Creeper

söndag, januari 14, 2007

Nyamko, feminismen och marknaden

Jag har bloggat om jämställdhets och integrationsminister Nyamko Sabuni flera gånger tidigare, och hon hör helt klart till en av mina favoritministrar i den borgerliga regeringen. Inte alltid för att jag i sakfrågor håller med henne, utanför att hon är konsekvent i sina handlingar, står för vad hon tycker och gör, samt sticker ut och det med integritet.

New York Times har också fått upp ögonen på Sabuni, och många är säkerligen de ministrar som gärna fått artikeln skriven om sig själva. Sabuni är för övrigt första svenska jämställdhetsministern som varit chef för sitt eget departement.

Samtidigt så tar SvD upp det faktum att vår jämställdhetsminister inte kallar sig för feminist, och givetvis är Marita Ulvskog framme i samma artikel och säger att:
"Jag tror att det är svårt att vara marknadsinriktad och samtidigt trovärdigt kunna säga att man är feminist och vill förändra samhällsstrukturer. Det går bara inte ihop."
Maritas uppgift är givetvis att kritisera sittande regering, och även om jag heller inte jublar över Sabunis val att inte kalla sig för feminist, så har Ulvskog helt fel i att marknad och feminism inte går ihop.

En av de saker som är grundläggande för att ens kalla sig för feminist är insikten om att män och kvinnor behandlas olika på grund av kön, och att man aktivt vill göra någonting åt det. Därför är också ett av målen för feminismen att kvinnor (eller män heller för den delen) inte skall behöva behandlas sämre bara på grund av att de är kvinnor.

Det är något de flesta likhetsfeminister kan skriva under, och går man vidare till liberalfeminismen, så är marknaden högst väsentlig. Det är bara med en öppen och fri marknad som kvinnor och män har ordentliga förutsättningar att bemötas efter individ och inte efter gruppen kön. Utan marknaden behöver kvinnor och män förlita sig på att staten skall lösa problemen, och med ett kollektivistiskt tänkande, blir kvinnor och män lättare kategoriserade efter just kön, dvs. det som från början skulle motverkas.

Trots att det finns många olika sorters feminism, och att människor från både höger och vänster använder epitetet, så är inte feminismens viktigaste fråga huruvida man kallar sig för feminist eller inte (även om vissa vill få det till det). Därför är jag inte särskild oroad över att jämställdhetsminister Sabuni "bara" kallar sig för liberal. Hon har nämligen tydligt visat att hon har en feministisk agenda, och det är långt viktigare än ett epitet utan innehåll.

Till sist måste jag dock rikta kritik mot den borgerliga regeringen. Den feministiska agendan lyser alldeles för ofta med sin frånvaro, och mycket ter sig vara gubbstyre. För att en borgerlig regering skall lyckas vara trovärdig och rikta sin politik till mer än hälften av befolkningen så krävs ett feministiskt synsätt. Både män och kvinnor drabbas av könsroller, och både män och kvinnor drabbas av att den politik som förs inte är jämställd.

Etiketter: ,

7 Kommentarer:

Blogger Tobias Struck sa...

Johanna. Du tycker säkert att jag är fånig nu, men jag har en egen teori om varför Nyamko inte kallar sig feminist. Låt mig för ovanlighetens skull använda mig själv som exempel: Jag kallar mig inte feminist på grund av att själva ordet antyder en favorisering av kvinnor som kollektiv. Sådant ägnar sig inte en äkta liberal åt. En äkta liberal tror på lagstadgade samförstånd om alla medborgares lika rätt till frid och frihet. En äkta liberal tror på jämlikhet inför lagen men frihet på marknaden. Att göra ett kollektiv av personer med kvinnokön och särbehandla det kollektivet, det vore antiliberalt. Det kanske inte är det som du menar med din feminism, men det är så det LÅTER på ordet. Varför inte "egalitist"?

14 januari, 2007 23:47  
Blogger Johanna Nylander sa...

För att feminismen i grund och botten är en liberal tanke som faktiskt synliggör de strukturer som finns, och aktivt vill göra någonting åt dem. "egalitist", humanist eller andra alternativa epitet är ännu flummigare och sätter inte fokus på jämställdhetsproblematiken. Dessutom handlar inte feminism om att särbehandla kön, utan att se till att kön inte är en grund för särbehandling.

För övrigt är det viktiga fortfarande inte vad man kallar sig, utan vad man gör.

15 januari, 2007 00:03  
Blogger Tobias Struck sa...

Johanna. Ja, allt det där är bra. Jag är utbildad etnolog och gillar diskursteori, skriver gärna mot könsstereotyper, har ett jämställt hushåll (jag är hemma och lagar mat till min tjej som kör spårvagn). Men jag kallar mig inte något som betyder "kvinnoist". Varför skall jag det? Det är som att kalla sig "afrikanist" för att man är mot att personer med afrikanskt ursprung diskrimineras.

15 januari, 2007 00:15  
Anonymous Anonym sa...

Sabuni har väl till skillnad från Nylander kommit till insikten om att "liberalfeminism" bara är ytterligare en grumlig högerteori utan möjligheter att förverkligas.
Vad gör den "fria marknaden" för kvinnan när hon fått ett barn att ta hand om exempelvis?

15 januari, 2007 09:31  
Blogger Tobias Struck sa...

Anonym. Var inte så romantisk. Naturligtvis bör samma slags kalkyler göras inför att bli förälder som inför andra livsavgörande saker. Hela livet är en marknad oavsett om du vill det eller ej. En kvinna som önskar bli mamma, skall skaffa en privat försäkring i god tid, hitta en man som antingen har en inkomst tillräcklig att försörja henne när hon är hemma med barnet, eller hitta en man som kan tänkas sig att vara hemma medan hon arbetar, eller hitta en kvinna, eller två kvinnor, eller två män etc. Vi har blivit så beroende av staten att vi har glömt hur vi skapar solidaritet. Solidaritet har blivit ett ord som betyder at några främlingar har rätt att ta dina pengar under tvång och ge dem till andra främlingar. Det är inte solidaritet. Det är dags att återupptäcka ordet. Det betyder att ge och få av sympati för andras sak.

Globaliseringen gör att kapitalet flyttar med chanserna. Utan jobb, så blir det inger rimligt skatteunderlag. Utan rimligt skatteunderlag, så blir det budgetunderskott i staten, kommunerna och lanstingen. Det är dags att söka andra vägar till socialt skydd än det statliga. Vakna för det.

15 januari, 2007 09:54  
Blogger Johan Ingerö sa...

"Sabuni är för övrigt första svenska jämställdhetsministern som varit chef för sitt eget departement."

Njae...

Beror på hur man ser det. Både Bengt Westerberg och Margareta Winberg var jämtställdhetsministrar med egna departement. Däremot är det första gången som jämställdhetsfrågorna ligger på ett eget departementent. Sahlin var jämställdhetsminister på statsrådsberedningen, Winberg på Jordbruksdepartementet, Orback på Justitiedepartementet etc, etc.

Det som är nytt är alltså att det finns en jämställdhets- och integrationsdepartement. Huruvida det är en framgång är jag inte helt söker på.

Däremot håller jag med om Nyamko. Hon är cool.

15 januari, 2007 10:38  
Blogger Caridon sa...

Jag kalalr mig inte feminist Eftersom JAg anser att det dels har blivit ett för "PK" ord som man SKA vara för att vara politiker (den lilla rebellen i mig slår backut över saker som man SKA vara)

Dels därför att ordet både betyder för mycket och för lite. Om man kallar sig feminist så måste man antingen förtydliga sig nogrant eller acceptera att man hamnar i valfritt fack med folk vars åsikter man inte delar.

/C

15 januari, 2007 10:40  

Skicka en kommentar

<< Home