Creeper

söndag, februari 28, 2010

Död till bloggen, länge leve bloggen!

Nu har jag slutat blogga på Frihet, fildelning och feminism. Mitt nya hem på nätet blir johannanylander.se och det finns en rss-feed här.

Uppdatera i rss-läsaren och följ med till min #framtid.

Etiketter:

måndag, februari 15, 2010

Stora upptäcka-Malmö-posten

För någon dag sedan postade jag en efterlysning på twitter om vad för guldkorn jag missat i Malmö. Jag har bott här i snart ett och ett halvt år, och jag känner mig fortfarande rätt ny i stan. Visst, det är lätt att bli hemmablind, men jag tänker mig att vi alla har några malmöguldkorn att dela med sig av. Jag kan till exempel tycka att den malmöbon som missat skånes konstförenings öppna scen, högskolans öppna skiftesföreläsningar på måndagkvällar, att operan säljer hundrakronorsbiljetter till de flesta föreställningar, och inte har smakat Lilly Ahns alldeles för billiga helgrätter, har fler saker att upptäcka i stan.

Därför tänkte jag fortsätta efterlysningen nu och utnämna detta till den stora "upptäcka-malmö-tråden". Vad kan du dela med dig av?

På twitter tipsade PSW om fårspett och kebab på St. Knuts väg, och hallonpajen på Claras Café. Tove listade favorit-närutflykter: Kalkbrottet, Beijers park, musikgropen, piren på ön, terrariet, och jag ska definitivt ta och besöka terrariet vid tillfälle. Men, sen tog det stopp, och det måste väl finnas fler malmöguldkorn än så?

Etiketter:

måndag, februari 08, 2010

Kvinnor måste få begå misstag

Alliansen har kommit fram till att de måste börja locka röster från kvinnor för att vinna valet i höst. Som kvinna och potentiell högerväljare borde min reaktion vara att det är ett gott tecken. Mer valfläsk till mig och mina behov. Eller?

Att locka kvinnliga röster verkar dessvärre vara synonymt med att locka rösterna från landets mammor. Oavsett om det är kristdemokraterna eller folkpartiet, är en kvinna i röstbar ålder lika med en mamma. Sen när lockar man män att rösta genom att trycka på att de är pappor?

Föräldrarförsäkringen, vård-av-sjukt-barn-dagar, dagis och omsorgen däremellan verkar vara de enda saker som kvinnor över arton verkar bry sig om. När de inte går omkring och är rädda för att bli våldtagna på gatan, och behöver fler poliser vill säga.

Som kvinna i röstberättigad ålder, och nu tänker jag göra det privata politiskt och utgå från mig själv, har jag svårt att identifiera mig i mammarollen. Jag tänker inte skaffa barn inom överskådlig framtid, och jag vill gärna vara en mer aktiv politisk varelse än en potentiellt befruktningsbar livmoder. Och om jag skulle få för mig att skaffa barn vill jag ha så stora friheter kring mödraskapet som möjligt och låta föräldrapengen gå till antingen mig själv, pappan eller barnvakten (en nannypeng skulle passa jättefint in i arbetslinjen, hör ni det alliansen?). Om jag nu hade fått ut någon större ersättning. Att vara egenföretagare och skaffa barn är en byråkratisk snårskog. Fast, som tjugotreårig barnlös kvinna ska man väl helst inte tycka något om det här överhuvudtaget. Alla vet ju redan att jag kommer ändra mig när jag fyllt trettio och hormonerna slår in, och då är det bättre att ha utformat ett störtsäkert system efter mallen alla ändra kommer att följa, för det är ju bara dumt att begå samma misstag som alla andra, eller?

För det verkar vara just rädslan att låta människor begå misstag som präglat de feministiska politiska förslag som lagts de senaste åren. I stället för att kvinnor ska få vara vuxna ansvarstagande människor som fattar sina egna beslut, måste politiker bena ut den sanna rätta vägen, som ska vara så jämlik och fin för alla, så ingen ramlar och slår sig i en kvinnofälla.

Människor är rätt duktiga på att uppfylla det som förväntas av oss, och när kvinnor förväntas vara offer, eller personer som i alla fall behöver ett par skyddsnät extra, så beter vi oss som det också. Oavsett om det rör könsfördelningen i börsstyrelser, uttagna föräldraförsäkringsdagar eller heltäckande klädsel, behöver det regleras för kvinnors skull.

Jag är feminist för att jag vill fatta beslut kring mitt liv själv. Jag vill inte ha en stat som ställföreträdande patriark, vare sig den styrs av partier från höger eller vänster. Kan ni föra en vettig politik efter det, då vet jag vad jag ska rösta på i höst.

Etiketter: , , ,