Creeper

tisdag, december 18, 2007

Alliansen och jämställdheten

Ann Falkinger skriver en bra replik till Sahlin och Borgström, på dagens DN debatt. Socialdemokraterna har inte lyckats med jämställdhetsarbetet, utan regeringen är faktiskt på rätt väg, när man satsar på att öka allas möjligheter till frihet, istället för påtvingade jämställdhetsval.

Allra helst vill jag tro, att med verkligt rådande jämställdhet, så hade könsfördelningen legat på en rätt så jämn 50/50-siffra oavsett vilken sektor eller område man tittade på. Kanske kommer man hamna där, eller i alla fall i närheten, någon gång i framtiden.

Dessvärre så kommer det ta tid. I dag uppfostras kvinnor och män efter olika mallar, och bemöts med olika förväntningar och olika krav på sig. Det är ett faktum som inte går att bortse ifrån, och oavsett vad orsakerna till det är, och hur mycket man kunde tyckt att det borde sett annorlunda ut, så är rätt så många nöjda med det.

Det borde vi feminister inte lägga någon värdering i.

För att skapa mer jämställdhet, så måste man istället acceptera individers val. Om det handlar att en kvinna följer en gammaldags norm och lägger ner sitt liv och själ på sina barn, eller om hon i stället vill göra karriär i näringslivstoppen, eller är en man i någon av de situationerna. Inget av det borde spela någon roll, och båda valen borde vara lika okej för båda könen att göra.

Människor måste få tillåtas att göra val som kanske inte alltid är smarta, men som passar den som gör dem. Statens uppgift borde vara att se till att alla får göra så många fria val som möjligt, istället för att fatta valen åt dem. Därför borde regeringens politik ses som ojämställd när man inför fler regleringar, med tanke på att det med varje reglering tillkommer ytterligare en faktor som gör att kvinnor och män kan fatta ett mindre fritt val i sina liv.

Fast, det där med att få ta ansvar över sina egna liv, är ju något vänstern brukar ha svårt för. Det drabbar oss kvinnor också.

---

För övrigt är Guldkompassen en film som rekommenderas. Skrev om den i november, och har nu sett den på bio. Kanske är den lite svår att få ett helhetsintyck på om man inte läst böckerna, men å andra sidan är det befriande med en trilogi som får vara just en trilogi, utan en massa krystade delslut. Steampunk, en elvaårig hjältinna att bli kär i (eller identifiera sig med, jag var elva när första boken kom ut) och en bra story som är i klass med Narnia snarare än Harry Potter.*

*För den som är född på 90-talet och inte läst narnia, eller gillar den mörka materian-böckerna för att de rådissar kyrkan, så vill jag bara förtydliga att även om Harry Potter kan ha visst underhållningsvärde, så är Narnia-böckerna barnfantasy med klass. Guldkompassen och efterföljande två böcker är också böcker med klass. Bara så ni vet.

Etiketter: , ,

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Home