Creeper

måndag, maj 22, 2006

Våld i hemmet och fildelningsrättegångar

Ibland känns det som en sån där dålig dag, då alla tidningsrubriken pekar på att vi lever i ett totalt stört samhälle, och att vi bara är små maktlösa fjortar.

Brottsförebyggande rådet konstaterar återigen att hemmet är den farligaste platsen att vara på om man är kvinna. I snitt så anmäls förtioåtta misshandelsbrott, där kvinnor blivit misshandlade av en nära stående man, om dagen. Tvåhundrasjugoen fullbordade våldtäkter anmäls per månad, även där de flesta i hemmet, och varje år blir sexton kvinnor dödade av en närstående man. Anmälda brott som bara räknas som en fjärde eller kanske till och med en femtedel av de som faktiskt sker, inte heller att glömma det våld som förekommer i samkönade relationer och hamnar utanför den heteronormativa statistiken.

Mediarapporteringen om våld i hemmet är usel, och det finns fortfarande inte särskilt många konstruktiva förslag över hur man skall komma åt problemet. Inte ens en kvinnojour är någonting som finns överrallt eller som man har rätt till.

Fler systemfel hittar du hos migrationsverket. Nu påstår de att det inte alls var något fel begånget när man lämnade ut uppgifter över var en dödsdömd kvinna befann sig, till mannen som sett till att hon fått sin shairadom. Fast att migrationsverket inte är mänskligt är tyvärr inte någon nyhet alls.

---

Så där i sammanhanget mindre viktigt, är fildelningsrättegången som inleds idag. Det är en 25-åring som delat ut filmen "rånarna", och den största frågan är väl beroende på om han fälls och hur många dagsböter han får. Hade han delat några mer filmer så kanske det varit tal om fängelse.

Samhällskritiskt så har jag faktiskt svårt att förstå hur systemet fungerar, hur mydigheter tänker, och hur brott prioriteras, när en fildelare kan riskera fängelse, eller ens få tid för en rättegång, när nästan fyra av fem brott om våld i hemmet inte ens anmäls, när minst 221 kvinnor blir våldtagna av någon närstående varje månad, när 48 kvinnor blir misshandlade av någon närstående varje dag, och när 16 kvinnor blir dödade av en man de känner väl, varje år.

11 Kommentarer:

Blogger pelpet sa...

Att hemmet skulle vara den farligaste platsen för kvinnor är en felaktig slutsats av det faktum att majoriteten av allt våld mot kvinnor sker i hemmet eftersom det inte tar hänsyn till att folk väldigt ofta befinner sig i hemmet. Det är som att säga att ålderdomshem är livsfarliga eftersom så många dör där. Den farligaste platsen att vara på är troligen ute i staden sent på natten då man är berusad, tillsammans med andra berusade människor.

I programmet könskriget så presenterades framgångsrika resultat av norsk behandling (terapi) av våldsamma män. Man menade också att de män som misshandlar kvinnor ofta är samma kategori män som man hittar i annan brottstatistik - dvs arbetslösa, missbrukare och personer med lågt självförtroende och låg status. Men i sverige så har exempelvis ROKS motarbetat behandling eftersom man vill se kvinnomisshandel som ett uttryck för könsmaksordningen.

Jag tror att behandlingsvägen kombinerat med att man lär folk att känna igen varningssignalerna (svartsjuka, kontrollbehov) kan vara en konstruktiv och framkomlig väg för att minska våldet mot kvinnor.

Angående fildelarrättegången så gör Aftonbladet framsteg. Den här gången var det Rasmus Fleicher som fick uttala sig som juridisk expert. Annars brukar det ju vara Henrik Pontén.

22 maj, 2006 15:48  
Blogger Johanna Nylander sa...

Nja, fast är det verkligen en korrekt slutsats? kanske som man, men våld mot kvinnor drabbar ju onekligen så otroligt många fler just inom hemmets fyra väggar.

Jag tycker definitivt att behandling av män är någonting att satsa på. Mansjourer, och liknande är inte dumt, och man måste se problemet från det hållet också, och inte bara låsa in folk som har en snedvriden syn. Många av de som slår har fler problem än så, och det finns ju även män som inte går så långt att de slår, men som även har samma symptom. Roks är ju också de kvinnojourer som tex. inte ger något stöd till män som blir slagna av sin pojkvän.

Jag tror dessutom att samma typer av mönster går att hitta hos barn som blir slagna av föräldrar, eller av folk som blir misshandlade av andra nära anhöriga.

Sen så tror jag att trots man känner igen tecknen för misshandelsriskspersoner, så räcker inte det för att förebygga. Även de mest medvetna kvinnorna (och ett antal feminister), har råkat ut för våld, även om den kategorin kvinnor oftare kanske har lättare att ta sig ur det. Trots att de flesta män som slår ofta går att hitta i riskzoner, så är det långt ifrån alla.

ang. aftonbladetartikeln, så var det riktigt kul att se rasmus där... ett steg på vägen :)

22 maj, 2006 16:22  
Blogger pelpet sa...

är det verkligen en korrekt slutsats? kanske som man, men våld mot kvinnor drabbar ju onekligen så otroligt många fler just inom hemmets fyra väggar.

I ditt inlägg var det väl just en strategi mot våld i hemmet som du efterlyste?

Om det är en korrekt slutsats vet jag inte. Det var mest ett utkastat förslag som kanske är dåligt på många sätt. Exempelvis kan det vara moraliskt tvivelaktigt att den man som spöar en kvinna får vård, då han egentligen förtjänar ett straff.

Förbättringar mottages tacksamt.

Att få bort allt våld inom relationer är nog inte realistiskt, utan man får nog koncentrera sig på att försöka minska våldet. Och då tror jag att det är en bra strategi att ge sig på den grupp män som står för majoriteten av övergreppen först.

22 maj, 2006 18:16  
Anonymous Anonym sa...

Är du säker på att dettta inte bara är ett rykte som du har snappat upp?

*bara nyfiken*

22 maj, 2006 20:51  
Anonymous Anonym sa...

Hur vill du att systemet ska fungera när du påpekar att fyra av fem brott inom hemmet inte anmäls??? Alla brott som kan bevisas bör väl straffbeläggas?, eller var går gränsen?? Ok att sno en chokladbit på Ica, att slå sin sambo en gång, om det inte blir ett blåmärke, att sno en låt från en musiker, eller en bil från Volvo?? Var tycker du att gränserna går?? Hur vill du ha straffskalan??

22 maj, 2006 23:40  
Blogger Johanna Nylander sa...

Pelpet; det är säkert inte ett dåligt förslag i sig, dessutom så tror jag nog att kriminalvårdens huvudsakliga uppgift är att vårda och inte straffa i de flesta fall. Tyvärr så fokuseras det fortfarande väldigt lite på våld mot kvinnor, vilket jag tycker är tråkigt då det är ett stort problem. Inte minst efter ROKS-historien då även de vettiga kvinnojourernas riksförbund fick ta myckt skit.

och anonymous 1; jag är säker på att det är mer än ett rykte. Normalt sett så är mina inlägg välskrivna, och är det något Danielssonhistorien lärt mig så är det att fortsätta med det.

anonymous 2; jag vill ha ett system som faktiskt reder ut anmälda brott, och en miljö där människor känner att de kan anmäla och att det händer något. Det är oftast bland de största andledningen till att folk inte anmäler.

Var gränsen går på straffskalan har vi domstolar som avgör, men spontant så tycker jag att misshandel är allvarligare än fildelning (det var väl det du menade att det handlade om?), även om det inte är brott som går att jämföra, och jag tror att de flesta håller med mig.

22 maj, 2006 23:57  
Blogger Vidde sa...

Vi har lång väg kvar innan anmälda brott faktiskt utreds. Min sambo blev utsatt för vad polisen rubricerade som "försök till grov misshandel". Nämligen att någon på hans jobb la någonting i hans matlåda som var giftigt. Alla tecken stämmer in på glykol. Detta är vad som hände:
*polisen tittade inte en enda gång på matlådan.
*polisen har ännu inte pratat med mig om saken
*polisen frågade ingen på min sambos jobb någonting
*polisen la ner utredningen i brist på bevis och frågade min sambo varför han blev upprörd över att de inte utreder ett "practical joke"
*min sambo mådde dåligt i en månad
*min sambo blev av med jobbet på grund av det här

Tänkvärt är också att 30ml glykol (om det nu var det det var, ingen ville analysera matlådan) är dödlig dos. Jag är alltså glad att han lever idag.

Detta i kombination med allt annat man hör har givit mig denna uppfattning: "se till att inte råka illa ut, för du får ingen som helst hjälp. Men annars är Sverige ett fint land"

23 maj, 2006 11:51  
Anonymous Urban Sundström sa...

Hej ! Jag håller helt med dig. Därför tycker jag det ska vara tillåtet med personlig fildelning. Tack för att du har en sån fin blogg.

25 maj, 2006 19:30  
Blogger Nisse sa...

Herrjösses! Ännu en ung och okunnig feminist som inte känner till ens de mest elementära fakta bortom den feministiska lögnpropagandan.

Visst kan man diskutera huruvida hemmet verkligen är den farligaste platsen för kvinnor, men den är det definitivt inte för män, eftersom det finns gott om ännu farligare platser för oss. Däremot är hemmet en lika farlig plats för män, eftersom kvinnor misshandlar sin partner lika mycket som män (pdf). Ändå kompletterar du bilden av "mäns våld mot kvinnor" enbart med våld i samkönade relationer, och inte med kvinnors övergrepp. Har du verkligen blivit så totalt lurad av den feministiska lögnpropagandan?

Sedan stämmer det helt enkelt inte - som du påstår - att "221 fullbordade våldtäkter anmäls per månad", utan den korrekta formulering är att det görs 221 anmälningar om fullbordade våldtäkter varje månad. Den subtila skillnaden ligger i att ett inte försumbart antal av anmälningarna är falska - enligt de studier som gjorts mellan 1/3 och hälften, vilket alltså innebär ett hundratal fall av falsk tillvitelse om brott såsom kvinnors övergrepp mot män varje månad.

De fyra män som dödas varje år av sin kvinnliga partner passar det sig heller inte att nämna för att beakta det famösa genusperspektivet - som ska innefatta båda könen i all statistik - helt enkelt eftersom det skulle kullkasta den tokfeministiska statsreligionen med kalla fakta om att kvinnor minsann inte är goda änglar.

I ett läge, alltså, där kvinnors partnervåld är lika utbrett som mäns, klagar du således på att inte alla kommuner har en kvinnojour som hjälper misshandlade kvinnor, samtidigt som inte en enda kommun har en mansjour som hjälper misshandlade män ur deras helvete.

Och detta ska kallas "jämställdhetskamp"?!

Jag kan hålla med dig om att "vi lever i ett totalt stört samhälle" och att "mediarapporteringen om våld i hemmet är usel", men då menar jag förstås att du utgör en del av det (feministiska) problemet, i form av en av de "fjortar" som okritiskt lapat i sig radikalfeministisk manshatisk lögnpropaganda som du lydigt rabblar upp igen som varken mer eller mindre än en papegoja.

Den naturliga reaktionen på min vänligt menade, men kraftfulla, tillrättavisning är förstås för varje lydig feminist att sparka bakut och säga att det jag påstår är orimligt och lögner, men du kan väl för ett ögonblick besinna att du bara är 19 år och är såväl naiv som oerfaren och otillräckligt påläst. Så ta för Guds skull och läs på vad fakta och forskning verkligen säger innan du yttrar dig om partnervåld och våldtäktsanmälningar nästa gång - så att du inte gör bort dig, alltså. ;)

13 juni, 2006 02:56  
Blogger Johanna Nylander sa...

Nisse, du har uppenbarligen inte så bra koll. Hade du läst mer än detta inlägget (man får inte plats med ett helt feministiskt manifest på några rader), så hade du sett jag jag rätt ofta kritiserar just avsaknaden av mansjourer, eller varför det inte görs någonting för de män som både misshandlas och misshandlar. Däremot så kan du faktiskt inte komma ifrån att det är fler kvinnor än män som drabbas av partnerrelaterat våld i synnerhet när det handlar om skadorna, samt drabbas av en normaliseringsprocess med slag, eftersom att män helt enkelt överlag är fysiskt starkare.

När du skriver om antalet faktiskta våldtäkterna, så glömmer du det stora mörkertal som inte anmäls. Så visst, jag kanske gjorde en felsyftning, men å andra sidan så reds inte heller våldtäktsbrott ut som i andra fall.

och du, innan du kallar mig för naiv nittonåring, papegoja, eller radikalfeministisk manshatare, så tycker jag att du ska läsa på lite mer, så att inte du gör bort dig, alltså ;)

13 juni, 2006 09:52  
Blogger Nisse sa...

Bra koll eller inte, så ger en sökning på din blogg efter alla dessa starka pläderingar för mansjourer som hjälper män som misshandlas av sin kvinnliga partner ett ganska magert resultat. Det närmaste man kommer en könsneutral och icke-sexistisk beskrivning av våld i relationer, är väl den här. Ge gärna länkar för att stödja ditt påstående om att jag skulle ha dålig koll och att du ofta kritiserat avsaknaden av mansjourer för misshandlade män!

När det gäller fördelningen av skador så brukar de undersökningar som görs peka på att män drabbas av mellan 35 och 55 (!) procent av skadorna beroende på hur grovt våld man mäter. Samtidigt som bara någon enstaka procent av vardera gruppen någonsin drabbas av partnervåld.

Vi kan göra jämförelsen med våldet i USA, där fler kaukasier drabbas av våld från svarta än tvärtom. Bara någon enstaka procent av vardera gruppen alls drabbas och fördelningen är i princip jämn, men svarta står för närmare 60% av våldet mellan raserna.

Tycker du att det på grundval av en sådan diminutiv sned fördelning med så få drabbade är rimligt att göra skillnad på svarta och vita och säga att (hela) den ena gruppen är mer våldsam än den andra?
Tycker du att det då är smakligt att det finns jourer för kaukasier i "bara" vartannat county, men inga jourer alls för svarta?
Tycker du det är smakligt att staten i den situationen stöder "kaukasiejourerna" med stora summor, samtidigt som dessa inte tillåter svarta att ens visa sig där?
Skulle du säga att den verkar för jämlikhet, som i det läget vill inrätta fler "kaukasiejourer", men också jourer för svarta som misshandlar vita, så att dessa "djur" får psykologhjälp?
Tycker du att det är en politik för att varje individ ska ha samma rättigheter - särskilt inför staten - oavsett etnicitet, eller är det en direkt rasistisk politik?

Skulle du då kalla dina ställningstaganden en kamp för jämställdhet och lika rättigheter oavsett kön för fria individer, som inte bara lämnar de misshandlade männen helt utan hjälp, utan pekar ut dem som våldsamma (djur) om de använder självförsvar?

I fråga om mäns större fysiska styrka, så kompenserar alltså kvinnor detta genom att 4 gånger så ofta ta till vapen mot partnern när de använder våld, vilket väl visas av det här fallet som måste exemplifiera ganska väl det du kallar för normalisering.

Om du inbillar dig att jag skulle "glömma" mörkertalen så kan du inte ha klickat på den här länken som jag gav ovan, eller läst den här följdartikeln. (Dålig koll?) Men det förekommer säkert bland de mellan 10.000 och 20.000 fallen också många fall där ingen våldtäkt - i lagens mening - har begåtts fastän kvinnan påstår eller inbillar sig det.

Och ska man räkna med dessa "mörkertal" av fall där kvinnan inte gör någon polisanmälan, så måste vi förstås också räkna med de mörkertal där kvinnan inte ljuger direkt för polisen, utan bara sprider ut en lögn bland vännerna om att en specifik man eller pojke våldtagit eller försökt våldta henne. Ska vi också kanske ta med de mörkertal som amerikanska studier lyfter fram, som visar att lika många unga män säger sig ha blivit tvingade till sex mot sin vilja av kvinnor, eller blir det för svårt då?

Men du har rätt i att våldtäktsbrott inte utreds som andra - det visar väl exemplet jag gav ovan av en man som sattes i fängelse för att rätten valde att tro helt på kvinnans berättelse (läs: lögner). Och när över 10 procent av anmälda - icke påhittade - våldtäkter leder till fällande dom, visar det att rättsväsendet tar dessa anmälningar på större allvar än andra, särskilt om man tar med i beräkningen det svåra bevisläget, där man måste "tro" på den ena eller andra parten.

Rättsväsendets iver att sätta dit fler våldtäktsmän har lett till att så många oskyldiga sitter i våra fängelser att detta nu börjar uppmärksammas av media och rättskunniga. Kan det kanske vara så att de haft en radikalfeministisk blåslampa på sig, enligt vilken falskanmälningar inte alls förekommer och som - likt dig - vill ändra lagstiftningen till (ljugande) kvinnors fördel och t o m införa omvänd bevisbörda. Du kanske kan fundera på det ett tag hur sådant skulle drabba de omkring tusen män som varje år får en falsk anmälan emot sig och utsätts för brottet falsk tillvitelse.

Jag har kallat dig naiv - och det står jag för. Däremot har jag varken kallat dig manshatare, radikalfeminist eller papegoja, utan pekat på att du rabblar upp (lögner) som en.

Visst skulle det gå att föra en saklig diskussion om partnervåldet utifrån fakta, men det blir svårt när var och en som pekar på fakta och seriösa studier i frågan blir bemött och ignorerad som kvinnohatare eller okunnig utan koll. Särskilt beklagligt är detta när även de som kallar sig liberala inte klarar av att acceptera att de lurats av vänsterradikala feministers lögnpropaganda och inte kan närma sig frågan utifrån ett könsneutralt perspektiv utan konspirationsteorier om patriarkala strukturer.

När vi har kommit så långt i jämställdhetsdebatten, så skulle betydligt färre göra bort sig. ;)

13 juni, 2006 17:31  

Skicka en kommentar

<< Home