Wonderwoman of the day; Sarah Palin

Den respekt jag hyste för den republikanske presidentkandidaten John McCain ökade väsentligt i går när han djärvt utsedde Alaskaguvernören Sarah Palin till sin vice-kandidat. När demokraterna och Obama pratar om kvinnors rättigheter, gör McCain slag i saken och utser en kvinna till sin högra hand. Palin är inte en skolad politikerbroiler, utan har en proppfylld meritlista där allt från fiskare och fröken Alaska-tvåa, till sportjournalist och fembarnsmamma står med.

Palin är uttalat värdekonservativ, samtidigt som hon listas som libertarian. Liksom McCain är hon abortmotståndare och vill upphäva Roe vs. Wade-direktivet (och ge delstaterna makt att bestämma i frågan). Hon är för dödstraff och emot homosexuella äktenskap, liksom både Obama och McCain. Dock är hon rakryggat konsekvent med en fem månader gammal son med Downs syndrom, och har som guvernör lagt veto mot förslag som skulle ge homosexuella statanställda sämre villkor än heterosexuella.

Hennes största meriter är att hon i sin delstat städat bort korruption, politiskt rövslickeri och ekonomiskt slösande med resurser. Hon har som guvernör dessutom erfarenhet av att verkställa beslut, något som varken Obama eller McCain har.

Palins kön kommer säkert vara i fokus flera gånger under valrörelsen, men jag har svårt att se att någon av de manliga potentiella kandidaterna skulle vara bättre. McCains val av Palin visar också mer på "change" än vad Obamas val av Joe Biden gör, och jag får intrycket att även om Obama är en otroligt duktig retoriker med en fantastisk karisma och dragkraft, finns det mer substans bakom McCains ord.

Inte minst visar Palin att det kan finnas hjärna bakom ett snyggt leende, och att även gamla vita republikanska heterogubbar kan visa mer framsynthet än en Barack Obama som valde just en sådan till sin medkandidat.

Elitstyrkor i slummen

"Tropa de Elite" är namnet på en kontroversiell brasiliansk film som är bioaktuell i helgen. Regissören visar Rio de Janeiros baksida, klassskillnader, knarkhandel, vapenhandel och polisvåld i en film som bygger på verkliga vittnesmål. Misär och korruption blandas med testestoronfyllda sekteristiska torterande polisstyrkor som vill väl. En svartvit film med oerhörda mängder gråskala.

Jag har aldrig varit i vare sig Rio de Janeiro, Brasilien eller ens sydamerika, och har ingen aning om hur det faktiskt är. Oavsett har filmen skapat ordentlig debatt och lockat stor publik även i Brasilien. Tropa de Elite slog biorekord i sitt hemland, och har setts av nästan fyra gånger fler personer via fildelning och piratkopiering.

Det är för att filmer som den här, och andra filer som är obehagliga för människor med makt, som fildelning är viktigt att värna om. Yttrandefrihet är både film och media som vittnar om rättsövergrepp i ett främmande land på andra sidan atlanten, och moraliska obehagligheter här i Sverige.

---

Här hittar du filmen, och här finns en av versionerna som spreds som en löpeld innan filmen ens var klar. Eller så letar du upp en bio som visar den, eller en webbshop som säljer DVD:n.

Skrota skolavgifter i grundskolan

Det är inte så ofta jag helt och hållet håller med Rädda Barnen i deras analyser, men när det gäller avgifter som grundskolor tar ut från elever, har Rädda Barnens ordförande, Inger Ashing helt rätt.

Det är inte okej att skolor, kommuner, rektorer och ministrar bara rycker på axlarna åt att barn av ekonomiska skäl inte kan delta i all undervisning. Oavsett om det handlar om en tusenlapp för en längre skolresa, sjuttio kronor för buss och inträde till äventyrsbadet, eller en hundring för en bättre skolbok, ska grundskolan vara tillgänglig för alla, och urdålig privatekonomi ska inte vara avgörande för att Stina, Kalle eller Berit skall kunna delta i undervisningen.

Lever man med hyffsat ekonomi är det lätt att tycka det rör sig om småsummor, men i såfall bör man fråga sig varför inte skolan kan stå för dem själv, omprioritera bland kostnaderna, och inte krasst utgå från att alla barn kommer från ordnade förhållanden med täta föräldrar.

Nej, så länge det handlar om den obligatoriska grundskolan bör man totalt skrota lagstiftningen som tillåter skolor ta ut avgifter. Skjut hellre till en till skattekrona.

Vägen till helvetet

Missa inte senaste numret av Liberal Debatt. Temat är "Vägen till helvetet" och tar upp övervakning. Undertecknad bidrar med en text om PKU-registret.

Folkpartister, agera!

Folkpartiet har börjat sitt FRA-reviderings-arbete och efterfrågar synpunkter från alla partister (saxat från Ullenhags nyhetsbrev):

"Nu pågår ett intensivt arbete för att se till att lagstiftningen skyddar den personliga integriteten så långt som möjligt, samtidigt som Sverige behåller en fungerande underrättelseverksamhet till skydd mot yttre hot mot vårt land.

Som ett led i detta arbete har folkpartiets partiledning tillsatt en särskild referens-grupp om FRA. Gruppen består av Erik Ullenhag (ordförande), Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, Olle Schmidt, Maria Wallhager, Allan Widman och Cecilia Wigström.

I samband med det samråd som nyligen har genomförts om integritet har det kommit in en del samrådssvar som berör FRA-lagen. Dessa svar har lämnats över till referensgruppen.

Nu ges även de som inte har kommit in med eventuella synpunkter tidigare en möjlighet att göra det. De länsförbund, lokalavdelningar eller enskild folkpartister som har synpunkter på FRA-lagen har därför möjlighet att komma in med dem till referensgruppen. Skicka eventuella synpunkter till sekreteraren i referensgruppen [martin.andreasson@riksdagen.se] senast den 15:e september. Vill ni ha material om FRA-lagen kan ni också kontakta Martin Andreasson."

Om du är folkpartist, är det din skyldighet att skicka dina synpunkter till Martin Andreasson, och visa att det finns ett stort motstånd till en FRA-lag. Agera!

Ang. reklam och förbud

Jag hade inte tänkt bemöta Stina Oscarssons orerande om reklam och det dåliga i att böcker säljs på ICA, utan tycker hennes egna ord talar tillräckligt för sig själva. Men om man nu skall diskutera någon sorts reklamfritt samhälle ur ett kulturperspektiv kan man inte utelämna James Tiptree Jr:s novell "The Girl Who Was Plugged In", som beskriver ett samhälle där reklam är förbjudet.

Jag rekomenderar alla som går i samma tankar som Oscarsson (och alla andra med) att läsa novellen som finns publicerad i antologin "Her Smoke Rose Up Forever" (hittas enklast i närmsta science-fiction-bokhandel), samt på svenska i nummer 10-11 av Nova Science Fiction.

Föredrar man bildspråk har den gamla scifi-serien "Welcome to Paradox" filmatiserat novellen i ett avsnitt (kanske inte världens bästa filmatisering, men ändå). Samma avsnitt är det första i den här torrenten från kulturbäraren Piratebay. Om inte det är finkulturellt nog, finns det även en musikalisk scenuppsättning av berättelsen.

---

Ingerö, Gudmundson och Svensson skriver också om Oscarsson.

---

Ett tack bör yppas till John Henri Holmberg som för länge sedan såg till att Alice Sheldon-specialen av nova science fiction hamnade i min brevlåda.

Faktafel om blodgivning

Svenska dagbladet rapporterar om att socialstyrelsen vill ändra på reglerna om vem som får bli blodgivare eller inte. Enligt svenskan skall män som haft sex med män bara behöva vänta ett halvår efter sex innan de får bli blodgivare, i stället för att som i dag, bli helt svartlistade från blodbanken.

Det låter ju vettigt, att händelser flera år bak i tiden inte längre skall vara grund för att ha blodbrist i landet. Ännu vettigare vore om nyhetsrapporterande tidningar tog reda på fakta och vad som faktiskt gäller, innan man skriver en artikel om ämnen som blodbrist.

Socialstyrelsens föreskrifter säger nämligen inte alls som SvD skriver: "En person som har haft samlag med någon som riskerar att utsättas för blodsmitta måste idag vänta sex månader på att få lämna blod", utan i de allra flesta fall blir en sådan person helt förbjuden att lämna blod. T.ex. alla kvinnor som haft sex med en man som haft sex med en man.

Gruppen som exkluderas från blodgivning är alltså betydligt större och mer omfattande än vad Svenska Dagbladet skriver, och med dagens regler kan det vara omöjligt för en person att faktiskt veta om man får ge blod eller inte, då man behöver ha hundraprocentig koll på alla ens tidigare sexpartners.

För, om vi ska slippa blodbrist i framtiden är långa karenstider ett betydligt bättre förhållningssätt till blodsmitta, än att exkludera personer som varit intima med människor som rört sig närmare lite högre riskgrupper.

---

Sen borde förslaget om de där sex månaderna i karenstid gälla nya sexuella kontaker, och inte personer som lever i fasta relationer.

---

Uppdatering: Sydsvenskan kör med samma faktafel. Hur svårt kan det vara att själv leta sig fram till socialstyrelsens riktlinjer?

OS, sjuka barn och censur

Att OS i mångt och mycket handlar om pengar är knappast någonting nytt, men när IOK skriver brev till svenska regeringen för hjälp om att få bort invigningsklippen från Piratebay blir det smått ironiskt. I synnerhet när det är propagandainvigningen man vill åt.

Undra om samma brev har gått till den amerikanska regeringen, för att få bort klippen från OS-invigningen som går att hitta på youtube?

---

En barnläkare och två internetupprorsmakare skriver på DN Debatt om att privata barnsjukhus är dåligt. Trots den långa debattartikeln verkar det enda argumentet vara att klyftor mellan barn strider mot barnkonventionen, ingenting säger nämligen att den "vanliga" vården för barn skulle vara sämre. Med samma logik kanske vi skulle förbjuda föräldrar att köpa saker till sina barn för mer än barnbidragets belopp varje månad eller varför inte, förbjuda föräldrar att spara pengar till sina barn?

För var ligger rättvisan i att förbjuda föräldrar att ge sina barn bästa möjliga tänkbara vård?

---

Till sist, missa inte HAX inlägg om internetcensur i EU. Kinas välkända brandvägg är ingenting i jämförelse.

Varför kommer posten två gånger?

Det kanske finns en fullständigt naturlig anledning till att posten delas ut två gånger i min trappuppgång, men när posten vill rationalisera och ha postboxar på bottenplan i alla trapphus i stället för brevinkast i varje dörr, är det lätt att undra varför posten delar ut brev två gånger.

För, det är ju lätt att tycka, att om man vill rationalisera, kanske man borde börja med, att i fyravåningshus, utan hiss, bara dela ut posten en gång om dagen, i stället för att komma dit två gånger, med sådär lagom 30-60minuters mellanrum.

Eller finns det en naturlig förklaring? Någon som vet?

Fair is foul, and foul is fair

Ett gäng kultur- och skol-personligheter skriver i dag på SvD Brännpunkt, om att kommunerna fallerar i att erbjuda skolelever ett ordentligt kulturutbud. De exemplifierar med Stockholms kommun, verkar mest uppröra sig över att landsbygdskoleeleverna inte får göra några teaterbesök, och skyller problemen på att det går för bra för friskolorna.

Artikelförfattarna vill ha ökat nationellt ansvar för skolan, trots att de samtidigt klagar på kommunpolitikers klåfingrighet. Som att politiker på riksplanet skulle vara så mycket bättre.

Jag tror inte att mer politiskt styre är lösningen, snarare tvärt om. Om de kommunala skolorna hade haft samma friheter som friskolorna, hade fler kunnat satsa på vettiga kulturprojekt, snarare än att tvingas lägga pengar på X antal årliga teaterföreställningar.

Det borde vara mer prioriterat att det finns vettiga kulturmål i skolplanen än att gå in och politiskt detaljstyra, inte minst för att olika skolor har olika förutsättningar. Även om teaterbesök och konsertbesök säkerligen är fantastiskt bra upplevelser för barn, är kultur mycket mer än så. Klassiska uppsättningar på storbildsskärm, skoluppsättningar av kända verk, eller eget konstnärligt skapande kan vara minst lika värdefullt som att sätta sig i en buss och se regionalteaterns senaste pjäs i en trång och svettig gymnastiksal.

Lyft gärna upp kulturens roll i skolan, men skippa de Björklundiska pekpinnarna och detaljregleringen.

Endorfin, Endorfun

En nostalgitripp om det gamla pc-spelet "Endorfun" återfinns i veckans inlägg på bloggen Skiften. Kommentera där.

Gör SVT till betalkanal

Förra SVT-chefen Christina Jutterström, vill nu, när hon inte längre sitter kvar som chef, avskaffa tv-licensen och i stället införa skattefinansierad tv. Systemet hon föreslår är kanske inte det bästa, halva poängen med att ha något skattefinansierat vore ju att man på så sätt kan jämna ut kostnaderna för människor beroende på hur mycket de tjänar, men på det stora hela har hon en poäng. Om man skall ha statlig tv bör finansieringen inte vara pseudofrivillig, utan antingen frivillig eller tvingande. För om nu public service skall arbeta i samhällets tjänst är det rimligare att det betalas via skattesedeln, än grundas på vilken teknisk utrustning personer har hemma i sina lägenheter.

Det är till och med så, att det finns en massa andra myndigheter än radiotjänst som mina (och alla andras) skattepengar går till, som är minst lika onödiga.

Problemet är snarare att SVT har spelat ut sin roll som statlig television, och statens roll i televisionen borde genast avskaffas. De stora SVT-kanalerna är så folkkära att de säkerligen skulle överleva att bli betalkanaler i stället, och med så många i kultursverige som håller public service kärt, finns det garanterat tillräckliga krafter att behålla SVT:s blandning mellan smal nischning och stora publiksuccéer. Samtidigt kunde den som inte längre ville betala för SVT slippa, och frigöra licenspengar till andra kanaler, och SVT hade tjänat pengar på indragna tv-kontrollanttjänster.

Att sätta licens på viss teknisk utrusning är absurt och totalitärt. Teven är inte längre något som enbart används till tv-tittande (tv-spel någon?), och tv-tittande går likväl att ägna sig åt via en dator. Med digitaltv har dessutom alla hem redan tillgång till tekniken för att få tag i andra kanaler. Demokratifaktorn är därmed också utspelad.

Staten borde möjligen behålla en tv-kanal (eller starta en ny). Svt24 har sänt direktsändningar från riksdagen. Ur en ren demokratiaspekt bör det finnas kvar en kanal som sysslar med det, och kan sända bättre sändningar än riskdagens egen webbtv. Fast då ska kanalen sända alla debatter och omröstningar, och inte sonika strunta i obetydliga frågor, som FRA-omröstningen.

Det där med språktest

Landet Sverige har en officiell webbplats. Den återfinns på www.sweden.se och finns att läsa på engelska, tyska, spanska och ryska.

Vill man läsa om landet Sverige på språket svenska, får man nöja sig med en informationsbroschyr och lite länkar.

Ironi, någon?

Det finns hopp för världen!

Från början reagerade jag ungefär som Maria Eriksson när jag läste om veckans feministiska "bråk" mellan Sakine Madon och Paulina Neuding/Sanna Rayman. Varför ska två personer som i sak tycker nästan tycker helt lika, bråka om hur liberala de är i feministiska frågor? I synnerhet när skillnaderna i åsiker om svensk pragmatisk partipolitik är ännu färre.

Men egentligen är det rätt fantastiskt att den feministiska diskussionen lämnat kvotering och pekpinnefeminsismen bakom sig, och i stället utgår från individers fria vilja. Visst, det finns meningskiljaktigheter, men det är på rätt spår.

För, allvarligt talat, jag känner mig rätt trygg när Sakine Madon får representera strukturfeminismen och Paulina Neuding kärnfamiljsfeminismen. Känn er stolta!

---

Missa för övrigt inte LouiseP:s två senaste feministiska analyser.

EU inför 95-årig upphovsrätt som piratvapen

När FRA-frågan debatteras som högst, blir EU-direktiv om förlängd upphovsrätt förpassat till notisnivå.

Förslaget EU har antagit vill inte bara förlänga musikers (samt artisters, framförares, etc.) upphovsrätt till 95 år efter verket skapades, utan petar också i avtalsrätten mellan musiker och förlag, med planekonomiska intentioner.

Hela förslaget finns att läsa här, och lanseras som ett sätt att rädda pensionerna för de stackars fattiga gamla musikerna som finns i Europa. Inget illa med det, de är säkert väl värda pengarna, men konsekvenserna kommer bli ödesdigra för efterföljande kulturarbetare.

En 95-årig upphovsrätt är vansinnig. De allra flesta verk skapas inte av barn, och i stället för att verk från början av förra seklet skulle bli tillgängligt för alla, kunna bearbetas, och avnjutas av ännu fler, låser man musik ännu fler år efter att upphovsmannen är död.

Som att det i sig inte skulle vara nog, går EU in i avtalsrätten och bestämmer hur och vilka ersättningar och royalties en upphovsman skall ha rätt till eller inte. Vilkoren för engångsersättningar försämras när musikproducenter påtvingas att betala ut royalties även till dem som avsagt sig dem (genom ett mer eller mindre godtyckligt fondsystem). Trots att man samtidigt skyller minskade försäljningssiffror på fildelning och de totala royaltiessummorna minskar för mindre kända musiker.

Kortsiktigt och planekonomiskt bestämmer EU förutsättningarna för en hel musikbranch, trots att royaltysystemet är förlegat, och engångssummor med bra avtal kanske till och med i bland är en fördelaktigare väg att gå för musikerna själva. Att förlänga upphovsrättstiden nämns till och med som ett sätt att motverka de "skador" som fildelningen gett.

Fast att EU gärna petar i områden de inte har ett dyft med att göra, är ju inget ovanligt. Här i Sverige har vi en översyn av upphovsrätten att se fram emot lagomt efter nästa val (publiceras 31 oktober 2010). Diskussionen måste komma innan.

sexy_putin83@hotmail.com

Ingerö briljerar angående Ryssland och försvarsläget:

"På motsvarande sätt har de socialdemokratiska regeringarna lagt ned, bland mycket mycket annat, vårt förband på Gotland - på grund av vad Per Nuder kallade "det allmänt goda säkerhetspolitiska läget" - och därmed frigjort resurser som FRA nu ska använda för att leta efter mail från sexy_putin83@hotmail.com i alla svenska mailboxar."

Läs hela inlägget här.

Biorekord under sommaren

Trots att både Mamma Mia, the Dark Knight, Kung Fu Panda och Sex and the City, är filmer som ligger ute på piratebay, har vi gått betydligt mer på storbio denna sommaren som förra. SF:s siffror visar att det nästan är dubbelt så många människor som besökt biograferna under juni och juli detta året, än motsvarande månader 2005.

Kanske är det inte trots fildelningen, utan snarare tack vare.

Det är bara att gratulera biograferna för bra marknadsföring och bättre filmplanering (när det tar månader för en film att korsa atlanten tröttnar fansen), även om jag tror vi är flera som gärna skulle slippa antipiratreklamen som visas före filmer vi betalat för att se.

Bra film, kultur och koncept kommer folk alltid vilja betala för.

Presentbok med penetrerande tema

Tidigare i veckan visade en kompis mig, av en ren händelse, ett gammalt klipp från Secrets Magazine där Ylva Maria Thompson och Ed Powers är sådär lagom intima. Då hade jag ingen aning om vem Ylva Maria var, och min kompis hade för sig att hon var någon sorts sex(upplysnings)guru från tidigt nittiotal.

Någon dag senare i veckan dyker boken Q-kar (Hydra förlag) ner i brevlådan. Samma Ylva Maria Thompson står som författare och pryder omslaget med en helkroppsbild. Helt plötsligt visste jag inte riktigt om jag skulle kunna ta boken tillräckligt seriöst för att kunna läsa ut den, eller ens kunna få ihop någon formulering om den.

Boken består av ett gäng kortare texter som alla handlar om mannens intima del. Smygerotik blandas med humor och politisk inkorrekthet. Det är bara fotostudiobilderna som saknas för att det skall bli riktig presentbokskänsla av de etthundratio sidorna.

Jag-form blandas med tredjepersonsberättelser, dröm och prosa. Det är svårt att veta vad som är dikt och verklighet, och kanske är det meningen med boken. Dessvärre tar det fokus från de korta historierna som trots det gemensamma ämnet saknar en röd tråd.

Det till trots, är boken ändå en rätt trivsam hyllning till mannen med en ironisk freudiansk penisavundsanda, och bidrar till en sällsynt feministisk kamp; normaliserandet av den feminima lusten till penetration.

---

Boken finns att köpa här. Klippet med Ed Powers får du googla efter själv.

Kallt blev varmt över en natt

OS-invigningen kändes helt plötsligt som en fjutt i havet.

Länk1. Länk2.

Blanda inte ihop omskärelse med könsstympning

Jag tycker att man gärna får diskutera manlig omskärelse och var gränsen går mellan pojkars fria vilja och föräldrars rätt att i religionsfrihetens namn omskära pojkarna. Som en naturligt förhudsfri person kan jag heller inte riktigt föreställa mig situationen.

Vad som däremot blir helt osmakligt är när man jämför kvinnlig könsstympning med manlig omskärelse, eller som nu senast; jämför rekonstruerade "mödomshinnor" med omskärelse av pojkar.

Diskutera gärna frågorna var för sig, men att jämföra stygn i underlivet för att bevara en gammal myt byggd på okunskap, med att ta bort någonting som i allra högsta grad existerar blir absurt och trivialiserar lidanden. Inte minst med tanke på att den manliga omskärelsen kan ha medicinska orsaker.

---

Om du känner för att lämna en kommentar. Håll dig till ämnet (att inte blanda ihop omskärelse med könsstympning) och skippa försvarstalen/angripstalen för och emot manlig omskärelse.

Olaga skildring av sexuell fetish

Jag har flera gånger tidigare kritiserat censurlagstiftningen om "olaga våldsskildring" som finns i landet, i synnerhet med lagens koppling till dataspel, och vissa politikers vilja att förbjuda spel som innehåller för mycket våld. Lagen är enbart moralistisk, och det finns ingen vetenskaplig grund för att våld i dataspel på något sätt skulle vara farligt.

Det är dock inte bara när det gäller dataspel som lagen om olaga våldsskildring blir ett slagträ för moralens väktare. Pornografi med våldsinslag, såsom BDSM är ännu mera utsatt.

Att vi fortfarande inte har makt över våra egna kroppar är ytterst tydligt när staten pekar ut sexuellt våld som något särskilt skadligt att titta på, utan att ta någon som helst hänsyn till omständigheterna. Det finns faktiskt ett helt gäng människor med idylliska barndomar och normala åsikter som trivs utmärkt med BDSM mellan latexlakanen.

Dessvärre finns det fortfarande många människor som vill in och bestämma över andra människors liv så mycket att de till och med dikterar vad som är sexuellt normalt eller inte. Inte minst den nya direktören hos folkhälsoinstitutet, en myndighet som bara för ett par år sedan uttryckte oro för att heterosexuella parrelationer inte längre var en självklarhet hos unga.

Nej, det är dags att sopa bort moralismen från våra lagar. Varför inte börja med att långsamt döda lagen om olaga våldsskildring. Gärna i ett stort blodbad.

---

och Patsy Stone (bilden) har ingenting med olaga våldsskildring att göra, däremot personifierar hon den klassiska omoralismen på ett alldeles ypperligt sätt.

För lite pretentiösare resonemang

...rekommenderas postningarna på bloggen Skiften.se. Denna veckas ämne är "liberalismens kris". Lägg bloggen i rss-läsaren och få lite extra att läsa på söndagkvällar (då de flesta inläggen kommer under veckan).

Kina-TV

I Sverige har vi tv-licens som gör att alla innehavandes en tv måste betala en särskild avgift som i huvudsak går till att finansiera ett statligt tv-bolag, SVT.

Reglerna är tydliga och klara. Kan du se på tv, oavsett genom vilket medium det är, måste du betala en avgift till det statliga bolaget. Oavsett vilka kanaler du tittar på eller vill ta emot i din burk. Företag och myndigheter som har flera tv-apparater måste dessutom betala lite extra.

Trots att tv:n redan är avgiftsbelagd och pengarna går till det statliga bolaget oavsett hur många eller få det är som ser på det statliga bolagets kanaler, har det statliga bolaget nu bestämt att den som råkar ställa sin tv så att fler människor kan se den under det att OS sänds, måste betala ytterligare en avgift. Företag såsom pubar och krogar har redan omfattats, och nu vill man att instutitioner som sjukhus, äldreboenden och skolor också skall betala en extra avgift till SVT för att OS skall få visas.

Trots att offentliga instutioner redan betalar tv-licensen måste vi skattebetalare än en gång pröjsa en avgift till statstelevisionen för att skolbarnen ska få se Carolina Klüft och Stefan Holm (och alla andra vad-de-nu-heter) ta medalj i klassrummet.

Upphovsrätten sägs vara problemet, och då finns det stor anledning att fråga sig varför i hela världen statliga SVT ställer sig bakom något så uppenbart orimligt. Om vi nu skall ha en statlig finansierad television nästintill alla behöver betala till, borde det inte infalla godtyckliga krav på att människor skall betala två gånger till den. Att det ens går att ta betalt för att människor tittar på en tv-sändning i grupp istället för hemma i soffan är absurt. Tvångsmässig dubbel betalning är ännu absurdare.

Att reklamfria SVT dessutom sänder helt okritiska reklaminslag om Kina och OS gör att det är lätt att fråga sig vari public service-uppdraget för att sända OS ligger. Finns det egentligen någon trovärdighet kvar för public service-bolaget?

---

Uppdaterat: Noterar även att det denna gången passar kulturministern att ministerstyra lite och avråda SVT från att ta ut avgifterna.