Creeper

måndag, augusti 27, 2007

Fattigdom och bistånd

Biståndsminister Gunilla Carlsson presenterar i dag regeringens nya biståndspolitik på DN debatt. Sverige ska satsa på färre länder men behålla de fattigaste, samtidigt som man väljer ut de länder där man kan göra mest skillnad. Carlsson skriver bland annat:
"De frågor vi ställt är bland annat: Hur omfattande är fattigdomen och var är behoven störst? Går utvecklingen i rätt riktning när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati? Om inte, har vi möjlighet att påverka den? Hur kan Sverige bidra? Finns andra givare som har bättre förutsättningar att göra nytta?"
vilket är många fina ordalag, som verkligen bör se till att hållas. Att slopa ett land som Kina har också stora poänger. Dels eftersom att Sveriges insats knappast kommer påverka Kinas syn på mänskliga rättigheter, men också för att det är ett land som skulle kunna lösa sina fattighetsproblem lite bättre om man faktiskt försökt.

Allra helst så borde vi inte ge något bistånd till diktaturer alls (utom möjligen katastrofbistånd), utan i de länder i stället samarbeta med oppositionsgrupper för en mer demokratisk utveckling. Samtidigt borde man trycka på just mänskliga rättigheter, vara solidarisk med omvärlden, arbeta för avskrivningar av de skulder många u-länder har, satsa på hjälp till självhjälp och ha ett tydligt feministiskt perspektiv där bistånd inte ska gå till att förstärka patriarkala strukturer.

Kan man lyckas med det, så bör man också öka på biståndsbudgeten tills fattigdomen är utrotad. Det är någonting mina skattepengar gärna kan få gå till.

Etiketter:

3 Kommentarer:

Anonymous Rasmus Kaj sa...

Väl skrivet! Jag kan bara hålla med!

(Jag brukar inte kommentera när jag bara håller med, men den här gången gör jag det ändå).

27 augusti, 2007 20:21  
Blogger Johanna sa...

Tack så mycket!

28 augusti, 2007 10:13  
Anonymous Robban sa...

SIDA’s standard kommentar ar nu “vi ska nu satsa på aktörssamverkan inom prioriterade områden såsom miljö, demokrati och mänskliga rättigheter.”

SIDA har alltid anvant floskler for att forsoka lata klok nar man beskriver sin fatalt misslyckade verksamhet. Sossarna har alltid fokuserats SIDA hjalp till krigforande kommunist diktaturer. De ar for manga att rakna upp men nagra av sossarna favorit regimer har varit, Nord Vietnam, Kuba, Angola, Mozambique, Zimbabwe. Borgar regeringar har inte andrat mycket pa den politiken, dom minskade visst stodet till Kuba men inte mycket mer. Zimbabwe har fatt over 4 miljarder kr, stodet fortsatter nu med 130 miljoner per ar trots att regimen overgatt till total diktatur och anser sej ha rad att fora krig I andra lander. Hur effektiv har hjalpen varit? Nu ar det 80% arbetsloshet, 100.000 % inflation, medel livslangden minskar varje ar. Om man antar att 5 miljoner var utfattiga for 20 ar sedan, sa ar nog dubblet sa manga utfattiga idag. Dessutom sa fanns det job till de 5 miljoner fattiga for 20 ar sedan. Knappt nagon har jobb idag pga den socialistiska politiken som har forstatligat det mesta i landet. Som summering maste man konstatera att all u-hjalp till detta och manga andra lander har varit total bortkastad. 4-5 miljarder svenska kronor bortkastade pa sossarnas experiment med hjalpa regimen forvandlas ifran att ha varit en kapitalistisk kornbod mitt i sodra afrika till en fatalt misslyckad socialistisk planekonomi. SIDA’s babble, struntprat och fina ordval hjalper inte de miljoner som tvingats pa flykt eller mordats av de krigforande kommunist regimer som sverige bidragit till. Detta ar ett morkt kapitel i svensk historia som maste upphora och utvarderas, och talas om sa skattbetalarna far reda pa vad vi gjort. Sanningarna har fortigits for lange.

30 augusti, 2007 02:12  

Skicka en kommentar

<< Home