och när det nu kommit ett resultat, tycker jag det är högst noterbart.

Rådatan till provvalsresultatet återfinns här, en första läcka publicerade det här, och om man bara tittar på antalet röster per kandidat, skulle listan se ut såhär.

Antal röster, sen namn, 20-i-topp:
703 Anna Troberg
695 Rick Falkvinge
417 Gun Svensson
292 Anna Svensson
289 Stefan Flod
275 Sandra Grosse
269 Hanna Dönsberg
262 Carl Johan Rehbinder
257 Johanna Julén
246 Malin Littorin Ferm
246 Mikael Nilsson
228 Eva Wei
227 Johnny Olsson
217 Gustav Nipe
214 Mårten Fjällström
210 Jan Lindgren
209 Klara Tovhult
209 Rickard Olsson
185 Kalle Vedin
181 Björn Felten

Det är alltså flest som har röstat på en kvinna, av de tjugo mest kryssade personerna är nio kvinnor, och på topp tio är antalet kvinnor sju. Detta i Piratpartiet, ett parti med en starkt mansdominerad medlemsbas.

Efter det här har resultatet viktats. Folk som röstade i provvalet har fått rangordna kandidaterna i ordning över hur de helst vill att en lista skall se ut. Lite som traditionella partiers 1, 2, 3-system, men hos PP har man fått lista 30 22 kandidater. Hur den listan skulle se ut vet jag inte, för den datan har jag inte fått tag på, och PP har vad jag vet heller inte publicerat en sådan lista (kan jämföras med att det faktiskt går att få tag på de flesta traditionella partiers provvalsresultat, innan de lämnas till nomineringsmöten och slutställs). Vad jag har förstått har fler listat Falkvinge före Troberg, vilket gjort att han fått högre poäng totalt.

Nu till det mer anmärkningsvärda. Man har dels kvoterat listorna efter kön, typ två tjejer, två killar, och sedan efter bostadsort. Totalt kör PP med sex stycken valsedlar, alla toppas med Falkvinge, och sen är det bästa lokala tjejen, bästa nationella tjejen (Troberg), bästa lokala killen, bästa nationella killen, osv. Tittar man på provvalsresultatet verkar könsvarvningen snarast göra att tjejer kvoteras ner, och tittar man på den geografiska varvningen skapar det bara ännu mer förvirring.

Visst att man vill ha kända namn på alla listor, men för en person som jag, som vill personkryssa, blir systemet bara obegripligt, och det är svårt att hålla koll på vem jag egentligen röstar på. För vilka har egentligen en chans att komma in om piratpartiet skulle ta sig över 4%-spärren? I sitt pressmeddelande presenterar PP 15 namn som de kallar för sin riksdagsgrupp. Samtidigt så är det flera som står med på alla listor, men inte räknas med i riksdagsgruppen. Kolla in tex. Mikael Nilsson och Johnny Ohlsson.

Eller titta på Jacob Dexe och Johanna Julén. Jacob fick 177 röster och hamnade precis utanför topp 20. Johanna var den nionde mest kryssade med 257. Båda står på plats nummer 8 på sina respektive listor. Johanna fick dessutom fler röster än både Mikael och Johnny, men står bara med på öst-listan.

Säg att jag skulle vilja kryssa Jacob eller Johanna. Båda verkar vara vettiga personer med bra åsikter. Om jag dessutom räknar med att de som står på många listor kommer in ändå, förutsatt att partiet kommer in, var går gränsen som jag kan använda min röst för att pusha över kandidaten för? Ur ett väljarperspektiv känns plats nummer åtta som rätt långt ner på listan för att det ska vara värt det, trots att båda är det fjärde lokala namnet. Snacka om svårt att driva kampanj, och vad gäller? Vore ett kryss på plats åtta bara en stödröst till plats 4?

Nej, maken till mer underligt valsystem får man leta efter. I "vanliga fall" kan man skylla på idiotiska nomineringsgrupper, men nu hade man tydligen bestämt sig för en algoritm ingen förstod sig på, och ett system jag fortfarande inte tror att jag greppar riktigt. Och då hör jag ändå till den lilla procentandel som följt PP sen starten, jobbar professionellt med att bevaka politik och dessutom tycker det är intressant att nörda ner sig bland siffror och statistik.

Det här är så underkänt att det inte är riktigt klokt.

Jag kanske skulle skriva mig i Stockholm i september och sätta mitt kryss på Karl Sigfrid i stället. Han verkar behöva kryss, och listan där är i alla fall begriplig.

---

Uppdatering: Läs kommentarerna. Där finns tex. den viktade poänglistan och mer information löpande. Jag hinner inte uppdatera inlägget löpande under kvällen, så spana direkt där.

Etiketter: , , , ,

onsdag, januari 06, 2010

H&M klipper sönder kläder i kylan

Det är kanske inte Day After Tomorrow-kallt i hela västvärlden, men nästintill. Då rapporterar New York Times om svenska klädföretaget H&M som klipper sönder sina osäljbara plagg och slänger dem, i stället för att skänka till välgörande ändamål. Trots att det finns såna bara någon gata i väg.

Är det den svenska snålheten och oviljan till att idka välgörenhet som gör sig närvarande hos H&M på andra sidan Atlanten? Svenska medier verkar inte ha plockat upp nyheten än, och på sin egen webbsida stoltserar man med sitt stora företagaransvar. Företagaransvar som verkar gå ut på att skriva under fina konventioner, men inte hjälpa folk i närområdet? Eller, hur står det till med det där H&M?

Uppdatering:
H&M har tagit till sig kritiken, lovar utreda vad som hänt, och skänka kläderna i stället.

Etiketter: , , , ,

Olagliga ord

Frankrike verkar ha antagit en ny lag för att stoppa psykologiskt relationsvåld. Det verkar finnas poänger för varför. Fysiskt relationsvåld föregås ofta av psykologiskt dito, och en normaliseringsprocess som heter duga. Anledningen till att så många stannar kvar i ett destruktivt förhållande är att förövaren är en duktig manipulatör, om än sällan medvetet.

Här har vi redan lagar som straffar kränkningar och hot. Lagen om kvinnofridskränkning skall, om jag har förstått den rätt, också se psykologiskt våld som en försvårande omständighet, även om man kanske inte kallar det för så.

Om det inte finns den här typen av lagstiftning i Frankrike, förstår jag de som vill införa den.

Däremot är kränkningar svårt som ett enskilt brott, och kan lätt leda till moralistiska subjektiva bedömningar, snarare än se till att straffa den normaliseringsprocess som gjorde att någon stannade kvar i ett våldsdestruktivt förhållande. Att skrika glåpord till varandra dagligen kan vara hemsk terror, men i ett annat förhållande gnistan som behövs till ett förspel. Många personer i förhållanden bråkar högljutt, och att man är oense, arg och förbannad på varandra må vara jobbigt och eländigt, men knappast något brottsligt.

På samma sätt som ytliga kränkningar kan vara helt harmlösa, kan psykologiskt våld och normaliseringsprocesser pågå utan den minsta svordom eller nedvärderande kommentarer. Det kan lika gärna röra sig om självvalda livsbegränsningar för att bevisa att man älskar någon. Sakta självuppoffrande medgörlighet som slutar i isolering från omvärlden, och en så dålig självkänsla att det där fysiska våldet och livsbegränsningarna inte blir något man protesterar emot.

Samtidigt måste folk få bråka, och hur illa psykologiskt våld än är, tror jag inte att man bör lagstifta bort något annat än de hot och kränkningar som redan är olagliga. Det ger ändå bara falska skyddsnät till ett redan skört system.

Etiketter: , , , ,

Bob Came in Pieces

Jag må vara en sucker för fps-spel och blod, men jag gillar andra spel också. Ett gäng gamla vänner från min tid på Högskolan Skövde har börjat kläcka ut spel på riktigt, och det senaste av Ludosity Interactives spel är Bob Came in Pieces.

Det är ett gulligt spel som får en att känna sig sådär som en nioåring, och har den fantastiska fördelen att man slipper hoppa omkring, utan flyger sig fram. För ynka 68 kronor och 26 öre (eller vad än växelkursen blir för tillfället) kan man inte bara stödja en bit svensk spelindustri, utan också få ett beroendeframkallande PC-spel utvecklat av några av landets mest nördiga och lovande speldesigners.

Jag klarar dessutom spelet på netbook, och fastnar man ska man inte glömma bort att trycka enter. Så vet ni det. Köp och spela!

---

Sist jag skrev om ett spel som delar av det här gänget gjort blev jag mutad med en öl. Denna gången har jag fått mitt namn i credit-listan (och kanske en öl också, om tillräckligt många köper spelet och mina vänner inte behöver pengarna till tråkiga saker som mat och skosnören). Det ni!

Etiketter: , ,

tisdag, januari 05, 2010

Mäklarfail

Som jag nämnde i förra inlägget har jag flyttat en del under 2009, kommit in i bostadsrättsbubblan och hunnit med att köpa två lägenheter under året. Båda de mäklarkontakterna (BoCenter syd och Fastighetsbyrån) var för mig positiva. Vid det första tillfället gick köpet som smort och vi hamnade under utgångspris. Vid det andra tillfället fick jag köpa lägenheten trots att jag förlorade budgivningen, mycket tack vare en bra mäklarkontakt.

Om man vill läsa en skräckhistoria om mäklare, eller sådär i största allmänhet funderar på att anlita Husera, rekommenderas att läsa på hos Johan Folin. Eller kanske snarare lyssna på den skrikande mäklaren i ljudupptagningarna. Hela historien är rätt absurd.

Tiotal på riktigt

Det är nytt år, och kanske borde jag summera det gångna på ett fint och käckt sätt. Men jag undviker. Bloggen har, förutom undantag som mitt inlägg om hur man ligger med feminister, till största delen handlat om saker jag gjort på andra ställen. Som att skriva i en viss kvällstidnining.

Signerade artiklar av mig från förra året återfinns prydligt uppradade här, och jag räknar till ungefär femtio stycken. Nu senast innan nyår skrev jag om det kommunala raketförbudet, och nu i veckan har jag skrivit om snygga politiker. När det gäller raketförbud vill jag poängtera att jag bor i ett bostadsområde där det skjutits raketer från lucia fram tills nu. Raketförbud till trots. Så bra hjälper det.

En mer personlig årssummering fanns på twitter: "Gjorde konst i Istanbul. Köpte lägenhet. Kvälllstidningsjobb i Sthlm. Separerade. Ställde ut konst i Istanbul. Köpte egen lägenhet." Det där med att vara i Istanbul och köpa lägenhet i Malmö hade läskiga dejavu-känslor över sig när det skedde andra gången.

Beroende på hur saker och ting går under året, kommer det troligen bli en total nedläggning av bloggen, eller ett återuppvaknande på riktigt. Det är valår vilket kommer sätta sina spår, och förhoppningsvis migrerar jag också bort från blogspot. Jag gillar att göra saker i femårsperioder, i sommar blir det fem år för bloggen, så någon sorts förändring bör allt ske.

Tills dess får saker och ting fortsätta som vanligt. God fortsättning!

Etiketter: , , ,

söndag, december 27, 2009

Digital integritet, kvotering och pirater

Det är jul och obligatorisk ledighet och familjesamkväm. Själv har jag hunnit med både det och att skriva för Kvällsposten. I förra veckan klagade jag lite på kvotering och positiv särbehandling på våra kära universitet. Varför det är fel kan du läsa om här.

---

På juldagen skrev jag om moderna former av skattskrivning, summerade några av gångna årets övervakningslagar och tar upp både Swift och Acta. Digital integritet känns som ett ständigt återkommande ämne, och den viktiga texten hittar du här.

---

I piratpartiet pågår det just nu ett provval. Jag har inte skrivit om något annat partis diton denna gången, och egentligen har jag inte koll på PP:s heller (men ser fram emot att läsa listor). Om jag skulle gå efter folk som jag känner och är trevliga afk skulle jag vilja pusha lite extra för Emil Isberg, Jacob Dexe, Jonas Bergling och Klara Tovhult. Emil och Jonas känner jag och jobbade med på dreamhack innan pp ens existerade. Jacob är en jordnära och stabil liberal från Lund, och Klara är mycket, och lyckas formulera saker som det här. Men, jag är inte piratpartist, så jag har ingen aning om hur någon av dem fungerar i partiet. Det är bra personer i alla fall, så nu vet ni det.

Etiketter: , , , , , ,

lördag, december 12, 2009

Bistånd, LAS och FRA

Jag har varit inne och vikarierat lite på Kvällsposten i veckan, vilket bland annat resulterat i en ledare om ungdomsarbetslösheten där jag jämfört lite med Danmark och klagat lite på turordningsreglerna i LAS.

---

I onsdags var jag uppe i Stockholm och höll i en workshop om framtidens biståndspolitik, på ett seminarium med bland andra biståndsministern Gunilla Carlsson. Allt dokumenterades med hjälp av Etherpad och padden från mitt pass ligger här. Jag deltog också i ett panelsamtal med bland andra Joakim Jardenberg. Tyvärr blev det ett lite skevt samtal där tillgång till mat ställdes mot tillgång till information.

Gunilla Carlsson gör i alla fall ett bra arbete för att vara minister, och jag gillar att hon trycker så hårt på informationspolitiken. Se bara avsnitten under ICT4D och transparens här. Sen skrev jag en ledarkrönika på ämnet till Kvällsposten också. Du hittar den här.

---

Dessutom ligger ett sammandrag ute från inkonst-tv. Jag är med ungefär 16minuter in. Jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera programmet, så jag låter bli. Tycker i alla fall det är lite synd att sändningen inte låg kvar på webben direkt efter, utan togs bort och klipptes om. Har inkonst-tv inte hört om bambuser?

---

Sen tänkte jag ta och lägga mig i monogamidebatten också, men hänvisar till bästaste Lisa så länge. Å så vill jag rasa lite på surfa lugnt. Men även det får vänta. Förstår ni inte varför är det bara att ta en titt på den här.

Etiketter: , , , , , , , ,

tisdag, december 01, 2009

Svalan har lyft

I går kväll var jag med i Inkonst-tv här i Malmö, och höll en kort monolog om bland annat FRA. Sändningen verkar inte ligga kvar på nätet, men borde dyka upp här någonstans inom en inte allt för avlägsen framtid. Eftersom ämnet är aktuellt (i dag kopplas FRA in kablarna), får ni här ungefär vad jag sa, i textform:

---

Varför är kameror den lösning som ses som bäst, när det gäller att förhindra överfallsvåld? När det är bevisat att gatlampor hjälper så mycket mer? Skall man verkligen känna sig trygg när man vet att någon hela tiden tittar? Det, verkar i alla fall staten tycka. ”Kameraövervakning för din säkerhet” så står det på informationsskylten jämte uppsatta videokameror runt om i stan.

Kameror, uppspikade i butiker och på offentliga platser, är en tydlig form av övervakning. Vi kan se kamerorna, och vi vet att vi är övervakade.
Vad som inte syns lika tydligt är den digitala övervakning som blir allt mer utspridd. Den som bevakar och övervakar nästintill all kommunikation som sker via ett längre avstånd. Jag tänker på mobiler och på nätet. För i morgon, den första december, kopplas kablarna in till FRA, Försvarets Radioanstallt.

FRA kommer övervaka all digital kommunikation i realtid. Uppgifter samlas in, och i värsta fall lämnas vidare till tredje land. Personer som befinner sig innanför sveriges gränser skall vara skyddade från FRA:s stora fisknätsfilter. Men alla som rör sig på sajter som står på plats utanför sverige, det vill säga i princip alla som använder nätet, riskerar fångas upp, om än bara för en liten stund.

Uppgifter som rör svenska medborgare kommer troligen förstöras. Men om man råkar komma från fel plats, eller prata med fel personer, behövs det inga särskilda skäl för att FRA skall få spara på våra privata samtal. Med FRA får vi en myndighet som får lov att föra register över uppgifter som rör sexualitet och politiska åsikter. Säpo får ta del av dem, och med bara ett par små uppluckringar av dagens regler, kommer även myndigheter som migrationsverket att få del av samma uppgifter. Det är inte en dystopi, för så löd det ursprungliga förslaget.

FRA-kablarna kanske inte kommer drabba dig och mig personligen, men det är ett litet steg i helt fel riktning. Vad som sällan nämns i debatten, är att vi redan i dag, inom ramen för hemlig teleavlyssning, har gett staten möjlighet att spåra vår digitala kommunikation. Polisen får läsa mail och digitala konversationer från personer som inte är misstänkta. Och det räcker om de råkar ha kontakt med ”fel” människor. Faktum är att lagarna kring teleavlyssning inom vårt egna land är lösare reglerat, med färre skyddsnät, än den stora massövervakning som startar i morgon.

Minaretförbudet i schweiz, slöjförbud och övervakningskameror som ser till att folk beter sig enligt normen. Skolan är redan där. Föräldrar, elever och rektorer vill ha fler kameror. Skadegörelse används som argument. Men det blir lätt att använda kamerorna för att inskränka i den personliga integriteten, se till att ett slöjförbud efterhålls, eller hålla koll på vilka personer en elev träffar eller umgås med. Eller varför inte, vem som snackar skit om läraren?

Intoleransen och övervakningsivern drabbar ofta kvinnor först. Det är ju en grupp som skall skyddas. Offerstigmatiseringen är total. Kamerorna på möllevången försvaras för att tjejer skall slippa bli våldtagna, register på nätet skall fånga sexförbrytare, och teleavlyssning skall förhindra trafficking. Alla är hedervärda mål, men de helgar inte medeln.

Med fel person bakom övervakningsstationen riskerar övervakningen som trygghetsskydd slå tillbaka mot dem som är utsatta. Personen som flyr undan en misshandlande partner får svårare att gömma sig. Personer som flyr ifrån förtryck på grund av sitt kön eller sexuella läggning riskerar se sina privata uppgifter lämnas vidare till tredje land. Och i värsta fall klassar svenska myndigheter dem inte tillräckligt illa ute för att få stanna.

Nätaktivisternas kommunikation övervakas, och den som råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle riskerar att råka illa ut. Förtroendet mellan en troende och en präst riskerar bli någonting öppet som fler får ta del av. Det blir svårare att prata om känsliga saker på distans.

När datalagringslagen gick igenom i tyskland slutade människor prata om känsliga saker via nätet. FRA skummar igenom all information, och även om det är hårt reglerat idag, riskerar skyddsnätet luckras upp i morgon. Vi lever under de små stegens tyranni, och det gäller att säga stopp redan nu, innan vi hamnar i en skyddad kontrollerad värld där friheten är liten.

Integriteten är allt vi egentligen har.

Etiketter: , , , , ,

måndag, november 23, 2009

Den ständigt närvarande matskulden

Matdebatten har varit högst närvarande det senaste året. Vi ska helst välja klimatsmart, närproducerad och ekologisk mat i så stor utsträckning som möjligt. Bäst är om den här maten också råkar vara i rätt säsong, och är fri från både kött och tillsatser. Halvfabrikat är dåligt, och den eftersträvansvärda normen består av surdegsbröd och långkok.

På andra sidan står hälsohetsarna och predikar skadligheten i att äta för mycket kolhydrater, och livsmedelsverket ser fortfarande att vi helst äter 6-8 skivor bröd om dagen för att hålla doktorn borta.

Gemensamt för alla parter är att de skuldbelägger gemene man i en utsträckning som annars nästan bara drabbar tonårsflickor. Det blir nämligen fel vad man än stoppar i sig. Halvfabrikat gör att den matlagningströtte kan prioritera om tiden till mer intressanta saker. Den som slänger lite för mycket mat kanske slipper magsjukan i den där nästan-okej tomaten. Och kanske kan mat från andra sidan jordklotet föra oss närmare andra kulturer.

Fel blir det när samhället och politiker pekar pekpinnar och skuldbelägger folk som väljer matkorg efter någon annan norm än tex. hälsa eller klimat. För om man skulle tillfredsställa alla krav är matlagandet snart en heltidssyssla igen, och jag vill i alla fall inte tillbaka till femtiotalet, hur gott långkok och surdegsbröd än må vara. Kan vi bara inte bestämma oss, för att plocka ur politikpaketet från matkorgen, och låta det vara var mans ensak om man väljer tillsatser, märkningar eller närproducerat?

Etiketter: , , , ,

lördag, november 21, 2009

Ge föräldrapengen till barnvakten

Jag har följt folkpartiets landsmöte lite lätt på nätet under kvällen. En av de mest omtalade frågorna innan var ifall partiet skulle rösta för så kallad "flexicurity", på svenska, tredelad föräldraförsäkring. Förslaget hade lanserats som en sorts kompromiss mellan dagens system och en helt individualiserad föräldraförsäkring. Förslaget röstades ner.

Eftersom jag inte har barn själv, tycker jag nog att det här är det enda argumentet för att engagera sig i frågan. Annars finns det egentligen bara två liberala linjer:

- Den ena är att låta föräldraförsäkringen vara en individuell försäkring som löper ut för att man är förälder, och som är personlig och inte går att överlåta, som du inte kan låta någon annan ta över någon annan av dina försäkringar.

- Den andra är att låta föräldraförsäkringen följa barnet och ge ersättningen till den som är hemma och passar det. Oavsett om det är mamma, pappa, farfar, mormor eller grannen. Med ett sådant system borde också en förälder kunna ta sin ersättning och betala ut den som lön till en professionell barnvakt (varför torka bajsblöjor gratis?).

Men, jag har som sagt inte barn själv, och hade helst sett att hela försäkringssystemet bar upp sig själv i högre grad. Dagens system är både moralistiskt och dyrt.

Etiketter: , , ,

Real blood is for suckers


När jag befann mig i mina unga tonårsår fanns inte Twilight-böckerna. Hade de funnits hade jag säkerligen slukat dem med stormfart, och varit en av alla de där tonårstjejerna som protesterat högjutt mot filmernas 15-årsgränser, och deltagit i hysterin om vilken av filmhunkarna som är sexigast.

I stället var vampyrer satta på undantag. Anne Rices böcker blev visserligen till film, men lite tidigare än min tonårsperiod satte igång, och jag fick således klara mig med Buffy. Huvudrollen som visserligen förälskade sig i en blodsugare, men som hade till livsuppgift att döda dem, och där den i dag utbredda vampyrromantiken var nästintill obefintlig.

I dag slår Twilight-filmerna biorekord, får tonårstjejerna att köpa fantasyböcker, och True Blood är en hyllad teveserie även bland de finkulturella kritikerna. Den manliga snygge vampyren som förälskar sig i den lite udda, söta tjejen, blir till en fängslande historia där det fysiska begäret står ovanligt högt i kurs.

För även om Twilight-böckerna är skriven av en konservativ mormon, är de en del av en våg med vampyrberättelser där den kvinnliga sexualiteten står i fokus. I True Blood behöver huvudrollerna kämpa emot en kaskad av fördomar och omgivningens negativa attityder, men det är den mänskliga tjejen som drömmer om, och förför, den äldre gentlemannavampyren.

Vid en första anblick är vampyrhistorierna tämligen könsstereotypa. Yngre oskuldsfull kvinna förälskar sig i äldre man med superkrafter. Det trevliga med den senaste vågen av vampyrberättelser är att liknelsen tenderar att sluta där. Den yngre kvinnan är ofta lite udda, kanske besitter egna superkrafter, är kaxig, och platsar inte in i den vanliga anonyma trista tjejrollen. Hon ser ofta bra ut, men var inte den coolaste tjejen i klassen. Den äldre mannen har visserligen superkrafter, men innehar samtidigt ett gäng svagheter (som ofta gör att han själv behöver bli räddad av den yngre kvinnan med jämna mellanrum), dessutom besitter han ofta ett skarpt intellekt, till följd av alla ensamma nätter i öde bibliotek under 1800-talets tidiga decennier.

Eftersom att vampyrer redan är förföljda och förtryckta av samhällsnormer brukar de vara liberala i synen på frihet och moral. Dekadens och individualism dominerar, i synnerhet de myter som har löst blodproblemet.

Och visst är de snygga?

Etiketter: ,

tisdag, november 17, 2009

Nygrönheten och tillväxten

Jag vill börja att instämma med Norberg och säga att Folins stora diss av miljöpartiet är den mest ambitiösa på länge i debatten om nygrönhet. Tillväxt och teknikutveckling förbigås lite för mycket, för att de personliga frihetsfrågorna skall räcka till. Även om miljöpartister gärna vill vara lika lättsmält mjukliberala som ungsrostade palsternackor, dras partiet fortfarande lite för långt åt den utvecklingsfientliga konservativa vänstern.

Kanske är det samma drag av utvecklingskonservatism som drabbat Sydsvenskan, när de helt okritiskt låter "turismforskaren" Stefan Gössling komma till tals. Enligt Gössling är långa flygresor enbart till ondo, och vi borde helst tillbringa semestern med cykel och tält. (Nej, det senare skriver han inte rätt ut.)

Handelns, resandet och tillväxtens betydelse för miljön skall inte ignoreras. Men frågan är om höga siffror på något av områdena verkligen är till det sämre. Jordbrukaren i Afrika har troligen betydligt större glädje av vår grönsaksbudget än bonden i Laholm. Troligen har de välavlönade Vellingeborna haft råd att åka längre utanför kommungränserna än moderatledarna. Med tillräckligt bra tillväxt och förutsättningar finns det dessutom utrymme att utveckla de där smarta transportlösningarna som vi bara går att vänta på.

Det är inte alltid självklart vad som är bäst för vare sig miljö eller människor i långa loppet. I synnerhet om perspektivet är tillväxts- och utvecklingsfientligt. Då räcker inte ens de bästaste nygröna ideal till.

---

För att avsluta med ett exempel i min egen närhet; I huset jag precis flyttat in i har man prioriterat ett källarbeläget möbelbytarrum, så man slipper släpa sig två kvarter bort till Myrorna och bedriva handel. Miljöhus.

Etiketter: , , , , , , ,

fredag, november 06, 2009

Kina vill väl bara WoW-spelarna väl?

World of Warcraft har blivit en hetpotatis för det kinesiska regelverket. Vissa vill stoppa spelet helt, något som den senaste veckan verkar ha lyckats mer eller mindre. Om det är intern maktkamp mellan myndigheter som ligger bakom förbudshetsen, eller något annat, kan jag inte tillräckligt om Kina för att veta.

Däremot var det inte länge sedan som landet bestämde sig att storsatsa för att bekämpa onlinespelens skadligheter, och landet försöker regelbundet få bukt med det "datorspelsberoende" som är utbrett i landet. Så utbrett som att svenska (galna) beroendedoktorer använder Kina som ett gott exempel.

Fast det är ju också ett land som ser "internetberoende" som ett allvarligt problem, även om behandlingsmetoderna som elchocker och militärläger börjar ifrågasättas. Här i Sverige har vi förskonats de värsta metoderna, men har ändå beroendebehandlingshemsföreträdare som på fullaste allvar menar att tjejers facebookande är ett samhällsproblem.

Det verkar som att chansen att tjäna pengar på MMO-spel tids nog kommer stoppa WoW-censuren i Kina, men jag skulle inte bli förvånad om spelet får stå ut med att slåss mot beroendekortet ett tag först. De styrande i landet vill ju bara sina medborgare väl, det är ju aldrig dåligt, eller?

(och tack till Daniel för nyhetstipset jag missat)

Etiketter: , , , , , ,

onsdag, november 04, 2009

Nätneutralitet x2

Det får bli videolänkar i stället för text från senaste tidens händelser. Först ut har moderaterna gjort en youtubefilm där undertecknad pratar nätneutralitet:



GeekGirl-träffen dagarna efter, filmades alltihopa via bambuser, och återfinns här. Jag pratade nätpolitik, och mina slides finns här.

Och för den som följde mitt desperata lägenhetsletande i slutet av september, kan jag hälsa att jag nu är inflyttad i en egen lägenhet. Lite därav den senaste absoluta tystnaden här. Ska överleva på mobilt bredband i några veckor, så sporaditeten kan fortsätta.

Etiketter: , , ,