Creeper

torsdag, november 17, 2005

Information bör vara fri

Följande artikel publicerades i månadens nummer av Ignis nr. 7/05.

Att ägande av fysiska ting är en förutsättning för välstånd är de flesta liberaler överens om. För att kunna sälja och köpa saker på en fungerande marknad, så behöver någon också kunna äga tingen som köps och säljs. Det handlar om den materiella äganderätten.

Någonting annat som liberaler också brukar vara överens om, är att information är viktigt för ett samhälle. Information bör vara fri, och någonting alla ska kunna tillskansa sig för att kunna utnyttja den. Idag lever vi dessutom i ett informationssamhälle, där information är viktigt, och något som krävs för vår överlevnad. För att själv kunna skaffa sig en uppfattning om saker och ting, måste vi ha tillgång till olika typer av information, och olika informationskanaler är viktiga. Ett kännetecken för odemokratiska, ofria stater är ofta just att den information som går till medborgaren censureras och regleras. Det finns ofta bara en informationskanal, och den är statligt kontrollerad. Det är inte en slump att länder som Kina och Kuba har hårda regleringar runt användandet av Internet.

Vad händer då när människor bygger sin överlevnad på att tillskansa andra människor information, när information blir en vara som köps och säljs? Är den informationen fri, eller är det någon som kan bestämma över den och äga den? Kanske är det så att det är mediet vi får informationen till oss i som vi betalar för.

I vissa fall är det enkelt. När det gäller nyhetsrapporterande journalistik så är det nyhetens behag som vi betalar för. Gårdagens tidning är knappt värt pappret det är tryckt på, värdet på informationen har dalat, och det finns inte något egenvärde i att äga den. Journalisten som har skrivet nyheten har fått betalt av informationsinhämtarna som vill ha information snabbt. Den som inte får reda på nyheten från nyhetsmediet, får istället en muntlig andrahandsredogörelse, och informationen håller sig fri.

Information i större mängd, som en längre text, eller en bok, skriven av en författare, stöter på andra problem. Författaren vill naturligtvis ha betalt. Därför trycker författaren upp böcker, som sedan säljs. I Sverige har vi, för den fria informationens skull, bibliotek, där man som privatperson helt gratis kan låna samma böcker som säljs i affären, och där istället kommunen går in och betalar författaren en viss summa pengar. Informationen är fortfarande fri med statligt stöd, men samtidigt så både köps den, och säljs. Hade ett företag istället velat trycka upp boken och skänka bort den gratis, så hade det varit brott mot upphovsrätten, eftersom författaren inte fått några pengar till del. Informationen är inte längre fri, den ägs av någon, i det här fallet författaren.

Men även om författaren säljer sina böcker, så kan hon/han verkligen äga en historia? Om jag vill återberätta det för mina vänner, inskränker jag då på författarens äganderätt? En historia är meningar, tankar och ord i ett hopkok, men vad är det som säger att det är dina? Kan man äga ett muntligt anförande, ett tal? En konversation? Eller är det först när orden och meningarna blir nedskrivna på papper som det går att äga? Eller ska vi anse det som information, och låta det stå utanför äganderätten där det borde höra hemma?

Förespråkare till det vi kallar upphovsrätt brukar mena på att kultur och intellektuella varor måste löna sig. En författare måste därför få ta betalt för sina varor, sina böcker. Men innebär det att samma författare ska ha rätt att hindra någon från att ta del av informationen gratis? Innebär det att den som trycker upp författarens böcker och delar ut dem gratis begår ett brott, när syftet i själva verket är att släppa informationen författaren besitter fri? Innebär det att den som kopierar författarens verk ska kunna straffas? Samma sak borde beröra musik. För inte är det så att musiken uppfanns samtidigt som skivspelaren och skivorna?

Samma sak borde därav kunna tillämpas på andra former av information. Upphovsrätten blir ett hinder i det fria informationsflödet, då det i princip ger upphovsrättsinnehavaren en monopolställning på den informationen han eller hon så att säga äger. På samma sätt hindrar patent information att föras vidare. Bland de mest talande exemplena över det absurda i att patentera information kan man hämta i läkemedelsindustrin, där läkemedelspatenten hindrar andra företag att använda informationen som finns i läkemedlen till att göra billigare kopior som skulle rädda liv bland de människor som inte kan betala de dyrare originalen. För patent liksom upphovsrätt skapar informationsmonopol, snarare än att främja en fri marknad.

Information, tankar, och kultur hör till viktiga beståndsdelar i ett öppet och progressivt samhälle. Att människor vill utbyta något av detta borde inte vara vare sig brottsligt eller skadeståndsgrundande. För när äganderätten grundar sig på att det finns ett begränsat antal fysiska ting, så har inte det intellektuella ägandet samma legitimitet. Att låta någon genom upphovsrätt få monopol på en viss tanke, information eller kulturyttring ser jag som någonting rent absurt, och långt ifrån den liberala frihetslinjen som istället borde vilja ha så fria tankar som möjligt, och uppmuntra till spridning av dem.

8 Kommentarer:

Blogger AndersML sa...

Numera finns Ignis 7/05 utlagd på nätet.

17 november, 2005 16:22  
Blogger Sveriges nya fattigdom sa...

En aspekt på fildelningen är ju den samhällsutveckling vi har idag. Med så många unga arbetslösa, ända upp på akademikernivå (inget ovanligt) skulle ju t ex musik, liksom tandvård, kunna bli en klassfråga. Med de priser som CD-skivorna håller idag är musik (egenhändigt vald, inte radio) en lyx som den arbetslösa befolkningen inte har råd med. Men musik, litteratur etc är ju viktigt för den mänskliga utvecklingen och välbefinnandet. En slags grundläggande rättighet i informationssamhället, där vi ju har kommit längre än bondeåldern. Musik och text måste få vara fri, och betalningen till författare och artister får man väl lösa med biblioteksmodellen (läs elektroniska bibliotek/fildelning).

17 november, 2005 16:52  
Blogger Fredrik Lindholm sa...

De kan väl köpa begagnat eller skaffa sig ett arbete? Det finns inga "rätta" priser.

19 november, 2005 20:49  
Blogger Fredrik Lindholm sa...

P.S. Har man råd med dator och bredbandsabonnemang så har man faen råd med skivor!

19 november, 2005 20:54  
Anonymous Anonym sa...

Ja, visst kan man kanske köpa en skiva per månad istället för att betala för bredband men varför använda sig av något som är både krångligare och kostar pengar för att tex. kunna lyssna på musik? Det låter underligt det.

19 november, 2005 21:44  
Blogger Fredrik Lindholm sa...

Då prioriterar man helt enkelt.

Visst, varje månad vill jag ha en dyr flaska whisky; en låda cigarrer; fem nya skjortor; tre par nya byxor; två par nya skor; 10 nya böcker; 20 nya plattor. Och så vill jag kunna träna allt möjligt; thaiboxning; yoga; escrima; styrka; ridning; simmning och styrka. Jag vill även ha en scooter så att jag kan åka runt mellan mina träningsställen och så vill jag ha de dyraste och bästa träningskläderna.

Betalar ni det åt mig, eller måste jag lära mig att spara, arbeta och prioritera?

Tro det eller ej, men det finns musikfantaster som lägger sina pengar på att köpa nya plattor och som inte bryr sig så mycket om datorer. Faktiskt.

28 november, 2005 00:27  
Anonymous Anonym sa...

Men de åker inte på Star Trek-konvent.

Bra artikel fö.

03 januari, 2006 13:23  
Anonymous Christian Fredh sa...

Anser du att låna böcker på bibliotek är gratis? Då kanske du bör veta att vi betalar skatt i det här landet.

Ha det gött!!

28 februari, 2006 10:59  

Skicka en kommentar

<< Home