Med tanke på att tidskriften
Liberal Debatt inte verkar ha uppdaterat sin webbsida i år, och jag därför inte kan länka till texten där, så kommer den artikel jag skrev till förra numret, efterföljt av en diskussion, här:
Stjälande tonårskillar eller klagande kulturarbetare?I dag innebär nästan allt digitalt användande kopiering av något slag. Webbläsaren sparar en kopia av allt material från nätet på användarens hårddisk, e-post skrivs och en kopia skickas iväg till mottagaren, msn-användaren delar med sig bilder av kattens äventyr eller helgens fest.
Kopiering är också en del i det som juridiskt sett betecknas som ”spridning av upphovsrättsskyddat material”. I vardagsmun brukar det kallas för fildelning, ett begrepp som är missvisande, eftersom ytterst lite av all fildelning handlar om just upphovsrättsskyddat material.
Som liberal värnar jag starkt om äganderätten. Stöld är alltid fel, oavsett om tjuven är staten eller byns lokala värstinggäng. Det är dock skillnad på stöld och kopiering, en skillnad som är mycket väsentlig när det handlar om den intellektuella äganderätten. Fullständig kontroll över alla kopior av en produkt är inte äganderätt, det är monopol.
Fildelningsdebatten har lätt tett sig handla om bortskämda tonårspojkar utan vett att betala för sig. Paralleller till en generation som vill ha allt gratis är lätt att ta, när vänstern drivit kampanjer som ”planka.nu” eller ”jagvillhabostad.nu”. Med det som ursäkt har upphovsrättsindustrin dragit fram som en enorm lobbyorganisation i politiska församlingar. Lagstiftning har krävts både i EU och på nationellt plan, samtidigt som åtal har väckts mot enskilda fildelare, och domar har fällts.
Upphovsrättsindustrins framfart har varit kantade av osäkra rättsprocesser, ett undergrävande av den personliga integriteten, och slag som drabbar det fria kulturlivet. Med ett förbud för fildelning så gynnas upphovsrättsmonopolen framför informationsspridandet och kulturlivet kan tappa mycket av sin mångfald.
På överstatlig nivå talas det om ännu hårdare åtgärder och fildelning kan komma bli grov brottslighet med straffskala i nivå med våldtäkt. De ekonomiska intressena emot fildelning är stora, men frågan är om inte slaget redan är förlorat. Teknisk utveckling går väldigt sällan att stoppa.
I stället för att tala om bortskämda fildelande tonårspojkar, så borde vi tala om bortskämda kulturarbetare. Det är inte en mänsklig rättighet att tjäna pengar på kultur, utan det är någonting man gör om man producerar någonting som är tillräckligt bra för att marknaden skall betala för det. Dessvärre så har vi i Sverige sett statliga kulturstöd som någonting självklart, och kulturarbetare som personer staten skall försörja, oavsett om de har någon publik eller inte.
Troligen är det en av anledningarna till att vi inte bara har en stark upphovsrättslag som skall ”skydda” digitala verk från att människor skall sprida dem vidare. Producenter av kreativa verk förväntar sig få betalt för en form av media som publiken inte vill betala för, samtidigt som skattepengar samlas in direkt till upphovsrättsmän för det tomma lagringsutrymme som säljs, eftersom att köparen förväntas lagra upphovsrättskyddat material på den.
Liberaler brukar sätta sin tilltro till marknaden och marknadskrafterna. Det bör man göra även när det kommer till fildelning. Kulturen kommer inte att dö ut bara för att CD-skivan eller till och med DVD-filmen gör det. Kulturen kommer inte att dö ut bara för att det i dag finns möjligheter till att sprida ett digitalt verk så oändligt mycket mer. Vare sig filmindustrin eller skivindustrin har anpassat sig till den marknad som råder med digitala kommunikationsmedel och en lättare kopiering. Det är inte konstigt att de tappar i försäljningssiffror när de inte erbjuder en vara människor är beredda att betala för.
Förbud mot fildelning har tagits med hjälp av tekniskt okunniga beslutsfattare. De har enkelt köpt argumentet att kopiering också är stöld, när kopiering egentligen är en förutsättning för alla digitala medier. Att den tekniska utvecklingen hela tiden ligger lite före är någonting som glöms bort, och vare sig upphovsrättsindustrin vill det eller inte, så förändras världen. Fildelning är i dag någonting som är självklart för flera unga generationer, generationer som tenderar att tappa tilltro till rättsstaten när fildelare kan få högre straff än förövare av vissa våldsbrott.
Konsekvenserna av ett fildelningsförbud inkräktar också i en annan fråga, nämligen den personliga integriteten. För att lagen ska kunna efterföljas krävs det en enorm övervakning över all digital kommunikation. I mer totalitära stater är ett förbud självklart, men med anledningen att staten har ett egenintresse i att kontrollera vilken kultur som medborgarna förkovrar sig i.
Motståndarna till fildelning använder okunnighet om den digitala tekniken som vapen. All fildelning dras över samma kam, förslag om att förbjuda fildelningsprogram läggs fram, och risken finns att man inom en snar framtid inte ens ska få länka till en torrentfil. Totalitära stater kan fortsätta utöva kontroll över sina medborgare, och den enskilda individens frihet hotas.
Som liberal är jag självklart för fildelning. Digital kopiering kan inte och bör inte förbjudas. I stället borde vi låta marknaden råda så att människor själva kan få vara vuxna nog att bestämma vad de vill betala för. Om inte film och skivindiustrin klarar av att sälja sina produkter på rådande marknad, så är det ingen som tvingar någon att fortsätta. Klagande kulturarbetare finns det tillräckligt med. Väx upp, klipp er och skaffa er ett riktigt jobb. Det kommer finnas gott om kultur, musik och film tillgängligt ändå så länge människor efterfrågar det. Det är den digitala tekniken, kopieringen, spridningen och inte minst marknaden en garant för.
-----
Marcus på
Frihet och Sanning har ett par
motargument till artikeln.
- För det första så jämför han kopiering av immateriella filer med läkemedelsstöld. Även om jag gärna kritisera patentlagstiftningen i stort, så är det ändå skillnad mellan att kopiera en fil, mot att kopiera en vara och sedan hävda att man gjort den själv (samt tjäna egna pengar på den).
- För det andra så missar han med en "sno-bil"-jämförelse återigen skillnaden mellan fysiska och digitala ting. Det handlar om kopiering där inga förluster finns för skaparen. Det enda som finns är påstådda uteblivna intäkter, och om ingen vill bidra till de intäkterna, eller bidra så lite att skaparen inte klarar sig på dem, så är det en marknad med bara producenter och inga konsumenter. Att då kräva via lagstiftning att man skall skapa en krystad marknad är knappast liberalt, utan det som krävs är att de som producerar hittar andra vägar för att få sina inkomster. Trivs man som kulturarbetare inte med det faktumet borde det bara vara att lägga ner. Verkligheten är rätt krass, och det kommer alltid finnas någon annan som är villig att producera kultur i stället.
Etiketter: fildelning, frihet
Jag tänkte formulera någonting fint och ordentligt som reaktion på signaturen Royas inlägg hos Jonas Morian. Att sexköpslagen slår hårdast mot de som är prostituerade. Att könsmaktsperspektivet strandar om man tittar på män som säljer sex, och kvinnor som säljer sex till kvinnor. Att det är skillnad mellan prostitution och trafficking. Att det är det senare man skall bekämpa.
