Creeper

tisdag, februari 19, 2008

Vänstern som sörjer Castros avgång

Kubas dikatoriske ledare Fidel Castro meddelande idag att han avgår. Dessvärre så kommer knappast politiken förändras i första taget. Kanske, kanske, finns det hopp om förbättringar, men det är nog tyvärr fortfarande alldeles för långt iväg.

I Sverige finns det flera som gläds åt hans avgång, men det mest intressanta är hur vänsterrösterna ser ut.

Jonas Morian (socialdemokrat), gläds åt beskedet, men är samtidigt pessimistisk om framtiden:
"Dessvärre betyder inte detta att någon verklig ”libre” – frihet – nu kommer det kubanska folket till del. Under Fidel Castros sjukskrivning sedan den 31 juli 2006 så har hans fem år yngre bror Raúl styrt landet, dock utan att något formellt maktöverlämnande har ägt rum. Raúl Castro uppges ha fått 99,3 procent av rösterna i sitt valdistrikt, i valet till nationalförsamlingen nyligen."
Lo-ung-bloggaren Johan Palusa ser saken annorlunda:
"Just det ja, Castro avgick idag också - med sorg i mitt hjärta såg jag den nyheten... Vad ska nu hända med Cuba?"
Kulturbloggen tycker visserligen att det inte är en dag för tidigt som Castro avgår, samt påpekar orättvisorna som rått under hans styre, men utbrister likväl:
"Men det känns så definitivt nu. Che Guevara och Castro var de två rebellerna som slogs för en rättvis värld. Det var bilden av dem när jag var tonåring. Sedan dog Che och Castro regerade i Kuba. Kommunismen föll i östeuropa och Kina trädde in på kapitalistkommersiella vägen.
Bara Castro fanns kvar som en symbol för en dröm som funnits för länge sedan, en dröm om att det gick att skapa ett samhälle utan klyftor."
Samtidigt som Svensson tycker avgången är väntad och förklarar varför Castro inte var en diktator, men Kuba heller inte är en demokrati.

Förutom Morian (och Palusa som helhjärtat verkar sörja Castro) så verkar vänstern ha svårt för att helt ta avstånd från den diktatoriska regimen. Även om man beklagar sig över att Castro förvägrat mänskliga rättigheter, så representerar han fortfarande en "dröm" och "frihet".

Eller som vänsterledaren Lars Ohly, fördömer Castro för att han stod i vägen för en demokratisering, men vidhåller likväl att han hellre röstat på Castro än Bush om båda hade ställt upp i allmänna val. Sen kan man ju ifrågasätta hur stor den "sociala rättvisa" som Ohly vill bibehålla egentligen är i landet.

Etiketter: ,

3 Kommentarer:

Blogger Anders_S sa...

Njaa, för mig representerar Castro varken dröm eller frihet. Den rörelse som jag tillhör är i realiteten förbjuden på Kuba så jag kan knappast räknas som en av Kubas beundrare. Du kanske skulle läst lite mer på min blogg ;-)

Och sen är väl inte världen alltid svart eller vit? Lite gråskalor kan vi väl ändå unna oss.

19 februari, 2008 13:30  
Anonymous mL sa...

I en nyliberal värld är den alltid svart eller vit. har vi inte lärt oss det än.

19 februari, 2008 13:47  
Blogger Johanna sa...

Anders_S, ditt inlägg med kritik mot den kubanska regimen var upplyftande att läsa (tänkte främst det du länkade till under att vara både kritisk och positiv till landet), så det var inte meningen att utmåla sig till Castrokramare.

Lite gråskalor är bra, och jag efterlyser dem väl främst när det gäller den kubanska revolutionens landvinningar och exilkubanernas roll för demokratikampen.

19 februari, 2008 23:57  

Skicka en kommentar

<< Home