Creeper

måndag, januari 15, 2007

Familjefrågor och integritet i EU

Det där med gemensamma lagar och regler i hela Europa har en poäng ibland. I alla fall när det handlar om lagar där ett enskilt lands aktioner är för små, tex. när det handlar om miljön eller internationella konflikter.

När det istället rör sig om gemensamma DNA-register eller över regler och lagar för äktenskap, då har man gått för långt.

DNA-register utnyttjas redan idag fel i Sverige. Personer som inte ens är brottsmisstänkta testas, och säkerheten i registren är allt annat än hög. Personer som är misstänkta för brott där DNA inte är det minsta relevant hamnar också i registren, och oavsett vad Tysklands inrikesminister lovar, så kommer det vara ett steg på vägen mot ett ännu mer allomfattande register. Bara här i Sverige har det varit tal om att öppna upp PKU-registret för polisen.

Det där med personlig integritet är för övrigt rätt klart betonat i europakonventionen.

Familjerätten är ännu allvarligare. Det är ett klart exempel på lagstiftning där Sverige ligger rätt långt fram i tiden (även om vi skulle kunna vara betydligt bättre och tex. skaffa oss en könsneutral äktenskapsbalk). En gemensam lagstiftning skulle röra frågor som tex. partnerskap och adoptioner för homosexuella, eller möjligheten att begära ut skilsmässa.

För att EU skall kunna fungera på bästa sätt, så måste de olika nationerna kunna ha sina egna lagar i så stor utsträckning som möjligt. Det är det som kallas för subsidaritetsprincipen, och är en rätt bra tanke om man skall kunna få förnyelse i en så stor organisation som EU faktiskt är. Familjefrågor handlar till stor del om frihet, och bör omgärdas av allt annat än en gigantisk byråkratisk koloss.

Länk via Esbati

Etiketter: , , ,

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Home