Creeper

söndag, oktober 26, 2008

Amerika och kvinnorna av stål

Med bara dryga veckan kvar till det amerikanska presidentvalet verkar Barack Obama leda rätt överlägset. Om han lyckas dra hem segern eller inte återstår att se, men med två kandidater som står på samma sida för att rädda storkapitalet i finanskrisen, kanske det inte blir så mycket förändring vem som än kommer till makten.

Även om jag inte har så mycket till övers för Obamas politik hoppas jag att Bradley-effekten inte kommer avgöra valet, utan politiken.

Med det sagt, tycker jag det intressantaste i den här valrörelsen är hur kvinnorna har porträtterats och tagits emot av press, politiker och väljare.

Primärvalen började med Hillary Clinton som inte lyckades få demokraternas nominering. Trots storstilad kompetens och etablisemangsgrund föll hon mot Barack Obamas oklanderlighet och karisma. Hennes motsats, Sarah Palin, har istället anklagats för okunskap och hårt konservativa åsikter.

I sak håller jag vare sig med Clinton eller Palin i särskilt mycket. Jag delar många av Clintons värderingar i sociala frågor, men samtidigt förespråkade hon överstatlighet i många frågor och representerar minst lika mycket etablisemang som George Bush. Palin är motsatsen. Jag delar mycket få av hennes sociala värderingar, men representerar ett parti som vill lämna större makt åt delstaterna och i förlängningen befolkningen, även för många av de sociala frågorna, samtidigt som hon är allt annat än etablisemang och inte har en lika korrumperad bakgrund som många andra höga politiker. Å andra sidan är jag inte amerikansk medborgare, så min röst är lika med noll i det här valet.

Bortsett från sakfrågor och åsiktsskiljaktigheter tycker jag både Palin och Clinton är två intressanta personer och fenomen. Det är första gången kvinnor tagit upp så mycket utrymme i en amerikansk presidentvalskampanj, och det har byggt upp hoppet om att det någon gång kan sitta en kvinna på USA:s högsta position, och få sitt ansikte urkarvat på statyn nedan (jämta andra kvinnliga pinojärer i den amerikanska historien).

Clinton och Palin har samtidigt satt ett helt annat fokus på politiken. Tack vare att de båda står för en så fundamentalt skillnad i politiska frågor visar det att kön inte behöver vara avgörande för att rösta höger eller vänster. Även om flera feministiska organisationer har försökt få det till att Palin mest skulle göra livet surt för världens kvinnor, är det ändå tydligt att hon står för sin övertygelse. Sedan behöver man som kvinna inte hålla med alla andra kvinnor just för att de är kvinnor. Det finns lika lite en enhetlig kvinnlig politik, som det finns någon enhetlig manlig politik.

Det både Clinton och Palin kan bidra med är att vara förebilder för andra kvinnor, och inspirationskällor som bereder vägen för andra. Samtidigt är ingen, inte minst politiker, gjorda av stål, och med en hel värld emot sig måste det vara okej att då och då få lov att misslyckas. Trots allt är det trevligare med en politiker som agerar som människa, än en som tror att den är Gud.

---

Till sist: Anna Dahlberg frågar sig om Sverige är redo för en svart man på statsministerposten. Jag säger nej. Det finns ingen svart man som är tillräckligt profilerad inom svensk politik. Däremot finns det en svart kvinna: Nyamko Sabuni. Hon är både kompetent och har vettiga åsikter, fast frågan är om ens Anna Dahlberg är redo för det scenariet.

---

För övrigt anser jag fortfarande att FRA-lagen bör rivas upp, och att IPRED-förslaget skall kastas i papperskorgen.

Etiketter: , ,

7 Kommentarer:

Blogger Jonathan sa...

Vad är då din Åsikt om Mona Sahlin om vi ska fortsätta snacka Kvinnor på Stadsministerposten?

Personligen ser jag helst just henne långt därifrån (Ditt val är mer lockande i sådana fall) men undrar över din åsikt.

27 oktober, 2008 10:38  
Blogger Johanna sa...

Nu tycker jag ju att Sahlin har helt fel åsikter (jag vill inte ha någon socialdemokrat på statsministerposten), samtidigt som hon är mycket etablisemang. Totalt sett är Sahlin rätt ointressant som person. Jag tycker att Maria Wetterstrand är en betydligt intressantare partiledare på vänstersidan.

27 oktober, 2008 12:48  
Anonymous Anonym sa...

Ett stort?
"Folk som fildelar gör det till och med i större utsträckning än de som inte gör det".
Lika stort?
Dessutom är den ideella upphovsrätten rätt säker, och med filer tillgängliga utan kostnad finns det ingen anledning att bidra ekonomiskt till någon halvskum handlare som inte ger skaparen någon ersättning tillbaka".
Ehhh. vad syftar Du på?
Väldigt marginella problem med bedrägeri idag. Vem menar Du?
Ett Absolut:
Skönt att Spotify traumat börjar släppa bland Pirater. Det har ju närmast varit det onämnbara. Spotify och alla de nyheter som är på väg (Film) lär Rocka hela Piratsfärens egenutropade legetimitet. Och ett antal Juristers Guldgruva (Pirater såväl som icke-piraters).

27 oktober, 2008 14:17  
Blogger Johanna sa...

Nu verkar inte blogspot och kommentarsraderingsfunktionen fungera, men ovanstående kommentar har vare sig med ämnet att göra (som här är kvinnor i den amerikanska valrörelsen), eller är signerad.

Tänk att läskunnighet verkar vara så sällsynt.

27 oktober, 2008 16:49  
Anonymous Tomas sa...

Jag stötte på den här bloggen igår när jag sökte lite på fildelning, som jag gjorde med anledning av Skugges kolumn häromdagen om Spotify. Jag körde en blogg på den. Annars är jag inte så intresserad av fildelningsfrågan. Den gav jag upp efter att i filmen ”Some Kind of Monsters” sett trummisen i Metallicas samling av modern konst. Hur många gånger kan man få betalt för ett verk? Jag har emellertid viss förståelse för att kulturens proletariat (t.ex. ljud- och ljusarbetare) numera har det svårare. Men andra får syssla den debatten. Jag är däremot mer nyfiken på rättvisefrågor och av USA-valet, som ju Sarah Palin höjt temperaturen på. Det är dock svårt att sympatisera med henne i någon större omfattning. Hon har dessutom visat sig vara reellt hal (McCain har det svettigt nu sedan hon börjat distansera sig. Hon har ju egna presidentambitioner). Också Obama gav intryck av att vara hal i gårdagens SVT-dokumentär om de båda presidentkandidaterna. Det är svårt att få grepp om vad han står för. Han har liksom medvetet hållet låg profil hittills i karriären. Frihandel verkar dock inte vara någon stor grej för honom. Men valet får väl betraktas som klart till demokraternas fördel, så snart får vi se hela hans politiska paket. Hillary var nog, hur bra och tilltalande politik hon än har, körd från början. För många tycker illa om familjen.(Förresten - skön blogg du har.)

27 oktober, 2008 18:32  
Blogger Johanna sa...

Tomas, tack för den fina kritiken :)

Jag tycker Obama är läskig för att så många verkar mena att han är messias för den amerikanska politiken. Just det där grepplösa. Men å andra sidan finns det kanske ingen som skulle kunna få mitt riktiga gillande som presidentkandidat. Hillary är väl heller inte så frihandelsvänlig?

27 oktober, 2008 20:31  
Blogger S R LARSON sa...

Bradley-effekten har inget med valet att gora. Det ar enbart en snedvridning i opinionsundersokningarna. Folk som uppger en annan kandidat i dessa an de tanker rosta pa "avgor" inte valet. De har planerat att rosta pa den kandidaten hela tiden.

01 november, 2008 02:49  

Skicka en kommentar

<< Home