Välkommen storebror, till 2008...

Regeringen har lagt ett utredningsdirektiv som kort och gott innebär att polisen kommer ha lättare att begära ut IP-nummer.

Om förslaget går igenom kommer det inte längre behövas en misstanke av en specifik person som gjort sig skyldig till ett brott som kan ge minst 2 års fängelse, utan polisen kommer ha rätt att begära ut ip-adresser från internetoperatörer så fort det finns en misstänkt till ett brott som bara leder till böter.

Hela förslaget luktar som ytterligare ett försök till att få fast några fler fildelare. Priset blir ett stort intrång i den personliga integriteten, och en stor smula teknikfientlighet. Polisen skall inte ha rätt att begära ut kundregister från företag hur som helst. Oavsett om det handlar om utdrag från mitt ICA-kort för att spana hur mycket köttfärs jag köpt senaste månaden, eller om det handlar om vilka internetsidor jag varit inne på. Den typen av information skall inte något företag kunna krävas på, och de borde ha all rätt i världen att radera den så fort de fått in den.

I kombination med ett stundande datalagringsdirektiv som kommer implementeras i svensk lagstiftning inom en någorlunda snar framtid, får dock inte internetoperatörerna radera information om vilka surfvanor jag har, utan måste registrera varenda sida och varenda samtal jag för (i kombination med fra-förslaget) online. Om man har en bestämmelse om den typen av övervakning, behöver man vara mycket restriktiv över när man skall få lov till att använda denna typen av uppgifter.

Konsekvensen blir nämligen att samtliga register över datatrafik blir tillgängliga för polisen per definition. En misstanke om fildelning hade räckt som förevändning både för att ta reda på smaskiga uppgifter om surfande kändisar, otrogna makar eller politiska skandaler. Rättssäkerheten snuddar till noll och det finns inte längre någon integritet kvar på nätet.

Med tanke på den senaste tidens klåfingrighet bland lagstiftarna finns det dessutom en överhängande risk att tekniker där ip-adresser är svårare att spåra förbjuds. Öppna trådlösa nät kan komma att försvinna, liksom nätlösningar där flera användare sitter på ett och samma ip utåt. Teknikfientlighet i ett nötskal som bara kommer begränsa utvecklingen på området.

Personuppgifter och kunduppgifter i allmänhet borde behandlas med största försiktighet. Som kund vill jag att uppgifter om mig inte skall sparas särskilt länge alls, än mindre kunna lämnas ut utan min tillåtelse. Min internetoperatör borde ha lika lite skyldighet att spara uppgifter om hur jag surfar, som caféägaren borde ha skyldighet att spela in mina samtal över det där kaffet. Det vill säga, ingen skyldighet alls.

Samtidigt kommer de som faktiskt begår grov brottslighet, som de virtuella bankrånarna, barnporrspridarna och de internationella terroristerna, alltid att komma undan. Krypteringstekniken kommer alltid vara mer sofistikerad och längre fram än polisens spaningsmetoder. Den som vill gömma sig kommer alltid att kunna göra det, och de är de stora bovarna man borde försöka komma åt. Inte vanliga medborgare som bara har två smutsiga mjölkorn i påsen.

Justitieministern positiv till övervakning

Justitieministern Beatrice Ask var från början negativ till det övervakningsförslag som kommer innebära att FRA får avlyssna den mail och telefontrafik som korsar landets gränser.

Nu har justitieministern, som innan sin tid som minister till och med var motståndare till datalagringsdirektivet, uttryckt sitt stöd till lagen, och tycker till och med att det det "vore väldigt bra" som lagförslag. Det remisssvar som justitiedepartementet hade om att förslaget hotade rättsäkerheten är bortglömt, och fler och fler klartecken verkar ges för att det ska bli av.

Samtidigt så vill delar av en norsk utredning censurera internet i vårt kära grannland. Det var mindre än ett år sedan som den socialdemokratiske ministern Bosse Ringholm var på samma spår och ville censurera spelsidor, och det var bara i december som en internetleverantör stoppade en fildelningssajt. Kvar är porren, hatfulla uttalanden och hot mot myndighet och andra länders flaggor. Mohammedkarikatyrerna i nära minne, och utredningen är inte så underlig ändå.

Risk finns att vi hamnar där här också. Det i kombination med ett datalagringsdirektiv och en radioanstalt som skall övervaka stora delar av internet, och den digitala yttrande och tryckfriheten är snart som bortblåst.

---

För övrigt så verkar det som att jag i skrivande stund kommer tala på den demonstration mot FRA-förslaget i Göteborg på lördag. Gustav Adolfs torg klockan 13 är tiden, och förhoppningsvis funkar ljudutrustningen bättre än vid förra demonstrationen tillsammans med PP. Sen kan mycket hända tills på lördag. Detta inlägget finns dessutom för övrigt också på bloggregeringen.

Piratpartiet som är för fri fildelning och vill skrota upphovsrätten

Ett nytt parti har lanserats. Det startade i går, men först idag har lanseringen startat igång på riktigt och media har fått upp uppmärksamheten på det.

Det nya partiet kallar sig för piratpartiet och är helt emot immaterialrätt, vill sålunda avskaffa både patenträtten och upphovsrätten, samtidigt som de ställer sig helt emot bodströms datalagringsdirektiv. Partiet har ingenting som helst att göra med piratbyrån, utan är startat av ett par privatpersoner.

Efter att under eftermiddagen ha följt partiet i deras officiella IRC-kanal så måste jag säga att det verkar som ett något ostrukturerat upptåg, men ändå välkommet, åtminstone för att få upp frågor som fildelning och immaterialrätt bland valfrågorna.

Jag har tidigare dissat enfrågepartier som sjukvårdspartiet och junilistan, och tänker göra det med piratpartiet också. Ett parti behöver mer än en fråga för att kunna stå sig, eller i alla fall ha ett upplägg över hur man kommer ställa sig i frågor som inte är "partiets". Möjligheten finns att även piratpartiet kommer att lyckas komma över diverse barnsjukdomar för att senare ha en bra plan över hur de ska tackla väljarnas frågor, även om jag i nuläget betvivlar det.

Möjligheten finns för piratpartiet att avancera. Riksdagsplats betvivlar jag. Att partiet är ett resultat över dagens partiers oförmåga att ta upp frågor som är relevanta för svenska väljare känns som självklart, i skrivande stund har partiet nästan tretusen sympatisörer som skrivit under för att partiet ska kunna kandidera till riksdagen. Tvåtusen var målet fram tills nästa månad. Partiet lanserades igår, fortsätter det i den takten kan det gå långt. Men bara kan. Det gäller att vänta och se. Framförallt behöver partiet reella lösningar.

Annars har vi alltid en spännande valrörelse på gång till hösten. Valfrågorna upphovsrätt och fildelning kommer vi inte att undgå, inte heller de etablerade partierna.