Creeper

måndag, september 08, 2008

Offentliga obehagligheter

Jag hade inte tänkt skriva någonting om Arbogamorden alls, eftersom jag tycker det finns alldeles för många som gottar sig i andras olycka redan, och mass-sorg inte tjänar något syfte, utan man borde lämna den drabbade familjen i fred. Därför vill jag poängtera att följande diskussion handlar om offentlighetsprincipen som princip, och inte syftar till att dra upp händelsen igen.

Många röster har höjts efter det tidningar och tv berättade att förundersökningen till den uppmärksammade arbogarättegången låg ute på nätet. Sensationsjournalistiken var stor, och den traditionella media som basunerade ut händelsen såg till att långt fler personer än tidigare tillgodogjorde sig förundersökningen, och rena sakfel; som att obduktionsbilderna skulle vara publicerade på piratebay, figurerade i den media som omgärdas av publicistansvar och etiska regler.

Den principiella diskussionen handlar om offentlighetsprincipen som sådan. Borde hela förundersökningen säkerhetsklassas i det här fallet, eller borde alla förundersökningar ligga sökbara på domstolsverkets webbsida, tillgängliga för alla? Är det förenligt med offentlighetsprincipen att det skall kosta 120 kronor för att ta del av ett dokument, när digitala kopior inte har en kostnad? Skall offentlighetsprincipen bara gälla journalister med pressleg, eller skall alla kunna granska makten och besluten?

Jag har haft möjlighet att i ett par uppmärksammade rättegångsfall läsa både förundersökningar och domslut. Detta tack vare att jag kände en person som fick ta del av handlingarna gratis via sitt universitet. Som oberoende bloggare och student själv utan några inkomster för bloggen funkar det inte att betala de avgifterna som offentligheten ibland kräver för sina dokument, i synnerhet inte om man skall kunna göra det på regelbunden basis.

För ett så öppet samhälle som möjligt borde alla offentliga dokument vara offentliga, enkla att få tag på, och de sökbara registrena hade kunnat spela en fantastisk roll. Problemet kommer när offentlighetsprincipen krockar med den personliga intregriteten. När personuppgifter sprids för öppen vind, eller när personerna som figurerar i registrerna inte hamnat där frivilligt.

Att digitalisera alla offentliga dokument från våra lagstiftande politiska församlingar borde vara en självklarhet. Att det handlar om dokumenterat maktutövande är tydligt, och det finns en stor demokratisk poäng i att allt skall vara tillgängligt. En större gråzon är personuppgifter och rättegångshandlingar. När det gäller den senare behöver det finnas en avvägning, samtidigt som det skulle vara enkelt att göra fler dokument lättåtkomliga genom att ta fram en stor svart tuschpenna och stryka personuppgifterna (och klippa bort personbilder) innan dokumenten hamnade i digital form. Om någon sedan ville åt dokumentet i ursprunglig form hade det varit lätt att hänvisa till dagens tågordning.

För mer läsning i ämnet rekommenderas ursäkten från Pirate Bay, bakgrunden hos Marcin, Floodis, Gunnar Hökmark och Blogge.

Etiketter: , , , , ,

2 Kommentarer:

Anonymous Micke sa...

Det vore väl varken särskilt omständigt eller upprörande om det i lagstiftades att offentliga dokument inte får vidarebefodras digitalt eller i tryckt form av andra än ansvarig myndighet.

09 september, 2008 13:00  
Anonymous rajananasta hyayamayahn sa...

Oväntat att debatten kretsar kring TPB i sig och inte om informationens frihet eller inte frihet.

Dödsbilder på nätet är väl inget nytt, folk har ju kollat på avrättningar ända sedan det mörka 90-talet. Jag minns någon gång kring -97 när jag hörde om ett par som haft trekant med en annan man, som de sedan mördat och styckat, och lagt ut bilderna på nätet.

11 september, 2008 13:21  

Skicka en kommentar

<< Home