Creeper

tisdag, september 26, 2006

En kontraproduktiv musikindustri

Tidigare ikväll försökte jag hjälpa en kompis med att få tag på en låt via fildelningsnätverket Limewire. Försöket misslyckades då programmet och min brandvägg har svårt att komma överens. Min vän ville omvandla en av låtarna på hennes nyinköpta skiva till en ringsignal till hennes telefon, men pga. drm-skydd (som jag inte är så haj på hur man knäcker), ville inte programmet acceptera filen. Inte heller hittade jag någon annan oskadad version av låten.

Trots min brandväggskonflikt med Limewire, så blev jag glad när jag såg att programmet tar upp kampen om fildelningen. Limewire stämmer nämligen ett antal amerikanska skivbolagsjättar. Anledningen? Jo, de försöker skapa monopol på försäljning av upphovsrättskyddad musik.

Som att det var någon nyhet.

Att musikindustrins största mål är att tjäna så mycket pengar som möjligt, är vare sig konstigt eller något att uppröra sig över. Det som man bör ifrågasätta är hur stat för stat viker sig efter industrins krav, och stiftar lagar som att lagstiftarna själva skulle haft profit i industrin.

Det är nämligen självklart från musikindustrins sida att så länge man kan få lagarna på sin sida, och ytterligare stärkt upphovsrättskydd, så finns det ingen anledning att försöka fokusera på alternativa inkomstkällor, på reklamfinansierade nedladdningssajter, på säljbara fysiska samlarskivor eller lägga ner marknadsföringen på konserter. Det är ju mycket enklare att göra som man alltid gjort, och sen driva rättsprocesser mot de som bryter mot det.

Dagens system går ut över enskilda kulturspridare, informationsliberaler och över den IT-generation som växt upp med ett hyffsat fritt och tillgängligt internet. Kulturetablisemanget blir kontraproduktivt och fokuserar på hur musik och annan kultur skall spridas så lite som möjligt, istället för att satsa på att skapa kultur, och inse vilka möjligheter fildelning egentligen innebär.

Att sedan svenska antipiratbyrån tror att det verkligen bara är ett par hundra personer som ligger bakom all svensk fildelning av film, är ju helt klart humor. Rasmus skriver bra om det.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Home