En dag för sent...
Igår var det internationella kvinnodagen. Samtidigt som jag lyckades få hela tre(!) gratulationer från män i min omgiving (aldrig varit med om detta fenomen innan) så tillbringades dagen med att återuppliva min enda överlevande växt någonsin (en sån där bambusak), samt att städa igenom hela min lägenhet före utplacerande av nyinköpta ikeavaror.
I övrigt så var det faktiskt inte så mycket uppmärksammande av världens kvinnor. Får försöka göra min insats resten av årets 364dagar, för egentligen är det sorligt att det ens ska behöva en helt internationell dag för att uppmärksamma det faktum att hälften av världens befolkning har det mycket mycket sämre ställt än den andra halvan.
Fortfarande har inte alla kvinnor rösträtt, fortfarande har inte alla kvinnor rätt att äga, fortfarande har inte alla kvinnor ens självbestämmanderätt. I allt för många kulturer och länder världen över så är vi tillbaka på artonhundratalet, kvinnor måste ha en man i sin närhet som bestämmer över henne. Annars blir hon utstött ur samhället och ingenting värd. Könsstympning pågår fortfarande, allt för att kvinnors sexualitet är någonting hemskt och farligt som måste kuvas.
Även i västvärlden finns det stora problem. Delstater i USA, Polen, Portugal och Irland tillåter inte kvinnor att göra abort. Det som borde räknas som en rättighet är förbjudet, illegala aborter genomförs med följden att mellan 400 och 500 kvinnor om dagen världen runt dör. Länderna skyller lagstiftningen på religion, men religion får aldrig vara en utgångspunkt för lagstiftande, utan en frivillig ståndpunkt. Om en kvinna inte vill göra abort på grund av religiös övertygelse är hon fri att göra det. Men vill hon göra abort i dessa länder så förbjuds hon, och riskerar fängelse, i länder utanför europa till och med dödsstraff.
Kvinnors sexualitet kommer alltid att vara hand i hand med vår verkliga frigörelse. Det märktes inte minst i de senaste HD-domarna om sexuella övergrepp mot barn. De båda flickorna ansågs protesterat för lite för att brotten skulle räknas som våldtäkt. Utgångspunkten är att en flicka vill om hon inte säger nej, istället för det motsatta. När ska även kvinnors sexualitet tas på allvar? Postitivt är i alla fall att saker och ting är bättre nu än för hundra år sedan. Om hundra år till så kanske inte bara lagar, utan också attityder förändrats. Fast det kanske är för mycket att hoppas på...
I övrigt så var det faktiskt inte så mycket uppmärksammande av världens kvinnor. Får försöka göra min insats resten av årets 364dagar, för egentligen är det sorligt att det ens ska behöva en helt internationell dag för att uppmärksamma det faktum att hälften av världens befolkning har det mycket mycket sämre ställt än den andra halvan.
Fortfarande har inte alla kvinnor rösträtt, fortfarande har inte alla kvinnor rätt att äga, fortfarande har inte alla kvinnor ens självbestämmanderätt. I allt för många kulturer och länder världen över så är vi tillbaka på artonhundratalet, kvinnor måste ha en man i sin närhet som bestämmer över henne. Annars blir hon utstött ur samhället och ingenting värd. Könsstympning pågår fortfarande, allt för att kvinnors sexualitet är någonting hemskt och farligt som måste kuvas.
Även i västvärlden finns det stora problem. Delstater i USA, Polen, Portugal och Irland tillåter inte kvinnor att göra abort. Det som borde räknas som en rättighet är förbjudet, illegala aborter genomförs med följden att mellan 400 och 500 kvinnor om dagen världen runt dör. Länderna skyller lagstiftningen på religion, men religion får aldrig vara en utgångspunkt för lagstiftande, utan en frivillig ståndpunkt. Om en kvinna inte vill göra abort på grund av religiös övertygelse är hon fri att göra det. Men vill hon göra abort i dessa länder så förbjuds hon, och riskerar fängelse, i länder utanför europa till och med dödsstraff.
Kvinnors sexualitet kommer alltid att vara hand i hand med vår verkliga frigörelse. Det märktes inte minst i de senaste HD-domarna om sexuella övergrepp mot barn. De båda flickorna ansågs protesterat för lite för att brotten skulle räknas som våldtäkt. Utgångspunkten är att en flicka vill om hon inte säger nej, istället för det motsatta. När ska även kvinnors sexualitet tas på allvar? Postitivt är i alla fall att saker och ting är bättre nu än för hundra år sedan. Om hundra år till så kanske inte bara lagar, utan också attityder förändrats. Fast det kanske är för mycket att hoppas på...
posted by Johanna at 00:28
4 Kommentarer:
Johanna... vad har jag sagt om att fara med osanning...
De båda flickorna ansågs protesterat för lite för att brotten skulle räknas som våldtäkt.
Plural... Inte bra. Detta gäller bara en av domarna. Den andra har du inte läst (än). Även där bör det vara våldtäkt men inte på grund av för lite protester...
BTW. Domen kommer på mailen
Hrm, men även i dom nr.2, så handlade det ju om att det delvis var frivilligt från flickans sida. De blev "kära", och hon ville "ibland, och ibland inte" (fritt citerat ur minnet). Det var det jag ansåg handlade om för lite protester...
Nja, men att i efterhand säga "ibland, ibland inte" är ju mer att man ångrar sig. I detta fallet kan (är men vi skippar att jag läst domen) det vara så att han frågat och hon sagt jag men tänkt nej...
Killen är ett social missfoster, men man måste faktiskt titta på de faktiska omständdigheterna...
Dansken > Jag var lite upprörd men är glad igen. Men tack för ditt erbjudande att ta hand om mig -det var snällt, men jag mår bra igen...
Skicka en kommentar
<< Home