Creeper

tisdag, mars 07, 2006

Skillnaden mellan sak och person

I lördags kväll befann jag mig i liberalt sällskap utanför krogen Crazy Horse i Stockholm. Den där krogen som nu är landskänd tack vare en viss Anna som hamnade i bråk där. In kom jag inte. Inte berodde det på att jag tänkte skapa nya tidningsrubriker (inte lika stora som Annas, men ändå, nån Skaraborgs tidning hade säkert kunna tänka sig nämna det...), utan mer på att de när vi väl var framme stängt insläppet fem minuter tidigare.

Senaste tidens tidningsrubriker har handlat just om politiker, person och kränkningar överlag. En politiker är också en människa (jag är säker, jag har kollat), och människor är som bekant inte heller perfekta. Oavsett vad du gör så blir du kritiserad. Så här inför valet så börjar tankarna om engagemanget växa, och jag vet att om jag fortfarande håller på med politik om tio år, så kommer jag få ett och annat att försvara mig mot.

Anna Sjödin fick kritik för att hon var för full och smällde till en person. En annan kvinnlig politiker, men på högerflanken är Ella Bohlin, som istället ständigt får kritik för hennes bakgrund i Livets Ord. Visst. Inget av de är något jag skulle vara vare sig stolt över, eller försvara, men det får en att tänka på hur ens egen situation ser ut. Själv har jag en lång frikyrklig bakgrund, en tro jag fortfarande har kvar, och ett engagemang som både scoutledare och tonårsgrupper. Samtidigt så finns det garanterat en och annan festbild där ute som jag helst inte skulle vilja att folk ska få se.

Andra politiker som hamnat på löpet för att de inte är perfekta människor är Karin Pilsäter och Maria Carlshamre. Pilsäter för hennes 0.34 promille alkohol i blodet (behöver jag återigen säga varför man borde införa alkolås i alla bilar?), Carlshamre först för bristande penga-koll och sedan för hennes smått förvånande byte av parti. Ser man längre bort i tiden så har vi Gudrun Schyman och Mona Sahlin med sina skandaler, som båda kostade respektive persons post.

Någonting alla dessa uppräknande politiker har gemensamt är att de alla är kvinnor. Det kanske är en slump, men jag kan faktiskt inte komma på motsvarande skandaler gjorda av män. Eller så är det inte lika farligt då. Alkoholiserade män finns det gott om. Bodströms rökande av gräs på sjuttiotalet är ju heller inte så allvarligt i jämförelse. I HD sitter det kvar domare som fällts för sexköp. En statssekreterare som uppenbarligen ljuger har herr statsminister fortfarande fullt förtroende för.

Efter mycket klokt påpekande så finns det visst en massa manliga politiker som skapat skandaler. Bill, Garthon och Ardalan är bara några. Oavsett så finns det skillnader i angreppen som handlar om sak och person. Manliga politiker blir oftare kritiserade för politiska ståndpunkter än personliga förehavanden. När det handlar om kvinnor så kommer privata misstag nästan alltid upp. Kvinnliga politiker bedöms fortfarande i stor grad efter utseende, och kvinnor med stor integritet (tex. Thatcher), utmålas som känslokalla och som en negativ egenskap, medan samma beteende uppskattas räknas som naturligt hos män. Så en viss skillnad finns i hur vi bemöter, även våra makthavare.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Home