Drar åt höger

Efter att ha fått höra att jag är "så höger" av några liberala vänner ett flertal gånger förra helgen gjorde jag i dag slag i saken och testade min politiska profil på webbsidan Political Compass.

Jag som alltid brukar hamna med klara negativa värden både på den ekonomiska skalan som på den liberala/auktoritära, fick denna gång ett nästan nollvärde på ekonomin. Inte bara ett nollvärde heller, utan ett nollvärde som drog åt höger.

Economic Left/Right: 0.13
Social Libertarian/Authoritarian: -7.08


Uppenbarligen (om man ska tro på testet) så har jag svängt mer åt höger sen sist, har inte riktigt klurat ut om det är bra eller dåligt. Jag är i alla fall inte mer höger än political compass mittfåra; så lite vänsterprofil har jag allt kvar.

"Unga" i riksdagen

Svenska dagbladet rapporterar idag om att de allra flesta unga politiker inte hoppar av riksdagslistorna utan ställer upp för omval. De politiker det talas om i artikeln och som beskrivs som unga är de flesta över trettio. Två personer, Axel och Gustav är åttiotalister och under tjugofem.

Snabb matematik ger att:
Förtiotalisterna som är den största gruppen i riksdagen är representerade av 129 ledamöter. 129 delat med de tio åren förtiotalet varade ger 12.9 ledamöter per årskull.
Under 2002 års val kunde alla som var födda innan mitten av september 1984 rösta. Det vill säga drygt 4.5 årskullar.
Med samma procentuella representation som förtiotalisterna skulle antalet ledamöter som var födda på åttiotalet vara 4.5x12.9 dvs: ungefär 58 ledamöter.

Axel + Gustav = 2 unga politiker

Sjuttiotalisterna, de som idag är mellan trettiofem och tjugofem, som då var mellan tjugotvå och trettiotvå har enligt SVDs diagram 35 ledamöter i samma årskurs. 35 är 96 ledamöter mindre än 129.

Även om förtiotalisterna är en stor åldersgrupp så är de otroligt mycket mera överrepresenterade än både sjuttiotalisterna och åttiotalisterna.

Sen kan man ju fundera på om en småbarnsförälder runt trettio kan betraktas som ung politiker och föra unga människors talan.

Ett år av myndighet

Ett år äldre, visare och klokare. Jag har nu varit myndig i ett år, ett år som staten erkänner min mänsklighet, och ger mig vissa friheter. Eller är jag så fri i alla fall?

Jag har fått ta körkort och köra min egenägda bil, så länge pengarna räcker till bensin, höjd skatt och försäkring.
Jag får dricka alkohol när jag är ute på krogen, men jag får inte köpa hem en flaska vin till den där middagen jag lagat.
Jag får gifta mig, men inte adoptera barn.
Jag rösta och ställa upp i val, men chansen att jag kommer in som ung och tjej är nästan obefintlig.
Jag får köpa ciggaretter och snus, men jag får inte ha en Cannabis Sativa i fönsterkarmen.
Jag får starta ett företag och ingå avtal, men jag får inte skicka den där låten till min kompis via e-post.
Jag får jobba natt på mitt arbete, men jag blir hänvisad till socialbidrag om jag är arbetslös.

Allt i Socialdemokraternas Sverige som är fullt av friheter.

Frihetsforum

Om nästan en vecka går Frihetsforum av stapeln i stora staden Stockholm. En massa vettiga och bra talare som Lars-Johan, Rasmus, Sakine, Birgitta, Fredrik och en massa andra liberaler kommer vara där. Å så kommer jag springa i krokarna, även om jag inte ska tala om något.

Så stället är definitivt värt ett besök om du har vägarna förbi huvudstaden nästa helg.

Registrering och parlamentsmakt

Europaparlamentet säger ifrån inte bara i frågan om mjukvarupatent, utan nu också när det gäller registrering och lagring av personligt kommunicerande, såsom telefonsamtalsuppgifter och e-post.
Tyvärr så verkar det inte bättre som att EU-kommissionen kommer lägga fram ett liknande förslag, men då i kompromissform och med kortare lagringstider än det första förslagets.

Det blir att åter sätta sin förhoppning till det folkvalda parlamentet, ett parlament som förhoppningvis följer sin tidigare linje och sätter medborgarnas integritet och privatliv före kostsam och onödig registrering.

Moral, sexualisering och feminism

Vad kan man tåla som både liberal och feminist? Är liberala feminister ett gäng moraltanter som inte tycker sex är roligt, som bara klagar på mediabilden av unga kvinnor, och aldrig gör så mycket kul i allmänhet?

Kan det vara så att alla inte alltid vill utsätta sig själv för onormalt stylade kroppar på bilder runt om i samhället, varje dag, jämt och ständigt? Kvinnor objektifieras hela tiden, i så många situationer, och tas sällan som en individuell människa, ett subjekt.
Är den ökade sexualiseringen i samhället alltid av ondo då? Strippkvällen jag var på i fredags var ett scenario med och för vuxna människor som alla gjort ett aktivt val om att delta, och en upplevelse som få kvinnor får vara med om; subjektifieringen. Som liberal ser jag inte något fel i det. Det är också en klar skillnad mot mediabilden som man matas med varje dag vare sig man vill eller inte.

Strippkväll

Fredagskväll på Bogrens i Skövde. Två muskulösa blonda snygga killar står i baren och showar. I bar inoljad överkropp häller de lätt utspädd vodka i utvalda tjejers munnar. Alla jublar. Händer sträcks fram för att ta på de muskulösa manskropparna.
Lite senare är det dags för stripteese. En annan ännu mer vältränad man kommer in och tar plats på scenen. Till musik så faller plagg för plagg tills han bara har en liten sjal i handen. Stämmningen och trycket mot scenen är högt. Alla vill känna på hans fasta rumpa och inoljade bringa. De hundratalen tjejer som är där jublar.

På det andra dansgolvet händer liknande situation, men där är det tjejer som strippar och killar som jublar. Vid midnatt öppnas det upp mellan dansgolven och strippshowen övergår till en eld och sångshow.

Jag hade verkligen en kul kväll på Bogrens i fredags. Trodde knappt det kunde bli sånt drag i lilla staden Skövde. Jag kommer aldrig säga någonting fördömande om folk som strippar eller gillar att titta på det. För jag ser inget fel på det.
Feminismen bekämpar könsrollerna och strukturerna i samhället. Denna kvällen var i stort sett befriad från könsstrukturer. Alla strippor objektifierades totalt. De njöt av det. De fick troligtvis också rätt bra betalt för det.
Alla åskådare subjektifierades. De manliga stripporna var där på tjejernas villkor, för tjejernas skull. Ett ovanligt inslag i vår annars rätt mansstyrda vardag.

Ang. Flyktingamnesti

Skriver i denna veckans nummer av nättidningen Captus om flyktingamnesti. Det är ett svar på Tomas Brandbergs artikel inom samma ämne från förra veckans nummer.

Fortsatta FI-turer

Nu ska Susanne Linde inte alls hoppa av FI. Tydligen så har hon förstått vad som innebär att vara en "könsförrädare", och väljer att stanna kvar inom rörelsen.

Det är tråkigt att FIorna inte kan bestämma sig, ena sig, eller faktiskt satsa på någonting viktigt. För jag tror faktiskt att de hade kunnat spela en roll i valrörelsen nästa höst genom att få upp jämställdhetsfrågor på dagordningen. Tyvärr verkar Rosenberg med flera tappa bort den chansen.
Kanske kan det ha någotning att göra med att de har valt en ostadig grund att stå på. De har helt enkelt inte anammat marknadsekonomins krafter till deras politik, utan istället låtit den vila på nån sorts vänsterflum.

Riktig feminism går ihop med kapitalism. Sex timmars arbetsdag är ingen kvinnofråga.

Liberala ungdomsförbundet om nedladdning

Liberala ungdomsförbundets handlingsprogram har i dagarna kommit ut i sin färdiga form. Kommer finnas för läsning på luf.se vilken dag som helst. Två punkter tål att läsas ett par gånger. Den första är punkt nummer nittio om nedladdning från internet:

"Förbudet mot nedladdning ska avskaffas. Den riskerar att få negativa rättseffekter och är alltför resurskrävande sett till de resultat den ger."

Den andra läsvärda punkten är nummer hundra:

"Mjukvarupatent bör inte tillåtas."

Kvinnor är inte från venus, och män är inte heller från Mars

Äntligen har en forskare slagit fast att vi inte är så olika som diverse författare försökt sig på att vi ska tycka. Män och kvinnor är inte särskilt olika. Vi har fler LIKHETER än skillnader, och vi har stora möjligheter att förstå varandra.

Kan det kanske bero på att vare sig kvinnor eller män kommer från venus eller mars; utan istället från den kära planeten Jorden?

Kyrkovalet

Idag har svenska kyrkan haft sitt kyrkoval. Ett kyrkoval som idag fortfarande på många håll är politiskt. Trots att religion och politik inte borde ha någonting med varandra att göra.

De politiska partierna ska inte ha med en kyrka att göra. Visst om man som politiskt aktiv vill engagera sig kyrkligt, men att driva en politik som har med religion att göra är en osund kvarleva från den tiden Sverige hade en stadskyrka.

Jag gick inte och röstade idag. Dels för att det var oerhört krångligt att genomföra, eftersom jag inte var hemma under valdagen, men också eftersom jag inte hade en blekaste aning om vad jag skulle rösta på. Det är knappast någon som profilerat sig, och jag vill inte lägga min röst på någon som visar sig vara kvinnoprästmotståndare eller homofob. Dessutom känns det inte särskilt angeläget att jag som passiv medlem i svenska kyrkan ska bestämma över något som kommer beröra de som är aktiva.

Svenska kyrkan borde förändra sitt röstsystem ordentligt. Se till att det är personerna man röstar på och inte partier. För de politiska partierna har ingenting i kyrkan att göra.

Allmän flyktingamnesti

Idag röstar riksdagen om allmän flyktingamnesti till de människor som annars kommer hamna emellan de olika systemen.

Socialdemokraterna och moderaterna är emot förslaget med hänvisning till principer.

Vad gör principer när det handlar om människor?

Kassettavgifter till domstol

Mannen med det fina efternamnet, Jens Nylander, har med sitt företag Jens of Sweden dragits inför domstol eftersom företaget tycker att kassettavgifterna är otidsenliga och omoderna. Flera andra tillverkare av lagringsbara medier delar hans ståndpunkt, bland annat Apple.
Just nu förs diskussioner om kassettsavgifternas utformning. Personligen kommer jag göra allt för att inte stödja upphovsrättsorganisationen Copyswede nästa gång jag bränner en cd eller dvd med de bilder och filer jag gjort.

Dagen-efter-norge

Har nu kommit hem från Norge, ett Norge som fick sin röd-gröna röra tillslut. På gott och ont.
Socialistiska projekt finns det tillräckligt av i Sverige. De hade kunnat få slippa det i norge med, men nu blir det så, och kanske är det bäst det, för efter Frp:s stora seger i valet så hade de kunnat diktera mycket större krav på en borgerlig regering än de kunnat hitintills.
En borgerlig opposition är nog trots allt att föredra framför en regering som styrs för mycket av ett främlingsfientligt populistparti.

På venstres valvaka (längst upp i arbeiderparitets byggnad) var jublet enormt när valresultatet kom. Trots att de inte längre får sitta i regering så ökade de antalet mandat i stortinget(riksdagen) från två till tio. En stor seger för den norska socialliberalismen.

Justitieminister Odd var glad när jag pratade med honom strax före valvakan, trots att han nu mister sin ministerpost. Istället blir det stortinget, och en kanske mera kompromisslös opposition.

Norge kommer klara sig, trots den blivande rödgröna regeringen. Norge har en oljefond.

Klarar Sverige fyra år till med sosse-styre?

Valdag i Norge

Idag går norrmænnen och røstar. Hur utgången blir får vi se. Æn så længe ær det mycket jæmt mellan blocken, och allt kan hænda.
Att få følja det norska valet har varit mycket intressant. Dels ur en svensk synvinkel, och dels ur en liberal. Før atmosfæren hær ær enorm. Næstan alla jag pratat med på stan ska gå och røsta, och folk ær otroligt positiva till att høra om hur det ser ut med vår vænsterregering i Sverige.
Før førutom deras något snurriga regler før alkohol och høga priser så har norrmænnen det bra. Man kan klara av att leva på sin løn, oslo ær fantastiskt vackert, føretagarklimatet ær oerhørt positivt, och stæmmningen ær underbar.

Senare idag går norrmænnen till valurnan, något som kommer føljas av vallokalsundersækningar och en rafflande valvaka. Det blir upp till dem att besluta vilken sida deras regering ska vara på, men en sak ær jag øvertygad om. Norges borgerliga regering har lyckats. Det tror jag att en svensk borgerlig regering med kan gøra.

Det behøvs. Maktskifte 2006.

Norge och vænstern

Har precis varit med kampanjteamet "Rædda norge" på Karl Johann i sverigetrøja, med ett hopp om att norrmænnen låter den regering som finns nu få styra i fyra år till. Efter att ha sett alla de norska partiernas valbås blir jag mer och mer øvertygad om vikten av den hær kampanjen.
Vænsterpartierna hær ær næmnligen hemska.

En dam i Socialistisk Venstre rent ut av skællde ut en av mina vænner hær. De kom in på Kubafrågan, och enligt damen från SV så var Kuba visst ett fritt och demokratiskt land. Det kan tillæggas att folk från samma parti har nominerat Fidel Castro till nobels fredpris tre gånger.

Sjælv blev jag utskælld av en man från Senterpartiet. Vi hade næmligen ingenting hær att gøra. Vi skulle bara vara tysta, åka hem till Sverige och inte lægga oss i Norsk politik. Han hade æven sett sidan www.raddanorge.nu

Annars har reaktionerna varit positiva. Folk har insett humorn i det hela, och det ær førvånansvært många svenskar på stan hær i Oslo. Førhoppningsvis kommer inte resan ha varit førgæves. Det får vi se på måndag.

Rädda Norge

Idag åker jag till Oslo i Norge för att göra min insats för att norrmännen ska slippa en vänsterregering.
Kampanjen kan följas på sidan www.raddanorge.nu, på måndag håller norrmännen val och förhoppningsvis slipper de en vänsterregering denna mandatperioden med.

Vänstern har misslyckats med feminismen

Nu erkänner vänsterpartiet själva att de har misslyckats med sin feministiska agenda, och att feministiskt initiativ är ett vänsterparti som försöker lyckas där.
Att vänstern misslyckas med feminismen kanske har sin grund i att de ser klass före individ, att de inte kan se att alla människor är olika individer, utan istället trott att bara klassskillnaderna löser sig, så löser sig resten med.

Alla kvinnor tycker inte lika dant, alltså kommer alla kvinnor aldrig rösta på samma parti. Kanske kommer vänstern tappa lite inför detta valet. För att citera Gudrun ang vänsterpartiet: "mansprojekt under vänsterflagg"

Frihet i en bil

Jag vill få köra min bil, jag vill kunna köra min bil, och jag vill inte bli ruinerad på åkturen. Det är nått speciellt med den där känslan att kunna ta sig vart man vill, när man vill och inte behöva lita på den kollektiva trafiken.
Kanske skulle människor få vara vuxna och själva få bestämma hur de ska ta sig fram, istället för att pappa staten ska göra det genom att ha en oförsvarbart hög skatt på bensinen. Nej, skriv på bensinupproret för lägre bensinpriser. Lite mera livsstilsliberalism åt folket.

Idol 2005

Det svenska kungahuset har fått en ny hemsida. Den känns så otroligt tidsenlig och med en alldeles fantastisk grafik. Sidan innehåller även idolbilder på hela kungafamiljen, en presentation av de 144 miljoner kronorna kungen får av staten varje år, samt en redovisning över monarkens uppgifter.
Lite intressant är att Sverige har haft mer än 70 kungar, medan inte en enda drottning nämns.

Kristina? Ulrika? Margareta?

Genuskunskap i Spelanalys A

Satt på en föreläsning för kursen spelanalys A11 innan idag. Ämnet för dagen var genusperspektiv i analyserande och att man som medieskapande ska vara medveten att man skapar bilder som påverkar vår uppfattning över hur man skall vara eller inte vara. I salen satt ungefär sju kvinnor och åttiotre män. Förhoppningsvis gick en del in hos de flesta, men flertalet av de kommentarer och frågor som dyker upp går ändå ut på att det inte finns några könsroller, att det inte är en särskilt snedvriden syn på män och kvinnor inom mediavärlden alls.

Detta efter att ha analyserat ett par reklambilder, en sagobok och ett omslag av tidningen "Hennes".

Bra alternativ

Expressen listar gratisprogram till din dator som bra alternativ till de stora jättarnas (läs microsoft). Värt att ta en titt på, mångfald är inte fel. Listan hittar du här.

Att bli bemött efter kön

Det sitter trettiofem personer i datorsalen när nästa person ska gå fram och presentera sig själv inför den nya klassen. Det är ytterligare en elev som inte sökt in via arbetsprover, därav har eleven inga att visa upp. Eleven har heller inte sysslat så mycket med datorspel innan, men tyckte utbildningen verkade intressant, och eleven sökte därför in.
Läraren frågar eleven vad den har för mål i framtiden, vad eleven vill få ut av utbildningen samt vad som verkar mest intressant med den.
Inget konstigt med det.
När den första tjejen kommer upp för att presentera sig själv har hon ungefär samma bakgrund. Men hon blir bemött annorlunda. Hon får istället frågor om hur det skulle kännas att vara nästan ensam tjej på utbildningen, varför så få tjejer sökte, och så berättade läraren att skolan blivit så mycket bättre på att locka tjejer de senaste åren.
Inga frågor om mål, utbildning eller andra intressen. I stället fick hon stå till svars för alla kvinnor, som att alla kvinnor hade samma åsikter och intressen.
Ingen av killarna fick frågan "hur känns det att gå en utbildning med så många killar?" eller "varför är det så många killar som söker".

Till min besvikelse fick jag inte samma frågor under min presentation. Jag hade arbetsprover som skulle kommenteras, men jag hade gärna svarat på frågan om hur det är att vara nästan ensam tjej på en utbildning. Det vill säga; Helt okej, så länge man blir behandlad efter den man är, inte vilket kön man tillhör.