Creeper

lördag, september 26, 2009

Bostad sökes!

Ett avslutat förhållande gör att jag snarast behöver en ny lägenhet i Malmö. Allt under 5000kr är av intresse, men det får gärna vara omöblerat, långvarigt och ha snabb inflytt. Hellre 19 dyra kvadratmeter centralt, än 40 billiga i stans utkant.

All hjälp mottages mer än gärna. Mailadress finns i högra hörnet.

Etiketter:

fredag, september 25, 2009

Tekniktillit och ointresserade politiker

Jag var på konferens i Köpenhamn igår, och lyssnade bland annat på utomordentlige Mark Klamberg. Det hela resulterade i en krönika i dagens Kvällsposten. Av någon anledning har tyvärr signaturen fallit bort, men tills dess att de fixar det, kan ni ju veta att det är jag som skrivit den.

Här hittar ni krönikan. Tekniktillit och otekniska politiker är temat.

Etiketter: , ,

fredag, september 18, 2009

Anna Anka och hemmafrudebatten

Efter sommaruppehållet och Expressen-vikariatet är jag tillbaka med krönikor i Kvällsposten. Denna gången handlar det om lyxfruar, lattepappor och Anna Anka. Här hittar du mitt bidrag till debatten.

För övrigt tycker jag nog att Göran Hägglunds kommentar kring Annas potentiella politiska engagemang är bland de bättre: "Det är väl en storm i en ankdamm kanske. Men jag har inte nåtts av debatten mer än att jag såg en artikel i en tidning."

Etiketter:

lördag, september 12, 2009

Rädda Norge

Pär Gustavsson och undertecknad försökte rädda Norge. Bilden är troligen tagen av Joanna Olsson.

För rätt så precis fyra år sedan befann jag mig i Oslo och valkampanjade med Ung Venstre. Vi var ett gäng unga liberaler från västsverige som ville rädda Norge från en rödgrön sörja till regering. Trots att vi skrev en sång om oljefonden gick det sådär. Vänsterkoalitionen segrade, men Venstres siffror ökade stort. Vår insats var givetvis avgörande (eller inte).

Nu är det dags för val igen, och i de svenska nyhetsflödet har det inte skrivits så mycket om valet. Malin Siwe gäspar lite åt hela cirkusen och på Expressen varnar man för Fremskrittspartiets främlingsfientliga politik, och drar paralleller med Dansk Folkeparti.

Det jag kommer ihåg bäst från valet 2005 var den framåtanda som fanns i Venstre. Ett litet parti som stod lite på kanten vid makten, hade någon ministerpost som de förlorade, men ändå var glada för att de fick med sig rösterna från folket. Venstre höll miljöfrågorna högt, förstod att fildelning och integritet hörde ihop och kombinerade klassisk liberalism med realpolitiska krav. Trots att man då satt med i regeringen drev partiet radikal politik, och ungdomsförbundet var inte bakbundna till politisk korrekthet.

Denna gången har jag inte följt valet alls, men vill ändå önska Norge lycka till, med ett hopp om att den protektionism som både Frp och vänsterblocket står för, får så lite utrymme som möjligt. Det finns alternativ till rödgrön sörja även i Norge...

Etiketter: , ,

söndag, september 06, 2009

Matbloggar?

Nu tänkte jag skriva om någonting helt annat än politik, nämligen om mat. Som dotter till en kock är jag delvis uppvuxen med vardagslyx och mat som smakade gourmet, och lärde mig inte att laga så mycket fler rätter under tiden jag bodde hemma än spagetti och köttfärssås (nästan i alla fall). Trots det är jag sjukligt vardagskräsen, uppskattar riktig genomlagad mat, och skyr färdigrätter och halvfabrikat som en (möjligen) mildare form av pest.

Det här problemet löste sig när jag flyttade ihop med en matlagningsintresserad sambo, men nu behöver jag laga mat själv under ett par veckor, och är tillbaka på studentbudget (hämtmat är uteslutet). Så jag letar matbloggar, och jag har några krav. Jag letar nämnligen efter något mer än alla receptsajter som mest bara är olika oinspirerande varianter av typ tio olika grundrecept. Jag vill lära mig laga mat av någon som berättar varför smaker fungerar som de gör. Lite som matmolekyler, fast på en lättare nivå.

Jag vill hitta recept som kan berätta vad som kan uteslutas, bytas ut och vad som är viktigt, inte bara en bunt ingredienser som blir ett omotiverat bra resultat tillsammans. Finns det sådana, var hittar man dem, och vilka är de bästa matbloggarna?

lördag, september 05, 2009

En sen rapport från Juliagruppen

Den 19 augusti deltog jag i en paneldebatt på ett seminarium arrangerat av den fantastiska Juliagruppen. Platsen var tekniska museet och det finns en bambusersändning från hela eftermiddagen här. I början av paneldebatten räknade jag antalet i salen till 114 personer, då hade det redan kommit och gått några stycken, och flera tillkom senare under sessionen.

Panelen jag deltog i samtalade om nätaktivism. Joakim Jardenberg, Emma Opassande, Erik Josefsson och jag håller visserligen med varandra i mångt och mycket, men förhoppningsvis var det inte bara givande för oss i panelen, utan även för publiken.

Jag försökte bidra med mitt politiska och opinionsbildande perspektiv, att nätaktivismen måste bli mainstream, och att det inte borde vara krångligt eller svårt att nå ut till våra politiker. Min förhoppning är att nätet kan föra människor närmare varandra, att öppenhet och transparens kan bidra till att vi blir lite mer toleranta mot omgivningen, och att politisk aktivism inte skall behöva vara svårt och krångligt.
Med avstamp i min fusklapp och minnesanteckningar (de fetade meningarna), ska jag försöka sammanfatta mina intryck och mitt bidrag till debatten.

Det krävs öppenhet och transparens från samhället. Kanske det mest självklara och genomgående temat i hela nätaktivistpanelen. Utan ett öppet samhälle med fungerande genomskinlighet mot makten och offentlighetsprinicp mot staten, är det omöjligt att påverka beslut innan de fattas. Öppenhetsaspekten och offentlighetsprincipen. Den svenska älgen att exportera.

Så få regleringar som möjligt. Som liberal tror jag inte att staten är bäst på att sköta samhället. Regleringar måste fattas med medvetenhet och i så låg utsträckning som möjligt. När det gäller öppenhet och integritet borde grundprincipen vara att staten skall ha så lite uppgifter om privatpersoner som möjligt, men att de som finns, skall vara tillgängliga för alla.

Kunskap från politiker. Vi måste opinionsbilda och utbilda våra politiker så att även den som inte är familjär med nätet kan fatta kloka beslut som inte slentrianmässigt bygger på gamla strukturer.

Kluster, kaos och randomness. Nätaktivism består till stor del av arbete i kluster, slump och kaos. Det behöver inte vara blod, svett och tårar för att vara aktivism som gör skillnad. Vi är flera!

Maktdecentralisering. Både rent fysiskt eftersom plats spelar mindre roll, men även strukturellt. Om fler människor får insyn, kan föra information mellan varandra och sprida den vidare blir demokratin mer levande.

Nätet är infrastruktur. Det här avhandlade panelen innan alldeles förträffligt. Jag tror att vi i aktivistpanelen mest höll med.

Vi är deltagare i en ständigt pågående linjär process. Egentligen var det Daniels ord från kvällen innan. Det väcker frågor om vad vi skall förvänta oss av nätet, att anonymitet får fortsätta vara viktigt. Man kan fortfarande vara anonym bortom nätet, och anonymiteten är viktigt för den demokratiska utvecklingen.

Klyftan var ännu större innan deltagarkulturen. Klyftan mellan makten och individen har (i modern tid i alla fall) aldrig varit så liten som nu. Även om det finns ett dåligt maktförhållande mellan den som är van nätanvändare, aktivist eller bara medborgerlig deltagare i det demokratiska samtalet på nätet, och den som tycker att det är svårt och krångligt, är den klyftan ingenting mot den avgrunden som fanns mellan makt och individ före nätet. Det är rätt viktigt att inte glömma bort det när man talar om tekniska framsteg och vikten av bra nätpolitik.

Nätneutralitet och teknikneutralitet. Är det skillnaden mellan ett bra och ett dåligt synsätt på nätet? Teknik kan inte vara neutralt, men nätet skall vara det. Nätets operatörer och transportörer skall inte ha något medlaransvar. Samtidigt måste man ta hänsyn till tekniken när man stiftar regler för att förhindra att döda innovation och utveckling, och tar hänsyn till individers rättigheter och integritet.

Efter panelen hade slutat diskutera öppnades det upp för frågor från publiken. På frågan om nätvänligas roll i partipolitiken svarade jag att man måste stötta vettiga personer i partipolitiken, och att det är lätt att glömma bort hur partiklimat ser ut. Realpolitik handlar om att kompromissa, och man måste tillåta lite tolerans mot dem som vill göra det, även om det kan hända att man förlorar någon fråga på vägen. Samtidigt måste aktivister vara en bra motpol till konservativa partipolitiker, och aktivister måste och skall, alltid driva frågan lite längre, annars finns det inga mål att uppnå.

Under frågostunden talade jag också om den demokratiska potentialen med nätet, att nätet måste bli mainstream och att aktivism måste bli det också. Det får inte vara svårt och krångligt att aktivera sig, och det borde vara våra folkvaldas uppgift att se till att den demokratiska processen fungerar även i ett digitalt format. Alla som försökt förstå sig på EU-byråkratin vet att det är krångligt att hitta så enkla saker som dokument över vad som faktiskt har beslutats. Samtidigt som aktivister knäcker de befintliga systemen, måste vi fortsätta trycka på politikerna att förändra dem inifrån. Byråkratin är inte försvarbar.

En annan av frågorna handlade om hur man hittar balans mellan öppenhet och integritet? Kanske handlar det inte så mycket om nätaktivism, men i samhällsdebatten verkar det ofta som att de två sakerna står i motsatsförhållande till varandra. Jag tror inte det. I alla fall inte om man är lite kritisk mot staten och inte låter den få tillgång till mer än absolut nödvändigt, och att den informationen, i så stor utsträckning som möjligt, också är öppen för alla.

Med mer transparens i systemen får vi tolerans. Förhoppningsvis samma tolerans som när världsliga gränser bryts och människor kommer lite mera närmare varandra. För det är just det som är så fint med nätet. Fler får faktiskt vara sig själva lite, lite, mer. Det tror jag är bra, och får sammanfatta rapporten från Juliagruppen.

Etiketter: , , , , , ,

Sommaren på Expressen

Lagom tills att höststormarna tar fart och sommaren drar sina sista krampaktiga andetag över landet, tänkte jag försöka komma tillbaka till bloggen och skriva fler saker än att bara summera vad jag gjort på andra håll. Det ha blivit rätt mycket sånt under sommaren, tyvärr, men det kanske är en naturlig konsekvens av att skriva åsikter på heltid. Resultatet blev 14 signerade krönikor på nio veckor, samt ett antal osignerade ledare, korta stick och blogginlägg:

Första dagen på Expressen fastnade jag inte bara i tidsödande datasupportsbyråkrati, utan skrev min första text som blev en krönika som handlade om Hägglund, apoteksmonopolets avskaffande, och regleringen av avregleringen. Ett ämne som jag avhandlat tidigare, men inte blir mindre viktigt för det, dessutom kändes monopolhat som ett bra ämne att börja sommaren på en liberal ledarsida med.

Ämnesvalen flyttade vidare till barnreklam och nätet. Konsumentföreningen i Stockholm kom med en rapport som förfasade sig över hur reklamen på nätet ser ut. Rapporten i sig är möjligen läsvärd för bakgrundsdelen som till och med får in fildelningsfråga. I övrigt slår den mest på hur matföretag utformar sina webbsidor och hur EU borde rycka in och lagstifta på området. Jag höll givetvis inte med KF.

I slutet av juni åkte jag till Gotland och Almedalsveckan. Därifrån körde jag en klassisk partiledare-ledare från folkpartiets dag och Jan Björklunds tal. Jag hann även med att skriva om fildelning, branschen och framtiden. Hemma från Almedalen ägnades en krönika åt försvarstalet för de nätbingospelande kvinnorna och en reflektion kring konserverande mammasajter.

Prideveckan kom och de politiskt korrekta skuldkänslorna får varenda ledarsida i landet att pliktskyldigt skriva några rader om HBT-frågor. Jag skrev tre artiklar. I min första krävde jag avskaffandet av namnlagen, inte bara för alla transpersoners skull, utan för att lagen är byråkratisk klåfingrig moralism. Artikeln väckte känslor, både för och emot bland både transpersoner och andra. Krönika nummer två från Pride var en rapport från invigningen, om heteronormen och om basala saker som kärlek och respekt.

Den tredje krönikan om HBT-frågor handlar om våld i samkönade relationer och är den svåraste text jag någonsin har skrivit.

Öppen källkod och mjukvarupatent har varit frågor som legat mig nära ända sedan jag började skriva för flera år sedan. Titeln "Microsoft hotar vår demokrati" må vara dramatisk, men så skrev jag också för en kvällstidning. Modeveckan framkallade en text om särskilda branschstöd och politiker som vurmar för kändisar. En kortledare och blogginlägg som jag särskilt vill uppmärksamma är den om Chávez mediefundamentalism, och som jag skrev med stor hjälp av en portugisisk nätaktivist.

Mina sista tre krönikor kretsade till största delen kring nätet och teknikinkompetens. Jag lade fram ett förslag om e-bistånd som ett viktigt verktyg mot censur och en garant för öppenhet. Sedan skrev jag om "dataspelsberoende" och moralpaniken, ett ämne som avhandlats här på bloggen flera gånger tidigare. Min allra sista krönika handlade om svensk censurering av nätet.

Två av mina osignerade texter under sommaren har uppmärksammats på andra håll. Den första handlade om ungdomsförbundens vara eller icke-vara, och jag debatterade även den med SSU:s Jytte Guteland i P1. Den andra osignerade texten var den om folkporr. Den följdes upp både med ett radiosamtal i Studio Ett (P1) och i ett morgonsoffebesök i Gomorron Sverige (svt).

Etiketter: ,