Relationsspalt nästa!

Det kom ett mail, efter att jag bloggat om hur man ligger med nördar. Så, för alla er som tvivlat på att manualen fungerar, delger jag det här (nördnischningen satt till XX):

"Johanna! Jag läste just ditt fantastiska blogginlägg om hur man får ligga med nördar. Det första jag gjorde efter att ha läst det var att ringa min flickvän och läsa upp det hela för henne, du beskrev nämligen nästan precis hur det gick till när vi blev tillsammans. Byt ut dataspelsanspelningarna mot XX så är det läskigt detaljerat (minus de porriga klädförslagen). Jag förstod inte de uppenbara flirtandet på över en månad, utan trodde helt enkelt att hon bara var en rolig tjej som råkade vara intresserad av XX. Och, kanske viktigast av allt -- jag avgudar henne såklart för evigt, precis som en nörd gör =)

Så, jag ville bara gratulera till en perfekt skriven instruktionsmanual!"

Jag tackar och bockar för den fina kritiken.

---

Och för er som missat det; Bob Came in Pieces finns nu att köpa på Steam.

Hur du ligger med en nörd

Först vill jag be om ursäkt till min mamma och alla äldre släktingar som läser det här. Mitt språk kommer inte vara lika vårdat som vanligt, och jag kommer återigen skriva ett långt opolitiska inlägg om sex.

---

I höstas skrev jag en parodiguide om hur man ligger med feminister, apropå en artikel i Slitz. Nu har några andra bloggar tagit upp en tråd om hur man ligger med nördar, eller, vad man ska tänka på som nörd, om man vill ligga. Efter ett förflutet på både dreamhack och tre års studier i dataspelsutveckling, kommer här mina råd (och ja, de är ur ett stereotypiserande heteroperspektiv där nörden är man):

Vid en första anblick skulle man kunna tro att det är busenkelt som kvinna att få en manlig nörd i säng. Med tanke på mängden porr som finns i hans dator, och med tanke på hur sällan han får ligga, borde det inte vara mer än att visa lite intresse, och i värsta fall ett bröst.

Om nörden inmundigat tillräckligt stora mängder alkohol kan så vara fallet, annars blir det svårare, i synnerhet eftersom att nörden sällan inmundigar tillräckligt stora mängder av den varan.

Grejen är, att du som tjej konkurrerar, inte bara med .jpg-flickorna, utan med långa storbystade kvinnor som skulle kunna sparka av käkbenet på vem som helst, som kan hantera vapen och bära upp både skolflickeuniformer och läderkorsetter.

Dessutom, så konkurrerar man också med magiska spelvärldar, avancerade operativsystem och innovativa fritidssysselsättningar. Nörden gör allt han tar sig för från grunden, oavsett om det handlar om att ta fram sina egna kemiska smakämnen till matlagning, eller skriver sin egen webbläsare. Du kommer få höra om allt det här. In i minsta detalj. Vare sig du vill eller inte.

Så, hur gör man då, för att få ligga med nördar? Lisa har en lösning: "Så här gör man för att få ligga med nördar: man limmar försiktigt. De fattar inte vinken. Man blir full och limmar jättemycket. De blir rädda. Man väntar ett halvår medan de bearbetar chocken och sedan slår man till igen".

Det ligger mycket i vad Lisa säger. I bland behöver proceduren återupprepas. I bland kan det ta så långt tid som fyra-fem år. Men om man inte orkar vänta så länge? Hur gör man då? Och varför lägga ner energi på så svåra raggningsobjekt.

Jag börjar med det sista. Nörden må vara svårförstådd och inåtvänd, men om man väl tar sig innanför hans skal, hittar vi en man som kommer avguda dig och göra i princip allt för dig under resten av all framtid. Dessutom har hemmaporrens intåg i nörddatorn gjort att han lärt sig ett och annat användbart, utan att för den sakens skull legat med alla dina vänner och halva stan. Det kan alltså vara värt att lägga ner lite tid på honom.

Även om nördkillens drömtjej bor på den amerikanska västkusten och dejtar en strulig rockstjärna, tror han inte på allvar att han kan få just dig. Du är för snygg. Därför kommer nördkillen aldrig ta några initiativ, med undantag av några slemmiga raggningsrepliker efter tillräckligt stora doser alkohol, så bollen ligger hos dig.

Börja med att dra fram korsetten, den korta rutiga kjolen eller de lårhöga läderstövlarna. Allra helst i kombination, men vart och en av plaggen räcker. Det som är minst moderiktigt för stunden ger bäst resultat, eftersom du då inte blir en i mängden med skotskrutig kjol, utan sticker ut som nörd själv. Sedan letar du upp honom, bjud gärna honom på en öl, men inte för många, och börja prata om det nördigaste ämnet du kan komma på. Då har du avdramatiserat situationen lite, och han kommer våga tilltala dig tillbaka.

Viktigt är att du under kvällen undviker för mycket kontakt med dina ickenördiga snygga killkompisar, och vänligt avvisar inviter från diton. Annars kommer nörden tro att han ligger i för mycket underläge, och fortsätta kvällen med att diskutera discordianismen, kvantfysik eller ginikoefficienter med sina nördvänner.

Så, se till att nörden är trygg i situationen, och när han själv börjat berätta om sin senaste fantastiska upptäckt, och du tröttnat på ämnet för länge sedan, så hånglar du helt enkelt upp honom. Låt honom hämta sig från chocken i någon minut innan du gör nästa drag, och morgonen efter har du en man som kommer avguda dig för evigt.

Tacka mig vid tillfälle.

Piratpartiets helt obegripliga provval

Okej, egentligen har jag inte tid att skriva det här inlägget, så jag kan ha missat någon detalj (eller fått fel på någon siffra), men påpeka i så fall gärna bland kommentarerna så försöker jag justera i efterhand.

Piratpartiet har i alla fall haft provval. Eller primärval som de kallar det för. Jag har tidigare nöjt mig med att bara nämna det ytligt här, men nu har resultaten trillat in, och jag tror partiet behöver lite utifrån-perspektiv. Eftersom piratpartiet är ett parti som skulle kunna få min röst i något av valen i höst (tillsammans med några av de borgerliga, beroende på personer och vallöften), tycker jag deras vallisteprocess är intressant. Inte minst för att den är förfärligt dålig.

Jag bryr mig egentligen inte om hur man utformat valet internt. Jag är inte medlem i partiet och tycker att det är partiets medlemmar sak att bry sig om. Däremot bryr jag mig om hur riksdagslistorna utformas, och när det nu kommit ett resultat, tycker jag det är högst noterbart.

Rådatan till provvalsresultatet återfinns här, en första läcka publicerade det här, och om man bara tittar på antalet röster per kandidat, skulle listan se ut såhär.

Antal röster, sen namn, 20-i-topp:
703 Anna Troberg
695 Rick Falkvinge
417 Gun Svensson
292 Anna Svensson
289 Stefan Flod
275 Sandra Grosse
269 Hanna Dönsberg
262 Carl Johan Rehbinder
257 Johanna Julén
246 Malin Littorin Ferm
246 Mikael Nilsson
228 Eva Wei
227 Johnny Olsson
217 Gustav Nipe
214 Mårten Fjällström
210 Jan Lindgren
209 Klara Tovhult
209 Rickard Olsson
185 Kalle Vedin
181 Björn Felten

Det är alltså flest som har röstat på en kvinna, av de tjugo mest kryssade personerna är nio kvinnor, och på topp tio är antalet kvinnor sju. Detta i Piratpartiet, ett parti med en starkt mansdominerad medlemsbas.

Efter det här har resultatet viktats. Folk som röstade i provvalet har fått rangordna kandidaterna i ordning över hur de helst vill att en lista skall se ut. Lite som traditionella partiers 1, 2, 3-system, men hos PP har man fått lista 30 22 kandidater. Hur den listan skulle se ut vet jag inte, för den datan har jag inte fått tag på, och PP har vad jag vet heller inte publicerat en sådan lista (kan jämföras med att det faktiskt går att få tag på de flesta traditionella partiers provvalsresultat, innan de lämnas till nomineringsmöten och slutställs). Vad jag har förstått har fler listat Falkvinge före Troberg, vilket gjort att han fått högre poäng totalt.

Nu till det mer anmärkningsvärda. Man har dels kvoterat listorna efter kön, typ två tjejer, två killar, och sedan efter bostadsort. Totalt kör PP med sex stycken valsedlar, alla toppas med Falkvinge, och sen är det bästa lokala tjejen, bästa nationella tjejen (Troberg), bästa lokala killen, bästa nationella killen, osv. Tittar man på provvalsresultatet verkar könsvarvningen snarast göra att tjejer kvoteras ner, och tittar man på den geografiska varvningen skapar det bara ännu mer förvirring.

Visst att man vill ha kända namn på alla listor, men för en person som jag, som vill personkryssa, blir systemet bara obegripligt, och det är svårt att hålla koll på vem jag egentligen röstar på. För vilka har egentligen en chans att komma in om piratpartiet skulle ta sig över 4%-spärren? I sitt pressmeddelande presenterar PP 15 namn som de kallar för sin riksdagsgrupp. Samtidigt så är det flera som står med på alla listor, men inte räknas med i riksdagsgruppen. Kolla in tex. Mikael Nilsson och Johnny Ohlsson.

Eller titta på Jacob Dexe och Johanna Julén. Jacob fick 177 röster och hamnade precis utanför topp 20. Johanna var den nionde mest kryssade med 257. Båda står på plats nummer 8 på sina respektive listor. Johanna fick dessutom fler röster än både Mikael och Johnny, men står bara med på öst-listan.

Säg att jag skulle vilja kryssa Jacob eller Johanna. Båda verkar vara vettiga personer med bra åsikter. Om jag dessutom räknar med att de som står på många listor kommer in ändå, förutsatt att partiet kommer in, var går gränsen som jag kan använda min röst för att pusha över kandidaten för? Ur ett väljarperspektiv känns plats nummer åtta som rätt långt ner på listan för att det ska vara värt det, trots att båda är det fjärde lokala namnet. Snacka om svårt att driva kampanj, och vad gäller? Vore ett kryss på plats åtta bara en stödröst till plats 4?

Nej, maken till mer underligt valsystem får man leta efter. I "vanliga fall" kan man skylla på idiotiska nomineringsgrupper, men nu hade man tydligen bestämt sig för en algoritm ingen förstod sig på, och ett system jag fortfarande inte tror att jag greppar riktigt. Och då hör jag ändå till den lilla procentandel som följt PP sen starten, jobbar professionellt med att bevaka politik och dessutom tycker det är intressant att nörda ner sig bland siffror och statistik.

Det här är så underkänt att det inte är riktigt klokt.

Jag kanske skulle skriva mig i Stockholm i september och sätta mitt kryss på Karl Sigfrid i stället. Han verkar behöva kryss, och listan där är i alla fall begriplig.

---

Uppdatering: Läs kommentarerna. Där finns tex. den viktade poänglistan och mer information löpande. Jag hinner inte uppdatera inlägget löpande under kvällen, så spana direkt där.

H&M klipper sönder kläder i kylan

Det är kanske inte Day After Tomorrow-kallt i hela västvärlden, men nästintill. Då rapporterar New York Times om svenska klädföretaget H&M som klipper sönder sina osäljbara plagg och slänger dem, i stället för att skänka till välgörande ändamål. Trots att det finns såna bara någon gata i väg.

Är det den svenska snålheten och oviljan till att idka välgörenhet som gör sig närvarande hos H&M på andra sidan Atlanten? Svenska medier verkar inte ha plockat upp nyheten än, och på sin egen webbsida stoltserar man med sitt stora företagaransvar. Företagaransvar som verkar gå ut på att skriva under fina konventioner, men inte hjälpa folk i närområdet? Eller, hur står det till med det där H&M?

Uppdatering:
H&M har tagit till sig kritiken, lovar utreda vad som hänt, och skänka kläderna i stället.

Olagliga ord

Frankrike verkar ha antagit en ny lag för att stoppa psykologiskt relationsvåld. Det verkar finnas poänger för varför. Fysiskt relationsvåld föregås ofta av psykologiskt dito, och en normaliseringsprocess som heter duga. Anledningen till att så många stannar kvar i ett destruktivt förhållande är att förövaren är en duktig manipulatör, om än sällan medvetet.

Här har vi redan lagar som straffar kränkningar och hot. Lagen om kvinnofridskränkning skall, om jag har förstått den rätt, också se psykologiskt våld som en försvårande omständighet, även om man kanske inte kallar det för så.

Om det inte finns den här typen av lagstiftning i Frankrike, förstår jag de som vill införa den.

Däremot är kränkningar svårt som ett enskilt brott, och kan lätt leda till moralistiska subjektiva bedömningar, snarare än se till att straffa den normaliseringsprocess som gjorde att någon stannade kvar i ett våldsdestruktivt förhållande. Att skrika glåpord till varandra dagligen kan vara hemsk terror, men i ett annat förhållande gnistan som behövs till ett förspel. Många personer i förhållanden bråkar högljutt, och att man är oense, arg och förbannad på varandra må vara jobbigt och eländigt, men knappast något brottsligt.

På samma sätt som ytliga kränkningar kan vara helt harmlösa, kan psykologiskt våld och normaliseringsprocesser pågå utan den minsta svordom eller nedvärderande kommentarer. Det kan lika gärna röra sig om självvalda livsbegränsningar för att bevisa att man älskar någon. Sakta självuppoffrande medgörlighet som slutar i isolering från omvärlden, och en så dålig självkänsla att det där fysiska våldet och livsbegränsningarna inte blir något man protesterar emot.

Samtidigt måste folk få bråka, och hur illa psykologiskt våld än är, tror jag inte att man bör lagstifta bort något annat än de hot och kränkningar som redan är olagliga. Det ger ändå bara falska skyddsnät till ett redan skört system.

Bob Came in Pieces

Jag må vara en sucker för fps-spel och blod, men jag gillar andra spel också. Ett gäng gamla vänner från min tid på Högskolan Skövde har börjat kläcka ut spel på riktigt, och det senaste av Ludosity Interactives spel är Bob Came in Pieces.

Det är ett gulligt spel som får en att känna sig sådär som en nioåring, och har den fantastiska fördelen att man slipper hoppa omkring, utan flyger sig fram. För ynka 68 kronor och 26 öre (eller vad än växelkursen blir för tillfället) kan man inte bara stödja en bit svensk spelindustri, utan också få ett beroendeframkallande PC-spel utvecklat av några av landets mest nördiga och lovande speldesigners.

Jag klarar dessutom spelet på netbook, och fastnar man ska man inte glömma bort att trycka enter. Så vet ni det. Köp och spela!

---

Sist jag skrev om ett spel som delar av det här gänget gjort blev jag mutad med en öl. Denna gången har jag fått mitt namn i credit-listan (och kanske en öl också, om tillräckligt många köper spelet och mina vänner inte behöver pengarna till tråkiga saker som mat och skosnören). Det ni!

Mäklarfail

Som jag nämnde i förra inlägget har jag flyttat en del under 2009, kommit in i bostadsrättsbubblan och hunnit med att köpa två lägenheter under året. Båda de mäklarkontakterna (BoCenter syd och Fastighetsbyrån) var för mig positiva. Vid det första tillfället gick köpet som smort och vi hamnade under utgångspris. Vid det andra tillfället fick jag köpa lägenheten trots att jag förlorade budgivningen, mycket tack vare en bra mäklarkontakt.

Om man vill läsa en skräckhistoria om mäklare, eller sådär i största allmänhet funderar på att anlita Husera, rekommenderas att läsa på hos Johan Folin. Eller kanske snarare lyssna på den skrikande mäklaren i ljudupptagningarna. Hela historien är rätt absurd.

Tiotal på riktigt

Det är nytt år, och kanske borde jag summera det gångna på ett fint och käckt sätt. Men jag undviker. Bloggen har, förutom undantag som mitt inlägg om hur man ligger med feminister, till största delen handlat om saker jag gjort på andra ställen. Som att skriva i en viss kvällstidnining.

Signerade artiklar av mig från förra året återfinns prydligt uppradade här, och jag räknar till ungefär femtio stycken. Nu senast innan nyår skrev jag om det kommunala raketförbudet, och nu i veckan har jag skrivit om snygga politiker. När det gäller raketförbud vill jag poängtera att jag bor i ett bostadsområde där det skjutits raketer från lucia fram tills nu. Raketförbud till trots. Så bra hjälper det.

En mer personlig årssummering fanns på twitter: "Gjorde konst i Istanbul. Köpte lägenhet. Kvälllstidningsjobb i Sthlm. Separerade. Ställde ut konst i Istanbul. Köpte egen lägenhet." Det där med att vara i Istanbul och köpa lägenhet i Malmö hade läskiga dejavu-känslor över sig när det skedde andra gången.

Beroende på hur saker och ting går under året, kommer det troligen bli en total nedläggning av bloggen, eller ett återuppvaknande på riktigt. Det är valår vilket kommer sätta sina spår, och förhoppningsvis migrerar jag också bort från blogspot. Jag gillar att göra saker i femårsperioder, i sommar blir det fem år för bloggen, så någon sorts förändring bör allt ske.

Tills dess får saker och ting fortsätta som vanligt. God fortsättning!