Horor - ett könspolitiskt redskap

Läs det här:

"Anette Rix, ordförande i en organisation för prostituerade i Köpenhamn, fruktar att ett förbud skulle leda till människohandel. Sociologen Claus Lautrup är däremot övertygad om att Danmark slår följe med övriga nordiska länder och inför ett förbud. Han menar att det blir verklighet inom fem år.

- Välutbildade kvinnor ser all prostitution som en könspolitisk fråga och som våld mot kvinnor och de får allt större inflytande i partierna. Rörelsen är i full gång och det är bara en fråga om tid innan det blir en kriminalisering, säger han till Jyllands-Posten."

Från en tt-notis om att sexköpslagen föreslås även i Danmark. De prostituerade själva fruktar att förbudet skulle leda till människohandel. De prostituerade själva. När blev de tillfrågade i sverige?

Nej, här lyssnade vi bara på de "välutbildade kvinnor" som använde hororna för könspolitik...

Barnreklam, Almedalen och pirater

- I går skrev jag ledarkrönika om barnreklam och nätet. Den går att läsa här. Konsumentföreningen har en kommentar i kommentarsfältet. Jag kommer dessutom blogga flitigt på Expressens ledarblogg - opinionsbloggen. Den går alldeles utmärkt att lägga till i RSS:en, och då får du läsa smarta saker från mina kollegor med.

- På söndag kväll sticker jag till Almedalen och stannar tills tidig fredag morgon. Hojta till om du är där, har ett tips på vad jag borde lyssna på eller tror jag missat en kul inbjudan...

- Missa inte Swartz inlägg om tv-länkar, sändningar och upphovsrätt. Veckans mest bisarra inlägg står Cecilia Wikström för, där hon öppet sörjer att inte få samarbeta med Piratpartiet...

En sommar på Expressen

Nu har jag börjat mitt sommarvikariat på Expressen. Första signerade ledaren kommer här, och handlar om 18-årsgränser för pollenmedicin, pillerburksstorlekar, och statligt överförmynderi.

Jag vill samtidigt flagga för att bloggandet kommer gå under lågvarv tillls mitt vikariat är slut, och jag är tillbaka i malmö (september), dels för att kunna lägga energi på andra texter (tex. veckoskrivandet på skiftesbloggen), men framför allt eftersom jag är hänvisad till en mobil bredbandsuppkoppling. Lite länkningar och ett och annat utfall kan ni dock räkna med tills dess.

Humanisterna tror nog inte

Föreningen Humanisternas kampanj om att Gud nog inte finns har lyckats med att få fram en spännande debatt om tro och kristendom bland olika bloggar. Allra bäst skriver nog Elin om sin personliga tro på Gud.

Själv blev jag mest besviken när jag surfade in på kampanjens test, för att några av frågorna var onödigt vinklade. Till exempel gillar jag inte religiösa friskolor för att barn skall "lära sig tro som sina föräldrar", utan för att fler barn skall ha möjlighet att ta del av sina föräldrars tro. Det är rätt stor skillnad mellan att "ta del av" och "lära sig tro som". Följdfrågan från Humanisterna är nästintill dömande där jag ställs inför frågan om jag tycker att föräldrar skall se till att barn blir medlemmar i en kyrka/samfund så snabbt som möjligt. För hej, jag tycker att det borde vara upp till varje förälder att bestämma.

Bortsett från min irritation på de dumma frågorna i testet, är det väl fantastiskt att vi diskuterar tro lite mera. Religion är trots allt en stor del av många människors liv, och det innebär så mycket mer än kyrkliga dogmer. För mig innebär tron frihet och trygghet, och har flera gånger varit den fasta punkten i min tillvaro med stort P. En stor del av mitt politiska engagemang har sin grund i min tro, även om jag aldrig skulle använda Gud som slagträ i en politisk diskussion.

Jag tror att man måste vara tydlig med att särskilja på tro och politik, samtidigt som det inte är helt fel att visa respekt för den som är av en annan åsikt. Jag tycker att man skall kritisera tro, religion och kyrka, ventilera, omvärdera begrepp och resonera. Politiska ställningstaganden måste vara underbyggda av mer än Guds ord, och religion måste få vara någonting man själv väljer. Jag vet att jag själv inte är särskilt logisk eller rationell med min tro, men det är min övertygelse, och knappast något som någon annan tar skada av.

För det är väl sådär, att religion egentligen inte borde vara en politisk fråga alls...

En ny skollag och ohälsosamma barn

Jag kommenterar Björklunds skollagsförslag på bloggen Skiften. Finns att läsa här. Vill förtydliga att jag fortfarande ogillar Björklunds pekpinnar, även om jag gillar saker som elitklasser och religiösa friskolor. Varför kan inte en princip som "frihet under ansvar" kombineras med ett tydligt kunskapsmål? Skolan borde se till att elever införskaffar sig kunskap. Inte hur.

Meanwhile in the US: Den fantastiska presidenten Barack Obama tycker att barn skall vara ute och leka i stället för att spela dataspel. Annars kan de ju bli sjuka och dåliga.

Avd. vad var det jag sa?

Svenska dagbladet rapporterar att styckpriset för en alvedontablett har ökat ordentligt sedan staten beslutade att bannlysa paket med fler än 20 tabletter i. Jag varnade för det här i slutet av april. Det kommer inte finnas särskilt mycket oreglerad marknad kvar, som apoteken kan konkurrera om efter avmonopoliseringen av apoteksmarknaden...

Porrpolis i stället för censursax

I dag skriver jag i nätversionen Metro under rubriken "Porrpolis i stället för censursax". Jag tar upp sommarlathet, avskaffandet av filmcensuren och beklagar mig över att lagen om olaga våldsskildring finns kvar. I morgon kommer texten i pappersupplagan.

Det är min tredje och sista krönika i Metro för det här inhoppet, och på måndag efter midsommar börjar jag som sommarvikarie på Expressens ledarredaktion.

Jag vill inte rösta in piratpartiet till riksdagen

I söndagskväll valvakade jag med nittio av södra Sveriges piratpartister. Stämningen var på topp, och historieskrivningen kändes under hela kvällen. Hur det slutgiltiga resultatet med personröster kommer se ut, går att följa här.

Partiet kommer i alla fall in i europaparlamentet, och blev under söndagkvällen större än etablerade partier som centern, kristdemokraterna och vänsterpartiet. Hade valet varit till riksdagen skiljer det bara några få procentandelsenheter för att partiet skulle kunna bilda majoritet med en allians utan kristdemokraterna.

Fast nu är det inte val till riksdagen förrän om ett drygt år, och jag tror vi är många som inte vill behöva rösta på piratpartiet då, utan se integritetsfrågorna upplyftna av andra partier långt innan dess. Som obunden allianssympatiör krävs det att regeringspartierna går till handling och förändrar sina beslut, i stället för att lova fina ord, och för vänsterväljarna tror jag socialdemokraternas ståndpunkt i frågorna, och Bodströms aspirationer till justitieministerposten kommer vara avgörande.

Tyvärr verkar chanserna för att de etablerade partierna skall hinna reagera och ändra sin politik, vara alldeles för små. För att piratpartiet inte skall göra som junilistan och totalt floppa i nästa riksdagsval gäller det inte bara att hålla frågorna vid liv (vilket lär bli relativt enkelt med en parlamentariker som kommer göra stort väsen av sig), utan också ta lite ansvar för alla de andra frågorna och ge väljarna lite förhandsbesked.

För även om integritetsfrågorna är viktiga för många, tror jag det är fler som inte vill släppa resten av politiken lös för kohandel mellan höger och vänster när den förs på hemmaplan, än borta i bryssel. Ett sätt pp skulle kunna lösa det på, är att låta kandidaterna ta ställning i frågorna, och skriva ut det på listan, så fick väljarna bestämma om de ville rösta in piratpartister som samarbetade med högern, eller piratpartister som samarbetade med vänstern.

Men jag hoppas att det inte blir verklighet, utan att regeringen kan ta sitt förnuft till fånga, skrota ett par dåliga lagar, vägra att införa datalagringsdirektivet, och visa på konkret förändring i internetpolitiken. Det räcker inte att partiernas egna politiska program förändras, utan hela regeringspolitiken. Jag vill kunna rösta på ett parti som gillar frihet på marknaden, över landsgränser, med jämställdhet och på nätet. Jag vill inte behöva välja ett av områderna.

Live från PP:s valvaka i Malmö: Nervositet

Den jublande stämningen har ersatts med en något mer nervös. Vallokalsundersökningen är hitintills bättre än de räknade rösterna, men totalt sett verkar piratpartiet ha säkrat ett mandat, och nu jublas det ordentligt igen, när SVT säger att piratpartiet är inne i EU.

7,1% är trots allt bra över förväntningar. Jag tippade 7 procent jämt tidigare, men får se hur kvällen slutar. Ett mandat är troligen ett fantastiskt mandat till parlamentet, som om inte annat kommer hålla integritetsfrågorna vid liv...

Live från PP:s valvaka i Malmö: Jubel

Det var jubel hos piratpartiet i Malmö tidigare i kväll när första vallokalsundersökningen anlände via SVT. Andranamnet Amelia Andersdotter kommer kanske inte veta om hon har en plats förrän på onsdag, men just nu (med stora partier som faller utanför procenten) verkar chanserna goda. Trots alldeles för få sittplatser och en medioker buffé är Heleneholms slott en perfekt plats för att fira piraternas framgångsval.

Jag återkommer om det händer något spektakulärt under kvällen, men om man vill ha lite extra valvakeendorfiner och känna lyckan hos ett stort gäng internetengagerade, är piratpartiets valvaka ett hett tips för kvällen.

Andra valvinnare verkar vara Miljöpartiet och Folkpartiet. Ett stort grattis till dem!

Personer att rösta på

För ett par veckor sedan skrev jag ett längre blogginlägg där jag rekommenderade EP-kandidater från de flesta av de partier som ställer upp. I morgon är det valdag, och jag tänkte därför fräscha till listan med vettiga kryssalternativ:

Marie Wickberg - "Integritescertifierad" centerpartist som är mer av ungdomsförbundet än partiet.

Olle Schmidt - folkpartistisk krutgubbe* som på plats slår de flesta andra parlamentariker med hästlängder i både integritetsfrågor och lyhördhet.
Om man nödvändigtvis inte känner för att kryssa en vit heterosexuell medelåldersman är Anders Ekberg och Catrine Norrgård två andra vettiga liberala kandidater på fp:s lista.

Zaida Catalán - miljöpartist som har ett helhetsgrepp över mp:s frågor som står på integritetens sida. Miljöpartiet behöver fler som Zaida.

Christoffer Fjellner - han är tillsammans med Pia Kinhult lite som jag tycker att moderaterna borde vara. Båda är namn värda att kryssa, men Fjellner på typ valbar plats, och Kinhult längre ner.

Både Christian Engström och Amelia Andersdotter är kryssvärda piratpartister. Christian är höger och Amelia vänster, men båda skulle göra bra ifrån sig i Bryssel. Även om jag vill kunna rösta på ett parti som både kan garantera integritet och sjyssta ställningstaganden i andra frågor, faller mina sympatier i EP-valet nära piraterna. Inte minst för att se till att de andra partierna vaknar upp tills nästa riksagsval och förändrar både beslut och politik.

Evin Cetin har sossarnas bästa kampanj. KD-Ella står långt ifrån mig, men hör nog ändå till de bättre på deras lista, och hos vänstern förtjänar Erik Josefsson alla kryss.

Personligen ligger mina sympatier närmast (nämnda) kandidater från moderaterna, folkpartiet och piratpartiet. Jag tror inte ens jag behöver skriva ut vem av dem jag röstade på.

---

*krutgubbe ett epitet jag bara menar väl med. Tyvärr är det väl lättare att marknadsföra Marit som krutgumma...

---

Det är nationaldag i dag. Här är en låt från fd. dyslesbisk-fredrik

En dag efter Moving Images

I går arrangerades mediebranschkonferensen Moving Images i Malmö. Med talare som KG Hammar, Carl Johan de Geer, Eva Hemmungs-Wirtén och Clay Shirky var det en snabbt förfluten dag, med ett fantastiskt brett innehåll.

Mediebranschens framtid var ett av de hetaste ämnena. Sociala medier dök upp flitigt, och Leo Nordwall talade om deltagarkultur och hur saker och fenomen från nätet dyker upp allt mer afk. Upphovsrättsfrågor ventilerades och debatterades. Talarna verkade vara rörande överrens om att dagens system har problem, och att synen på verk och upphovsrätt måste förändras. Bland annat talade KG Hammar om kulturell allemansrätt med både friheter och skyldigheter. Hemmungs-Wirtén resonerade kring efterskörd, och hur viktigt det är med sedvanjerätt, men hur sådana historiskt har inskränkts stegvis.

Framtiden är social. Tvåvägskommunikationen tar över allt mer, och det krävs inte längre dyra investeringar alá gutenbergska tryckpressar för att nå ut med ett budskap eller nyhet. Ledarskapshierakier försvinner sakta och deltagarkluster tar över en stor del av medielandskapet. Individer i kollektiv, och utveckling som sker tillsammans utan något direkt styre formar samtiden, där den som står utanför etablisemanget är den som är marknadsledande. Det pågår en värdeförskjutning bland intellektuella varor och tjänster, och framtidens ekonomiska system är fortfarande ovisst.

Ett ord för framtidens medievärld: spännande.

Tjugoen tegelstenar skräpfantasy

Ingen av David och Leigh Eddings böcker är sådär kvalitativt fantastiska. Däremot innehåller de alla fängslande berättelser, obeskrivlig charm, och humor som fångar tolv-trettonåriga smygnördar in i fantasyvärlden.

Jag kommer aldrig att läsa om de tjugoen tegelstenarna jag hann läsa innan jag gav upp (alla fantasyverk som fanns att tillgå mellan typ 97-01), men Eddingsböckerna har ändå en speciell plats i min fantasysjäl. De var tjocka, underhållande, och pratade vuxenspråk med läsaren. Så här i efterhand kan jag kanske konstatera att det hade funnits betydligt smartare och bättre böcker som var minst lika intressanta att ägna alla timmar bokläsande åt, men då, när jag tog den första boken i handen, hade jag ingen aning om det. Böckerna om Belgarion och Belgarath var som en fantastisk godispåse med knark, och jag var mer beroende än dagens wow-pundare. Då hade jag ändå redan tidigare plöjt alla sju narniaböckerna, och läste härskarringen som nio-tioåring.

Polgara var min superhjälte. Den vackra trollkarlskan med övernaturliga krafter, en kaxig attityd och matlagningsskills fick funka som förebild framför tråkiga mespojkar som Belgarion. Polgara, och systerkaraktärern Sephrenia, var trots den stereotypa schablonbilden befriande starka, utan att för den sakens skull förvandlas till karlar.

Eddings skrev hellre långt än kort, och komponerade medvetet kommersiellt gångbar litteratur. Rivas skrifter är en cynisk uppgörelse med genrén, och kanske en av de bättre lathundar till mainstreamfantasy som skrivits. Någonstans i början av den boken hävdar han att man måste bli intresserad av en bok inom de första hundra sidorna, annars kan man lika gärna sluta läsa den - en tumregel jag följt sedan dess (möjligen med undantag för brott och straff).

Det är lätt att underskatta Eddings böcker. Kanske för att de så här några år i efterhand känns som alldeles för många bortslösade timmar på lite för dålig litteratur. Trots det fanns det något i alla historierna som gjort att så många har fascinerats av dem år efter år.

David och Leigh kunde underhålla.

Till minne av David Eddings, 1931-2009.