Var inte det att gå lite för långt?
Vänta lite nu. Sveriges jämställdhetsombudsman med fru skriver en en artikel till DN debatt som handlar om deras äktenskap.
Är inte det att bara så där liiite utnyttja sin roll som jämställdhetsombudsman? Vad man än tycker i sakfrågan? och vad har hans roll som jämställdhetsombudsman egentligen att göra med hans äktenskap?
Är inte det att bara så där liiite utnyttja sin roll som jämställdhetsombudsman? Vad man än tycker i sakfrågan? och vad har hans roll som jämställdhetsombudsman egentligen att göra med hans äktenskap?
posted by Johanna at 00:57
8 Kommentarer:
Claes Borgström har i många sammanhang visat sig vara en ganska kantig och stollig ombudsman, men just kantigheten gör också att han hörs, sticker av från mängde och provocerar. I detta fall tycker jag dessutom att han gör helt rätt: Enligt Fälldin et al är ju deras äktenskap inte rättfärdigt eftersom det inte syftar till reproduktion.
Eftersom hans roll som jämställdhetsombudsman i högsta grad berör debattartikelns innehåll och han själv är berörd faller det sig väl naturligt att ta upp det i debatten.
Fälldins et al debattartikel är förövrigt något av det mossigaste, konservativa idiotdravel jag läst på år och dar. Tragikomiskt att sådana åsikter får exponeras på DN Debatt, medan betydligt mer intressanta och viktiga företeelser som exempelvis organisationen Marschen för tillgänglighet (www.marschen.se) ignorerats i fem år.
Att Borgström är en knäppgök längst ut på vänsterkanten är inget nytt.
Han försvinner snart, en klar miljöförbättring.
Ändra färgerna på bloggen så att det gåtr att läsa texetn.
Borgström är inte längre JO, och att han tar sitt eget äktenskap som exempel på att Fälldins tes att äktenskapet bör bottna i det mänskliga släktets replikering är väl inte heller särskilt märkligt.
Att man sedan kan ha helt andra invändningar mot samkönade äktenskap - för det kan man - är en annan sak.
Vissa debattörer verkar mena att kärlek, sex och familjebildning hänger ihop som en enhet och att staten skall stötta denna typ av inställning och liv. Detta är ingen ny tanke, av förklarliga skäl.
För tillfället är det ett otroligt gapande från grupper som av olika anledningar inte håller med. Dessa grupper har kapat åt sig fraser som "diskriminering" och vill skapa ett samhälle där barn får lära sig att kedjan kärlek-sex-familj är förlegad, förtryckande, kränkande, eller vad nu slagordet är för stunden, till stöd har de stora delar av populärkulturen som säljer skivor på att kanalisera ungdomars uppmärksamhet från det som är viktigt i livet till något annat.
Vissa av de gapiga grupperna betraktar sex som en hobby, andra saknar kopplingen mellan sex och familjebildandet, andra verkar tycka att utmanande bilder i det offentliga rummet är "kärlek", ytterliga andra menar av någon förvirrad anledning att familjeliv är "förtryck"... listan är lång och egentligen ointressant.
Frågan är om samhället skall ge positiv särbehandling till de som tycker att kärlek-sex-familj är en naturlig och eftersträvansvärd ordning eller till de som gör vad de kan för att motarbeta denna ordning.
En sak att förstå denna hysteri kan vara att oprortionerligt stora delar av 68-generationen är barnlösa och på väg att pensioneras. De kanske frågar sig vad meningen med allting egentligen var? (har ingen svensk data om detta, uppgiften kommer från US)
Det vore olyckligt om de förvirrade 68-orna med sin numera helt förlegade världsbild lyckas slå i andra grupper att det är "diskriminering", "förtryck", "kränkande", etc att samhället aktivt tar ställning för och positivt särbehandlar en ordning där kärlek-sex-familj hänger ihop.
Det faktum att många människor har svårt att få ihop detta pussel bör inte vara ett argument för samhället att aktivt stödja det, tvärtom.
Hur kan detta vara svårt att förstå?
oops. slutet skall såklart vara...
Det faktum att många människor har svårt att få ihop detta pussel bör inte vara ett argument för samhället att aktivt stödja motsatsen, tvärtom.
Hur kan detta vara svårt att förstå?
Äsch oavsett så tycker jag att hela ombudsmannaprylen är kass. JÄMO,HOMO,BO eller whatever. Det är bara dåligt. Att Claes utnyttjar möjligheten att snacka äktenskap med frugan är bara ännu ett tecken på att ombudsmannaväldet borde sänkas.
Jag har varit rätt pigg på att känga Claes Borgström i min egna blogg, men det här tyckte jag var ett bra inlägg. Det visar på det absurda i resonemanget som Fälldin & c/o för i sin debattartikel. Privatlivet blev faktiskt relevant i denna fråga. Precis på samma sätt som homo- och bisexuellas privatliv och dess utformning diskuteras av mängder av utomstående, som till exempel i fråga om huruvida vi är lämpliga som föräldrar, om våra relationer bär "äktenskapshöjd" och så vidare.
I framtiden finns inga äktenskap - endast bloggbos.
Skicka en kommentar
<< Home