Creeper

söndag, november 05, 2006

Delat barnbidrag, dödstraff och krutkonspirationen

Den forne diktatorn Saddam Hussein dömts till döden i Irak. Hur fruktansvärda handlingar Saddam än är skydlig till, så är dock inte dödstraff en bra lösning. Det är vare sig ett tillräckligt hårt straff, eller något som hjälper de som blivit utsatta för hans brott.

Att anhöriga till hans offer skall få upprättelse är en viktig aspekt emot, att han inte skall komma undan sina dåd är en annan. Sen det rent moraliska att en demokrati inte ska begå mord. Ska man vara emot dödstraff måste man vara konsekvent och alltid vara emot dödstraff. Hur illa jag än tycker om Saddam, och hur klar hans skuld än är, så är det ändå inte okej att en stat straffar honom med döden. Ingerö resonerar lite i liknande banor.

---

Sedan första juli kan särboendes föräldrar bestämma att de ska dela på barnbidraget. Samtidigt så kunde föräldrarna redan vid födseln bestämma vilken förälder bidraget skall gå till. Innan gick det automatiskt till mamman, och nu går det bara automatiskt till mamman om man inte gjort något aktivt val.

Lite bättre än hur det såg ut innan, men fortfarande långt ifrån perfekt. Varför är inte barnbidraget automatiskt delat så länge vårdnaden är delad? Båda föräldrarna är försörjningsansvariga för barnet, och vill man ha det på något annat sätt borde det vara det man väljer om och kommer överens över. Att automatiken fortfarande är att bidraget går till mamman visar på en föräldrarsyn som både är fördomsfull och diskriminerande för pappor. Speciellt svårt blir det om särboendes föräldrar med delad vårdnad inte heller kommer överrens om en delning. Då har mamman av automatik all makt över bidraget. Knappast i barnets bästa intresse.

---

För övrigt är det den femte november idag, och Guy Fawkes day. Därav bilden.

2 Kommentarer:

Blogger Flavian sa...

Jaså, du tycker inte att dödsstraff är hårt nog. Vad vill du ha istället? Din formulering kan ge intrycket av att du är ärkesadist och vill utsätta Saddam för olika typer av outhärdliga plågor, men inte ta död på honom.

Det vanligaste argumentet mot dödsstraff är risken att döma en oskyldig utan att kunna kompensera den oskyldigt dömde i händelse av att domen senare skulle visa sig felaktig.

I det här fallet fungerar inte denna invändning och då framstår det som ganska löjligt att ifrågasätta dödsdomen. Det är ungefär som om en psykolog skulle träda fram och förespråka samtalsterapi och säga att Saddam innerst inne är en fin människa och att det bara gäller att få honom att tänka om.

05 november, 2006 20:43  
Blogger Johanna Nylander sa...

När det handlar om saddam så finns det inget straff som är hårt nog. Men att döda honom gör inte saken bättre, utan konsekvensen blir istället att han inte kan stå till svars för alla de dåd han står bakom.

Jag tippar faktiskt på att han behöver resten av sin livstid på sig för det, utan att den statligt forkortas.

05 november, 2006 21:14  

Skicka en kommentar

<< Home