Creeper

söndag, juni 10, 2007

Slopa könsneutrala äktenskap!

I sol och sommarvärme som den här, har åtta moderata riksdagsledamöter författat en debattartikel till DN om att de vill ha en könsneutral äktenskapsbalk oavsett om resten av moderaterna vill det eller inte. Det har nu lett till att Reinfeldt tänker ta upp frågan på höstens partistämma, allt för att försöka samla partiet bakom en ny lagstiftning.

En könsneutral äktenskapsbalk kanske låter bra. Alla ska omfattas av samma lagstiftning oavsett val av livspartner, javisst. Problemet är att den enda reella skillnaden som en könsneutral lagstiftning skulle göra, är att partnerskap byter namn till äktenskap.

Visst kan man säkert känna sig lite kränkt om man som gift med någon av samma kön inte får sin bröllopscermoni formellt kallad för ett "äktenskap". Men vad i hela världen gör det egentligen? Principiellt, ja, men var är den faktiska skillnaden? Kyrkor kommer inte automatiskt vilja viga, och alla de som fortfarande tycker att äktenskap bara är mellan man och kvinna, kommer fortsätta tycka det, vilken etikett staten än sätter på det.

Ska man istället vara radikal, och försöka få en lagstiftning som gör lite skillnad, så är det ett avskaffande av äktenskapsbalken man borde kräva. Ta bort kyrkornas (och politikernas) vigselrätt, låt de människor som vill avtala om arvsrätt och gemensamma ägodelar göra det hos en lämplig myndighet. Förslagsvis så tar man fram ett standardavtal som ser ut som dagens regler och berörda personer kan skriva under. Sen kan man få ha precis vilka cermonier man vill.

De som vill ha Guds välsignelse kommer fortfarande kunna gifta sig i kyrkan och ha en präst som utför ceremonin. Rabbiner och Imaner kommer fortfarande kunna göra samma sak. Den som inte vill utföra ceremonin skulle kunna neka (eftersom det inte längre skulle röra sig om myndighetsutövning), oavsett om anledningen skulle vara att personerna som vill gifta sig har fel kön, tillhör olika samfund, eller inte tror alls (det är ingen mänsklig rättighet att ha ett kyrkbröllop).

Den som i stället vill ha sin gamla faster eller barndomsvän som vigselförättare, vill gifta sig på en bergstopp, eller i skogsgläntan, kan få göra det utan att behöva hindras av en lokalpolitiker som inte vill ställa upp och utföra den borgerliga vigseln utanför rådhusets dörrar.

Dessvärre så är det väl lättare att skriva en debattartikel och väcka en fråga om ett simpelt namnbyte än att faktiskt göra skillnad. Visst kan jag hålla med om att det borde heta samma sak för alla när man gifter sig, men rent juridiskt är det faktiskt ingen skillnad. Man hade ju kunnat tycka att i alla fall någon i riksdagen skulle driva frågan lite längre...

Etiketter: , ,

16 Kommentarer:

Blogger Magnus sa...

Ett simpelt namnbyte skulle det ju iof inte vara. De homosexuella jag diskuterat det med ser det mycket större än så... ett viktigt steg.

10 juni, 2007 22:16  
Anonymous nemi sa...

En stor och viktig skillnad mellan äktenskapet och partnerskapet är att äktenskapet gäller i hela världen, medan partnerskapet är en nationell lag. Det innebär till exempel att trots att två personer registrerat partnerskap med varandra så räknas de inte som makar i andra länder, och då blir det problematiskt att exempelvis flytta till ena personens hemland såsom hade gått om de var gifta. Ett annat problem är om de tu åker utomlands, den ena blir sjuk och hamnar på sjukhus och den andra inte räknas som dennes anhörige. Kanske får de då inte träffa varandra, och partnern får inte säga till något om ett eventuellt medicinskt beslut.

11 juni, 2007 00:10  
Blogger Ludvig Hoffman sa...

Om det ska ses som mer än "ett simpelt namnbyte" är det möjligen en stark provokation mot oss religiösa (som ändå inte kommer bry oss vidare mycket om vad en ogudaktig stat hittar på).

Bra skrivet Johanna.

11 juni, 2007 00:15  
Blogger Johanna sa...

Men Nemi, kommer dessa länder verkligen räkna ett äktenskap mellan två personer av samma kön som ett äktenskap? och är det inte så att de länder där partnerskapslagen finns också räknar ett svenskt partnerskap som ett partnerskap?

11 juni, 2007 00:19  
Blogger Ret sa...

Johanna, jag tror att det du missar är lagstiftnings symbolvärde i allmänhet och förmåga till beteendeförändringar i synnerhet. Att byta namn på lagstiftningen är inte bara ett namnbyte.

Sedan kan jag förvisso hålla med dig i ditt förslag att slopa äktenskapsbalken öht, men det ser ut att vara väldigt långt borta o då är att ge personer med andra sexuella läggningar än heterosexualitet sina självklara, likställda rättigheter naturligtivs fullständigt berättigat.

11 juni, 2007 02:07  
Blogger Macintoy sa...

Grymt bra skrivit!

11 juni, 2007 06:50  
Blogger Mikael Åhman sa...

Johanna:

"det är ingen mänsklig rättighet att ha ett kyrkbröllop"

Jo.

Det följer av religionsfrihetsprincipen. Precis som det följer av religionsfrihetsprincipen att den som vill ingå äktenskap utan att blanda inreligionen också ska kunna det.

Statligt monopol på myndighetsutövning i samband med äktenskapsets ingående... När mina socialdemokratiska partikamrater argumenterar för detsamma kallar jag det för betongsocialism. Det finns enligt min mening inget egenvärde i statliga monopol. Inte ens när frågan gäller myndighetsutövning...

11 juni, 2007 14:46  
Blogger Johanna sa...

Mikael Åhman, under förutsättningar att du har en kyrka där ansvariga personer låter dig vigas, så är det det. Eller vill du att staten skall tvinga de religiösa samfunden att viga folk? Själv skulle jag tycka det var fullständigt rimligt att bli nekad att få gifta mig i tex. en synagoga eller moské, eftersom jag kallar mig kristen.

och när det gäller myndighetsmonopolet, så har vi redan idag skatteverket som tar hand om hindersprövningen, men den mellanlandar hos vigselförättaren. Att ta bort den mellanlandningen och skriva på papprerna direkt på skattekontoret hade varit rimligast, och vi hade sluppit att staten skulle lägga sig i vilka som fick viga eller inte.

Ret, jo, visst skulle en könsneutral äktenskapsbalk ha ett symboliskt värde. Det handlar dock ändå bara om ord. Ett enda litet ord.

11 juni, 2007 15:10  
Blogger Mikael Åhman sa...

Johanna:

Nej, givetvis vill jag inte tvinga religiösa samfund att ägna sig åt myndighetsutövning. Men de samfund som själva vill få företräda det allmänna bör ha möjlighet att ansöka om någon slags "licens" att göra et.

Jehovas Vittnen är väll ett exempel på samfund som vill avstå, eftersom de menar att staten somsådan är ogudaktig, så de är knappast intresserade av att ägna sig åt mundighetsutövning. Men en del samfund vill ha möjlighet att företräda det allmänna vid äktenskapets ingående. Då kan de ju få det, så länge lagstiftningen i frågan sköts av den sekulära staten.

Däremot kan ju staten givetvis sätta upp förbehåll för vilka samfund som får denna "licens". Exempelvis att "licens" endast utdelas till samfund som själva väljer att fullt ut acceptera äktenskapsbalken...

11 juni, 2007 16:24  
Blogger Johanna sa...

Fast det låter ju mer som att sätta upp ett onödigt regelverk i myndighetsutövningen som grundar sig mer i att använda lagstiftningen som medel i den interna kyrkopolitiska debatten (för att tvinga de kyrkor som vill ha vigselrätt att utan urskiljning viga alla som så vill). Vilket i sig drabbar en massa människor som står utanför.

I stället för att låta kyrkan pyssla med religion och staten med lagar. För hindersprövningen på skatteverket kommer vi ändå knappast ifrån, och skulle lika gärna kunna utgöra hela vigseln.

Kyrkan kan ju fortfarande sköta den traditionsenliga cermonin och företräda församlingen, istället för att företräda staten.

Men, min personliga uppfattning är att religion och politik skall hållas så mycket isär som möjligt. Det gäller från båda hållen, staten ska inte blanda sig i vad kyrkan pysslar med (vilket de gör om kyrkan agerar myndighet), och kyrkan ska inte blanda sig i vad staten gör (vilket man gör när man som kyrka tex. går ut och säger att man kräver skärpningar i abortlagstiftningen).

11 juni, 2007 16:48  
Blogger Ret sa...

Johanna, det enda lilla ordet är av oerhört stor vikt. Det inkluderar, segregerar inte. Det säger att samhället - Sveriges riksdagsmajoritet - har en syn och den är den som samhället eftersträvar. Att kalla det ena giftermål och det andra partnerskap är exkludering och segregering.

Ord - även ett enda - kan i många fall ha en väldigt stark innebörd, både som normbildande och attitydförändrande incitament och inte minst för dem det berör.

Sedan stämmer det som en annan kommentator uppgett att i många sammanhang i Sverige och i andra länder ges inte samma status och förmåner till de som ingått partnerskap och de som är gifta. Det är diskriminering. Kan den mossigheten motverkas med namnbytet så fine with me.

11 juni, 2007 20:13  
Blogger Mikael Åhman sa...

Johanna:

Nåjo, jag förstår ju vad du menar i diskusionen om äktenskapet, även om jag nu inte delar din uppfattning i sak. Men jag tycker att det blir lite... tja, märkligt... att driva principen om åtskillnad mellan religion och samhälle så långt som att de religiösa samfunden inte ens bör "kräv[a] skärpningar i abortlagstiftningen."

Jag vill vara tydlig här: Jag är för abort. Jag är för att utländska kvinnor ska kunna utföra en abort i Sverige. Jag är rent allmänt feminist (radikalfeminist, om man ska vara precis).

Min poäng är alltså inte att jag motsätter mig abort. Min poäng är att det för mig verkar rimligt att religiösa samfund, precis som idrotsföreningar, kulturföreninga, vilken förening som helst... deltar i samhällsdebatten med sina egna värderingar och perspektiv. Om de så själva önskar.

Sen ska beslut givetvis fattas i riksdagen och ingen annan stans.

12 juni, 2007 08:18  
Blogger Jens Staal sa...

Något ganska oradikalt för att ta bort de religiösa aspekterna på frågan är ju att göra som de har i många katolska länder (tex tyskland och belgien) där man först "gifter sig" inför lagen och sedan får man om man vill även göra ceremonin i kyrkan. Denna har dock ingen laglig vikt. På detta sätt likställs alla samfund och "vigseln" inför lagen har inga religiösa förtecken och behöver alltså inte sticka i ögonen på de religösa.

12 juni, 2007 15:54  
Anonymous Björn sa...

Ja, Johanna dina synpunkter är minst sagt lite motstridiga och lustiga och framförallt mot bakgrund av att du kallar dig både liberal och feminist :-)

Skulle tro att du har lite andra eptiet som du borde benämna din, ska vi säga, pudelns kärna, för men du kanske tror du är effektfullare när du använder pseudo epitet på dig själv :-)

Mycket underligt att du just väljer att kasta dig in i debatten kring lika rätt till äkenskap och försöker skapa en bild av att just "liberala femiminister" skulle vara motståndare till detsamma.

Ja men titta: Nu är ju inte bara all fundo- kristna mot lika rätt utan även den tongivande 20 åriga Johanna från Skövde som ju till och med säger sig vara liberal och feminist :-) asg

Snabb fråga: Är du bekännande kristen?

12 juni, 2007 17:28  
Anonymous Björn sa...

Underbara naturligt "weirda" Johanna, som själv säger sig skriva artiklar mot betalning. Gud så simpelt by the way. Varför svarar du inte på varför du är den enda svensken som med en libelal feministisk utgångspunkt förespråkar ojämlikhet.

Kom igen Johanna hur mycket pix fick du :-)

Ordet heter Patetiskt och slå upp det i en ordbok :-)

För att inte låta för arg så varför inte KRAAAAAMM!

15 juni, 2007 21:39  
Anonymous Anonym sa...

patetiskt inlägg.
Du verkar väldgt förvirrad både ideologiskt och intellektuellt.

Du dansar kring sakfrågan med barnsligt oförstånd.

Väx upp

20 juni, 2007 23:44  

Skicka en kommentar

<< Home