Bildt och bloggen
Imorgon (eller senare idag) när jag vaknat kommer massvis med bloggar ha tyckt till om dagens DN debatt. Före detta chefredaktören på Svenska dagbladet ogillar utrikesministerns anpassning till webb 2.0, och betonar att en ministers ord ska ha tyngd.
Jag tänker inte kommentera Bildts förehavanden. Det finns det så många andra som gör bättre, och diskussionen verkar ha satt sina ordentliga lågvattenmärken redan. Vad som dock är intressant är att Bertil Torekull (som är dagens dn-debatt-skribent) inte ens verkat bemöda sig att ta reda på vad en blogg är, och att Bildt faktiskt har en sådan.
Bildt är nämligen alls inte oemotsagd på sin blogg. På bloggen kan man nämligen kommentera. Något som signalerar interaktion med läsarna. Huruvida kommentatorsspåret är modererat eller ej (antar att den är det), vet jag inte eftersom jag aldrig orkat skriva en kommentar, men bloggen finns i mitt rss-flöde, och det är faktiskt den minister i svensk regering som man kan följa bäst tack vare det. Dessutom är han ibland rätt rolig.
En stor poäng i att Bildt faktiskt har en fungerande blogg är att han kan nå ut till människor på ett helt annat sätt än förr. Bloggen har stor läsekrets, och jag tippar på att det är ett antal som inte ens skulle kunna tänka sig att slå upp svenska dagbladets ledar- och debattsidor som liksom jag lagt till bloggen i rss:en. Om alla ministrar hade haft en välfungerande blogg (alla ska inte ha en blogg så det kommer inte hända, men ändå), så hade vi säkert haft en bättre fungerande demokrati och mer dialog mellan vanligt folk och makthavare.
Sen är ju det fina med Bildts blogg att alla kan granska hans ord själva, läsa vad han skrivit innan, och faktiskt skapa sin egen bild av honom och regeringens utrikespolitik, utan att behöva gå genom en tidningsredaktions filter. Jag läser mycket hellre vinklade åsikter med tydlig avsändare, än andrahandsinformation med dolt budskap.
---
Uppdatering, 12,30: Bildts blogg är inte alls modererad. I alla fall inte i bemärkelsen att kommentarer måste godkännas innan de dyker upp. Jag tippar dock på att någon som inte är han själv ägnar rätt mycket tid åt att kolla av så att kommentarsspåret inte spårar ur fullständigt/tar med hot/osv. Ur demokratisynpunkt måste detta vara bland de tydligaste sätten för en minister att ha kontakt med väljare.
Jag tänker inte kommentera Bildts förehavanden. Det finns det så många andra som gör bättre, och diskussionen verkar ha satt sina ordentliga lågvattenmärken redan. Vad som dock är intressant är att Bertil Torekull (som är dagens dn-debatt-skribent) inte ens verkat bemöda sig att ta reda på vad en blogg är, och att Bildt faktiskt har en sådan.
Bildt är nämligen alls inte oemotsagd på sin blogg. På bloggen kan man nämligen kommentera. Något som signalerar interaktion med läsarna. Huruvida kommentatorsspåret är modererat eller ej (antar att den är det), vet jag inte eftersom jag aldrig orkat skriva en kommentar, men bloggen finns i mitt rss-flöde, och det är faktiskt den minister i svensk regering som man kan följa bäst tack vare det. Dessutom är han ibland rätt rolig.
En stor poäng i att Bildt faktiskt har en fungerande blogg är att han kan nå ut till människor på ett helt annat sätt än förr. Bloggen har stor läsekrets, och jag tippar på att det är ett antal som inte ens skulle kunna tänka sig att slå upp svenska dagbladets ledar- och debattsidor som liksom jag lagt till bloggen i rss:en. Om alla ministrar hade haft en välfungerande blogg (alla ska inte ha en blogg så det kommer inte hända, men ändå), så hade vi säkert haft en bättre fungerande demokrati och mer dialog mellan vanligt folk och makthavare.
Sen är ju det fina med Bildts blogg att alla kan granska hans ord själva, läsa vad han skrivit innan, och faktiskt skapa sin egen bild av honom och regeringens utrikespolitik, utan att behöva gå genom en tidningsredaktions filter. Jag läser mycket hellre vinklade åsikter med tydlig avsändare, än andrahandsinformation med dolt budskap.
---
Uppdatering, 12,30: Bildts blogg är inte alls modererad. I alla fall inte i bemärkelsen att kommentarer måste godkännas innan de dyker upp. Jag tippar dock på att någon som inte är han själv ägnar rätt mycket tid åt att kolla av så att kommentarsspåret inte spårar ur fullständigt/tar med hot/osv. Ur demokratisynpunkt måste detta vara bland de tydligaste sätten för en minister att ha kontakt med väljare.
Etiketter: frihet, it-politik, politik
posted by Johanna at 01:03
19 Kommentarer:
Ditt sista stycke säger egentligen allt som behöver sägas. Bra skrivet! :)
Bra talat!
Det är helt otroligt att Torekull jämställer bloggen som medium med stadskontrollerad television. Vilken galen brist på koll.
Hur roligt skulle det inte vara att få läsa kungens blogg?
Torekull talar i sin egen och sina kollegors sak. Hans illa dolda bitterhet uttrycks konkret som "maktförskjutning mellan den första statsmakten och tredje".
Vilken makt är det Torekull är rädd att förlora? Det kan knappast handla om makten att kritiskt granska, vilken knappast inskränks genom att föremålet för granskningen bloggar.
Nej, det handlar om ensamrätten på att tolka och förklara (läs: förvanska) ett budskap som journalister av den gamla skolan hjälplöst ser dem glida ur händerna.
Det är annars inte framförallt till bloggande politiker som den gamla "tredje statsmakten" håller på att förlora sin makt, utan till alla andra bloggare som t.ex. du, Johanna. Det är häri den verkliga bitterheten grundar sig - när filtret är borta återstår bara den egna kvaliteten som verktyg i mediakonkurrensen. Helt förståeligt således, att vissa journalister känner oro.
Väl rutet. Som Marcus skrev, det sista stycket säger allt.
Man kan fråga sig hur många fler journalister som delar Torekulls inställning till rak kommunikation mellan ledare och ledda?
Bertil Torekull frågar i sin debattartikel i SvD: “Hur skulle det se ut om varje minister med regeringschefen i täten diskuterade och bemötte och bedömde sina egna tillkortakommanden och felsteg i var sin av dem själva utgiven och kontrollerad tidning eller på en personlig hemsida?”
Har karln tappat koncepterna helt? Är han rädd när drakarna som SvD där han själv tidigare varit diktator förlorar den jornalistiska ensamrätten?
I bästa fall kan man kalla Torekull för passé och beskylla honom för att i motsats till Carl Bildt inte har greppat vad bloggosfären är, som trend och som utvidgning av demokratin.
I sämsta fall kan man läsa Torekulls debattinlägg som ett angrepp på den grundlagsskyddade press- och yttrandefriheten - något som ter sig minst sagt uppseendeväckande när det kommer från en gammal journalisträv. Torekulls skjuter dessutom in sig på att han inte gillar vad Bildt skriver och försöker bedrägligt använda detta som argument mot skrivandet och rätten att skriva i sig. Det är riktigt usel retorik, fullt i klass med tysklands förslag i EU att införa överstatlig censur mot opinionsbildare vars budskap vi inte gillar.
Man kan också fråga sig om det inte är betydligt mer tveksamt när en före detta chefsredaktör utnyttjar sina kontakter för att få in en artikel om ett ickeproblem han retr sig över på bästa debattsideutrymme i DN, än när en utrikesminister för dagbok på sin egen blogg.
Starta en blogg själv i stället Torekull, var inte så missunsam mot dem som representerar, omfamnar och lyckas bra i den nya journalistiska verkligheten.
Och var inte så feg - på Bildts blogg kan man kommentera, varför går det inte med din DN-artikel - tekniken finns ju även på DN.
Bildt tillåter faktiskt omodererade kommentarer. Än så länge har bara en av de kända ihärdiga kommentarsiddioterna bluddrat där. Bildt ha bara raderat en kommentar vilket var på grund av att han ansåg att ett påhopp på en expressenidiot gick för långt.
Bildts blogg och hur han sköter den vittnar om en mycket sund inställning till öppenhet. Låt oss hoppas at det kan kunna fortsätta så.
"Sen är ju det fina med Bildts blogg att alla kan granska hans ord själva, läsa vad han skrivit innan, och faktiskt skapa sin egen bild av honom och regeringens utrikespolitik, utan att behöva gå genom en tidningsredaktions filter."
tror man verkeligen på allt man läsrer det undrar jag nu yo
bara sisådär
är en bloggrare alltid mer upprikctig än: en redakction en gammlal roman en anekdot en fiksckare på en ljugrarbänkc
det undrar jag nu verkeligen
vad är dröm okcså vad är verkelighet vad är påhitt vad är sanning
vad är verkeligen verkelighet
vi ska nog vara vaksamma som små rov för rovdjuren
även om man vill tro att alla menniskor är ärligra
så är dom inte det det är själva poängngen med kritiskc granskcning
okcså webben är ett enormt stort sällskapsspel: är carl bildt verkeligen carl bildt det undrar jag nu är milton frihetsson verkeligen milton frihetsson
det undrar jag nu
yo
embryo: Dagens tips, Firefox med Svensk rättstavningsmodulen, gör under för mina inlägg.
Peder, du verkar uppenbarligen inte känna till embryo. Han är en institution i bloggosfären. Kan du inte bakgrunden så låt hellre honom vara.
Tillbaka till ämnet. Folk gör misstaget att inte skilja mellan politiken och principen. Jag har väldigt svårt för Bildt och den regering han representerar, men den principiella öppenhet han påvisar stöttar jag helhjärat.
Här sitter man och hoppas att Bildt ska bli något av en förgrundsgestalt - att vi ska få fler bloggande statsråd.
Gräsrotspolitikerna verkar ju redan vara inne på att blogga, förhoppningsvis har de planerat att fortsätta även när de når toppskiktet i politiken.
tjenare peder
så kan man okcså göran
ellrer för att holland sej till ämnet man kan välja att stavra fritt: internets förbannelse okcså dess frihet är just detta
avsakcnaden av källkritik okcså självkritik
skällkritik finns det dokc grott om det säjer jag nu yo
CBs blogg är visst modererad. Jag skrev ett inlägg där jag i mycket mjuka ordalag undrade om CB verkligen har tid att blogga. Jag var mån om att vara saklig och korrekt. Kommentaren publicerades men togs bort rätt snart.
/Per
Har följt den här debatten med stort intresse. Jag blev mäkta förvånad redan när jag såg Per Svenssons märkliga krönika i Expressen - och ännu mer förundrad när jag såg vad P-M Nilsson har haft att säga i frågan. Normalt sett gillar jag P-M Nilssons alster, men i det här fallet verkar han vara ute efter någon sorts personlig vendetta? Vad är egentligen bakgrunden här?
Men det som gjorde mig mest förundrad är hur en sådan balanserad man som Bertil Torekull - en av mina absoluta favoritjournalister - plötsligt verkar tappa all sans och förnuft. Vilken sann journalist och publicist kan vara fiende till yttrandefrihet? Mycket märkligt. Konspirationstankar väcks. Kanske hans personliga relation till P-M Nilsson har något med saken att göra?
Att Bildts blog är en partsinlaga är ju självklart. Det inser ju även alla intelligenta människor som läser den. Men detta är ju ett orimligt argument till att hindra vår utrikesminister från att utnyttja yttrandefriheten till att kommunicera med de som är intresserade.
Traditionell journalistik är också partisk, i minst lika hög grad. "Objektiv" journalistik existerar inte. Alla skribenter färgar de frågor som behandlas med sina egna uppfattingar. Och varför inte? Det är ju bara nyttigt att se olika vinklar på samma fråga. Även Bildts vinkel.
Vad Torekull, Svensson och Nilsson verkar vilja göra är ju att beröva läsarna på mångfald. De vill inskränka yttrandefriheten så att de själva får behålla tolkningsföreträdet. Som läsere säger jag ett rungande nej tack till denna "omtanke".
Jag vill kunna bilda mig en egen uppfattning utifrån alla parters tolkning av frågorna. Ju fler som kommer till tals desto bättre. Att vilja inskränka möjligheten att yttra sig - såsom Torekull, Svensson och Nilsson verkar vilja göra - har betydligt mer gemensamt med Chavez' kommunikationsmetoder än vad Bildts blog nånsin kommer att ha.
Blogga på Bildt!
Det är dax för Odenberg att börja blogga tycker jag. Nu när han vill övervaka oss skulle iaf jag vilja ha liiiite mer inblick i vad han gör på jobbet.
Ökad öppenhet är ju odelat positivt. Men är det verkligen en ökad öppenhet vi ser? Massmedier är långt ifrån ideala informationskanaler, men de brukar i alla fall inte vara ett genomskinligt fönster mellan folket och maktens agenda. Den här företeelsen är bara i sin linda än, men potentialen för åsiktsstyrning är svåröverskådlig.
Dessutom, finns det ens några etiska riktlinjer för vad/hur ministrar och riksdagsledamöter bör skriva när gränsen mellan yrkesroll och privatperson blir allt mer luddig?
Kritisk granskning av de folkvalda är totalt onödigt och överflödigt tackvare den underbara bloggen!
Med dogmatiska hälsningar
Valfri überliberal vars enda tillåtna känsloventil är cynism.
PS
Skatten är för hög! Att hjälpa de svaga är en socialistisk konspiration.
Jag har tyckt att Carl-Bildt har varit en bra utrikesminister trots att han är moderat (det är först nu på sistone som jag börjat ifrågasätta hans kompetens) och således på andra sidan den klassiska skalan, men jag kan ändå inte låta bli att vid en spontan första anblick hålla med Johanna. Vad pysslar Bertil med? Den enda poäng jag kan komma på är väl att en bloggare nog inte lägger ned lika mycket krut (och framför allt pengar) på att granska ordentligt. För handen på hjärtat, nog är det ganska ofta som vi bara skriver vidare vad vi hört. Några bloggare undantaget förstås, jag vill inte dra alla över en kam.
Dock förstår jag inte varför båda inte skulle kunna samexistera. Tror han att bloggandet kommer att ersätta Journalistyrket?
Jag ser i alla fall inget negativt med att Carl-Bildt har en egen blog. Jag må inte gilla hans budskap alla gånger men tametusan om jag inte kämpar för hans rätt att uttrycka sitt budskap, på det sätt han finner passande.
Jag lämnade en kommentar som var kritisk och den kom in. Det är bra så länge det funkar, men han måste verkligen ha ett gäng som sitter och har koll. Det är faktiskt imponerande.
RS
kulturbloggen.com
Naseer,
"embryo, en institution i bloggvärlden". Nej, bara en vänsterfjant som leker naturbarn. Tröttsamt!
Visst är det kul att se hur medievärlden förändras?! Jag tycker att det är oerhört intressant att leva i en tid av förändring. Undra just hur vi kommer att se på den här typen av diskussioner om 20 år...
Skicka en kommentar
<< Home